Mir san halt deitsch"

En av världens bästa låtar genom alla tider är Wolfgang Ambros "Skifoan". Så mycket glädje, så mycket kärlek, så mycket personlighet och så mycket känsla. På en gån g så förmedlas kritvit snö, blå himmel, sköna lagg och kamratskap. 
Am Freitag auf Nócht montier I die Ski,
auf mei Auto, und donn begib i mi,
ins Stubaiertal oda noch Zell am See,
wei durt auf die Berg oben,
habens immer an leiwanden Schnee, 

Kärlek skickas med rymdpiloten genom livet. Varför håller man på Tyskland? Spanien spelar den roligaste fotbollen, Silva- Iniesta- Fabregas och andra. Så smäller, det går snabbt och det är ohyggligt vackert. Jag håller på Tyskland. Shut up!  Har alltid varit smygtysk. Småskällt på folk på badstranden, tagit handduken före någon annan, tilltalat någon med Klaus. Tyskar...Men så dyker det upp; "Skifoan" av Wolfgang Ambros, skidåkning i Ischgl, en bajuvarisk fest i Inntal, ett starkt verb, en tysk med linne, en marsch i Ingolstadt, ett Bundesligaguld i Stuttgart 1992. Man är fast. Es gib' do gar net' Tyskland är laget. Spanjackerna kan spela sin macarena. Det fanns ett orsk till de starka verben, det fanns en orsak till Ulrike Meyfahrt i München. Min tyska vibrator är på. Det är pinsamt, det är högt och det spelas tyskt. Rymdpiloten landar och tar med sig musik. Det är tyskt och vackert...

Mitt tyska jag började på 80-talet med en bror som läste tyska. Själv läste jag franska. Stavade mig igenom Kicker. Wolfram Wuttke med mustasch var min första världsbild. När min tyska blev skaplig började intresset föda. Med studier, leverne  i Tyskland så är man fast. Tack vare sådan utbildning i tyskhet och dess mentalitet, så är man klockren. Det köps bratwürt, det handlas Thüringer Bratwürst, det älskas gamla östtyska sånger, det kramas en  liten  mur och man har en liten kopia av Gerd Müller vid nattduksbordet.Tyskar var det; Tyskar! 

Mycet sagt på kort tid; "Skifoan".-