Tysklandskollen: Fotbollsfesten som inte blev av.

Inter är Champions league-vinnare 2010. Man gratulerar till en väl genomförd turnering. Slår man ut Chelsea, Barcelona och Bayern München - alla tre dubbelvinnare i hemlandet(bortsett från Barcelona då), så är man en rättmötig segrare. Milito fantastisk avslutare och jag undrar vad Ibrahimovic tänker när han sitter i Barcelona eller Malmö. Här gick han från Inter till Katalonien för att vinna det största man kan vinna och året efter vinner hans gamla klubb hela klabbet. Jag undrar hur han resonerar. Å andra sidan, så var det kanske det som gjorde att Inter kunde vinna. De har fått en helt ny "lagkänsla" med Eto'o och Milto verkar det och inte så fokuserade på att en spelare skall avgöra. Nåväl; Inter vann. Rättmätigt också. Så grattis.

Men var det en kul match? Inte alls. Om detta är framtidens fotboll så är jag direkt oroad och det bär återigen en tydlig bild av Mourinhos sätt att spela en fotboll och en anti-fotboll. Två lag som lever på att tokrusa mot målet med fem man när man har tagit bollen och som egentligen inte vill ha något uppbyggnadsspel. Bayern hade bollen mest, mest för att Inter trivdes bra i väntläge. Bayern kom ingenstans, utan när Robben, Altintop och Müller skulle skjuta så kastade sig Zanetti, Samuel, Cambiasso och andra fram och täckte. Müller hade ett par bra läge, men nervositeten kan ha spelat in; normalt sett får han dessa på mål. Robben jagades livet ur av Chivu eller Zenetti och kom ingenstans. Återigen en bländande insats av Inters försvar. Har man plockat ned Messi och gjort honom till stenstod, så torde Robben inte vara mycket till motstånd och speciellt när Mourinho vet precis hur holländaren spelar. Skön scen förresten när Robben fick bollen av portugisen. Jag trodde inte han hade hjärta, Mourinho. Intressant dock att ett lag spelar Catenaccio, klassiska italienska hänglåstaktiken utan en enda italienare och med en portugisisk tränare. Det är högintressant. Inter stängde igen, låste ytorna förnämligt, Julio Cesar var rent kejserlig i målet utan att glänsa och när väl Inter erövrade målet, så gick det undan. Wesley Sneijder, som jag definitivt missbedömt som spelfördelare, lade bollarna bra till Milto ett par tillfällen och Miltito behövde bara två lägen. Två mål. Så enkelt det såg ut. En kort väntan bara; "Vad gör du? Jaså, så gör du? Då gör jag såhär." Pang-Pang. 

Bayern hade mycket boll. Rullade säkert, Schweinsteiger hade nog ett par hundra bollberöringar. Det är fotbollskonst det med, men man tog sig inte bramåt, utan det var som att se Grosswallstadt i tyska handbollsligan. Nu saknade Bayern Ribéry väldigt mycket. Altintop kan nog sina saker; duktig med bollen, teknik och bra skott, men han besitter inte Ribérys konster, avighet och dribblande snabbhet och framför allt inte en dribbling i fart och skott från konstig vinkel, som Ribéry använder sig av och som kan avgöra matcher. Nu hade Maicon en ganska enkel match på sin kant. Klose och Gomez gjorde sina 20 minuter och det sammanfattade deras insats efter jul. "Nichts kam aus Nichts".

2-0 till Inter i en taktisk triumf på Santiago Bernabeu. Fotbollsfesten blev inte av. I alla fall ur en bayersk synvinkel. De tog sig inte fram, trots mycket boll. Avmanövrerade av en skicklig portugis och hans multinationella armada. Mourinho profet i Italien och lämnar u ett land som han egentligen aldrig gillat och flyttar till ett Madrid, där världens mest egocentriske tränare yar hand hon världens mest egocentriska maräng. Det kan bli en kollision det.  I Bayern firar man dubbeln ändå och ser tillbaka på en fantastisk säsong och som älskare av tysk fotboll, så glädjer man sig åt att Tyskland återigen börjar spela en roll i den europeiska klubbfotbollen. Det kanske är värt en liten fest ändå..