Tyskland
2010-06-28 02:37
Deutschland 4-1 England
Då var vi där igen. Match mot ärkerivalen England. Som grädde på moset så är det utslagningsrunda i VM. En match som på förhand var vunnen av England enligt den engelska pressen, som än en gång gjort bort sig.
Kaldon Kalasho
10 kommentarer
Förutsättningarna inför matchen var lite osäkra. Med både Schweinsteiger och Boateng skadade och utbytta mot Ghana, skakade en hel fotbollsnation. Dock så sent som kvällen innan drabbningen, kom Oliver Bierhoff med det goda beskedet att båda med stor sannolikhet skulle spela mot England, och som de spelade.
Första halvlek
Engelsmännen var som bekant rädda för vårt fartfyllda, unga lag så de startade matchen mycket avvaktande. De hade boll, men gjorde ingenting med den. Ingenting konstruktivt i alla fall. Och så började Löws väloljade maskin gå igång. Bastian Schweinsteiger sticker in bollen till Özil, som kommer fri med James, men får dock avsluta med den sämre högerfoten. Det var startskottet på den tyska offensiven som skulle prägla matchbilden. Och så, i den 20e matchminuten, bestämmer sig Neuer för att köra med en lång insparksvariant. Engelska försvaret sover, och Klose rycker förbi hela försvaret. Trots att engelske mittbacken fult nog håller i och drar i Miro, lyckas han med ett mycket fint tekniskt nummer, då han avsluter och faller i ett. David James har ingen chans, och Tyskland leder förtjänt. Mycket dessutom. Nu låg det nära till hands att tro att Löws ungtuppar drar sig tillbaka lite, men icke. 10 minuter efter Kloses 1-0 kombinerar Özil och Müller på Englands vänsterkant. Müller slår ett fint inlägg till Podolski, som kom lite ur vinkel på grund av en mindre bra mottagning. Men så kylig som han är skjuter han under benen på målvakten. 2-0. Efter 2-0 fortsatte Tyskland ösa på, där Miro hade kanonchans till 3-0, men James räddade. I den 37e minuten sover tyskarna lite, då en kort hörna slås. Engelsmannen får slå inlägg helt ostörd, och Upson nickar in 2-1. Ganska kort därpå skjuter Lampard in det vi alla tror skulle vara 2-2, men den uruguayanske domaren ville annat. Ett solklart mål blev inte godkänt.
Halvtidsfacit då: Tyskland dominerade. Det var fascinerande och se hur Cole exempelvis köpte korv gång på gång då Özil eller Müller utmanade. Otroligt skönt att se Tyskland spela, men 2-1 målet gav lite onödig spänning i det hela. Inga byten gjordes i halvtid.
Andra halvlek
England var pressat till att göra mål, och anföll lite huvudlöst. De hade mycket boll, men var i princip helt ofarliga. Tyskland låg på kontringar, och som de skulle kontra. Matchminut 67 vinner Müller bollen och sätter fart. Han slår ett diagonalpass till Schweinsteiger, som avancerar och frispelar Müller. I en svår vinkel, slår Müller in bollen bakom James, precis som Gerd brukade göra i fornstora dar. Och inte skulle det vara nog här. Ännu en gång skulle Tyskland kontra, denna gång genom den fenomenalt duktiga Mesut Özil. Bremern var snabbare än engelsmannen, och slog in ett inlägg mellan benen på försvararen till Müller, som bara sätter bredsidan till. Ett lite enklare mål denna gång. 4-1, och matchen var avgjord.
Den stora snackisen var givetvis Lampards mål i den 38e minuten. Hur linjedomaren kunde missa detta är en gåta. Jag kom direkt att tänka på finalen 66. Så rättvist detta var. På många sätt. Dels på grund av 66, och dels på grund av spelet och matchbilden. För ärligt talat så tror jag att Tyskland skulle mosa England i vilket fall som helst. Tyskland var helt enkelt bättre, och jag tror inte att det finns en människa i världen som inte tycker att Tyskland förtjänar att gå vidare.
Mycket intressant och se hur unga Tyskland, som endast har spelare från Bundesliga, fullständigt spelade ut topmeriterade, erfarna England. Det var Bayern München, Werder Bremen, VfB Stuttgart, Hamburger SV, Schalke 04 mot Chelsea, Manchester United, Arsenal, Liverpool, Tottenham, och allt vad de heter. Och Bundesliga vann. Tydligt tecken på att Bundesliga är undervärderad, och underskattat.
Och så har de gjort bort sig totalt igen, de engelska tidningarna. De hånade, och skrattade åt oss, medans våra tidningar höll sig mer i skinnet. Men nu tror jag att Bild exempelvis kommer att publicera en och annan hånartikel i Englands håll, berättigat.
Laget: (4-2-3-1)
Neuer-Lahm, Mertesacker, Friedrich, Boateng-Khedira, Schweinsteiger-Müller, Özil, Podolski-Klose.
Byten: Gomez, Trochowski, Kiessling, istället för Klose, Müller, och Özil.
Bäst i Tyskland: Mycket svårt att välja. Jag ger denna prestigefyllda utmärkelse till Müller denna gång, som gjorde 2 mål och 1 assist. Mycket nära var dock Neuer, som gjorde ett otroligt bra jobb.
