Tyskland
2010-06-14 14:23
Tysklandskollen: "Faster, Harder, Deutschland"
Magnus Falk hjälper er att hålla koll på den tyska fotbollen. Vad händer och hur går snacket?
Magnus Falk
Det var som att trycka igång den gamla landsplågan "Faster,Harder, Scooter" på högsta volym och med högsta fart. Jogi Löw tog tag i en Vuvuzela och blåste likt Tengil i Bröderna Lejonhjärta till kamp och helvete vilken fart det blev på elva tyskar.
Efter att ha slötittat på en mängd skräp-matcher, där Algeriet-Slovenien, Serbien-Ghana och Frankrike-Uruguay var riktiga lågvattenmärken, så var det så härligt och helbrägdagärande att se Jogi Löws unga tyska landslag fullständigt tillintetgöra the Socceroos. Det var en tysk ungdomlighet, lekfullhet och löpvillighet som man ibland kan se på tyska Kindergartens när fröknarna uppmanar till "fri lek". "Na, jungs. Spiel mal ein bisserl". Australiensarna kände sig verklingen som de kom from a land Down-Under och tyskarna sprang som om de hade fötterna på glödande kol. Inte så mycket "beds are burning" från australiensarna inte.
Jogis offensiva tre-manna-mittfält tilläts operera i full frihet. Schweinsteiger och Khedira gjorde en makalös insats första halvleken och jag följde hur smart de båda spelade. De styrde in spelet centralt till sig själva, så att de inte skulel behöva göra uppoffrande löpningar ut på kanter och hemåt, utan deras arbetsradie blev ganska liten och tillsammans med de offensiva mittfältarna så bildade de enkla trianglar, i vilka bollarna inte behövde färdas långa sträckor utan lät de offensiva mittfältarna ta de långa löpningarna. Men vilken match de gjorde. Tysklands elva man var sagolika. Det måste ha känts tråkigt för the Socceroos att hela tiden veta att - snart kommer en lång boll genom försvaret och vi hänger inte med. Antingen går Podolski i djupet och då kan en vänsterslägag komma, eller Müller eller Özil och de har vi inte järnkoll på, men farligt blir det; elelr också lyfter de på Klose och han vet var målet är beläget. Helt plötsligt har tyskarna mängder av spelare som kan producera. Bakåt var det också stabilt. Friedrich gjorde väl kanske sin bästa landskamp på mycket länge. Mertesacker sträckte upp sin giraffhals mot luften, åt Akaciaböad och nickade undan bollarna. Lahm tryckte ned sig i marken och kom i sedvanliga raider framåt, Badstuber gjorde defensivt en mycket säker bild. Australien hade otur med straffsituationen- som var straff- och med Cahills utvisning, som var i tuffaste laget. Om de gjort 2-1 så hade matchbilden varit annorlunda och superlativen från press och media varit mindre, man skall inte glömma det; men samtidigt står det 4-0 och det hade kunnat blivit både 5- och 6-0 också.
Dock är inget vunnet ännu. En seger mot Australien är tre viktiga poäng. Men Tyskland är ingalunda vidare och nu väntar ett sårat Serbien, som bara måste vinna. Matchen är på fredag och nu gäller det för Jogi Löw att samla laget, få bort alla "världsmästar-tankar" och få bort all superlativ och sikta in sig på nästa match.
Fast vi njuter fram tills dess va?
Efter att ha slötittat på en mängd skräp-matcher, där Algeriet-Slovenien, Serbien-Ghana och Frankrike-Uruguay var riktiga lågvattenmärken, så var det så härligt och helbrägdagärande att se Jogi Löws unga tyska landslag fullständigt tillintetgöra the Socceroos. Det var en tysk ungdomlighet, lekfullhet och löpvillighet som man ibland kan se på tyska Kindergartens när fröknarna uppmanar till "fri lek". "Na, jungs. Spiel mal ein bisserl". Australiensarna kände sig verklingen som de kom from a land Down-Under och tyskarna sprang som om de hade fötterna på glödande kol. Inte så mycket "beds are burning" från australiensarna inte.
Jogis offensiva tre-manna-mittfält tilläts operera i full frihet. Schweinsteiger och Khedira gjorde en makalös insats första halvleken och jag följde hur smart de båda spelade. De styrde in spelet centralt till sig själva, så att de inte skulel behöva göra uppoffrande löpningar ut på kanter och hemåt, utan deras arbetsradie blev ganska liten och tillsammans med de offensiva mittfältarna så bildade de enkla trianglar, i vilka bollarna inte behövde färdas långa sträckor utan lät de offensiva mittfältarna ta de långa löpningarna. Men vilken match de gjorde. Tysklands elva man var sagolika. Det måste ha känts tråkigt för the Socceroos att hela tiden veta att - snart kommer en lång boll genom försvaret och vi hänger inte med. Antingen går Podolski i djupet och då kan en vänsterslägag komma, eller Müller eller Özil och de har vi inte järnkoll på, men farligt blir det; elelr också lyfter de på Klose och han vet var målet är beläget. Helt plötsligt har tyskarna mängder av spelare som kan producera. Bakåt var det också stabilt. Friedrich gjorde väl kanske sin bästa landskamp på mycket länge. Mertesacker sträckte upp sin giraffhals mot luften, åt Akaciaböad och nickade undan bollarna. Lahm tryckte ned sig i marken och kom i sedvanliga raider framåt, Badstuber gjorde defensivt en mycket säker bild. Australien hade otur med straffsituationen- som var straff- och med Cahills utvisning, som var i tuffaste laget. Om de gjort 2-1 så hade matchbilden varit annorlunda och superlativen från press och media varit mindre, man skall inte glömma det; men samtidigt står det 4-0 och det hade kunnat blivit både 5- och 6-0 också.
Dock är inget vunnet ännu. En seger mot Australien är tre viktiga poäng. Men Tyskland är ingalunda vidare och nu väntar ett sårat Serbien, som bara måste vinna. Matchen är på fredag och nu gäller det för Jogi Löw att samla laget, få bort alla "världsmästar-tankar" och få bort all superlativ och sikta in sig på nästa match.
Fast vi njuter fram tills dess va?
