Tysklandskollen nov-jan 08/09

Om att rita en cirkel
(Falk, 29 Januari)

"Noli turbare circulos meos", lör Arkimedes ha sagt. Gudvet om han låg i badskum och undrade hur båtar fungerade eller om han löste Suduko. Något av det var det nog. Men han ville ha sina cirklar i fred för att det gav honom lugn och ro och gav lösningar. När cirklar går ihop, så blir det som ett kretslopp som funkar. Så fint allegoriskt det blev. 

Vi lyfter denna från greken Arkimedes i sitt badkar till Bundesliga. Mot slutet av Silly Season så verkar en hel del lag hitta vad man letar efter. Lagen får form, kakan har jäst färdigt. Hertha Berlin exempelvis har varit tomma på idéer hela vintern ,men saknat defensivspecialister och även en driftig mittfältare. Två snabba klipp gjordes  i Cufré och Babic. Just den förstnämnde är som kolera i Tyskland. Det var han som i VM-kvartsfinalen 2006 stämplade Mertesacker i grenen och såg till att Frings blev avstängd. Pestsmittad med andra ord.

 Vi slänger oss också söderut, där Ede Becker lider ett helvetes kval. KSC åkte ur cupen mot Wehen-Wiesbaden. Jämmer und Weh, sade nog Becker och såg på sin försvarslinje. Av Maik Franz-Mario Eggimann ifjol finns inget kvar. Maik Franz- råskinnet men också ledaren- är skadad. Hans nye kollega Tim Sebastian är ... skadad. Ersättarna längst back har inte hållit måttet och Becker har letat efter ersättning. Här och var tackades det nej, men så dök kroaten Dino Drpic upp. Han är på senare tid mest känd för att ha haft sex på gräsmattan efter en landskamp och för sin modellerande fru Nives Celsius. Låter kall, men ser skäplig ut.  Drpic kan dock spela boll också. Hon också. 

Vårsäsongen startar imorgon. Första omgången ger "das Spitzen-Spiel HSV-Bayern München.". Hur intressant som helst. HSV har inte vunnit i omstarten sedan 1996, Olic gjorde tre mål i cupen och skall till Bayern i sommar. Till detta gamla bayrarna Trochowski och Guerrero. Bayern åker norröver med 5-1. Bundesliga vibrerar..

Dags för vårsäsongen och cirkeln sluts igen...

No more Mr Nice Guy i München
(Falk 28 Januari, 2009)

Vad hette ni? Hoffenheim? Är det ni som leder ligan vid julen? Sug på den karamellen, grabbar, för nu har Bayern München slutat leka. Man har helt enkelt snörat på sig skorna, tagit av sig sockiplast och börjat rulla boll. Lekskolan är över, over-and-done- aus-und-vorbei; vårsäsongen har börjat och Bayern fucking München åker till Stuttgart, mitt kära Stuttgart, å gör ålrens av dem. 5-1 i DFB-Pokalens åttondelsfinal och Stuttgart var så utspelade och lätt chockerade att man hade kunnat ha tatuerat in 3 Mosebok på förhuden på dem utan att de hade märkt det. 5-1 till Bayern. Quit playing Games, verkade Klinsmann ha sagt, för plötsligt rullade hela Bayern Monaco boll som i fornstora dar. De kom i vågor, de kom i överlapp, de utnyttjade kanterna och övertag och kontringar mot ett Stuttgart som bitvis var pinsamt. Jens Lehmann talade i tungor, Tasci såg ut som den 22årige orakade junisen han ibland spelar som och vad hände med supermittfältet Khedira-Hitzlsperger. Tjenamoss; det tappades bollar, det missades  i defensiven och man flyttade helt enkelt på sig när Bayern asfalterade en autostrada på mittplan. Nej, detta var inget roligt ur schwäbisk synvinkel, men ur tysk fotbolls synvinkel och för allal som gillar Bayern, så var det ett "Prunkstück". Bollen gick snabbt, enkelt, framåt i en Sturm-und-Drang-moment, som Bayern inte haft under Klinsmann. Ottmar Hitzfeld intervjuades i pausen med ett leende, som gjorde att han såg ut som kanadensarna  i South Park. 

Om Bayern har velat tala om för Bundesliga och Hoffenheim att det kommer en vårsäsong, i vilken Bayern skall vara med och kriga om "die Schale", så har jag svårt att se hur man kan ge ett bättre meddelande. 5-1 på Stuttgart var ett "masterpiece" och nog skakar Tyskland lite i sina fogar. Gränsen rörde sig lite i bayerischer Wald mot Tjeckien. Fast bara lite. Vårsäsongen är igång och med vilken smälll. 

Ännu lite mer glädje för Bayern var att den kommande bayerska spelaren Ivica Olic gjorde alla tre målen när Hamburg gick till kvartsfinal. "So ein Tag, so wunderschön wie heute, so ein tag der dürfte nie vergeh'n"

Om ungdomlighet
(Falk, 21 Januari  2009)

Det kom som en bomb. Tyske Savio Nsereko erbjuds ett kontralkt av west Ham, som lär vara beredd att kasta upp närmare 10 miljoner Euro.Där stoppar vi bandet. ..och backar... Savio Nsereko? Tyske? Tjena moss. Här har nog tiden stått stilla. West Ham satsar stort och Gianfranco Zola har hittat något som inte många andra har sett. Men tyskkollen har ju naturligtvis, som alltid, alla svaren. Savio Nsereko slog igenom tidigt. Född i Uganda och har bott i tyskland sedan han slutade suga på tummen. En enastående tekniker. Har till och med lärt en boll tala och räkna kärnfysik. Han kan således göra allt med en boll. Uppvuxen i München, spelade för Löwen som junior innan Italienska Udinese och Brescia fick tag i honom. Under sommaren så spelade han med i det tyska lag som vaann EM-guld för U19 och drog en massa ögon på sig tack vare sin dribblingssäkerhet, snabbhet och irrationalitet. Nu väntar kanske West Ham med en sedelbunt, en hel hög engelska babes(not!) och försök till spel i Premier League. 

Nu är denna lilla odyssé inte bara om Nsereko utan om det ökade intresset för tysk ungdom. Bundesligalagen sonderar terrängen ordentligt och efter de nyliga succéerna för landslagen med U19-mästerskap, U17 går långt i turneringar, U21 till slutspelet och Jogi Löws medvetna satsning på att bringa in talanger som Khedira, Marin, Tasci, Compper, Weis med flera till landslagssatsningar, så är tyska ungdomar ett stort samtalsämne i Tyskland. Vi har sett Gebhardt försvinna till Stuttgart, en av bröderna Bender i 1860 försvinner till Leverkusen och Nürnberg satsar med inte mindre än tre ynglingar från U19. men här och var i klubbarna tar sig andra ungdomar fram. Castro i Leverkusen, Boateng i HSV, Ottl och Lell i Bayern, Hummels i BVB, Özil i Bremen, Höwedes i Schalke och Ebert i Berlin.  För några år sedan så försvann mängder av ynglingar utomlands tidigt. Moritz Volz, Robert Huth, Ron-Ribert Ziegler, Hamann och Storch. All gick de tidigt och har haft upp och nedgångar. En del ynglingar börja komma tillbaka till fäderneslandet igen, såsom Boateng.
Flödet har inte varit så stort på sistone och det beror kanske på att klubbarna finner talanger någonannanstans. Detta ger också de tyska ungdomarna en stor möjlighet att utvecklas på hemmaplan. Skaffa sig Bundesligaerfarenhet, tuffhet, matcher och känna på härliga kamper. Det bådar gott för den tyska ungdomen...













Om  det tyska
(Falk 16 Januari,2009)
Jag lämnade kidsen själv. Inte ovanligt utan snarare vanligt, men vädret. " "Halka, jävlar: " "Ringer Bremen? " nu? " Grüss dich Martin, kann ich dich zurückrufen`Ge'ma zehner. Dank! " Faan.. "Tjenan alla dagsfröknar, tar ni kidsen; sonen har nog allt på sig, men kolla strumporna; "riiiiing"... Å dottern har ´nog allt.. Tror jag..nää, jag glömde vantarna hemma. Fixar ni? Jag måste kila? Tack; super, hejdå, småkids? Puss, puss,,,eller inte......"Hallå, Martin; moment bitte, ich b in gerade im Auto, ich rufe dich  an" "...................................." (klassiskt Falks avgrundsvrål närman inte får ihop vardagen. Brukar sluta med kokong, pungspark, en halvliter whisky och ett par otvungna sånger av Marianne Rosenberg. Scheiss. 

