Tyskland
2008-10-27 17:13
Fotbollssaga i realtid?
Det var en gång en by i Baden-Württemberg, inte långt ifrån staden Heidelberg, som fridfullt njöt av den fina omgivningen och hade ett alldeles lagom mediokert fotbollslag.
Jonas Fischer
En vårdag 1940, man måste anta att dagen var ljus trots det pågående kriget, föddes en person som skulle komma att bli mycket betydande både för byn och för fotbollslaget. Byn var naturligtvis Hoffenheim, och mannen som föddes skulle bli en av delskaparna utav försäkringsbolaget SAP, hans namn var Dietmar Hopp. Detta är, för mig, beviset på att sagor fortfarande existerar.
Det har gått många år sedan 1940, exakt 68 till antalet, och Dietmar Hopp har troligtvis sett sina bästa dagar. Detta hindrar honom dock inte från att vara evig hjälte för hela Kraichgauregionen. Utsedd till en av Tysklands rikaste personer har han sannerligen medlen som behövs för att frälsa en fotbollsklubb, men att denna saga skulle gå så snabbt och med så stor framgång kunde nog inte ens han tänka sig. Det är lustigt hur ett litet tecken av engagemang kan ge återspeglingar som är mångfalt större. Dietmar Hopp var aldrig någon större fantast av klubben, man måste inse att det i stort sett inte fanns några större entusiaster. Det var ett lag i mängden, från en by som sedermera blev en stadsdel i staden Sinsheim.
Jag tänker inte rada upp hela historien igen, för det har Magnus Falk redan gjort alldeles utmärkt själv, utan snarare bara försöka se lite under toppen av isberget. Se bakom framgången och kanske som resultat bli en gnutta vettigare i ämnet även jag. Vad har fått denna resa att gå så snabbt, och vad som fått laget att avancera från den femte divisionen till den första på endast åtta år? Vad ger dem möjligheten att spela jämnt med de absolut bästa lagen i Bundesliga och hur i hela fridens namn kan de stå där som serieledare efter nio omgångar?
Det är svårt att inte bli charmad av den offensiv som Ralf Rangnick, tränaren, bjuder på. Beviset på att Bundesliga är en öppen liga blir lika självklart som det är charmerande när en seriefinal spelas mellan nykomlingarna från Sinsheim och de gamla ståthållarna av norden från Hamburg. En liten notis är att matchen dessutom spelas i Mannheim, och därför bara är en ”så kallad” hemmamatch för Hoffenheim. Deras nya arena, med en planerad kapacitet på 30 000 man förväntas bli klar i början på nästa år. Seriefinal alltså, ordet smakar mastigt, och när Rangnick dessutom väljer att spela 4-3-3 så blir en liten del av mig lyrisk.
Om man skalar bort allt vad förväntning heter, allt vad vilja eller nuvarande form är, och allt vad impulsiv målgörarkonst någonsin kommer vara så är matchen enkel att förutse. HSV vinner enkelt. Att faktumet blev ett helt annat, där Hoffenheim under hela första halvlek spelade ut Hamburg så å det grövsta och helt förtjänt ledde med tre mål efter bara 36 minuter - det tar vi en annan gång.
Serieledarna har inte tagit sig hit på att värva namnkunniga spelare, det kan man inte beskylla dem för. Vem av oss, vanliga svenskar, hade till exempel någon koll på Per Nilsson när han spelade i norska Odd Grenland? Vem av er visste att Ibisevic, den nuvarande skytteligaledaren med tio mål på nio matcher, kom från Alemannia Aachen, efter en rundtur i diverse klubbar i såväl Tyskland som Frankrike och Schweiz? Och vem är egentligen den där Carlos Eduardo som styr på mittfältet? Jo, en brasiliansk 21-åring som de värvade direkt från den Brasilianska ligan. Inga av dessa spelare hade jag någon koll på innan de kom till Hoffenheim, men väl där så blir de på en gång ikoner för ett lag.
Lagledningen påstår att det handlar om att köpa in spelare ”vars spelstil passar in i systemet”, inte nödvändigtvis de bästa spelarna eller de dyraste. De får lugnt kalla det vad det vill, för så här långt har det fungerat alldeles förträffligt.
Att förneka att det handlar om ett ihopköp av spelare, och att påstå att truppen består av egna talanger är naturligtvis lönlöst. Ingen spelade i A-laget har spelat där längre än fyra år och de flesta köptes till laget när de skulle börja spela i Zweite Bundesliga förra året. Efter en något trevande start där så kom lagmaskinen igång och de knep till slut en andra plats, något som förde dem upp i finrummet av tysk fotboll. Ett Bundesligalag alltså, men fortfarande bottenkandidater, det var en sak som var säker. Trodde man.
Nu efter nio spelade omgångar är man ensamma serieledare för första gången, och något säger mig att detta inte bara är en tillfällig formtopp, utan något mer. Jag kan ha fel i det, men jag tror garanterat att laget kommer att sluta på den övre halvan av Bundesliga. Det är min tur att vara lite konservativ just nu, och då jag tror att Bayern, trots den trevande öppningen blir farliga (nämn ett år de senaste två decennierna som de inte har varit farliga), möjligtvis lite för farliga för laget från Sinsheim. Och som alltid finns det en mängd lag som inte vill visa sig sämre än München, och därför kommer det bli tuff konkurrens.
Men ifall de lyckas så här bra sitt första år i Bundesliga, så kanske det är ett stycke fotbollshistoria som skrivs. (Förutom den uppenbara delen som redan skrivits.) Byn med 3300 invånare har ett Bundesligalag, en multimiljardär och snart en hel mängd med fans som gör allt för sitt lag. Nytt lag, ny supporterkultur och en arena som inte är flera mil från byn. Blickar man framåt så kan detta lag vara början på något stort och revolutionerande inom tysk fotboll. Jag hoppas det, även om många är kritiska. Att köpa sig till framgång, helt oavsett ifall det är berättigat att kalla detta för ett sådant fall, kommer alltid att generera motståndare.
