Tyskland
2008-03-25 17:55
Kriget mellan Völler och Bierhoff
Magnus Falk
Det krigas igen. I Tyskland. Ja, kanske mer som munhuggning, men ändå. Känns dock som att det endast kan uppstå i Tyskland, där man gärna tar till repliker som ammunition nu för tiden. Det är inte vilka som helst som bråkar heller, utan en gammal förbundskapten och dagens Team Manager. Som om Tommy Svensson skulle mucka gräl med Roland Andersson. Offentligt. Det har pågått ett tag och i lördags i ZDF Sportschau försökte man att reda ut svårigheterna, men det slutade med att Rudi Völlers och Oliver Bierhoffs fiendeskap fortsatte.
Men vad är det som händer?
Jo Rudi Völler och Oliver Bierhoff har varit i luven på varandra en längre tid. Det började egentligen redan 2000-2001, då Völler petade Bierhoff som kapten i landslaget och satte dit Oliver Kahn. Det var på nåder som Bierhoff togs med i VM 2002, gjorde ett mål och därefter försvann. Efter att Völler avgått som förbundskapten, så tillsatte Jürgen Klinsmann Bierhoff som Team Manager för landslaget. Völler gick in som sportchef för Bayer Leverkusen och det är nu bråket börjar mellan de båda.
I höstas kritiserade nämligen Bierhoff den tyska klubbfotbollen för att ha stagnerat. Lagen når inte lika långt i Europa längre, det spelas ingen rolig fotboll och han ifrågasatte om dagens tyska klubbfotboll verkligen tar fram rätt spelartyper. Han ville ha en "runda-bords-diskussion" för att lösa detta. Han ville hitta en och samma filosofi i spelet mellan landslag och klubblag. Det tog hus i helsike. Rudi Völler exploderade. Han har exploderat tidigare. Vem minns inte intervjun i ARD för sju-åtta år sedan, då han fullständigt läste lusen av Gerhard Delling? Völler kritiserade Bierhoff i den måtta att han inte hade en enda aning om vad tysk klubbfotboll stod för. Han påpekade att Bierhoff själv tog steget till den italienska fotbollen tidigt och näppeligen kan förstå vad tysk ungdomsfotboll och dess utveckling sysslar med. Völler menade vidare att den tyska landslagsfotbollen idag bygger på den filosofi, som skapas i klubber som Köln, Bayern München, Leverkusen med flera och den har Löw och Klinsmann omsatt väldigt bra. Att försöka hitta en annan filosofi, som inte den tyska klubbfotbollen kan stå bakom är vansinne och Bierhoff borde låta undersöka sig. Völler gav sig sedan på Bierhoff som spelare och påpekade att han var hopplös på fötterna och hur kan han ha en aning om vad vacker fotboll är. (Kanske inte riktigt ordagrant, men andemeningen var sådan). Han irriterar sig ytterligare på Bierhoff och landslagets ryggdunkande- som om de lett den tyska klubbfotbollen på god väg och inte tvärtom- och menar att sådana evinnerliga ryggdunkningar kan ge upphov till skador på ryggen.
Bierhoff slår tillbaka och trots att han inte vill möta Völlers kritik som han kallar för "slag under bältet" och "Stammtisch-niveau", så bemöter han Völlers kritik med att påstå att han faktiskt inte alls var kass som spelare. Han gjorde faktiskt över 100 mål i Italien. Lite småaktigt kanske, men ändå.
Diskussionen mellan de båda har fortsatt. I helgen försökte man sona herrarna, men Völler ville inte skaka tass. Samtidigt har en diskussion mellan DFB och klubbarna intensifierats för att hitta en vettig nivå i samtalet och samtidigt att försöka få DFB och klubbarna att dra åt samma håll fotbollsmässigt. För att som håller på med boll, så vet man att den "röda tråden" från ledning ned till gräsrotsnivå är superviktig och det försöker nu tyskarna med. Hur Bierhoff och Völler kommer att ledas in i samtalen, det får framtiden utvisa.
Att tyska farbröder inom fotbollen bråkar och väsnas hör dock till vardagen. Historien är full av bråkande hormonstinna tyskar, som giit sig hän åt sin rätt att tala om för varandra hur fel de har och vem som har rätt.
* Klaus Allofs -Ulie Hoeness sommaren 2007 är ett annat klockrent exempel, då Allofs säger "Hoeness, du Arschloch...". Klassiker.
* Gerhard Mayer-Vorfelder -Theo Zwanziger gick aldrig bra ihop under den förstnämndes chefsskap som DFB-ordförande.