Tyska livet funkar alltid. Jobbar  med en kille som är Geissbock. "Poldi kütt" säger han och ler med ett tysk leende, som alla mödrar i Sverige bara vill sätta sig i knät på honom och kramas, smeta små hallon i ansiktet på honom och säga "säg det igen, bitte". Tyskland, Tyskland. Varför åkta jag dit? Gillade jag det egentligen? Ville jag dit eller hade jag bara en kärlek för Jürgen Kohler. Hur sjukt är inte det? När mina kompisar sitter med Fibban och sammankladdae sidor, så sitter man med ett uppdlag med Jürgen Kohler. Perverst? Morbid tänkände eller är jag bara tysk. Satt småtysken, dvs små Heinz-Günther, små-Udo i sin ungdom likdant? "Udo, jetzt essen wir!". Kan tänka mig Gunda i Brandenburg vråla ut detta. Personbästa på 18 meter i kula och över 65 i diskus. "Udo! Vrålet flyttar murar och trabanter och på toaletten sitter Udo med varmgjort stift och läser om Jürgen Kohler?. Anytime, Gunda. Hämta mig, bestäm semesterställe, ta med talk så stöter vi kärlekskula ihop. Verdammt nochmals. Långsant glider den tyska sjukdomen över mig. På djur kalles den Creutzfeldt-Jacobs; på män Heinz-Günther. Man böjer verb; man tilltalar okända personer mer med "ni" och man tar oberäkneliga marschsteg. Men man är kung. Tänk er att stå i en bar i Stockholm. Bikers diskuerar med damer å så lägger man av med en klassisk "Laufen, lief gelaufen, an, auf, hinter å verbet Danken skall ni veta--styr dativ". Brudarna hänger som vindruveklasar kring benen, bikersen går över till cyklar å som alltid; dativen regerar.

Need I say more...

Om SAP, anarki och om en Club  
(Falk, 15 januari)

Det kan inte vara direkt acceptabelt att göra 40 miljarder i förlust? Deutsche Bank rapporterar en förlust för 2008, som skulle behöva en Dietmar Hopp i styrelsen. Fast å andra sidan, man kan aldrig så noga veta med denne Hopp och hans SAP, kanske detta system har byggt in en egen bugg. SAP är i många stycken ett fantastiskt system att hålal reda på siffror och processer, dokument och annat, men som med alla system så tar det tid innan man får fart och fläkt på det. I ett företag i England som jag jobbar mycket med, så installerades detta system och det kallades lokalt "Tysklands hämnd för att de förlorade andra VK". Vet inte om Hopp tycker det när han sitter i Hoffenheim och funderar på hur han skall hjälpa Kraichgaus stolthet till ligaseger och Europaspel. De gör vad de kan i alla fall och träningsspelar för fulla muggar. men laget som varit ganska förskonat från skador och svårare blamage under hösten börjar nu skaka lite under träningsmatcherna. Visst, det är bara träningsmatcher, men Ibisevic drog på sig en knäskada mot HSV och i samma match åkte Carlos Eduardo och Ivica Olic av planen för slagsmål. 

I värsta fall kan Hoffenheim stå utan både Eduardo och Ibisevic i första matchen mot Cottbus. DFB kan nämligen kliva ned från sina Jacuzzis, finrum och snittar och döma ut avstängningar. Hoffenheim har 0-2 och 0-2 från träningsmatcherna. Mörkar Rangnick?

Eller också kan man göra som Energie Cottbus brukar göra. Efter en höst med mediokra resultat, så spelar man en del träningsmatcher mot lag som man vet att man kan rulla över. För att få självförtroende, för att få göra mål, för att få jubla och för att få kramas. Vuxna människor skall kramas mera. Nu slog man Omonia Nicosias ungdomslag med 10-1. Mycket kram och gull. Man kan tycka att det är meningslöst, men jag tror defeinitivt att det ger en del för ett lag, som knappt gjort några mål under hösten, behöver upplevelser och framgångar och framför allt - ger forwards en möjlighet att hitta mål igen. Det är en liten pusselbit. När jag var yngre så spelade jag i ett mycket mediokert lag. Fick mycket stryk. Vi bjöd då in grannortens yngsta flicklag och spöade skiten ur dem. 22-2 eller något sådant. Det tacklades, drogs i tröjan, sköts mål. Blev vi bättre efter det? Inte ett dugg, men kul var det.

"Das war indiskutabel und wird Konsequenzen haben", skriker chefsfåret Schaaf om Frings pinsamma uppträdande mot Galatsaray. 1-4-förlust var inte Ok, men så blev långhårige muskelknippet och turbon Frings utvisad efter att ha påpekat något för domaren. Inte speciellt smart av Frings, men senast jag läste så fanns han inte på nobelpristagarlistan heller.

Anarki istället för Hierarki skriker Tysk media. Schalke 04 rämnar. "Wir brauchen Arschlöcher", skriker Asamoah i pressen och hela Tysklands Gay-scen ringer till Fred Rutten. Inte så han menade Asamoah. Han vill ha hårt jobbande arbetare och de som verkligen lägegr manken till. Jermaine Jones visar upp hela sitt garnityr i Gelsenkirchen och man minns varför Eintracht Frankfurt ett tag inte ville ta i honom utan plasthandskar. Jones ger sig ut i tidningar på ett eget korståg. Han ifrågasätter Ruttens gullande med Kuranyi vs Asamoah. Varför plockas alltid Asamoah av, även fast Keffin är kass? Sedan säger han inlindat "Keffin ist mein Freund". Jones kräver av Rutten att han tar tag i laget, visar var skåpet skall stå, pekar ut marschriktning. Det måste in en tydlig hierarki i laget. Jermaine Jones plats i laget kan bli att han placeras utanför arenan med biljett någon annanstans eller också blir det ett samtal inom lyckta dörrar och senare "jag har blivit felciterad". Jag kan nästan tro på det senaste. Just ordet "Hierachie" är ett mörker att uttala för en icke tyskspråkig för övrigt. Innan ni försöker, så ta kontakt med en käk-kirurg.

Som ni kanske har märkt i tidigare inlagor, ja mycket tidigare, så har jag ett litet hjärta för Club. Nürnberg, som de heter. Staden är en pärla, ja hela Franken är en pärla, som inte skulle få plats i ett ostron. Undrar om John Steinbeck skrev om detta för övrigt. Men det börjar långsamt att hända saker i Club. De flesta stjärnorna är kvar sedan nedflyttningen i våras och man har förstärkt med mängder av ynglingar. Nu slog man ryska mästarna Rubin Kazan med 3-1 i en träningsmatch. Kanske inte betyder så mycket, men en fingervisning dock att något är på gång i laget. "da glubb kümmt"

Avslutningsvis. Podolski-transfern rycker närmare. I Köln trycker man tröjor med Podolskis namn och Kölns tidningar skriver "Der Poldi kütt"(Poldi kommer).

Over and out..

Om nakenhet, olika prinsar och lejon som flyr bayersk savann

Alla gillar vi att vara nakna. På olika sätt. Som barn är det charmigt. Att "nakenfisa", att springa runt naken hemma. Det är charmigt. Men någon gång passerar detta. Om jag skulle springa naken hemma, så skulle det bli ett jävla liv. "Skyl dig, du skrämmer barnen. Tänk på grannarna." Om jag hade haft en kanariefågel, så hade den hängt sig. Men ibland tycker vi vuxna om det och agerar felaktigt i stora sällskap. Exempelvis har det nu i tyskland blossat upp lite dårskaper. I en träningsmatch mellan Hannover och Osnabrück i bitande kyla. 4 grader kallt, publiken fryser och för att veva igång dem, så beslutar en av Hannovers fan-ledare att visa lite nakenhet. Han ställer sig på barrikaderna, ned med braxorna och "schwing-schwing". Publiken jublar. Underhållning? Tveksamt. Fick han igång publiken. Jajamensan. Något för Råsunda? Tveksamt. Själv skall jag nog testa det på någon av grabbens matcher framöver. Jag är förvisso ungdomstränare, men någon kanske det glädjer. 

