Tyskland
2016-12-10 08:00
Adventskalender – lucka #10
Tysklandsredaktionens Filip Wollin och Axel Falk hjälper dig att räkna ner till julafton i form av en adventskalender med tema tysk fotboll.
Redaktionen
Följande text om hur Ruud van Nistelrooy hamnade i Hamburger SV publicerades första gången på sajten 2013.
Den 23:e januari 2010 skrev Ruud van Nistelrooy på ett kontrakt för Hamburger SV, ett ”mittenlag” i Bundesliga med potential att bli ett storlag. Trots att klubbar som Tottenham och Galatasaray var intresserade av holländarens tjänster valde han att ta sitt pick och pack på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid och flytta till Hamburg.
Hur kommer det sig att han valde Hamburg? Och vad var det som gjorde att Ruud van Nistelrooy och HSV skiljdes som ovänner? Vi tar det från början.
Ruud van Nistelrooy inledde sin karriär i hemlandet Holland där han representerade tre klubbar innan Manchester United, giganterna i Storbritannien, hörde av sig. Efter att en investerare klivit in för United skrev till slut Ruud på ett femårskontrakt med Premier League-klubben, där han från början levererade och efter fem år i Manchester gick flyttlasset till Madrid, där ”Los Blancos”, mer kända som Real Madrid, blev hans nya klubbadress.
Under sina fem år i Manchester United lyckades han stå för 95 fullträffar på 150 framträdanden, och blev i och med det en av Premier Leagues bästa spelare genom tiderna.
I Real Madrid fick han minst sagt välkända lagkamrater i stil med Roberto Carlos, Raúl, Ronaldo, Guti, David Beckham och Iker Casillas. Listan kan göras lång på alla de världsstjärnor som nu blev lagkamrater med holländaren, som vid det här laget var en av värdens hetaste anfallare.
Trots en mördande konkurrens på anfallet visade Ruud ingen som helst pardon, utan visade upp sig från sin bästa sida, genom att ösa in mål för sitt nya lag.
Succén i Spanien var ett faktum, och inte helt oväntat valde Real Madrid att förlänga holländarens kontrakt med ytterligare ett år, vilket gjorde honom till en Real-spelare fram till 2010.
I november 2008 meddelade klubben att holländaren inte skulle kunna spela fotboll på sex till nio månader då han opererat sitt knä, som han haft problem med en längre tid. Under tiden han genomgick sin rehab för att komma tillbaka till fotbollen igen valde klubbledningen i Real Madrid att ge bort hans tröjnummer, 17, till Dani Parejo. Ruud var vid det här laget i skymundan, och han kände sig sviken av sin klubb som inte visade honom det stöd han behövde.
Inför säsongen 2009/2010 kunde holländaren spela fotboll igen, men det var inte mycket speltid som gavs till honom och efter en höst med ytterst lite speltid började ryktena att spridas om att Ruud var på väg bort från Real Madrid.
Då han varit mycket skadedrabbad var det få klubbar som öppet visade sitt intresse, och när övergångsfönstret slog upp sina portar i januari, 2010, var intresset svalt för den en gång så stekhete anfallaren som tidigare fullkomligt öst in mål för alla klubbar han representerat.
De lag som ansågs ligga bäst till som ny klubbadress för holländaren var Galatasaray från Turkiet, Tottenham, Stoke och West Ham från England samt Hamburger SV, från Tyskland.
Det var få lag som ville ta chansen då man ansåg att risken var för stor för att hans skador skulle gå upp igen, och många såg honom som slut då han inte varit sig själv efter sin skada.
Men Hamburger SV var alltså ett av dessa få lag som sade sig vara villiga att värva holländaren, och då samtidigt ta risken med att plocka in en spelare som efter bara några matcher skulle kunna gå sönder och samman.
Förhandlingar mellan Real Madrid och HSV började inledas, och det som gjorde att det mesta talade för en övergång till HSV var det att Rafael van der Vaart, som tidigare spelat för klubben, som nu var lagkamrat till Ruud, samt Joris Mathijsen, som då var spelare för HSV, hade varit i samtal med Ruud och på så vis övertygat honom om att HSV var den rätta klubben för honom där han hade störst chans att få igång sin karriär igen.
