Tyskland
2010-06-19 02:19
Deutschland 0-1 Serbien
I den andra gruppspelsmatchen åkte die Deutsche Elf på en förlust mot Serbien. En match som präglades av den spanske huvuddomarens insats.
Kaldon Kalasho
Och så kom den. Den kändes väntad. Det ständiga ”mediehypet” efter Australienmatchen gjorde mig orolig. Man slog Australien med 4-0, och plötsligt stod man där som favorit till VM-guldet.
Första halvlek
Inledningsvis spelade Jogis Elf passivt. Serbien var mycket aggressivt i sin man-man press. Ett system som förmodligen skulle brista till slut då det skulle slita ordenligt på de serbiska spelarna. Om nu inte det var för den spanske huvuddomaren. Miro Klose åker på två gula kort, och blir följeaktigt utvisad. Deutschland är nu en man mindre, och det kan Serbien direkt utnyttja med ett ledningsmål. Badstuber hänger inte med Krasic, som slår in ett högt inlägg mot 2meter långe Zigic, som nickar ner till Jovanovic som gör mål. Mardrömsminuter för Tyskland. Lite hopp gav ändå Sami Khedira, som efter en bra hörnvariant prickade oturligt ribban.
Jag skulle gissa att Jogi var ganska lugn i omklädningsrummet under halvtidsvilan, då laget spelade helt ok överlag. Det röda kortet försvårade självklart det hela. Inga byten i halvtid gjordes, istället gjordes en taktiskt dispositionering. Özil gick upp på top i ett 4-4-1 system.
Andra halvlek
En halvlek som började väldigt lovande. Özil, Podolski, och Müller utgjorde ständigt hot mot serbernas försvar, som inte hängde med i svängarna. Och så kom det gyllene läget. Serbiens mittback Vidic tar bollen oförklarligt med handen, liknade väldigt mycket straffsituationen mot Ghana. Straff för Tyskland. Podolski stegar fram. Jag ställde mig frågande till varför inte Schweinsteiger gick fram och tog straffen, men insåg sedan att Podolski är en bra och säker straffskytt. Ändå vågade jag inte titta. Jag hörde bara kommentatorn: ”Målvakten räddar!” En rent ut sagt usel straff av Podolski. Sedan kom då ett dubbelbyte, Cacau och Marin in för Özil och Müller. Müller såg lite tröttkörd ut, så det bytet var berättigat. Men att Özil, som var det största hotet frammåt, gick ut var för mig ett mysterium. Marin som kom in gjorde ingen glad, med en usel första touch och alldeles för mycket tuta-och-köra-själv. Cacau försökte sätta accenter, men fann sig på något konstigt vis i Özils playmaker roll, vilket han inte har kvalitén till. Jogi försökte sedan med en sista forcering framåt då han bytte ut Badstuber mot Gomez. Gomez gjorde det han gjort bäst på senaste tiden i landslaget, d.v.s. absolut ingenting. Matchen sluter med uddamålsvinsten för Serbien.
Stor besvikelse givetvis för Tyskland. Riktigt stor. Man ska inte klaga på domaren för mycket, men i detta fall avgjorde han verkligen matchen. Vid det förste gula kortet jagade Klose Ivanovic, och touchade honom väldigt lite på hälen. Inget gult enligt mig, men serben förstärker påpassligt situationen, och domaren faller för det. När Klose sparkar ner Stankovic är det givetvis gult, när man inte har ett gult det vill säga. Det var dock en mycket dum aktion av Miro.
Man skall dock alltid försöka se det positiva i det negativa. Tyskland hade full kontroll fram till utvisningen, och hade även många bra chanser efter den. Serberna hade stor respekt för Özil-Bastian. De punktade nr. 7 och 8 i princip hela matchen. Trots det kom båda två till farliga spelsekvenser, och oroade konstant den serbiska backlinjen. Sen tycker jag att man ska känna med Podolski. Visst, man blev lite besviken på den missade straffen. Men sedan måste man sätta sig i hans kläder. 60 000 åskådare som skriker på dig, och lägg därtill hela världen som ser matchen på TV. Ingen lätt uppgift för Podolski. Lukas spelar med stort hjärta, och kommer att repa mod inför Ghana.
Laget: (4-2-3-1)
Neuer-Lahm, Mertesacker, Friedrich, Badstuber-Khedira, Schweinsteiger-Müller, Özil, Podolski-Klose
Byten: Cacau, Marin, Gomez.
Bäst i Tyskland: Arne Friedrich och Sami Khedira. Vilka klippor! Underbara och skåda.
