Tyskland
2008-06-25 08:00
Torsten Frings - Offer för taktiken?
Magnus Falk
För två år sedan blev han en syndabock för att han inte var med i semifinalen som Tyskland förlorade mot Italien. Utvisad som han blev efter slaget mot Julio Cruz efter slutsignalen mot Argentina. Denna gång är det inte säkert att Joachim Löw väljer att ställa upp med honom, trots att Tysklands mittfältsmaskineri känns tryggare då. Livet är hårt, bittert och osäkert för Torsten Frings.
Men får han spela, den långhårige kraftkarlen från norr? Han har en spricka på revbenet och kunde inte spela mot Portugal. Han har dock förklarats spelklar av Löw, men får han spela? Läget är lite annorlunda än vad det var 2006. Då spelade Frings-Ballack ett härligt tandem centralt på mitten och åt upp motståndet. Frings plockade motståndarna som juläpplen ur en grismun. Han tillsåg att Ballack kunde ägna sig åt det offensiva och Löw spelade mer en diamantuppställning än tidigare. Det var klara yttrar med Schneider och Schweinsteiger och ett centralt tandem som styrde spelet. Sedan försvann Frings och när Italien skickade in tolv anfallare i slutkvarten, som Italienkollega Birro alltid hojtar om, så försvann tyskarnas organisation och man tittade mörkt på Frings, som hade tryckt till Julio Cruz i kvarten. Rackarns.
Under mellantidens träningsmatcher spelade Löw med ett liknande system. Det var mer en diamantformation, som byggde på att "der weisse Brasilianer" Schneider opererade på kanten som en kirurg och Hitzlsperger alt Schweinsteiger sprang som vinthundar på vänsterkanten. Löw kunde fortsätta sin diamantuppbyggnad. Men så hände saker. Spelare blev skadade till höger och vänster. Frings var långtidskadad, Ballack likaså och så lagom till våren så föll Schneider av planet till alpvärlden. Löw fick börja tänka. Hmm. Pannan lades i djupa veck. Så djupa veck att man funderade på att plantera potatis där.
Så kom EURO2008. Löw spelade gruppspelet med en formation, där Frings-Ballack hade hand om mittfältet. Borta var dock diamanteriet utan pojkarna spelade mera en "dubbel-sexa", med fokus på det defensiva och lät ytterkanterna via Poldi, Fritz och ytterbackaran stå för grannlåten. Det gick väl så där har vi sett. Visst hade Ballack och Frings mycket bollkontakt och bollvinst, men den offensiva grannlåten blev sämre. Man kan fråga sig om det endast beror på att Schneider är borta och man inte känner sig tillfreds med högerkanten? Jag tror nog att det är en del av svaret. Ett annat är naturligtvis att folk varit skadade och att formtoppningen här och var varit tveksam.
Lagom till Portugal-matchen skadades Frings och Löw fick tänka om. Behålla 4-4-2 eller kliva in i annan idé? Hur får man fram Ballack i en offensiv roll och hur möter man Portugals mäktiga mittfält och skärmar av bollarna till Christiano Ronaldo exempelvis. Det blev fem på mitten, med Rolfes-Hitlzsperger bakom en offensivare Ballack, tillsammans med vindsnabba bayrare på kanten. Fem man på mitten tillåter Chemnitzpojken Michael att gå framåt, dirigera spelet som en "10". Vi vet hur det gick. Plötsligt fungerade den tyska organisationen och maskinen. Vi fick se en härligt löpande offensiv tysk kapten och en Simon Rolfes som med en enastående klokskap agerade mittfältssweeper bakom honom med Hitzlsperger som stöd. Hitz har spelat liknande roll tillsammans med Pardo i VfB. 4-2-3-1 kallade Löw det och detta lyfte bort Frings från laget.
Nu är Frings åter tillbaka i laget och den spelare som tidigare hade en säker plats är nu ifrågasatt. Inte som spelare och defensivcentrum utan som del i ett vinnande system. Kan inte Frings spela i en 4-2-3-1- formation då? Jodå, förvisso, men det är en stor skillnad på Frings, som är en dynamo, en kraftkarl och som löper stora sträckor på mitten mot en Rolfes eller en Hitzlsperger, som lever på spelförståelse, enkelhet och som kanske inte är den centralgenstalt som Frings ändå är.