Bäst i England: James.
Intressant kuriosa: Målskillnad Tyskland-England de senaste 4 matcherna: 13-3.
Nu väntar Argentina i en kvartsfinal. För att vara ärlig så känns ingenting omöjligt med detta underbara lag.
AUF GEHTS DEUTSCHLAND!
Första halvlek
Engelsmännen var som bekant rädda för vårt fartfyllda, unga lag så de startade matchen mycket avvaktande. De hade boll, men gjorde ingenting med den. Ingenting konstruktivt i alla fall. Och så började Löws väloljade maskin gå igång. Bastian Schweinsteiger sticker in bollen till Özil, som kommer fri med James, men får dock avsluta med den sämre högerfoten. Det var startskottet på den tyska offensiven som skulle prägla matchbilden. Och så, i den 20e matchminuten, bestämmer sig Neuer för att köra med en lång insparksvariant. Engelska försvaret sover, och Klose rycker förbi hela försvaret. Trots att engelske mittbacken fult nog håller i och drar i Miro, lyckas han med ett mycket fint tekniskt nummer, då han avsluter och faller i ett. David James har ingen chans, och Tyskland leder förtjänt. Mycket dessutom. Nu låg det nära till hands att tro att Löws ungtuppar drar sig tillbaka lite, men icke. 10 minuter efter Kloses 1-0 kombinerar Özil och Müller på Englands vänsterkant. Müller slår ett fint inlägg till Podolski, som kom lite ur vinkel på grund av en mindre bra mottagning. Men så kylig som han är skjuter han under benen på målvakten. 2-0. Efter 2-0 fortsatte Tyskland ösa på, där Miro hade kanonchans till 3-0, men James räddade. I den 37e minuten sover tyskarna lite, då en kort hörna slås. Engelsmannen får slå inlägg helt ostörd, och Upson nickar in 2-1. Ganska kort därpå skjuter Lampard in det vi alla tror skulle vara 2-2, men den uruguayanske domaren ville annat. Ett solklart mål blev inte godkänt.
Halvtidsfacit då: Tyskland dominerade. Det var fascinerande och se hur Cole exempelvis köpte korv gång på gång då Özil eller Müller utmanade. Otroligt skönt att se Tyskland spela, men 2-1 målet gav lite onödig spänning i det hela. Inga byten gjordes i halvtid.
Andra halvlek
England var pressat till att göra mål, och anföll lite huvudlöst. De hade mycket boll, men var i princip helt ofarliga. Tyskland låg på kontringar, och som de skulle kontra. Matchminut 67 vinner Müller bollen och sätter fart. Han slår ett diagonalpass till Schweinsteiger, som avancerar och frispelar Müller. I en svår vinkel, slår Müller in bollen bakom James, precis som Gerd brukade göra i fornstora dar. Och inte skulle det vara nog här. Ännu en gång skulle Tyskland kontra, denna gång genom den fenomenalt duktiga Mesut Özil. Bremern var snabbare än engelsmannen, och slog in ett inlägg mellan benen på försvararen till Müller, som bara sätter bredsidan till. Ett lite enklare mål denna gång. 4-1, och matchen var avgjord.
Den stora snackisen var givetvis Lampards mål i den 38e minuten. Hur linjedomaren kunde missa detta är en gåta. Jag kom direkt att tänka på finalen 66. Så rättvist detta var. På många sätt. Dels på grund av 66, och dels på grund av spelet och matchbilden. För ärligt talat så tror jag att Tyskland skulle mosa England i vilket fall som helst. Tyskland var helt enkelt bättre, och jag tror inte att det finns en människa i världen som inte tycker att Tyskland förtjänar att gå vidare.
Mycket intressant och se hur unga Tyskland, som endast har spelare från Bundesliga, fullständigt spelade ut topmeriterade, erfarna England. Det var Bayern München, Werder Bremen, VfB Stuttgart, Hamburger SV, Schalke 04 mot Chelsea, Manchester United, Arsenal, Liverpool, Tottenham, och allt vad de heter. Och Bundesliga vann. Tydligt tecken på att Bundesliga är undervärderad, och underskattat.
Och så har de gjort bort sig totalt igen, de engelska tidningarna. De hånade, och skrattade åt oss, medans våra tidningar höll sig mer i skinnet. Men nu tror jag att Bild exempelvis kommer att publicera en och annan hånartikel i Englands håll, berättigat.
Laget: (4-2-3-1)
Neuer-Lahm, Mertesacker, Friedrich, Boateng-Khedira, Schweinsteiger-Müller, Özil, Podolski-Klose.
Byten: Gomez, Trochowski, Kiessling, istället för Klose, Müller, och Özil.
Bäst i Tyskland: Mycket svårt att välja. Jag ger denna prestigefyllda utmärkelse till Müller denna gång, som gjorde 2 mål och 1 assist. Mycket nära var dock Neuer, som gjorde ett otroligt bra jobb.
Bäst i England: James.
Intressant kuriosa: Målskillnad Tyskland-England de senaste 4 matcherna: 13-3.
Nu väntar Argentina i en kvartsfinal. För att vara ärlig så känns ingenting omöjligt med detta underbara lag.
AUF GEHTS DEUTSCHLAND!
