Litti och Stielike - Två legendarers långa vandring

**** (med ljudeffekt, så skall det låta "sha-zaaam)
11 Juli 1982. Plats Estadio St Bernabeu, Madrid. VM-final. 
Västtyskland möter Italien. Tysk mittback - Uli Stielike. Tysk vänsterytter: Pierre "Litti" Littbarski. 

'''''''(samma ljudeffekt som ovan. Försök med läpparna)
4 November 2008.
Namnet är i ropet igen. Fast på ett annorlunda och konstigt sätt.

Efter avslutad fotbollskarriär har båda tagit upp en tränarkarriär med blandade framgångar. Mycket blandade. Uli Stielikes tränarkarriär har varit en berg-och-dalbana, som mestadels har varit i utförsbacke. Tränare för landslaget i Schweiz, någon klubb i Schweiz, ungdomslandslagen i Tyskland, biträdande till Ribbeck som landslagstränare under tysk fotbolls absoluta bottennapp, kort tid i Elfenbenskusten som landslagstränare ända tills hans son dog och åter till Sion i Schweiz. Återkommer nedan till Stielike.

Littbarski, trollgubben, började i Japan, där han också numera har familj (Kallas Ritti-san i Japan) och vann J-league titeln med Yokohama. Sedan blev det Australiensiska mästartitel med Sydney och sedan kom fallet. Misslyckade i Fukuoka och sedan i Teheran, där han endast var tränare i några månader. 

Livet för Stielike och Littbarski har inte varit en dans på rosor. Nu väntar dock nya utmaningar. Mittbacken Stielike fick igår sparken från Sion efter endast fyra månader. Sion har ett gäng matcher utan vinst och chef Constantin sparkade honom. Det lär bli en rättstvist av det.
Littbarski återvänder till Europa och tar vad som erbjuds. Tydligen. Nu blev det tränartjänst i FC Vaduz. Jo ni hörde rätt. Littbarski tar över schweiziska divison ett-laget FC Vaduz. Ingen glimrande utmaning kanske, men som Litti sade "Om erbjudandet är hyfsat, så tar jag mig an det.".

Två forna landslagslegendarer på olika kurs i livet. Själv minns jag nog  bäst Stielike, som ottröstlig efter straffmissen 1982 och Littis mål i semifinalen. 

****(Nu skulle vi haft en ljudeffekt igen)