Bäst i Serbien: Stojkovic.
Sämst i matchen: Domaren(?)
Nästa match är mot Ghana onsdagen den 23e juni, avspark 20:30. Då blir det några ångestfyllda dagar innan första finalen för våra unga Adler.
Första halvlek
Inledningsvis spelade Jogis Elf passivt. Serbien var mycket aggressivt i sin man-man press. Ett system som förmodligen skulle brista till slut då det skulle slita ordenligt på de serbiska spelarna. Om nu inte det var för den spanske huvuddomaren. Miro Klose åker på två gula kort, och blir följeaktigt utvisad. Deutschland är nu en man mindre, och det kan Serbien direkt utnyttja med ett ledningsmål. Badstuber hänger inte med Krasic, som slår in ett högt inlägg mot 2meter långe Zigic, som nickar ner till Jovanovic som gör mål. Mardrömsminuter för Tyskland. Lite hopp gav ändå Sami Khedira, som efter en bra hörnvariant prickade oturligt ribban.
Jag skulle gissa att Jogi var ganska lugn i omklädningsrummet under halvtidsvilan, då laget spelade helt ok överlag. Det röda kortet försvårade självklart det hela. Inga byten i halvtid gjordes, istället gjordes en taktiskt dispositionering. Özil gick upp på top i ett 4-4-1 system.
Andra halvlek
En halvlek som började väldigt lovande. Özil, Podolski, och Müller utgjorde ständigt hot mot serbernas försvar, som inte hängde med i svängarna. Och så kom det gyllene läget. Serbiens mittback Vidic tar bollen oförklarligt med handen, liknade väldigt mycket straffsituationen mot Ghana. Straff för Tyskland. Podolski stegar fram. Jag ställde mig frågande till varför inte Schweinsteiger gick fram och tog straffen, men insåg sedan att Podolski är en bra och säker straffskytt. Ändå vågade jag inte titta. Jag hörde bara kommentatorn: ”Målvakten räddar!” En rent ut sagt usel straff av Podolski. Sedan kom då ett dubbelbyte, Cacau och Marin in för Özil och Müller. Müller såg lite tröttkörd ut, så det bytet var berättigat. Men att Özil, som var det största hotet frammåt, gick ut var för mig ett mysterium. Marin som kom in gjorde ingen glad, med en usel första touch och alldeles för mycket tuta-och-köra-själv. Cacau försökte sätta accenter, men fann sig på något konstigt vis i Özils playmaker roll, vilket han inte har kvalitén till. Jogi försökte sedan med en sista forcering framåt då han bytte ut Badstuber mot Gomez. Gomez gjorde det han gjort bäst på senaste tiden i landslaget, d.v.s. absolut ingenting. Matchen sluter med uddamålsvinsten för Serbien.
Stor besvikelse givetvis för Tyskland. Riktigt stor. Man ska inte klaga på domaren för mycket, men i detta fall avgjorde han verkligen matchen. Vid det förste gula kortet jagade Klose Ivanovic, och touchade honom väldigt lite på hälen. Inget gult enligt mig, men serben förstärker påpassligt situationen, och domaren faller för det. När Klose sparkar ner Stankovic är det givetvis gult, när man inte har ett gult det vill säga. Det var dock en mycket dum aktion av Miro.
Man skall dock alltid försöka se det positiva i det negativa. Tyskland hade full kontroll fram till utvisningen, och hade även många bra chanser efter den. Serberna hade stor respekt för Özil-Bastian. De punktade nr. 7 och 8 i princip hela matchen. Trots det kom båda två till farliga spelsekvenser, och oroade konstant den serbiska backlinjen. Sen tycker jag att man ska känna med Podolski. Visst, man blev lite besviken på den missade straffen. Men sedan måste man sätta sig i hans kläder. 60 000 åskådare som skriker på dig, och lägg därtill hela världen som ser matchen på TV. Ingen lätt uppgift för Podolski. Lukas spelar med stort hjärta, och kommer att repa mod inför Ghana.
Laget: (4-2-3-1)
Neuer-Lahm, Mertesacker, Friedrich, Badstuber-Khedira, Schweinsteiger-Müller, Özil, Podolski-Klose
Byten: Cacau, Marin, Gomez.
Bäst i Tyskland: Arne Friedrich och Sami Khedira. Vilka klippor! Underbara och skåda.
Bäst i Serbien: Stojkovic.
Sämst i matchen: Domaren(?)
Nästa match är mot Ghana onsdagen den 23e juni, avspark 20:30. Då blir det några ångestfyllda dagar innan första finalen för våra unga Adler.
