Malmö
2025-05-25 18:04
5 snabba efter IFK Göteborg – Malmö FF 1–0: Vad fan håller vi på med?
Mesta mästarmötet, klassikermöte, “el classico” och allt det där brukar det handla om när IFK och MFF möts. Idag var det snarare ett ångestmöte mellan två klubbar i varsin formsvacka, där Blåvitt till slut tog chansen – och MFF fortsatt famlar efter sitt spel.
Fredrik Hed
fredrik.hed@gmail.com
Twitter: @fredrikhed
12 kommentarer
Startelva 12.0
Tolfte matchen – tolfte startelvan. Skador, ja. Men också cupfinalen som väntar på torsdag påverkar så klart. Gudjohnsen, Haksabanovic, Skogmar, Karlsson och Sigurdson startade – men har knappast spelat ihop i tävlingssammanhang tidigare. Kanske var det en trebackslinje? Oavsett vad: det märks att kontinuiteten saknas.
Fortsatt frustrerande framåt
MFF hade oerhört svårt att ta sig igenom IFK:s press. Tempot var lågt, bollen gick sakta – och vi hade knappt något bollinnehav i sista tredjedelen. Skogmar och Karlsson slet, men hade det tungt. Första halvlek bjöd inte på en enda målchans. Och då vinner man inte matcher.
Bakåt stabilt – ändå 1–0
Försvarsmässigt såg det faktiskt okej ut. Ellborg gjorde sitt, även om han inte sattes på några större prov. Men det hjälper inte när motståndaren gör mål precis innan våra trippelbyten, och sedan lyckas behålla momentum.
Missad straff, missad chans
Först ingen straff på hands, sen ändå en på fällningen av Bolin. Men när LBJ stegade fram infann sig den där känslan… och mycket riktigt: målvakten gick rätt, räddade, och kvar stod vi – mållösa och poänglösa.
2022 i repris?
Jag ville inte skriva det. Men nu gör jag det ändå. Det känns som 2022 igen. En trupp som på pappret är bäst i serien. En ledarstab som är numerärt överlägsen. Men spelarna ser osäkra ut, det klickar inte – och glädjen verkar borta. Ska vi fortsätta hoppas att det vänder, eller är det dags att agera?
Tolfte matchen – tolfte startelvan. Skador, ja. Men också cupfinalen som väntar på torsdag påverkar så klart. Gudjohnsen, Haksabanovic, Skogmar, Karlsson och Sigurdson startade – men har knappast spelat ihop i tävlingssammanhang tidigare. Kanske var det en trebackslinje? Oavsett vad: det märks att kontinuiteten saknas.
Fortsatt frustrerande framåt
MFF hade oerhört svårt att ta sig igenom IFK:s press. Tempot var lågt, bollen gick sakta – och vi hade knappt något bollinnehav i sista tredjedelen. Skogmar och Karlsson slet, men hade det tungt. Första halvlek bjöd inte på en enda målchans. Och då vinner man inte matcher.
Bakåt stabilt – ändå 1–0
Försvarsmässigt såg det faktiskt okej ut. Ellborg gjorde sitt, även om han inte sattes på några större prov. Men det hjälper inte när motståndaren gör mål precis innan våra trippelbyten, och sedan lyckas behålla momentum.
Missad straff, missad chans
Först ingen straff på hands, sen ändå en på fällningen av Bolin. Men när LBJ stegade fram infann sig den där känslan… och mycket riktigt: målvakten gick rätt, räddade, och kvar stod vi – mållösa och poänglösa.
2022 i repris?
Jag ville inte skriva det. Men nu gör jag det ändå. Det känns som 2022 igen. En trupp som på pappret är bäst i serien. En ledarstab som är numerärt överlägsen. Men spelarna ser osäkra ut, det klickar inte – och glädjen verkar borta. Ska vi fortsätta hoppas att det vänder, eller är det dags att agera?