Här och var dyker nya upptäckter upp. Exempelvis i Frankfurt. 188cm lång och 87 kilo. 48 i skor. Pratar vi mammut? Ingalunda. Leonard Kweuke är byggd som en stridsvagn. Frankfurts nyförvärv tar upp ett hel halvö i sitt rörelsemönster. Hur han är som bollspelare återstår att se, men det kan räcka med att visa sig i straffområdet och han får en boll på sig, så är det mål.

Prinsar. Det har varit massor av prinsar på sistone. Prinz Poldi-karusellen pågår för fullt. Högst sannolikt kommer Podolski att lämna Bayern till sommaren och återvända till Köln. Happy Ending för Podolski och landslaget. En annan Prince är Kevin-Prince Boateng. En av alla dessa Boatengs som dyker upp överallt. AIKs gamle Derek Boateng är på väg till Köln, Jerome Boateng spelar i HSV och hans storebror med det mycket underliga namnet Kevin-Prince har just flyttat till Dortmund. Helt klart är att BVB har fått en spelare med klass, men också en spelare som kan hitta på precis vad som helst vid sidan av planen. Hans äventyr på berlins nattklubbar är en av de stora följetongarna i Berlin. Han lyckades inte i Tottenham även fast han var skaplig i de matcher jag såg honom i. BVB har tagit en bra spelare och spörs om Klopp kan få fason på denne Boateng. Då har han en god chans att bli Prince i Dortmund. 

Avslutningsvis, lite tragiskt vad som sker i det sargade 1860 München. Jag saknar den mycket fryntlige, bombastiske Karl-Heinz Wildmoser. En riktigt kraftfull människa, tyvärr osedvanligt korrupt, men en kilel som förde Löwen framåt. Nu ståtar Reuter som chef och med en sviktande ekonomi, trubbel med fans och stökigheter, så kommer 1860 inte riktigt i fas. Tyvärr kan man inte heller behålla alla sina lovande juniorer. Under vintersäsongen har man nu förlorat både Timo Gebhardt och Lars Bender, två av klubbens junioreuropamästare. Spörs vad som händer med Jungwirth, Bender II, Schäffler, Johnson och andra. 1860 har ett mycket lovande lag när allting stämmer och efter en mycket bra höstsäsong ifjol, så hade jag nog önskat mig ett Löwen i högsta divisionen. Men nu flyr de savannen.

Så, dags att klä av sig naken och agera som en riktig fan. . 
 

Om Mando Diao, Ett Shang-Ri-La kallad Köln och målvakter
(Falk, 10 Januari 2009)

Är IK Brage Sveriges St Pauli? Är Stationsgatan detsamma som Reeperbahn och Altona? Av en händelse har jag varit både i Altona och Borlänge i December och kan dessvärre meddela att det var lite mer puls i Hamburg. Något mer. Men i 11Freunde, denna fantastiska tidning, som bara växer och växer, så intervjuas Mando Dios Gustaf Norén och Samuel Giers och diskuterar bland annat Zlatan, Brage, St Pauli och ABBA. En mycket öppenhjärtig och rolig intervju som gjordes i samband med att Mando Diao spelade i området. De turnerar just nu i olika hallar i Tyskland. Heja Brage helt enkelt. Göran Arnberg ses på håll ta på sig dobbskorna igen. Man ser sig själva som Manchester City, ett lag som har potential, är lite nederlagstippat, men som är på gång. 

Köln rustar. Kölnerdomen är hög. 160 meter hög. Visste ni att den tog över 600 år att färdigställa. Tror inte Christoph Daum vill vänta så länge. Frälsaren är nämligen på väg. Hela Köln förbereder sig. Småbarn skriver "Prinz Poldi" på dagispappren. Ungdomarna går omkring och kallar varandra för Lukas och ordet "Podolski" är i lokala revyer detsamma som "Jesus" och "Messias". Jo, det verkar vara så. Enligt tidningar och Bayern själva så ligger inte Bayern München och Köln långt ifrån varandra. Bayern har med Olic säkrat en ersättare, som kommer som Bosman, så´man kan släppa Podolski, även fast jag tycker det är hel-fel av Bayern, som har Tysklands Shooting-Star i laget. I Köln gnuggar man händer. Köln verkar vara helt förberedd på detta; Overath är chef, Daum är tränare, laget ligger hyfsat till i ligan, ny arena och så komer Podolski. Prata om "Shang-Ri-la". Kölns fans är i paradisisk närvaro.

Det har varit mycket målvakter under Silly Season. Mycket sådant. Nästan i varje klubb rör det sig spelare till höger och vänster. Bara de senaste dagarna har vi sett Rowen Fernandez komma tillbaka till Bielefeld. Fährmann lämna för Frankfurt, Lehmann inte berätta om framtiden och Kirschbaum lämna Hoffenheim. Målvaktsfrågor, målvaktsfrågor. Jag ör dock fast övertygad om att alla dessa diskussioner som sker i Tyskland om målvakter, framför allt yngre målvakter, som vågra lämna klubbarba, såsom Fährmann och Kirschstein är av godo. Tyskland har kanske Europas bästa målvaktsklientel och framför allt de yngre målvakterna. Bra utbildade och med en härlig framåtanda. Fährmann gick till Frankfurt och Kirschbaum gick till Littis klubb i Fc Vaduz. Intressant val. Målvakter och Tyskland är alltid intressant att följa. Till skillnad från Mando Diao, så går de emot "Never seen the light of Day".

Om fredspipor, flykten från Tyskland och Olic
(Falk 9 Januari 2009)

Snart inviger Hoffenheim sin nya famösa arena. Belägen längs med motorvägen i Sinsheim, så kommer detta att vara en illuster stämning varannan helg. Det komemr att vallfärda folk från hela regionen för att se på både detta spektaket och så det spektakel som heter Hoffenheim. Herbstmeister. Så heter det när man leder ligan vid juluppehållet. Bayern München surar ihop naturligtvis. Hoeness sparkar lite lätt i backen och ser trumpen ut. Det var lite bråk och gnöl inför matchen lagen emellan och det blev inte bättre av att Hoffenheims sportchef var lite ironisk och cynisk vid ett tal runt jul. Bayern pratade om storhetsvansinne och det är ju de världsmästare i och så var cirkusen igång igen. Men nu vill pappa Franz Beckenbauer, med vilken man skrämmer barn med "Vorsicht, der Franzl spricht, da muss du leise sein.", röka fredspipa. Han har bjudit in sig eller blivit inbjuden av Dietmar Hopp till premiermatchen i Bundesliga på den nya arenan. Mot Cottbus. Då skall det rökas fredspipa, ätas knödel och kramas. Jag gillar fredspipor. De är goda med apelsinsås till. Eller var det fredsduvor.

"Hallå...å...åå...åå"  Det ekar i Tyskland. Det är tomt. Det ärt å andra sidan svinkallt i Tyskland. 14-15 grader minus. Inte ens hundarna är ute. Kanske också en förklaring till att Bundesligalagen är borta. I princip alla är borta eller håller på att packa väskorna. Träningsläger med stringbadbyxor, badboll, spänstiga steg på stranden och en kort rusch till baren väntar. Eller också hård träning. Kanske någon kombination. Det är i alla fall väldigt tomt, men Silly Season fortsätter och Poldis försök att ta sig till Köln fortsätter. Bild-Zeitung, som är ungefär lika trovärdig som Pinocchio, menar att transfern är klar om fyra dagar. I Köln fryser man, det är svinpest i kommunerna norr om staden. En Podolski i klubben vore naturligtvis mumma för själen.

I grannklubben Borussia där de små fölen verkar, håller Hans Meyer på att sätta någon form av rekord. På kort tid har han vänt världen lika mycket upp och ned som den gamle Kopernikus. Sju man har han slängt ut ur truppen. Den andre målvakten Heimeroth har han tagit ned från den högsta stolen och förklarat för oduglig. Christian Ziege orkade inte och senast så kastade han ut klubbens fysioterapeut. Till det, fyra nya spelare. Jojo, när Meyer kommer, då är inget säker.