Den 23:e januari offentliggjordes övergången och HSV behövde inte betala så mycket som ett öre till Real Madrid, vilket är ett tydligt bevis på hur gärna Madrid-klubben ville göra sig av med honom.
Detta var en lördag, och på måndagen, den 25:e januari, presenterades Ruud van Nistelrooy som en ”Rothose” på en presskonferens, där han visade upp sig tillsammans med tröja nummer 22. Han skrev på för ett och ett halvt år med option på mer. Samtidigt så passade han på att överösa HSV med beröm där han var noga med att poängtera hur storartade han tyckte att HSV var som gav honom en ny chans.
Bruna Labbadia, som då var tränare för HSV, höll inte tillbaka med hur glad han var över att Bernd Hoffmann rott förhandlingarna i hamn och hur mycket han uppskattade Ruud van Nistelrooy som spelare.
Efter ett par veckor där han tränat med sin nya klubb blev han uttagen till matchen mot FC Köln hemma på Volksparkstadion. Matchen slutade 3–3 och Ruud fick enbart ett par minuters spel i slutet av matchen, men att hemmapubliken var glada över detta fanns det inga som helst tvivel om då det jublades högt när fjärdedomaren visade upp att nummer 22 för hemmalaget var på väg in.
En vecka senare skulle HSV åka till Stuttgart för att spela bortamatch, och även nu så fanns holländaren med i matchtruppen. I den 65:e minuten, med resultatet 1–1, byttes Ruud in istället för Mladen Petric, och holländaren bildade anfallspar tillsammans med Marcus Berg.
I den 74:e minuten skickar David Rozehnal upp en långboll som Robert Tesche skarvar in mot Stuttgarts straffområde, där Ruud tar en djupledslöpning och vid sin första bollkontakt stänker han in sitt första mål för sin nya klubb. Vilt jubel bryter ut hos både spelarna och de tillresta fansen, och Ruud själv ser så där självsäker ut som bara han kan göra. I den 76:e minuten slår Tesche en boll till Berg, som befinner sig i straffområdet. Men svenskan halkar till, och efter att ha snurrat ett varv med bollen serverar han den till Ruud van Nistelrooy, som givetvis sätter dit den och gör i och med det sitt andra mål för dagen och ger sitt HSV en bekväm ledning i matchen. På 90 sekunder har han alltså på egen hand gjort två mål, i sin andra match för sin nya klubb. Den gamle gode Ruud van Nistelrooy var nu tillbaka, och det på allvar.
HSV, som tagit sig till gruppspelet i Europa League, fick nu en rejäl förstärkning i form av Ruud, och det var med stor hjälp av holländaren som man tog sig till semifinal, där man var sånär att lyckas ta sig hela vägen till final hemma på Volksparkstadion, men man föll borta mot Fulham i den andra semifinalen efter två snabba mål i slutskedet av matchen för London-klubben.
Säsongen gick mot sitt slut, och Ruud van Nistelrooy hade varit en av de mest tongivande spelarna under våren då han med sin rutin och målfarlighet hjälpt sitt HSV att nå nya höjder. Under sin första säsong i klubben, där han enbart spelade under halva då han anslöt först i januari, stod han för fem mål på elva matcher.
Inför den kommande säsongen, 2010/2011, var Ruud van Nistelrooy så given som startspelare som man bara kunde bli, och detta gjorde att Marcus Berg, som bara två år tidigare hade värvats in till klubben för en rekordsumma på tio miljoner euro, nu tvingades lånas ut till PSV Eindhoven då han inte längre var garanterad någon speltid med Ruud i laget.
I säsongsöppningen av Bundesliga, hemma mot Schalke 04, gjorde holländaren båda HSV:s mål i en 2–1-vinst. Detta är det bästa minnet jag själv har från holländaren under hans tid i klubben då han så tydligt visade upp vilken klasspelare han var.
Succén fortsatte i HSV, och när julen var över och övergångsfönstret öppnade kom ett något oväntat rykte om att holländarens förra klubb, Real Madrid, åter ville ha tillbaka honom då de drabbats av ett flertal skador på sina anfallare.
