Adventskalender – lucka #5

”Livin’ Darida Loca”, har blivit en riktig slagdänga i Berlin under de senaste två åren. Den kortväxte tjecken Vladimir Darida kom till Hertha Berlin från SC Freiburg 2015 för en blygsam peng och det är ingen överraskning att laget sedan dess har gått som tåget. Det är heller ingen slump eller överraskning att under våren, när Vlad var skadad, gick det trögt för den gamla damen. Det ter sig som så att Vlad på mitten kan vara Herthas viktigaste, men han är även min egen favoritspelare.
 
Det var 2013 och jag lirade Fifa med en Kumpel från bygden. Plötsligt fann jag denna juvel, denna välslipade okända diamant och jag föll direkt för hans briljans. På ett spel. Sedan började jag mer och mer försöka kolla när han spelade, jag försökte streama både Frankfurt och Freiburg ett tag för att kunna se Darida spela samtidigt som jag kunde se Frankfurt. Denna mani fortsatte länge och väl och när Freiburg åkte ur Bundesliga 14/15, hoppades jag på att deras onekliga stjärna skulle gå till min klubb. Likväl hamnade han i Hertha och min besvikelse var större än jag hade anat. Hertha var en klubb i mediokert skick och som precis hade sparkat tränaren Luhukay. Jag förstod inte varför. Min avundsjuka tilltog när Hertha började säsongen überstarkt och fortsatte så, medan Frankfurt hade det svårt. Tänk om Eintracht fått Vlad? Vad hade hänt då?
 
För han är speltypen som kan gå in och fullkomligt förändra ett lag. Trots hans extremt blygsamma och nedtonade persona är han på planen en klar ledarfigur som leder genom att vara ett bra exempel. Vladimir Darida livnär sig främst på sin extrema uthållighet och sin teknik. Med dessa egenskaper formar han urtypen av en box-till-box. Däremot har han även en läcker passningsfot och en balans och rörlighet som gör honom en klar kandidat till den offensiva rollen likaså. Lägg där till hans lugn och defensiva egenskaper som, blandat med det andra, gör honom till en mycket kapabel spelare i uppbyggnaden. Dardai har använt Darida som ungefär vad han är- en makalös mutant utan fysiska begränsningar. Darida i Hertha har under många matcher agerat alla dessa tre mittfältsroller på samma gång. Han har droppat ner och hjälpt till i uppbyggnadsfasen som en djup playmaker, efter att ha placerat bollen på en rättvänd fot (som tillhör en annan spelare, om inte foten är en rebell. Skulle ge den foten sparken, personligen) följer han med upp och är ett alternativ i offensiven och om de förlorar bollen är han den förste i pressen och den förste som jagar boll.
 
Min besatthet vid denna spelare har bara förstärkts i och med hans klockrena högerfot. Hans mål kommer tämligen sällan, men de är ofta spektakulära. Hans mål på bortaplan mot Bremen förra året var ett klockrent exempel på vad han kan. Ja, besattheten i sig har gått så långt så jag till och med vet att han är glutenallergiker- vilket han sade i en intervju med en lokaltidning i Freiburg.
 
I min mening är Vladimir Darida hipsterns dröm, motståndarens mardröm, ett mittfältsess med etiopiska lungor och kanske den mest underskattade och okända nyckelspelaren i hela ligan, kanske även hela fotbollseuropa.
 
I en gruppchatt på Twitter driver jag en mycket uppskattad juldiktkalender och lucka 2 bestod av en dikt om just denne herre som jag ämnar avsluta lucka 5 med:
 
Blicka ut i fjärran, o herde, 
Snart hittar du det, du ser det. 
I dina djupaste kärleksdrömmar kan du kanske hitta,
En mittfältare som framför backlinjen kan sitta. 
En kroat, Chilenare eller österrikare så fräck? 
Kanske vore bättre med en ganska kort tjeck. 
Gluten tål han ej, 
Pizza är inte för honom, nej. 
Här har vi en stjärna, a'la Pol.
Han lyser starkare än vår egen sol.
För Herthanerna springs det fram och tillbaka,
Det hårda arbetets kaka du snart får smaka. 
Josef och Maria i Betlehem är,
Denne box-till-box är extrem, to be fair.
Sätt er tillbaka och begrunda,
Snart är det är och han även det sålunda,
för Ängeln Gabbelito har besökt och snart ska Maria lida,
Ty hon är havande med Vladimir Darida. 

Axel Falk