Avslutningsvis, en kort kommentar om Ivica Olic. Kan han läsa? Hur mycket har Bayern egentligen berättat för honom? Ivica Olic är en löpare av rang. Det finns ingen i HSV som springer så mycket som han. Ingen poängmaskin, men nyttig som få. Rummennigge säger "Vi är glada att vi har honom som uppbackning till Klose-Toni." Vänta lite nu. Det luktar "inhoppare, joker " lång väg. En ny Podolski? En ny Schlaudraff? Tidigare har man haft Michael Sternkopf och Calle Del'Haye. Jag förstår ibland inte spelare. Precis som Alexander Baumjohann i Gladbach, som nu pratar om att lämna för Bayern München. För att spela var då? Inte en sportmössa av en chans i laget. Varför då flytta? Olic får spela en hel del, men är Toni-Klose friska och kan spela, så spelar Olic inte. Glamouren kring Bayern München och deras makt, pengar och framgångar bringar ofta spelare i gungning. 

Det är kallt i Tyskland. 1999 var det 16 plusgrader i Köln den 9 Januari och man sålde tulpaner på torget. Under dagen och gårdagen nådde mätaren 16 minus. Mindre tulpaner, mer drivis. Vi värmer oss med väntan på säsongen så länge.

Om flyende mexare, härliga fans och Hans Krankl
(Falk, 8 Januari)

Jag var i Jönköping idag. En stad vid Vättern känd för Hockey och kyrkor. En gång i min ungdom var jag i deras Tipshallen och spelade fotbollsmatch. Vi var på läger. Det var kallt. Så kallt att det var drivis i testiklarna. Isbjörnar sågs vandra från Visingsö mot Hjo och en fjäll-lämmel förvirrade sig in på A6. Så kallt var det. Vi spelade fotboll, drog några pilsner. Själv var jag 18. Hade klassisk Rudi Völler-look med vågigt krulligt halvlångt hår, begynnande fjunmustasch. Såg helt enkelt för jävlig ut. När vi så skulle ut på lvällen efter ett gäng pilsner, så hamnade vi utanför en lokal krog. Självklart var det 23 för män. Chanslös. Vi argumenterade. Jag viftade med min Völler-fjunmustasch, men det var tvärstängt. Efter argumentation och förbistran tog djävulen tag i undertecknad. När det oerhört irriterande muskelbyggda dörrvakten vände kinden till smög jag in handen och vred om örat på honom. Så att det knakade. Sedan lade jag fötterna på ryggen och sprang som en idiot. Om han hade fått tag på mig, så hade jag troligtvis sett valda bilder av lekparker, dockor och resten av min barndom. Jag sprang som Briegel längs med Jönköpings gator. Völler på marsch. 

Flyende är också mexarna från Bundesliga. De flyr den hårda och brutala och kalla naturen i det vackra tyska landskapet. Pardo stack från Stuttgart nyligen och nu följer Aaron Galindo från Frankfurt. Efter en skadeperiod i Römerstadt, så sätter han sig på sig sin Sombrero, skriker "Viva Zapata"(det gör alla mexare) och åker hem. Två mexare mindre, kvar är Osorio i Stuttgart. Kan ha glömt någon i hastigheten. Varför lämnar mexarna just nu? Schemet, kylan, hårdheten eller vadå?

Så ett klipp från en fanklubb i Kaiserslautern. Lär er lite pfälzisich. Detta är rotvälska av hög karaktär och han är småarg. Lyssen och lären. 

För 110 år sedan bildades Rapid Wien i Österrike. Det måste naturligtvis noteras. Rapid Wien är ett fantastiskt häftigt namn och här har det spelat allsköns favoriter. Bland annat har man haft Hans Krankl, en riktig österrikisk hjälte, härförare och domedagsman. Rapid var i cupvinnarucpfinal 1997 exempelvis och här har Carsten Jancker. Alla minns Carsten Jancker? En otäck nordtysk, medf förlutet i Hansa Rostock och Bayern München med rörelsemönster som en leopardstridsvagn och kropp som en tjur. Bollarna tycktes träffa honom. I Rapid Wien är han en legend. Efter att ha genomlidit match efter match och avslutat dessa blodig, nedslagen, kapad med oschyssta medel, men nästan alltid målskytt, så sade tränaren "När Carsten är en färdig forward, så kommer man inte kunna neutralisera honom med schyssta medel". I princip hur intressant som helst och i tränarens ögon var Jancker hur bra som helst. Nu var han inte det utan en medelmåtta i mina ögon, men han har spelat i Rapid Wien, som idag fyller 110 år. 

Parallellt med detta rullar sagan om Lukas Podolski, hit-dit, everywhere, irgendwo, nirgendwo? Vad vore dagarna i livet utan tysk fotboll?

Om Loddar, JPP och saker man kan göra inomhus
(Falk, 6 Januari 2009)

Två och en halv timme var jag ute idag. Åkte skridskor. Tripplarna satt som en smäck på isen och Katarina Witt hade säkert velat hångla med mig efter dessa. Det var Rittbergers, Lutz, Salchows och en trippel Axel. I alla fall försökte jag. Jag föll som en tall i Gudrunstormen på isen och skrek något oöversättligt om iskristallers felaktighet, dålig spolning och att vädergudarna inte var med mig. Min dotter - fem- tittade med stora rådjursögon på mig och undrade om jag inte borde ta av mig klamporna innan jag åkte. Katarina Witt försvann med bussen. Nästa gång sitter trippeln. 

Annars kan man gå inomhus. På Eurosport igår visade man storartad tysk fotboll frpn inomhuscuper i det sköna vackra Tyskland. Rheinland Cup spelades upp för fulla muggar. Leverkusen sköt bort sig. Rolfes straff räddades av Koblenz Yelldell och Köln sprang sedan ifrån Koblenz i finalen och vann sin egna cup. Jubel och glädje. Själv minns jag mest finnen Kuqis fantastiska fint på Kölns Nottenbeck. Kölnspelaren blir nog nästa narr i Fasching. Han visste inte bättre än att "kapa" och fradgan stod som en vaniljglass kring munnen på honom. Inomhuscuper ja. Tysk fotbolls räddning under många år. Cuperna avlöser varandra. Harder Cup spelades med Frankfurt som segrare. Rheinland Cup har spelats. Det är utimat fest i hallarna. Ölen flödar, fansen sjunger och det är fullsatt. Har följt detta spektakel i många år. Fantastiskt skådespel. Tyvärr börjar pengar och intresset från de större lagen att ebba ut. Skaderisker finns och tidsschemat kring jul-nyår, träningsläger, vila etc börjar ta ut sin rätt, men så länge det håller på, så är det tummen upp från undertecknad.

Loddar Matthäus har gift sig igen. Numera i israel och ansvarig för Nethanyas fotboll, så har han krokat ihop sig med vackra och unga Liljana. Nummer fyra i ordningen. Jag är inte ett dugg förvånad. Varken över giftermålet eller tt det är nummer fyra. Loddarmatthäus är liksom Effenberg med flera ett begrepp i Tyskland och förknippad med löpsedlar, eskapader, uppseendeväckande uttalande och scener. Att han sedan var en av Tysklands genom tiderna bästa fotbollsspelare hör inte dit liksom. De senaste tio åren har han profilerat sig i press på helt andra sätt än just för fotbollen och hans fjärde giftermål, som många tror håller i ungefär 1 år, är ytterligare ett sätt att hamna i rampljuset, menar många. Sedan säger han att han gärna vill återvända till Tyskland, som tränare. Innan Klinsi blev tränare för Bayern, så nämnde Matthäus att han mycket väl skulle kunna tänka sig Bayern München och Hoeness fick ta lugnande medicin för sina skrattkramper. Loddar - mannen och myten.

Jag avslutar med en egentlig fransk nyhet, men eftersom den store lille JPP (Jean-Pierre Papin) spelade i bayern under 90-talet, så platsar han naturligtvis här. Alla minns JPP. Mannen som levde i en kvadrat på 20 x 20cm i straffområdet och öste in mål. Han har nu, som 45åring, återupptagit sin fotbollskarriär. Jo, det stämmer. I en fransk amatörklubb utanför Marseille. JPP kommer troligtvis att ösa in mål. Själv är jag 41, aldrig för sent att göra en glidtackling. Kanske Katarina Witt hade gillat det bättre än mina pseudotripplar?