Ruud, som under sin tid i Spanien fått stora känslor för Real Madrid, var inte skygg med att uttala sig om det hela och sade sig inget hellre än att vilja återvända till Spanien för att hjälpa sitt lag. HSV, som hade fått holländarens karriär på fötter igen, var inte lika angelägna om att släppa sin spelare och vägrade helt enkelt att låta honom återvända till Real Madrid.
Detta fick Ruud att bli rasande på HSV, och han sa kort och gott att han inte längre tänkta prestera för HSV om de inte släppte honom. Men trots hans hot vägrade HSV låta honom gå, och när övergångsfönstret bommat igen fick holländaren snällt anpassa sig till läget, men han klargjorde att han inte tänkte förlänga med HSV, som han tidigare sagt sig vara öppen för att göra.
Vårsäsongen rullade vidare, och Ruud hade nu gått från att vara fansens absoluta favoritspelare till att bli ett hatobjekt som det buades åt när det vankades match.
I mitten av april skadade hans sig i en match mot Hannover 96, vilket höll honom borta från spel fram till den avslutande matchen hemma mot Borussia Mönchengladbach, där holländaren tackades av innan han lämnade Hamburg för att återvända till Spanien, men nu till nyrika Málaga CF som lockade med ett varmare klimat och en högre lön. Real Madrid hade fått tillbaka sina anfallare och var således inte längre i behov av holländarens tjänster.
Det blev aldrig någon vidare succé för holländaren i Málaga, och efter inte ens ett år i klubben valde han att pensionera sig ifrån fotbollen då han återigen tappat glädjen med fotbollen.
Så här i efterhand kan man anse att det inte var något klokt beslut av honom att lämna HSV, där han blev sedd och behandlad som en kung. Den tacksamhet som han en gång visade upp för sin tyska klubb byttes ut mot ett hat där han klargjorde att HSV var egoistiska som inte ville släppa honom till Real Madrid, trots att han hade ett kontrakt påskrivet med HSV.
Även om det slutade olyckligt mellan Ruud och HSV får man betrakta honom som en av de största spelarna någonsin som burit klubbemblemet på sitt bröst. Det räcker med att kolla det målfacit som han visat upp i sina klubblag och i landslaget, vilket gör honom till en av världens bästa fotbollsspelare någonsin, och kanske den mest målfarliga spelaren någonsin.
Detta var historian om när Ruud van Nistelrooy gick till HSV, och hur han på en natt gick från att vara publikfavorit till ett hatobjekt av samma människor.
Den 23:e januari 2010 skrev Ruud van Nistelrooy på ett kontrakt för Hamburger SV, ett ”mittenlag” i Bundesliga med potential att bli ett storlag. Trots att klubbar som Tottenham och Galatasaray var intresserade av holländarens tjänster valde han att ta sitt pick och pack på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid och flytta till Hamburg.
Hur kommer det sig att han valde Hamburg? Och vad var det som gjorde att Ruud van Nistelrooy och HSV skiljdes som ovänner? Vi tar det från början.
Ruud van Nistelrooy inledde sin karriär i hemlandet Holland där han representerade tre klubbar innan Manchester United, giganterna i Storbritannien, hörde av sig. Efter att en investerare klivit in för United skrev till slut Ruud på ett femårskontrakt med Premier League-klubben, där han från början levererade och efter fem år i Manchester gick flyttlasset till Madrid, där ”Los Blancos”, mer kända som Real Madrid, blev hans nya klubbadress.
Under sina fem år i Manchester United lyckades han stå för 95 fullträffar på 150 framträdanden, och blev i och med det en av Premier Leagues bästa spelare genom tiderna.
I Real Madrid fick han minst sagt välkända lagkamrater i stil med Roberto Carlos, Raúl, Ronaldo, Guti, David Beckham och Iker Casillas. Listan kan göras lång på alla de världsstjärnor som nu blev lagkamrater med holländaren, som vid det här laget var en av värdens hetaste anfallare.
Trots en mördande konkurrens på anfallet visade Ruud ingen som helst pardon, utan visade upp sig från sin bästa sida, genom att ösa in mål för sitt nya lag.
Succén i Spanien var ett faktum, och inte helt oväntat valde Real Madrid att förlänga holländarens kontrakt med ytterligare ett år, vilket gjorde honom till en Real-spelare fram till 2010.
