Tyskland
2008-10-02 18:00
No more Dolce Vita i Wolfsburg
Magnus Falk
Kan ni se mig i Fontana di Trevi? Stående med bikini med bröst som en myrstack och med vatten som porlar? Som en manlig reinkarnation av Anita Ekberg. Känner ni att det brinner till av längtan, av känslor? Nehej. Då tar vi oss till Wolfsburg istället.
Här råder nämligen inte Dolce Vita. I alla fall inte för Andrea Barzagli och Christian Zaccardo. De båpda kom med buller och bång i somras. Wolfsburg satsade på världsmästare. Jag målade upp himmel och paradis, hoppande änglar, glada kerubansikten i Wolfsburg. Magath var nöjd som en konfirmand som precis fått lite oblat och Wolfsburg tog fart mot toppen. Vi är nu sex matcher in i ligan och vi börjar långsamt se resultat. Andrea Barzagli var den av de två som kom utan större skadeproblem och kroppsliga besvär. Han tog fart i träningen omedelbart och spelade sig långsamt in i mittförsvaret. Efter åtta matcher med laget kliver han av planen med goda vitsord. Han dominerar centrala spelet, men har fortfarande problem med kommunikation med sina medspelare och har svårt att hitta rätt i passningsspelet. han dirigerar dock spelet längst bak med Madlung och Benaglio och vi ser ett köp som lovar mycket.
Hos Christian Zaccardo går det mindre bra. En klar besvikelse. Högerbacken skulle dominera på flanken, men har knappt fått spela. Skador och en felande inställning har slängt honom tillbaka i utvecklingen. Neanderthalaren i honom talar klarspråk för tillfället och konstaterar att Sascha Riether för närvarande är mil före honom på högerbacken. Zaccardo står för mindre bra offensiva aktioner, vilket kanske inte alltid är hans starkare sidor, men också för katastrofala defensiva eskapader. Han saknar tempo och saknar bindning till laget. 7 Miljoner EURO kostade han, när han anslöt från Palermo och det var stort buller och bång. Nu vill man långsamt se resultat. Axeln Zaccardo-Barzagli var en av de mest intressanta i ligan, men Zaccardo kommer inte upp till "speed" ordentligt. Det är således slut med la dolce vita i Wolfsburg för den i Modena födde Christian.
Här råder nämligen inte Dolce Vita. I alla fall inte för Andrea Barzagli och Christian Zaccardo. De båpda kom med buller och bång i somras. Wolfsburg satsade på världsmästare. Jag målade upp himmel och paradis, hoppande änglar, glada kerubansikten i Wolfsburg. Magath var nöjd som en konfirmand som precis fått lite oblat och Wolfsburg tog fart mot toppen. Vi är nu sex matcher in i ligan och vi börjar långsamt se resultat. Andrea Barzagli var den av de två som kom utan större skadeproblem och kroppsliga besvär. Han tog fart i träningen omedelbart och spelade sig långsamt in i mittförsvaret. Efter åtta matcher med laget kliver han av planen med goda vitsord. Han dominerar centrala spelet, men har fortfarande problem med kommunikation med sina medspelare och har svårt att hitta rätt i passningsspelet. han dirigerar dock spelet längst bak med Madlung och Benaglio och vi ser ett köp som lovar mycket.
Hos Christian Zaccardo går det mindre bra. En klar besvikelse. Högerbacken skulle dominera på flanken, men har knappt fått spela. Skador och en felande inställning har slängt honom tillbaka i utvecklingen. Neanderthalaren i honom talar klarspråk för tillfället och konstaterar att Sascha Riether för närvarande är mil före honom på högerbacken. Zaccardo står för mindre bra offensiva aktioner, vilket kanske inte alltid är hans starkare sidor, men också för katastrofala defensiva eskapader. Han saknar tempo och saknar bindning till laget. 7 Miljoner EURO kostade han, när han anslöt från Palermo och det var stort buller och bång. Nu vill man långsamt se resultat. Axeln Zaccardo-Barzagli var en av de mest intressanta i ligan, men Zaccardo kommer inte upp till "speed" ordentligt. Det är således slut med la dolce vita i Wolfsburg för den i Modena födde Christian.