En Januari full med kunskap och vetgirighet
(Falk, 4 Januari 2009)

Om Ludwig Wittgenstein hade levat idag, så hade han haft problem att följa det som sker under Silly Season. Wittgenstein var en vän av logik, det mänskliga språket och att allting bildar en kedja av händelser. Den brittisk-österrikiske filosofen hade förmodligen satt sig på en egen tvångströja och gått i kloster. Silly Season är ologisk men väldigt spännande för de som är del av det. Vem som helst kan deltaga i detta spel. Att dikta ihop ett rykte, koppla ihop spelare med andra klubbar eller att på kammaren spela FIFA09, FM eller vad man nu spelar och få till att en spelare är en fantastisk gudabenådad varelse, som bara måste spela i ditt lag. Men Silly Season för många är den chansen på året när man har chansen att utvecklas. Se bara på Lukas Podolski exempelvis. Jur mycket går inte han runt och funderar på sin framtid. Bayern är i Dubai, Podolski är hemma och värker  ihop sina skador. Samtidigt bygger Köln upp ett "case", där Podolski skall ingå och parallellt så ryktas det om att både Roma och Arsenal är sugna på hans tjänster. När väl januari 31 kommers, å kan det ha blivit "nada", men Podolski har gått via Dantes inferno på vögen och haft så mycket känslomässiga funderingar att en grekisk tragedi inte hade räckt till för att spegla det. Men Silly Season är här och vissa lag förbereder sig ordentligt. Borussia Mönchengladbachs små föl blir färre men starkare exempelvis. Men änså länge har inte så mycket av värde hänt i klubbarna. Olic till Bayern efter säsongen är intressant, men inte klart ännu. 

Men Januari bringar mer. Snön kan ligga djup. Jag kom precis tillbaka från en skidsemester, där jag fick se min dotter hasa sig ned som Ann-Marie Moser-Pröll i backen. Det var snabba skär, ett par volter på vägen, tårar och "dumma pappa", men upp i liften igen. Det finns mydket vilja i en femåring och mycket kunskap skall förmedlas. Kunskap förmedlas också av en fotbollsteoretiker vid namn Roland Loy, som efter att ha studerat över 3000 matcher vill slå hål på all världens fotbollsmyter; "Ändra inte på ett vinnande lag" "Bollen är rund" och "Kölns och Milans analyssystem är värdelösa". Loy har gjort empiriska undersökningar och konstaterar att "ett vinnande lag mycket ofta får stryk i matchen efter". Empirin slår allt. Logiken kanske också. Vad hade Wittgenstein sagt om detta? "Den som blir fälld skall inte slå straffen" är en annan myt, som Loy suddar bort med ett enkelt penstreck. 77% av alla straffar sitter menar Loy. Intressant kille. Tänk att få betalt för att studera 3000 fotbollsmatcher. Get a life!

Januarifönstret är vidöppet. Mycket intressant blir att följa de större lagens förkovran på marknaden. Gör Schalke något åt sina revolterande spelare Varela, Grossmüller, Streit exempelvis? Kommer Chaos Alberto tillbaka till Werder Bremen och hur sätter Stuttgart ihop sitt lag utan Pavel Pardo? Det blir en del träningsmatcher , träningsläger och nya finter som skall läras upp. Hoffenheim är Herbstmeister, jakten kan börja. Hildebrand står i mål i Hoffenheim.Skall han två år efter vinsten med Stuttgart uppleva en ny titel med ett annat Baden-Württemberglag. Januari bringar kanske inget svar på detta, men bygger upp kunskap kring det.


(Falk, 19 December)
Är det inte dags snart? Är det inte dags att börja visa de musklerna som ändå finns i Gelsenkirchen. Att bygga en av världens bästa arenor, flagga med Gazprom, värva bra Bundesligaspelare som Ernst, Jones, Kuranyi, Krstajic, Bordon, fylla på med Farfan, Engelaar och diverse danskar, men ändå inte ta sig framåt ordentligt, det luktar kraftfultl misslyckande. Visst, Schalke har varit med i toppen i flera år nu, men stupat på mållinjen. Det inses. Därför hade jag en tro att man inför detta år med kraftfulla värvningar av Engelaar och Farfan, en tränare som Rutten, känd för taktik och disciplin, skulle få fart på laget. Efter hösten så ligger man sjua i ligan och är utslaget ur Europaspelet. Det är inget annat än ett fiasko, mina damer och herrar. Andreas Müller, sportchefen och ansvarig för värvningarna kritiseras. Med all rätt. De senaste åren har inte varit hans starkaste sida: Sanchez, Ze Roberto II, Grossmüller, Streit och Engelaar är spelare som varit misslyckanden. Intressant är att spelare som Höwedes, Neuer, Fahrmann och Pander, som alla är "egna produkter" exploderat samtidigt. Naturligtvis är den ökande konkurrensen en del därav, men samtidigt måste man förvänta sig att en storklubb som Schalke 04 har bättre fingertoppsskänsla när man värvar spelare. 

Med denna bedrövliga höstinsats så står Schalke inför en nystart. Kickas Müller och Rutten? Kanske inte, men det är inte långt borta. Röster hörs för att Olaf Thon skall in på en viktigt nivå i klubben och Müllers ställning är hotad. Det behövs räfts och rättarting i klubben för att få ordning påå skutan. Bort med skräpet och koncentrera insatserna på ett fåtal spelare som får förtroende. Inget hoppande och hattande med spelsystem, spelare och uttalande i pressen utan full koncentration framåt. Tyskland behöver ett starkt Schalke 04 som en av polerna mot ett starkt Bayern München.

Spelade Stuttgart Herbstmeisterschaft till Hoffenheim?
(14 December)

En kompisknuff från Sami Khedira till de gamla vänenrna Weis, Jaissle och Beck? Kan bli så. Ingen annanstans än i Tyskland är Herbstmeisterschaft ett viktigt mål. Det ger ingen buckla, ger inget fälttåg och inga medaljer, men en stor ära och ett viktigt landmärke. Då Bundesliga sällan eller aldrig har delade omgångar och nästan aldrig har lag som ligger en eller omgångar efter i spelade matcher, så blir Herbstmeisterschaft(eller för icke tyskar, mästare i halvtid) ett viktigt mål. Vem är bäst i landet efter halva säsongen? Kan låta trivialt, men media Tyskland bygger upp en liten myt omkring detta och det sprider sig i klubbarna. Det är sällan man läser "herbstmeisterschaft, vem bryr sig?" Det står mellan Bayern München och Hoffenheim. Just nu leder Bayern med en pinne efter pinnen i Südgipfel igår. Det var så nåära, så nära, men så fick Khedira in bollen med sekunder kvar och plötsligt såg Klisnmann och Hoeness höstens stora begfívenhet springa iväg och nu kan Hoffenheim med en poäng idag mot Schalke gå till vintervila som Bundesliga-etta. I Mannheim rustar man för fest och med en poäng, vilket jag mycket väl tror att Hoffenheim tar, så kliver man in till Kung Bore som etta i Bundesliga. Den troligtvis största sensationen i Bundesligas historia. I Fan-TV i veckan så trodde Niva att Rangnicks pojkar fick sig en knäpp av Bayern med deras mål i slutminuten och gade historien varit riktigt elak, så hade inte Khedira gjort 2-2 igår. Nu gjorde han sitt mål och Hoffenheim har återigen chansen att ta befälet i ligan. Het match i Mannheim idag således..

Doktor Werder und Mr Bremen
(Falk, 7 December)

Det är 5-1 hemma mot Hertha Berlin, 5-0 mot Frankfurt och så 0-3 mot Panathinaikos och nu 0-1 mot Karlsruher SC. Om jag hade varit Werder Bremen-anhängare hade jag blivit tokig. Det är som att laget ibland går på en himmelsk drog och ibland går man på förgiftad Müsli. Fortfarande vet vi inte Bremens riktiga ansikte. är man ett topplag eller hamnar man i mellanskiktet. Legets insats igår mot Karlsruher Sc var en sådan typisk Bremen-anno 08/09 insats. Så mycket vilja, men så lite framåt och så ett mål i baken, där bollen studsar som flipperspel i straffområdet och Buck skjuter in den bakom en Wiese, som såg långt ifrån hundra på den chansen. 

