Tysklandskollen: Grattis Bayer Leverkusen - Herbstmeister - men håller det hela vägen?

Vi sammanfattar hösten i Tyskland. Nu drar ett oerhört snöväder in över landet, Kung Bore knackar bort istapparna från skägget och man ser små barn kasta leberkäse på varandra. Det är vintersäsong och ledighet. Bundesliga tar tre och en halv veckas ledighet innan man knackar igång säsongen igen; lagom till den 15 januari med stormatchen Bayern München - Hoffenheim. 

Vad har vi då lärt oss under hösten? Räkna aldrig bort Bayern München. Hertha Berlin går in i vintervilan som en av de sämsta lagen i Bundesligas historia. Gross inträde i VfB vände trenden. Överlever Veh vintern? Mainz överraskar. Schalkes ynglingar kan spela boll. Frankfurt är fortsatt en grå mus. Dortmund firade 100 år med en rackarserie. Bochum och Köln avslutade med att visa härlig moral. Hamburg regerar i norra Tyskland och Bayer Leverkusen är Herbstmeister. 

Detta Leverkusen. Laget har bitvis bedövat tyska fotbollsälskare med en sprudlande offensiv. Kiessling gör mål från alla positioner och centralt dominerar ömsom Toni Kroos, ömsom Arturo Vidal. Sami Hyypiä visar att gammal är äldst(som f.ö är en jävla uttryck) och René Adler håller buren tom, lagom till VM-säsongen. Men tränaren Jupp Heynckes har naturligtvis en stor del i laget också. Laget är bättre organiserat detta år. han har fått försvararna att ta mer ansvar och rätt positioner. med Hyypiä har han fått en ledare på planen, med vilken han kan basunera ut sina order och som bakifrån styr spelarna. Han har fått Adler att prata mer och i och med att det offensiva spelet inte nödvändigtvis måste gå via Vidal eller Barnetta utan även lyfter in Derdiyok och Kroos. Detta gör att Kiessling kan operera offensivt utan att hämta boll och då gör han genast mycket mål. Men Heynckes har lyckats med en annan sak, som inte alla lag i Bundesliga gjort; integrationen av nya spelare. Årets upplaga av Leverkusen innefattar inte mindre än fem spelare, som är nya; Schwaab på ytterbackspositionen. Hyypiä centralt. Stefan Reinartz som defensiv mittfältare tillsammans med Lars Bender och så Eden Derdiyok. Laget har tvingats spela utan både Renato Augusto och Simon Rolfes under större delen av hösten, men ändå trummat på. Heynckes har gjort ett storslaget jobb.

Men håller laget hela vägen? Bayer Leverkusen vore inte Leverkusen och kallades inte för Neverkusen om inte laget vore lynnigt, oberäkneligt och som under en säsong ger sina fans mer hjärtattacker än glädjefnatt. Även fast laget är väl sammansatt och spelar en underhållande fotboll, så tror jag att våren blir Münchens vår. Tyvärr. Då menar jag inte tyvärr i den måtta att jag inte ger Bayern München den cred de skall ha. Inte alls, men med tanke på Bayerns dominans genom åren, så är det trevligt med nya ansikten, som Wolfsburg, Stuttgart och Hoffenheim de senaste åren. Bayer Leverkusens offensiv är stark, mittfältet håller god klass, men jag undrar om försvaret håller hela vägen. Genom åren har Manuel Friedrich aldrig hållit högsta klass genom hela säsongen och skulle Hyypiä bli skadad, så finns det ingen jättebredd. Reinartz, Sinkiewicz i all ära, men här finns en svaghet. Vad som talar för laget är att man får tillbaka Kadlec, Rolfes, Renato Augusto och Helmes. Dessa skall dock spelas in i laget. Kvalitet saknas inte. Jag säger dock München. Bayern har överlag det starkaste laget. Bra komponerat rakt över och med van Gaal vid rodret så har man en tränare med mästerlig taktisk finess och som älskar offensivt spel. Hans avslutning på hösten med sex raka segrar och 15-4 i Bundesliga på fyra matcher var grandios och då var Ribéry borta. Jag tror att lagen runt omkring får jobba för att hålla Bayern München bakom sig. 
Men först skall de ta sig förbi Bayer Leverkusen, som jag gratulerar med hela hjärtat till deras Herbstmeisterschaft. Ein Prosit.