I november 2008 meddelade klubben att holländaren inte skulle kunna spela fotboll på sex till nio månader då han opererat sitt knä, som han haft problem med en längre tid. Under tiden han genomgick sin rehab för att komma tillbaka till fotbollen igen valde klubbledningen i Real Madrid att ge bort hans tröjnummer, 17, till Dani Parejo. Ruud var vid det här laget i skymundan, och han kände sig sviken av sin klubb som inte visade honom det stöd han behövde.
Inför säsongen 2009/2010 kunde holländaren spela fotboll igen, men det var inte mycket speltid som gavs till honom och efter en höst med ytterst lite speltid började ryktena att spridas om att Ruud var på väg bort från Real Madrid.
Då han varit mycket skadedrabbad var det få klubbar som öppet visade sitt intresse, och när övergångsfönstret slog upp sina portar i januari, 2010, var intresset svalt för den en gång så stekhete anfallaren som tidigare fullkomligt öst in mål för alla klubbar han representerat.
De lag som ansågs ligga bäst till som ny klubbadress för holländaren var Galatasaray från Turkiet, Tottenham, Stoke och West Ham från England samt Hamburger SV, från Tyskland.
Det var få lag som ville ta chansen då man ansåg att risken var för stor för att hans skador skulle gå upp igen, och många såg honom som slut då han inte varit sig själv efter sin skada.
Men Hamburger SV var alltså ett av dessa få lag som sade sig vara villiga att värva holländaren, och då samtidigt ta risken med att plocka in en spelare som efter bara några matcher skulle kunna gå sönder och samman.
Förhandlingar mellan Real Madrid och HSV började inledas, och det som gjorde att det mesta talade för en övergång till HSV var det att Rafael van der Vaart, som tidigare spelat för klubben, som nu var lagkamrat till Ruud, samt Joris Mathijsen, som då var spelare för HSV, hade varit i samtal med Ruud och på så vis övertygat honom om att HSV var den rätta klubben för honom där han hade störst chans att få igång sin karriär igen.
Den 23:e januari offentliggjordes övergången och HSV behövde inte betala så mycket som ett öre till Real Madrid, vilket är ett tydligt bevis på hur gärna Madrid-klubben ville göra sig av med honom.
Detta var en lördag, och på måndagen, den 25:e januari, presenterades Ruud van Nistelrooy som en ”Rothose” på en presskonferens, där han visade upp sig tillsammans med tröja nummer 22. Han skrev på för ett och ett halvt år med option på mer. Samtidigt så passade han på att överösa HSV med beröm där han var noga med att poängtera hur storartade han tyckte att HSV var som gav honom en ny chans.
Bruna Labbadia, som då var tränare för HSV, höll inte tillbaka med hur glad han var över att Bernd Hoffmann rott förhandlingarna i hamn och hur mycket han uppskattade Ruud van Nistelrooy som spelare.
Efter ett par veckor där han tränat med sin nya klubb blev han uttagen till matchen mot FC Köln hemma på Volksparkstadion. Matchen slutade 3–3 och Ruud fick enbart ett par minuters spel i slutet av matchen, men att hemmapubliken var glada över detta fanns det inga som helst tvivel om då det jublades högt när fjärdedomaren visade upp att nummer 22 för hemmalaget var på väg in.
En vecka senare skulle HSV åka till Stuttgart för att spela bortamatch, och även nu så fanns holländaren med i matchtruppen. I den 65:e minuten, med resultatet 1–1, byttes Ruud in istället för Mladen Petric, och holländaren bildade anfallspar tillsammans med Marcus Berg.
I den 74:e minuten skickar David Rozehnal upp en långboll som Robert Tesche skarvar in mot Stuttgarts straffområde, där Ruud tar en djupledslöpning och vid sin första bollkontakt stänker han in sitt första mål för sin nya klubb. Vilt jubel bryter ut hos både spelarna och de tillresta fansen, och Ruud själv ser så där självsäker ut som bara han kan göra. I den 76:e minuten slår Tesche en boll till Berg, som befinner sig i straffområdet. Men svenskan halkar till, och efter att ha snurrat ett varv med bollen serverar han den till Ruud van Nistelrooy, som givetvis sätter dit den och gör i och med det sitt andra mål för dagen och ger sitt HSV en bekväm ledning i matchen. På 90 sekunder har han alltså på egen hand gjort två mål, i sin andra match för sin nya klubb. Den gamle gode Ruud van Nistelrooy var nu tillbaka, och det på allvar.