Frings manade på laget i veckan genom pressen.´"Bremens tid kommer nu", menade han och att 2009 skulle bli ett helt annat Bremen än tidigare. Men självförtroendet - framför allt på bortaplan- saknas. Laget gör inga mål och nu blev Pizzarro återigen utvisad efter en dumhet i slutet av matchen. Lagetär 11 poäng efter Bayern efter 16 omgångar. Det var nog ingenting som Thomas Schaaf och Klaus Allofs hade anat och röster höjs nu för nya röster i Bremen. Några som kan få spelarna att prestera, ty det finns ordentligt med spelare med klass i laget. Landslagsmän nästan rakt över och med ett självförtroende värdigt ett korplag. Det är mycket Dr Jekyll Mr Hyde i hansastaden för närvarande. Två ansikten av ett lag, som inte kommer att klara av att förvandla sig så mycket längre utan att ett större ansiktslyft måste ske. Än så länge blandar laget olika elixirer och finner sina två ansikten. Hur länge till?

David mot Goliath
(Falk, 5 December 2008)

Det ar Niklaus-Tag i Tyskland. Sjalv tillbringar jag dagarna i Hamburg. Sag for ovrigt Nordbank-Arena idag. Susade forbi pa A7 och dar stod den, mitt i industrierna och visade upp sin vackra nuna. Harlig Arena. Sa dar supertysk. Nu ar det inte det som ar den stora begivenheten i Tyskland. Visst, Niklaus kommer med presenter till sma feta tyska barn, men i Munchen spelar Hoffenheim mot Bayern i en seriefinal, som det skrivs spaltmeter om I Tyskland. Bildzeitung, Morgenblatt, FAZ - you name it - det ar overallt. 3000 invanare i Hoffenheim mot maktiga Bayern. Per Nilsson har fatt sparsamt med speltid pa sistone, men sitter pa banken pa Allianz Arena. Det har varit stora ord fran Hoeness och Rummenigge. Rangnick svarade med "Wenn ihr grosse Spruche wollt, dann fahren Sie nach Munchen, wenn ihr grossen Fussball sehen wollt, dann fahren Sie nach Hoffenheim". Vinner Hoffenheim ikvall ar man Herbstmeister. En skrall utan motstycke i tysk fotbollshistoria. Klinsmann har alla blickar pa sig. Mot lilla Hoffenheim maste laget prestera det allra basta och jag skulle inte bli forvanad om Bayern dundrar in bade fyra och fem bollar i ren anfallsfrenesi, men Hoffenheim kan. 40 mal har man gjort pa 15 matcher. Ibisevic, Demba Ba och Obasi har tillsammans gjort nastan 30 mal. David, som egentligen ar en artificell liten figur med krosus-pengar i fickorna mot stora Goliath. Vi vet hur det gick i sagan. Slunga och pang med stenen i skallen. Vad blir det ikvalll. Ett ar i alla fall sakert hela Tyskland sitter och tittar pa matchen. I hus, hem och koja. Till och med Niklaus som svanger forbi med en sack kommer att titta. Tyskland star stilla...




En tysk helgedom är kvar - eller rör inte min sportsändning..
(Falk, 29 November)
Det finns olika saker som en tüsk helgar. Stammtisch, Bratwürst, Pommes Mit Mayo och Pilsnern. Bland annat. När man är inne och pillar på dessa nationalklenoder blir det naturligtvis liv. Så också när man försökte försnilla bort SportSchau och ZDF  SportStudios möjligheter att visa fotboll på vettiga tider. Då gick tysken till uppror. Under fördelningen av TVrättigheterna så blev det ganska klart vad som regerar. Folket; gemene man som inte har kabel- och BetalTV.Das ZDF SportStudio med Torwandschieesen har funnit i 45 år. Varje lördagkväll, samma td, så dyker det upp, Micheal Steeinbrecher, Wolf-Dieter Poschmann, Günther Jauch. Samma koncept. Synkroniserad översättning, med översättare som sitter i burar och simultantolkar de utländska gästerna. Intressant fenomen att se att tolkarna också skrattar på samma ställe som den intervjuade. Nästintill generande. Men konceptet funkar i Tyskland och ses av mängder av människor. Det är gemytligt, håller på någon timme, helt utan musik, men med live-publik, som folk köar i veckor för. Man sammanfattar Bundesliga på ett mycket bra sätt och är det något tyskar kan, så är det fotbollssändingar. Högsta klass, bra reportage, bakgrundsfakta och intensiva kommentatorer. ARD Sportschau kommer varje lördag efter matcherna halv fyra. Sammanfattar varje match på ett genomgående sätt ochg sedan har man ju också "Tor der Woche", som visar upp snygga mål som man kan rösta på. Detta gillar tysken. Det är jordnära, det är som det brukar vara och det talar till tysken i landet. Vidare är det koncentrerad fotboll. 

När Kirch var ute och skulle köpa loss TVrättigheterna mullrade det i marken iTyskland. Cirklarna var på väg att rubbas. Inte bra i Tyskland, som fick som man ville till slut.







En mästartränares uppgång och fall
(Falk 24 November)

Han hade det inte lätt när han kom till klubben och han hade det inte lätt mot slutet. Däremellan var det hårt jobb, en hel del intressanta idéer och framgång. Armin Vehs uppgång och fall i Stuttgart är en kort och snabb framgångssaga, men där hans oerfarenhet och som hos Julius Caesar och Erik XIV -dåliga rådgivare, så föll han tungt.

Armin Veh tog över efter Trapattoni. Han fick en trupp som var körd i botten, han kunde inte dra upp sina riktlinjer och fick mest pussla  ihop laget med en trupp han inte kände till. Fansen,däribland undertecknad, ropade på hans avgång, men han fick ett år på sig och han tog VfB Stuttgart till en mycket överraskande ligatitel.
Han fick ihop ett lag som spelade en fotboll, man inte skådat på länge. Offensivt, kortpassningsspel, snabba spelvändingar och en moral som kunde vända matcher. Han fick fram de yngre spelarna  i form av Gomez, Khedira, Tasci, Hilbert och lät dessa ta ansvar. 

Sedan hände det som ofta sker. Det blev stillestånd. Klubben hade inte riktigt det som krävdes för att mobilisera krafter för att vara kar i toppen. Det luktar kraftig orutin kring Heldts värvningar, Staudts uttalanden om topplag, när resurser, organisation och satsning saknas. Veh gjorde också fel; ganska många sådana. Hans bristande erfarenhet av att hantera pressen kring ett topplag gjorde att det uppstod en manisk rotation bland spelarma, en bristande kontinuitet, konstiga försäljningar av Gentner och Beck exempelvis och satsning på dyra halvfigurer.

När även årets spel och värvningar gick på halvfart, så hade inte Stuttgart något annat val än att skicka iväg Armin Veh, som lämnar Stuttgart som en hjälte, som en nydanare i fråga om spelsystem. Han saknade dock en riktig profilering. Alltid lågmäld, ingen aktiv coaching, inga uttalande och men gjorde sken av att ha allting klart för sig. Mot slutet såg det dock annorlunda ut. Han redde inte ut stormen och var frågande till varför laget inte presterade. Med dylika uttalanden så får man gå. Paniken och håglösheten inträdde, laget klarade inte ut stormen, nyckelspelarna fick inte ur sitt bästa och laget var helt enkelt inte rustat för den oerhörda matchning som man stod framför. 

Armin Veh lämnar Stuttgart, mästare och med ett avtryck. Tyvärr endast som mästare, ty det avtryck han lämnar som tränare och spelstil kommer nog att suddas ut ganska fort.