* Lothar Matthäus var i fejd med i princip alla och inte minst med Jürgen Klinsmann
* Bernd Schuster, Toni Schumacher, Gerry Ehrmann, Ulie Stein, Toppmöller, Wuttke, Funkelbröderna med flera. Här kan det skrivas en bok. Senaste kapitlet handlar om Völler-Bierhoff.
Men vad är det som händer?
Jo Rudi Völler och Oliver Bierhoff har varit i luven på varandra en längre tid. Det började egentligen redan 2000-2001, då Völler petade Bierhoff som kapten i landslaget och satte dit Oliver Kahn. Det var på nåder som Bierhoff togs med i VM 2002, gjorde ett mål och därefter försvann. Efter att Völler avgått som förbundskapten, så tillsatte Jürgen Klinsmann Bierhoff som Team Manager för landslaget. Völler gick in som sportchef för Bayer Leverkusen och det är nu bråket börjar mellan de båda.
I höstas kritiserade nämligen Bierhoff den tyska klubbfotbollen för att ha stagnerat. Lagen når inte lika långt i Europa längre, det spelas ingen rolig fotboll och han ifrågasatte om dagens tyska klubbfotboll verkligen tar fram rätt spelartyper. Han ville ha en "runda-bords-diskussion" för att lösa detta. Han ville hitta en och samma filosofi i spelet mellan landslag och klubblag. Det tog hus i helsike. Rudi Völler exploderade. Han har exploderat tidigare. Vem minns inte intervjun i ARD för sju-åtta år sedan, då han fullständigt läste lusen av Gerhard Delling? Völler kritiserade Bierhoff i den måtta att han inte hade en enda aning om vad tysk klubbfotboll stod för. Han påpekade att Bierhoff själv tog steget till den italienska fotbollen tidigt och näppeligen kan förstå vad tysk ungdomsfotboll och dess utveckling sysslar med. Völler menade vidare att den tyska landslagsfotbollen idag bygger på den filosofi, som skapas i klubber som Köln, Bayern München, Leverkusen med flera och den har Löw och Klinsmann omsatt väldigt bra. Att försöka hitta en annan filosofi, som inte den tyska klubbfotbollen kan stå bakom är vansinne och Bierhoff borde låta undersöka sig. Völler gav sig sedan på Bierhoff som spelare och påpekade att han var hopplös på fötterna och hur kan han ha en aning om vad vacker fotboll är. (Kanske inte riktigt ordagrant, men andemeningen var sådan). Han irriterar sig ytterligare på Bierhoff och landslagets ryggdunkande- som om de lett den tyska klubbfotbollen på god väg och inte tvärtom- och menar att sådana evinnerliga ryggdunkningar kan ge upphov till skador på ryggen.
Bierhoff slår tillbaka och trots att han inte vill möta Völlers kritik som han kallar för "slag under bältet" och "Stammtisch-niveau", så bemöter han Völlers kritik med att påstå att han faktiskt inte alls var kass som spelare. Han gjorde faktiskt över 100 mål i Italien. Lite småaktigt kanske, men ändå.
Diskussionen mellan de båda har fortsatt. I helgen försökte man sona herrarna, men Völler ville inte skaka tass. Samtidigt har en diskussion mellan DFB och klubbarna intensifierats för att hitta en vettig nivå i samtalet och samtidigt att försöka få DFB och klubbarna att dra åt samma håll fotbollsmässigt. För att som håller på med boll, så vet man att den "röda tråden" från ledning ned till gräsrotsnivå är superviktig och det försöker nu tyskarna med. Hur Bierhoff och Völler kommer att ledas in i samtalen, det får framtiden utvisa.
Att tyska farbröder inom fotbollen bråkar och väsnas hör dock till vardagen. Historien är full av bråkande hormonstinna tyskar, som giit sig hän åt sin rätt att tala om för varandra hur fel de har och vem som har rätt.
* Klaus Allofs -Ulie Hoeness sommaren 2007 är ett annat klockrent exempel, då Allofs säger "Hoeness, du Arschloch...". Klassiker.
* Gerhard Mayer-Vorfelder -Theo Zwanziger gick aldrig bra ihop under den förstnämndes chefsskap som DFB-ordförande.
* Lothar Matthäus var i fejd med i princip alla och inte minst med Jürgen Klinsmann
* Bernd Schuster, Toni Schumacher, Gerry Ehrmann, Ulie Stein, Toppmöller, Wuttke, Funkelbröderna med flera. Här kan det skrivas en bok. Senaste kapitlet handlar om Völler-Bierhoff.