Jag är i alla fall inte en av dem.
Det har gått många år sedan 1940, exakt 68 till antalet, och Dietmar Hopp har troligtvis sett sina bästa dagar. Detta hindrar honom dock inte från att vara evig hjälte för hela Kraichgauregionen. Utsedd till en av Tysklands rikaste personer har han sannerligen medlen som behövs för att frälsa en fotbollsklubb, men att denna saga skulle gå så snabbt och med så stor framgång kunde nog inte ens han tänka sig. Det är lustigt hur ett litet tecken av engagemang kan ge återspeglingar som är mångfalt större. Dietmar Hopp var aldrig någon större fantast av klubben, man måste inse att det i stort sett inte fanns några större entusiaster. Det var ett lag i mängden, från en by som sedermera blev en stadsdel i staden Sinsheim.
Jag tänker inte rada upp hela historien igen, för det har Magnus Falk redan gjort alldeles utmärkt själv, utan snarare bara försöka se lite under toppen av isberget. Se bakom framgången och kanske som resultat bli en gnutta vettigare i ämnet även jag. Vad har fått denna resa att gå så snabbt, och vad som fått laget att avancera från den femte divisionen till den första på endast åtta år? Vad ger dem möjligheten att spela jämnt med de absolut bästa lagen i Bundesliga och hur i hela fridens namn kan de stå där som serieledare efter nio omgångar?
Det är svårt att inte bli charmad av den offensiv som Ralf Rangnick, tränaren, bjuder på. Beviset på att Bundesliga är en öppen liga blir lika självklart som det är charmerande när en seriefinal spelas mellan nykomlingarna från Sinsheim och de gamla ståthållarna av norden från Hamburg. En liten notis är att matchen dessutom spelas i Mannheim, och därför bara är en ”så kallad” hemmamatch för Hoffenheim. Deras nya arena, med en planerad kapacitet på 30 000 man förväntas bli klar i början på nästa år. Seriefinal alltså, ordet smakar mastigt, och när Rangnick dessutom väljer att spela 4-3-3 så blir en liten del av mig lyrisk.
Om man skalar bort allt vad förväntning heter, allt vad vilja eller nuvarande form är, och allt vad impulsiv målgörarkonst någonsin kommer vara så är matchen enkel att förutse. HSV vinner enkelt. Att faktumet blev ett helt annat, där Hoffenheim under hela första halvlek spelade ut Hamburg så å det grövsta och helt förtjänt ledde med tre mål efter bara 36 minuter - det tar vi en annan gång.
Serieledarna har inte tagit sig hit på att värva namnkunniga spelare, det kan man inte beskylla dem för. Vem av oss, vanliga svenskar, hade till exempel någon koll på Per Nilsson när han spelade i norska Odd Grenland? Vem av er visste att Ibisevic, den nuvarande skytteligaledaren med tio mål på nio matcher, kom från Alemannia Aachen, efter en rundtur i diverse klubbar i såväl Tyskland som Frankrike och Schweiz? Och vem är egentligen den där Carlos Eduardo som styr på mittfältet? Jo, en brasiliansk 21-åring som de värvade direkt från den Brasilianska ligan. Inga av dessa spelare hade jag någon koll på innan de kom till Hoffenheim, men väl där så blir de på en gång ikoner för ett lag.
Lagledningen påstår att det handlar om att köpa in spelare ”vars spelstil passar in i systemet”, inte nödvändigtvis de bästa spelarna eller de dyraste. De får lugnt kalla det vad det vill, för så här långt har det fungerat alldeles förträffligt.
Att förneka att det handlar om ett ihopköp av spelare, och att påstå att truppen består av egna talanger är naturligtvis lönlöst. Ingen spelade i A-laget har spelat där längre än fyra år och de flesta köptes till laget när de skulle börja spela i Zweite Bundesliga förra året. Efter en något trevande start där så kom lagmaskinen igång och de knep till slut en andra plats, något som förde dem upp i finrummet av tysk fotboll. Ett Bundesligalag alltså, men fortfarande bottenkandidater, det var en sak som var säker. Trodde man.
Nu efter nio spelade omgångar är man ensamma serieledare för första gången, och något säger mig att detta inte bara är en tillfällig formtopp, utan något mer. Jag kan ha fel i det, men jag tror garanterat att laget kommer att sluta på den övre halvan av Bundesliga. Det är min tur att vara lite konservativ just nu, och då jag tror att Bayern, trots den trevande öppningen blir farliga (nämn ett år de senaste två decennierna som de inte har varit farliga), möjligtvis lite för farliga för laget från Sinsheim. Och som alltid finns det en mängd lag som inte vill visa sig sämre än München, och därför kommer det bli tuff konkurrens.
Men ifall de lyckas så här bra sitt första år i Bundesliga, så kanske det är ett stycke fotbollshistoria som skrivs. (Förutom den uppenbara delen som redan skrivits.) Byn med 3300 invånare har ett Bundesligalag, en multimiljardär och snart en hel mängd med fans som gör allt för sitt lag. Nytt lag, ny supporterkultur och en arena som inte är flera mil från byn. Blickar man framåt så kan detta lag vara början på något stort och revolutionerande inom tysk fotboll. Jag hoppas det, även om många är kritiska. Att köpa sig till framgång, helt oavsett ifall det är berättigat att kalla detta för ett sådant fall, kommer alltid att generera motståndare.
Jag är i alla fall inte en av dem.