En paradox för Frings och för Löw. För två år sedan fick han det onda ögat för att han inte var med i semifinalen och Tyskland missade finalen. Denna gång kanske han missar den igen, för att Löw ser att det är den bästa chansen att nå finalen. Hmmm...
Men får han spela, den långhårige kraftkarlen från norr? Han har en spricka på revbenet och kunde inte spela mot Portugal. Han har dock förklarats spelklar av Löw, men får han spela? Läget är lite annorlunda än vad det var 2006. Då spelade Frings-Ballack ett härligt tandem centralt på mitten och åt upp motståndet. Frings plockade motståndarna som juläpplen ur en grismun. Han tillsåg att Ballack kunde ägna sig åt det offensiva och Löw spelade mer en diamantuppställning än tidigare. Det var klara yttrar med Schneider och Schweinsteiger och ett centralt tandem som styrde spelet. Sedan försvann Frings och när Italien skickade in tolv anfallare i slutkvarten, som Italienkollega Birro alltid hojtar om, så försvann tyskarnas organisation och man tittade mörkt på Frings, som hade tryckt till Julio Cruz i kvarten. Rackarns.
Under mellantidens träningsmatcher spelade Löw med ett liknande system. Det var mer en diamantformation, som byggde på att "der weisse Brasilianer" Schneider opererade på kanten som en kirurg och Hitzlsperger alt Schweinsteiger sprang som vinthundar på vänsterkanten. Löw kunde fortsätta sin diamantuppbyggnad. Men så hände saker. Spelare blev skadade till höger och vänster. Frings var långtidskadad, Ballack likaså och så lagom till våren så föll Schneider av planet till alpvärlden. Löw fick börja tänka. Hmm. Pannan lades i djupa veck. Så djupa veck att man funderade på att plantera potatis där.
Så kom EURO2008. Löw spelade gruppspelet med en formation, där Frings-Ballack hade hand om mittfältet. Borta var dock diamanteriet utan pojkarna spelade mera en "dubbel-sexa", med fokus på det defensiva och lät ytterkanterna via Poldi, Fritz och ytterbackaran stå för grannlåten. Det gick väl så där har vi sett. Visst hade Ballack och Frings mycket bollkontakt och bollvinst, men den offensiva grannlåten blev sämre. Man kan fråga sig om det endast beror på att Schneider är borta och man inte känner sig tillfreds med högerkanten? Jag tror nog att det är en del av svaret. Ett annat är naturligtvis att folk varit skadade och att formtoppningen här och var varit tveksam.
Lagom till Portugal-matchen skadades Frings och Löw fick tänka om. Behålla 4-4-2 eller kliva in i annan idé? Hur får man fram Ballack i en offensiv roll och hur möter man Portugals mäktiga mittfält och skärmar av bollarna till Christiano Ronaldo exempelvis. Det blev fem på mitten, med Rolfes-Hitlzsperger bakom en offensivare Ballack, tillsammans med vindsnabba bayrare på kanten. Fem man på mitten tillåter Chemnitzpojken Michael att gå framåt, dirigera spelet som en "10". Vi vet hur det gick. Plötsligt fungerade den tyska organisationen och maskinen. Vi fick se en härligt löpande offensiv tysk kapten och en Simon Rolfes som med en enastående klokskap agerade mittfältssweeper bakom honom med Hitzlsperger som stöd. Hitz har spelat liknande roll tillsammans med Pardo i VfB. 4-2-3-1 kallade Löw det och detta lyfte bort Frings från laget.
Nu är Frings åter tillbaka i laget och den spelare som tidigare hade en säker plats är nu ifrågasatt. Inte som spelare och defensivcentrum utan som del i ett vinnande system. Kan inte Frings spela i en 4-2-3-1- formation då? Jodå, förvisso, men det är en stor skillnad på Frings, som är en dynamo, en kraftkarl och som löper stora sträckor på mitten mot en Rolfes eller en Hitzlsperger, som lever på spelförståelse, enkelhet och som kanske inte är den centralgenstalt som Frings ändå är.
En paradox för Frings och för Löw. För två år sedan fick han det onda ögat för att han inte var med i semifinalen och Tyskland missade finalen. Denna gång kanske han missar den igen, för att Löw ser att det är den bästa chansen att nå finalen. Hmmm...
