
Tyskland
2018-12-09 20:14
Adventskalender: Lucke #9
Redaktionens adventskalender når lucka nio. Karls resa mot julfreden i Somme fortsätter i SvenskaFans Tysklands Julsaga:

Axel Falk
Engelsmännen är säkert bra på fotboll, tänkte han när han satt med kikaren och blickade mot de andras skyttegrav. Kriget hade pågått i några månader nu och ingen räd över ingemansland hade gjorts på över tre veckor. Det började bli tradigt, tiden började gå långsamt och deras hjärnor började spinna vidare på andra saker. Ibland till förbannelse. Karls hjärna kretsade ofta kring sport och fotboll. I sin sömn kunde han se en fotbollsplan, men mer som ett schackbräde än som en gräsyta. Visst, han uppmärksammade och bejakade sportens tendens att förena och gläda, men han såg den som en analytiker när det verkligen kom till kritan. Som spelare hade han varit mittfältare. Han kunde se rörelsemönster och kunde räkna ut hur motståndare och medspelare skulle springa. Det kunde han säkerligen göra på stridsfältet också, om han skulle tvingas. Och om han skulle hinna tänka innan han blev skjuten.
Kanske är inte krigföring och fotboll så olikt, tänkte han. Båda förenar och gynnas av passion och analyser. Men den stora skillnaden var såklart uppenbar. Fotbollen fanns till för att skapa glädje och lycka. Det var raka motsatsen till varför krig fanns till. Eller var det så? Han kunde inte riktigt bestämma sig. Det började bli tråkigt att sitta och vänta på döden, den absoluta ångesten hade dött ut efter ett tag och nu kom den ibland som ett sting av rättvisa.
Det var förvånansvärt varmt i luften nu. De hade väntat sig en till köldknäpp, men den kom aldrig och vädret gick istället åt andra hållet. Nåväl, metereologin var inte top notch. Karl hade ställt sig och passat med en boll tillsammans med Ulrich, mannen från Bochum som spelat fotboll jämsides arbetet i stålgruvan. Ulrich hade spelat anfallare i VfL och hade varit en målspruta en gång i tiden. Men nu hade hans form gått ner, under förra säsongen hade han problem med målskyttet och fick inte alls spela lika mycket. Karl fann det skönt att prata om fotboll med en annan, att bara gräva ner sig i sportens gåtor och glömma allt annat. Fotbollen raderade som sagt allt perspektiv. Så som det ska vara.
Kanske är inte krigföring och fotboll så olikt, tänkte han. Båda förenar och gynnas av passion och analyser. Men den stora skillnaden var såklart uppenbar. Fotbollen fanns till för att skapa glädje och lycka. Det var raka motsatsen till varför krig fanns till. Eller var det så? Han kunde inte riktigt bestämma sig. Det började bli tråkigt att sitta och vänta på döden, den absoluta ångesten hade dött ut efter ett tag och nu kom den ibland som ett sting av rättvisa.
Det var förvånansvärt varmt i luften nu. De hade väntat sig en till köldknäpp, men den kom aldrig och vädret gick istället åt andra hållet. Nåväl, metereologin var inte top notch. Karl hade ställt sig och passat med en boll tillsammans med Ulrich, mannen från Bochum som spelat fotboll jämsides arbetet i stålgruvan. Ulrich hade spelat anfallare i VfL och hade varit en målspruta en gång i tiden. Men nu hade hans form gått ner, under förra säsongen hade han problem med målskyttet och fick inte alls spela lika mycket. Karl fann det skönt att prata om fotboll med en annan, att bara gräva ner sig i sportens gåtor och glömma allt annat. Fotbollen raderade som sagt allt perspektiv. Så som det ska vara.