Cicero låter spelet tala

"Desto större svårighet, desto större ära"

Marius Tullius Cicero var en av de stora romerska talarna under Julius Casars tid. Han hade talets gåva, vräkte ur sig essäer i senaten och påverkade samtiden. Liksom dåtidens Cicero verkade i huvudstaden, så påverkar nutidens Cicero också samtiden. Cicero Santos är stor kung i huvudstaden och inte sedan Marcelinhos tid i Berlin har väl den gamla damen haft en sådan fart. De senaste matcherna har varit en stor uppvisning av snitsaren och offensiva mittfältaren från Brasilien. Herthas fans jublar, Dieter Hoeness ler med hela ansiktet och det händer saker i Berlin, som glädjer hela Tyskland. Berlin behöver ett starkt lag för att locka massorna till Olympiastadion. Cicero låter spelet tala med skott, framspelningar och geniala spelidéer. Mot Bochum blev det ett mål och två målpassningar, även fast han inte stod som framspelare till Raffaels mål. Men huvudstaden har självförtroende och glädje. Lucien Favres gäng spelar rolig fotboll och kanske kan man till och med få Pantelic att stanna och sluta att bråka. Det har varit svårt att etablera en kraft och sug kring huvudstadens lag. Dels på grund av den tidigare var delad, men också för att Hertha Berlin har varit ett lag som studsat mellan divisoonerna och inte haft några fixstjärnor. Nu är det kanske dags. Kan Cicero överbrygga svårigheten, så kommer äran.


En tid som stått stilla
(Falk, 21 November)

Fredagkväll. Tacos och pilsner i buken. En whiskey modell Jura i högerhanden. Life is good. Barnen ser på Bullerbyn, sambon pysslar och undertecknad sjunker in i en fredagsdvala som får mig att minnas tillbaka till ett svettigt träningspass i tyska Bezirksliga på 90talet. Vi tränade två dagar i veckan, tisdag och fredag. När fredagen kom och träningen var slut, så sög man i sig en Spessart Pils innan man hade landat på stolen. Det var Bundesliga på TV, allai Sportheim satt och mumsade Pommes mit Mayo, drack ett par Erdinger eller Spessart och svetten pärlade ned för ryggen Eftersvett, den äckligaste av alla svettningar. Sköljde nedför ryggen som en tsunami på halvfart.  Runt omkring mig omgärdades man av mustascher. Alla tyskar som vill ha mustasch och kan ha mustasch, män som kvinna, har mustasch. Jag har under mina år i Tyskland genomfört kraftfulla empirisk undersökningar och ser snabbt att mustaschdensiteten i Tyskland är kraftfullt högre i södra Tyskland och på bondvischan, där jag bodde än i inne i staden. Än idag kan jag häpnas över 12-13åringarna som kom med småfätade hårstrån på överläppen. Det såg veritabelt för jävligt ut och jag undrade hur långt morsan stötte i kula. 

Troligtvis har tiden stått stilla idag. 12-13 år senare. jag har varit nere och besökt mina gamla hembygder vid flertalet tillfällen. Mustascher, Bundesliga på fredagar, pilsner i ett skummande glas, Pommes mit Mayo. Tiden har stått stilla. Fredagkvällar var "Spielersitzung", då vi skulle prata match, motståndare taktik och laguppställning. Folk drack pilsner, rökte, åt och vår allsmäktige ledare Horst pratade taktik. Jag tyckte han hade fel hela tiden. han spelade ett Djurgårdsspel med 4-3-3 innan vi hade spelar material. Funkade inte alls.

Tiden har inte flyttat sig mycket här och var i Tyskland och när man nu öppnar tidningar, boulevardexpresser och läser om tränare, potentater, magnater i olika roller, hör resonemangen från en Neururer, från en Eilts, intervjuer med Schatzschneider och ser Rummenigge och beckenbauer, så ler jag i smyg. Man längtar ner i bland, till mustascherna, det tyska, råheten, mörka fredagkvällar, Spielersitzung och ett glas eller två av den mäktiga Spessart Pils. Det kallade jag en fredagkväll det. Bullerbyn, Whisky, sambo, barn är dock precis lika bra om inte bättre.På så sätt har tiden inte stått stilla och tur är väl det.

Den här gången föll inte muren 
(Falk, 21 November)

Muren, Kennedy, Luftbrücke, Riksdagshuset, bunkern. Mycket har hänt i Berlin genom åren. 2006 såg jag Paraguay-Sverige och just nu genomför Hertha Berlin en av sina mera intressanta höstar på länge. Die deutsche Nationalelf upplevde i förrgår ett smärtsamt uppvaknade efter ett år i sinkadus, som lett dem till EM-silver och hyllningar på stadens alla gator och torg. I en match mot England, så blottlades en hel del av lagets problemområden och visade att Jogis Löw-träd inte står i full blom. 

Jag vill inte pressa fram ett problemområde på målvaktssidan. Jag vidåller att Tyskland har några av Europas mest lovande målvakter i sitt stall, men nog ger det lite kalla kårar i ryggen när man inser att de fyra målvakter som Löw satsar på - Enke, Adler, Neuer och Wiese- tlllsammans skrapar ihop 8 landskamper.  Då har man ni detta också delat på rollen ibland. Adler kändes skakig denna match, men är en av ligans absolut,om inte den, bästa burväktare.

Det laget saknar, nu när Löw inte hade med Ballack eller Frings, är ledargestalter. Vem tar upp facklan och springer före i alla närkamper. Är Schweini verkligen mannen att lita på. Trots sina 60 landskamper, så är han mer som en "grå mus" än en kapten att hålla sig i när det blåser. Varför klev han inte fram, samlade styrkorna och lyfte spelet. Tysk fotboll har varit bortskämd med ledargestalter på planen. Hade en diskussion om detta med en kompis för någon vecka sedan och kom fram till att Beckenbauer och Effenberg står upp över alla andra. Rolfes, Jones, Trochowski, Schweinsteiger med mera. Mycket bra bollspelare, men mera lagspelare än ledartyper. Hitz famlar i Stuttgart efter något som liknar form och Rolfes är en fantastisk "Abräumer",m men ingen som driver laget. Detta saknades stort mot England tyckte jag och då skall vi inse att England hade tiotalet man borta. I princip hela mittfältet och forwardsdelen var borta. Det saknades impulser. Jones var inte uppgiften mäktig att leta bollar och fördela framåt och var många stunder helt borta från spelet.

Sedan kan jag tycka att det kan vara dags att bredda anfallsspelet. I en match som detta, så hade jag gärna sett mer speltid för exempelvis Helmes, som är i en fantastisk form i Bundesliga. Nu fick han en halvtimme, gjorde mål och stod för inlevelse. Englandsmatchen hade varit en perfekt match för Helmes att få 90 minuter. Klose och Gomez var helt osynliga. Gomez tid i landslaget känns tyvärr på lånad tid. Gör sina mål i Stuttgart, men återigen hamnar han helt fel i löpningar, förståelse och jag undrar om han och Klose överhuvudtaget pratar.

Löw har en del att fundera på. Jag får anledning att återkomma i ärendet.

Hjärnskrynkel i Dortmund
(Falk, 14 November)
Jürgen Klopp läste lusen av domare Drees i helgen som gick. Han sökte upp honom efter matchen, visade upps in allra sämsta sida och beskrev hur ewn fotbollsdomare skall uppträda. Det kostade pengar. 

Borde inte Klopp veta bättre? Naturligtvis. Ännu mer förvånad blir man när man förstår att sedan fyra veckor jobbar en mental tränare med BVB. Mannen med två förnamn Horst Lutz är en legendar inom tysk skidsport och har hjälpt Felix Neureuther till stora framgångar. Klopp såg honom på TV, ringde "wir brauch' Gehirn-Hilfe" å vips satt Lutz och borrade i skallen på BVB-spelarna. Mycket luft där. Lutz har 150 olika övningar som han jobbar med. Det är rörelsemönster, strategiskt tänkande, taktiska vägar och att förstå vad man gör i rörelse. "Att utmana hjärnan i rörelse", är mottot för Lutz, som menar att man kan träna passningar, löpvägar, inlägg hur mycket man vill. Det finns inte två likadana situationer. Därför måste man utmana hjärnan att vara beredd på detta. Vissa lobotomeras, vissa byter kropp. Dortmund kör med hjärnskrynkel. Jag läste om Hoffenheim härom veckan, där Rangnick också försöker få spelarna att tänka i nya banor. han begränsar ytorna på träningen, kör max tillslag i olika zoner på planen och låter hela tankeverksamheten fokusera på hur bollen skall flöda över planen. 

