Tyskland
2008-06-24 14:40
Tyska dygder skall besegra Tyskland
Magnus Falk
En paradoxal jämförelse egentligen, men dagens turkiska landslag med sitt växande ego och växande hjärta besitter mer gamla tyska dygder än det die Nationalelf. Om man ser tillbaka i tiden, så har det klassiskt tyska landslaget alltid levt på en lagsammanhållning, en obeständlig och fantastisk moral, som har kunnat försätta berg och som alltid genererat mål i slutet av matcherna, man har krigat för varandra och det har funnits en äregirighet utan dess like. Vidare så har man inte byggt laget kring en superstjärna, utan de stjärnorna som funnits har fått kliva in i laget och inordna sig organisationen.
Enter Faitih Terims Turkiet - anno 2008 - där man lever ut gamla tyska normer i deLuxe-formation. Laget kämpar tills benen inte bär dem längre, de kämpar för sitt land och som lag, för varandra med hög svansföring. De ger sig inte en sekund - som Hitzlsperger sade "Sie werden einst besieigt, wenn die im Bus sind" - och vänder matcher mot slutet av matcherna. Det cirkulerar egentligen inte heller kring någon superstjärna utan Terim har lyckats att få alla att jobba mot samma mål.Försvinner det någon så kommer nästa spelare in och glider ganska enkelt in i lagets sammanhållning.
Terim bygger säkerligen endel av tankarna på dessa tyska värderingar, då det varit mängder av tyska tränare i Turkiet. Jupp Derwall startade den tyska vågen av tränare i Tyskland på 80-talet och Terim var en av hans lärjungar i fotbollslaget. Detta har naturligtvis vidareförädlats till ett turkiskt ideal och blandar in den österländska lidelsen, sammanbitenheten och viljan. Tyska dygder och mentalitet i turkisk skepnad. Besegrar dessa Tyskland?
Enter Faitih Terims Turkiet - anno 2008 - där man lever ut gamla tyska normer i deLuxe-formation. Laget kämpar tills benen inte bär dem längre, de kämpar för sitt land och som lag, för varandra med hög svansföring. De ger sig inte en sekund - som Hitzlsperger sade "Sie werden einst besieigt, wenn die im Bus sind" - och vänder matcher mot slutet av matcherna. Det cirkulerar egentligen inte heller kring någon superstjärna utan Terim har lyckats att få alla att jobba mot samma mål.Försvinner det någon så kommer nästa spelare in och glider ganska enkelt in i lagets sammanhållning.
Terim bygger säkerligen endel av tankarna på dessa tyska värderingar, då det varit mängder av tyska tränare i Turkiet. Jupp Derwall startade den tyska vågen av tränare i Tyskland på 80-talet och Terim var en av hans lärjungar i fotbollslaget. Detta har naturligtvis vidareförädlats till ett turkiskt ideal och blandar in den österländska lidelsen, sammanbitenheten och viljan. Tyska dygder och mentalitet i turkisk skepnad. Besegrar dessa Tyskland?
