Tyskland
2008-10-20 01:21
Frankfurt, Frankfurt, Frankfurt
Unser herr Funkel verpasst uns wieder ins zittern. Aber dieses Mal ist es nicht seine Schuld. Verletzung eine nach der anderen, und ein Ball der.. naja.. einfach nicht ins Tor will. Fußball ist manchmal echt nicht einfach.
Jonas Fischer
Ja, nog är det sannerligen så att Funkel får oss att darra igen. Spelet är visserligen stabilt bakåt, något som hittills imponerat stort på mig. Men framåt då? Inte nog med att Amanatidis gick och blev skadad, vi tappade då inte bara en anfallare, utan också vår lagkapten. Sedan 2005 har han spelat för klubben och gjort det mycket väl, något som gav honom kaptensbindeln efter Jermaine Jones när han gick till Schalke. 94 matcher och 32 mål är bra i en klubb som Eintracht, onekligen.
Men utan honom, så blev inte säsongsstarten vad vi hade väntat oss. Efter förra säsongens riktigt respektabla nionde plats hade man ju föreställt sig något bättre, något snabbare, något roligare. Men så har det inte blivit, och nu står vi lite snopna där. Spelet har ju inte varit dåligt och för att citera herr Funkel ”vi blir ju inte utspelade, så det är ju inte tal om en kris precis”. Problemet ligger bara i skador, och det där med att göra mål. Ja, ni vet, få in bollen i den där ramen, så som så många har gjort så många gånger tidigare.
Vi blickar framåt och ser ett schema fullt av formmässigt bättre lag än oss, ty det är sannerligen en bedrift att lyckas vara sämre än oss för tillfället. Men framtiden, med Amanatidis och förhoppningsvis en pigg och uppfriskande fläkt i och med österrikaren Ümit Korkmaz så kan vi i alla fall hoppas. Det är inte första gången man sitter och zittrar, men kanske första gången på länge som man ser en sådan katastrof framför sig med så få omgångar spelade.
Kampen mot nedflyttningsstrecket har ju alltid funnits där på ett eller annat sätt, och jag har mer än en gång suttit sista omgången och bara hoppats att under ska ske. Det har ju, med facit i hand, gått bra de flesta gånger, så vi får hoppas på gediget arbete av dem i år igen. Ändå måste jag erkänna att det tar emot en del att i en sprudlande Bundesliga vara det enda laget (med eventuella undantag, som alltid) som inte riktigt blixtrar i spelet.
Auf die Zukunft, auf unsere Eintracht!
(För er nyfikna angående inledningen och vad den betydde så kommer en översättning här:
Vår herr Funkel får oss att darra igen. Men den här gången är det inte hans fel. En skada efter en annan och en boll som.. nåväl… inte vill in i mål. Fotboll är inte alls enkelt ibland.)
Men utan honom, så blev inte säsongsstarten vad vi hade väntat oss. Efter förra säsongens riktigt respektabla nionde plats hade man ju föreställt sig något bättre, något snabbare, något roligare. Men så har det inte blivit, och nu står vi lite snopna där. Spelet har ju inte varit dåligt och för att citera herr Funkel ”vi blir ju inte utspelade, så det är ju inte tal om en kris precis”. Problemet ligger bara i skador, och det där med att göra mål. Ja, ni vet, få in bollen i den där ramen, så som så många har gjort så många gånger tidigare.
Vi blickar framåt och ser ett schema fullt av formmässigt bättre lag än oss, ty det är sannerligen en bedrift att lyckas vara sämre än oss för tillfället. Men framtiden, med Amanatidis och förhoppningsvis en pigg och uppfriskande fläkt i och med österrikaren Ümit Korkmaz så kan vi i alla fall hoppas. Det är inte första gången man sitter och zittrar, men kanske första gången på länge som man ser en sådan katastrof framför sig med så få omgångar spelade.
Kampen mot nedflyttningsstrecket har ju alltid funnits där på ett eller annat sätt, och jag har mer än en gång suttit sista omgången och bara hoppats att under ska ske. Det har ju, med facit i hand, gått bra de flesta gånger, så vi får hoppas på gediget arbete av dem i år igen. Ändå måste jag erkänna att det tar emot en del att i en sprudlande Bundesliga vara det enda laget (med eventuella undantag, som alltid) som inte riktigt blixtrar i spelet.
Auf die Zukunft, auf unsere Eintracht!
(För er nyfikna angående inledningen och vad den betydde så kommer en översättning här:
Vår herr Funkel får oss att darra igen. Men den här gången är det inte hans fel. En skada efter en annan och en boll som.. nåväl… inte vill in i mål. Fotboll är inte alls enkelt ibland.)