Tillbaka till Klopp. Fyra veckor har Horst Lutz hållit på nu och efter helgens eskapad, så undrar man om han kanske sovit på lektionerna, eller Lutz mentala hjälp kanske inte gäller tränare. Nåväl; alla är tillåtna att ha en s-k "ausratser", så även Klopp. Han verkar vara en god människa annars.

Premier och diskussion 
(Falk, 13 November)

DFB tänker minsann visa vem som bestämmer i landslaget. Jodå. Om någon vecka så spelar Tyskland mot England i Berlin. Det är en helt ordinär träningsmatch och hade detta varit Lagerbäck, så hade han släpat in ett lag, som ingen haft en aning om. "Det är en bra chans att se grabbarna i den här omgvningen.". Nu är det Tyskland och det är dags fört DFB att visa musklerna. 

Efter eskapaderna med Kuranyi, diskussionerna med Ballack och Frings, så förväntas Jogi Löw och Oliver Bierhoff kalla in en stor trupp till Berlin för att höra på ett diktat av förbundet. Det kommer att mässas i form av "Ingen är större än laget", "Tala med oss först". Ballack och Frings skall tas i örat rejält och Löw får nog träna på ett tal rejält för att detta skall presenteras på ett vettigt sätt. Risken är att han vänder Frings och Ballack emot sig igen och att Ballacks relation med Bierhpff är redan infekterad. Det kan bli en spännande presskonferens efteråt. Löw ville i alla fall kalla in en s.k "erweiterte" trupp, dvs runt 25 man för att lyssna på DFBs regler, lagar och etik. Muskelmassan hos DFB kommer att svalla, men samtidigt helt i sin ordning. Stäm i bäcken, men gör det på rätt sätt. Det är aldrig ens fel att två träter och Jogi kanske också borde medge att även han har haft en del felbeslut på vägen. Kontakterna med spelarna som hamnar på bänken efter många år kunde kanske vara bättre, diskussionen med Ballack skulle kunna ha skötts på ett bättre sätt. Men det sköter säkert di tyske aldeles utmärkt. 

Parallellt med detta skall en diskussion äga rum om de premier landslaget skall få om man tar sig till VM 2010. Nu blir det intressant. Det blir ett runda-bordets-samtal i enlighet med fredkonferenserna i mellan östern, men denna gång är det inte säkert att det blir ridderligt uppträdande. På ena sidan sitter nämligen spelarrådet med Ballack och Frings och på andra sidan sitter DFBs generalsekreterare- den alltid så slajmige- Niersbach och Oliver Bierhoff. Heta diskussioner är att vänta om premier, pengar, ersättning och jag kan tänka mkig att det flyger ett och annat ord över bordet occkså. 

Men lamm då? Efter vad jag förstår så har kroatiska tredjeliga laget Zagora instiftat en premie, som innebär att varje målskytt får ett lamm. Skyttekungen har numera sex stycken lamm. Det funkar tydligen, då laget gått till kvartsfinal i cupen. Lamm som premie? ja efter att Christian Ziege inte längre spelar i landslaget, så behövs det dylika djur. Thomas Schaaf i Bremen kanske kan få en kallelse?

Det växande Egot
(Falk 11 November)
Det är domardiskussioner i Tyskland, det är diskussioner mellan DFB och Ballack, Kuranyi stängdes av och det var en strid mellan klubbarna och spelarna som ville spela OS. Brännpunkt Tyskland igen. Maktfaktorn Tyskland börjar sakta men säkert att röra sig igen och det märks i de heta diskussionerna i landet. Det växer ett starkare "Ego" inom spelarkulturen i landet som påverkar diskussioner med ledning, domare, andra spelare och klubbar. Spelarna i Tyskland börjar märka att deras insatser runt om i Europa noteras och det skrivs spaltmeter om dem i tysk media. De lyfts upp som hjältar efter EM-triumfer och firas i gungstolar och parader. Spelarna växer snabbt till ikoniseradre spelargestalter med fanclubs och tar sig allt större friheter. ´De senaste veckorna har man gått till hårt angrepp mot domare och med Pizarro, Lehmann, Wichniarek, Klopp och tidigare Frings, Timo Rost så har vi en ökande trend mot kritik mot domarkåren och hävda sin egen vilja och ego framför laget. I diskussionerna med Michael Ballack, Torsten Frings och Kevin Kuranyi rking DFB så har det också varit en kamp mellan den egna viljan och idén mot det stora mäktiga organisationen. menar inte att det är fel i sig, men det är ett tecken i skyn att det går mer och mer mot att slå sig för bröstet, bryta sig loss från massan och ta öppen strid för sig själv. Det växande Egot i Tyskland har långsamt börjat att bli ett samtalsämne och här och var ett problem. Naturligtvis är en sund debatt alltid bra och det är exempelvis aldrig bra att domarna är en helig ko. De problemen har vi sett - om inte annat i premier League- där det knappt knystas om deras insats, som ofta är makabert dålig. Premier league har dock vågat stänga av domare, som gör miserabla insatser, vilket vi sällan eller aldrig  ser i Bundesliga.

Frågan är bara hur långt DFB och DFL kommer att låta diskussionerna om domare, spelarutbrott, kamp mot DFB att hålla på? Just nu är över ett halvt dussin spelare avstängda för kommentarer mot domare, fult spel och ytterligare ett gäng står inför skanken för att få en dom för uttalande mot domare. Jens Lehmanns uttalande i Premiere om att Babak Rafati borde  bli av med FIFA-kortet var ett skapligt påhopp och jag undrar om det inte kommer en avstängning till.  Debatten har dock startat med runda-bords-diskussion i Frankfurt nästa helg, diskussion mellan Ballack-Löw-Frings-Kuranyi. Kanske mär det locket på eller också bara toppen av isberget. Låtom oss följa debatten på avstånd så länge.

Dags att byta klubb, Podolski?
(Falk, 4 November)

Redan ifjol hade han det svårt i Bayern München. Med värvningar av Klose och Toni, så fick Poldolski mestadels sitta på bänken eller spela yttermittfältare. När han sedan fick på den vackra preussiskt färgade landslagsdressen, så blommade han ut och gjorde mål på rad. Sedan kom Klinsmann; den spelare som tog fram hans bästa sidor i landslasget och som trodde på honom. Nu skulle genombrottet i FC Bayern. Men inte. Återigen flammade diskussionerna upp. "Podolski måste visa mera" "ÅPodolski räcker inte ända fram just nu". Men chanserna kom. I tre matcher har han nu fått visa upp sig som forward och som ensam "Stürmer". Hoeness har klagat på honom. "Nu fick han chansen, ta den då, istället för att gnälla" "Den där Podolski gör bara mål mot mindre bra motståndare". Får man Honess emot sig, så brukar det innebära en snabb sorti. Toni och Klose har de bättre korten, även fast det känns kortsiktigt.

Det är dags nu, Podolski. "Für 'ne kölsche Jung " finns ingen lysande framtid i Bayern München, ett äktenskap som inte blev bra från början. Det är dags att se sig om efter en ny arbetsgivare, en farbror som tror på dig, som vill spela dig på topp match-efter-match. Förr eller senare så ställs din målfarlighet i fråga och då väljer Jogi Löw att spela någon annan. Det är läge att vidareutvecklas; att ta det avgörande steget till att bli en fullblodstriker och göra 15-talet pytsar per säsong i den tyska ligan. Gamla hemstaden Köln står och vinkar och ser gärna ett samarbete Podolski-Novakovic. Stuttgart är ett annat alternativ. Bayern känns inte längre som en framtid, tyvärr. man kan tror att den gode Lukas är en man av världen. Landslagsmann vid unga år, stort namn både i EM och VM, men riktigt så är det inte. Att inte Podolski har trivts i München beror också på att han saknar närheten till de nära och kära i Köln med omgivning. Podolski bodde hemma fram till han var 19. Hemma hos sina polsktalande föräldrar och med släkt och vänner i närområdet. Steget till München var naturligt. nästan tvunget, men verkar nu visa sig vara ett steg i fel riktning. 

Det är dags att ge sig av, Lukas. Blir det en vintertransfer eller blir det ett kontrakt som skrivs i vinter med en annan klubb och den nya klubben väntar vid sommarlovet? Ja, endera blir det nog.