HSV, som tagit sig till gruppspelet i Europa League, fick nu en rejäl förstärkning i form av Ruud, och det var med stor hjälp av holländaren som man tog sig till semifinal, där man var sånär att lyckas ta sig hela vägen till final hemma på Volksparkstadion, men man föll borta mot Fulham i den andra semifinalen efter två snabba mål i slutskedet av matchen för London-klubben.
Säsongen gick mot sitt slut, och Ruud van Nistelrooy hade varit en av de mest tongivande spelarna under våren då han med sin rutin och målfarlighet hjälpt sitt HSV att nå nya höjder. Under sin första säsong i klubben, där han enbart spelade under halva då han anslöt först i januari, stod han för fem mål på elva matcher.
Inför den kommande säsongen, 2010/2011, var Ruud van Nistelrooy så given som startspelare som man bara kunde bli, och detta gjorde att Marcus Berg, som bara två år tidigare hade värvats in till klubben för en rekordsumma på tio miljoner euro, nu tvingades lånas ut till PSV Eindhoven då han inte längre var garanterad någon speltid med Ruud i laget.
I säsongsöppningen av Bundesliga, hemma mot Schalke 04, gjorde holländaren båda HSV:s mål i en 2–1-vinst. Detta är det bästa minnet jag själv har från holländaren under hans tid i klubben då han så tydligt visade upp vilken klasspelare han var.
Succén fortsatte i HSV, och när julen var över och övergångsfönstret öppnade kom ett något oväntat rykte om att holländarens förra klubb, Real Madrid, åter ville ha tillbaka honom då de drabbats av ett flertal skador på sina anfallare.
Ruud, som under sin tid i Spanien fått stora känslor för Real Madrid, var inte skygg med att uttala sig om det hela och sade sig inget hellre än att vilja återvända till Spanien för att hjälpa sitt lag. HSV, som hade fått holländarens karriär på fötter igen, var inte lika angelägna om att släppa sin spelare och vägrade helt enkelt att låta honom återvända till Real Madrid.
Detta fick Ruud att bli rasande på HSV, och han sa kort och gott att han inte längre tänkta prestera för HSV om de inte släppte honom. Men trots hans hot vägrade HSV låta honom gå, och när övergångsfönstret bommat igen fick holländaren snällt anpassa sig till läget, men han klargjorde att han inte tänkte förlänga med HSV, som han tidigare sagt sig vara öppen för att göra.
Vårsäsongen rullade vidare, och Ruud hade nu gått från att vara fansens absoluta favoritspelare till att bli ett hatobjekt som det buades åt när det vankades match.
I mitten av april skadade hans sig i en match mot Hannover 96, vilket höll honom borta från spel fram till den avslutande matchen hemma mot Borussia Mönchengladbach, där holländaren tackades av innan han lämnade Hamburg för att återvända till Spanien, men nu till nyrika Málaga CF som lockade med ett varmare klimat och en högre lön. Real Madrid hade fått tillbaka sina anfallare och var således inte längre i behov av holländarens tjänster.
Det blev aldrig någon vidare succé för holländaren i Málaga, och efter inte ens ett år i klubben valde han att pensionera sig ifrån fotbollen då han återigen tappat glädjen med fotbollen.
Så här i efterhand kan man anse att det inte var något klokt beslut av honom att lämna HSV, där han blev sedd och behandlad som en kung. Den tacksamhet som han en gång visade upp för sin tyska klubb byttes ut mot ett hat där han klargjorde att HSV var egoistiska som inte ville släppa honom till Real Madrid, trots att han hade ett kontrakt påskrivet med HSV.
Även om det slutade olyckligt mellan Ruud och HSV får man betrakta honom som en av de största spelarna någonsin som burit klubbemblemet på sitt bröst. Det räcker med att kolla det målfacit som han visat upp i sina klubblag och i landslaget, vilket gör honom till en av världens bästa fotbollsspelare någonsin, och kanske den mest målfarliga spelaren någonsin.
Detta var historian om när Ruud van Nistelrooy gick till HSV, och hur han på en natt gick från att vara publikfavorit till ett hatobjekt av samma människor.
