Sällan har ett landslag fallit på målsnöret i den omfattning som Algeriet gjorde under flera Afrikanska mästerskap under 1980-talet. Efter en stark insats i 1980-års turnering så hade man inte speciellt mycket att säga till om i finalen, som landslaget förlorade med 3-0 mot suveräna Nigeria. I den efterföljande tillställningen var man återigen med när turneringen gick i sitt slutskede. Men Algeriet fick åka hem till Alger med stukat självförtroende, efter att Zambia stått för en bragdinsats i bronsmatchen.
Mönstret var genomgående: Efter starka insatser i gruppspelet så var man alltid ett nummer för litet när det gällde som mest.
Visserligen bärgades en och annan medalj, men längtan efter att få stå högst upp på prispallen var för stor för att landet skulle kunna njuta till fullo.
Men så kom då 1990 och den 17:e upplagan av Afrikanska mästerskapet. ”Den gyllene generationen” algeriska fotbollsspelare välkomnade över sju av Afrikas främsta fotbollsnationer, däribland ett talangfullt Nigeria, ett försvarsstarkt Senegal och ett oberäkneligt Kenya.
Där och då fanns bara ett mål: Guld.
Och det skulle börja bra.
Med 10-1 i målskillnad kvalificerade sig Algeriet för semifinal. Man såg tidigt att denna upplaga hade ett driv och en målmedvetenhet som sällan skådats. Efter en 2-1-vinst mot Senegal stod nu Nigeria för motståndet i turneringens avslutande match – en repris på finalen tio år tidigare.
Inför en lyrisk hemmapublik på drygt 105,000 människor (!), på en arena som enligt uppgifter tar 95,000 (?), blåste domare Jean-Fidèle Diramba i gång tillställningen. När Gabon-födde Diramba blåste för full tid hade Algeriet segrat med 1-0 – och tagit en minst sagt efterlängtad guldmedalj.
Året efter, en februaridag 1991, föddes Riyad Karim Mahrez i franska Sarcelles. Hans pappa, en före detta algerisk fotbollsspelare, och hans mamma, med algerisk och marockansk påbrå, hade flyttat från Algeriet några år tidigare för att påbörja en nytt liv i norra Frankrike.
Efterföljande år betecknas som ”the dark years” och Algeriet var inte i närheten av att nå de höjder de en gång såg ut att prenumera på. I skrivande stund har landslaget en fjärdeplats som bästa notering sedan 1990. Men i detta mörker pågick en sällan skådad talangutveckling som snart skulle bära frukt.
Riyad Mahrez blev äldre och började som 13-åring spela för stadens stolthet AAS Sarcelles. Visserligen bar han på egenskaper som var högt eftertraktade i den europeiska klubbeliten, men många pekade på att Mahrez saknade den mentala biten för att bli något utöver det vanliga. Men så kom då en vändning: År 2006, när han var 15 år gammal, dog hans pappa i ett hjärtattack.
– Jag vet inte om jag blev mer seriös, men efter att min pappa dog så började det gå bättre och bättre för mig. Kanske var det att jag plötsligt ville nå mina mål mer och mer, sa Mahrez i en intervju några år senare.
Han skrev på sitt första proffskontrakt med Quimper, där han spenderade en säsong. Från Quimper gick flyttlASSEt upp i seriesystemet och till Le Havre. Under en fyraårs-period spelade han både för klubbens reserv- och A-lag. Totalt blev det 60 matcher och 6 mål i Le Havres seniorlag.
Vändningen kom i kvalspelet till Brasilien-VM 2014. I en grupp bestående av Mali, Benin och Rwanda, gjorde Algeriet processen kort. Med sju poängs marginal till andraplacerade Mali kvalificerade sig Vahid Halilhodžic manskap för ett världsmästerskap – och det med besked.
Och det skulle fortsätta på det inslagna spåret. Efter ett rafflande gruppspel stod Tyskland, som senare skulle stå som turneringsvinnare, för motståndet i åttondelsfinal. Tyskarnas individuella briljans fällde avgörandet i denna batalj, men Algeriet hade visat sitt folk att landslaget var tillbaka där de hör hemma.
Men det kanske bästa som kunde hända Algeriet hamnade i skymundan: Riyad Mahrez meddelade att han ville representera Algeriet, i stället för Frankrike.
Efter ett imponerande scoutingarbete från Leicesters Steve Walsh och Ben Wrigglesworth skrev en då 23-årig Riyad Mahrez på för Premier League-nykomlingarna Leicester. Efter en trevande inledning på hans sejour i Storbritannien, i ett lag som slogs för att undvika nedflyttning, gick Mahrez in på sin andra säsong i Leicester.
När den 38:e omgången summerades stod Claudio Ranieris Leicester som vinnare av den engelska högstaligan. Förgrundsfigur: Riyad Mahrez, som efter 17 mål och 11 assist i ligaspelet utsågs till Premier Leagues bästa spelare av spelarna själva. Säsongen gick till historien som den kanske mest uppseendeväckande i modern tid.
Inför årets Afrikanska mästerskap i Gabon utsågs Mahrez även till Afrikas bästa fotbollsspelare. Trots att algeriern och Leicester inte kunnat följa upp fjolårets framgång, kommer han mer stor sannolikhet sätta sin prägel på årets turnering. Med sig tar han Napolis Faouzi Ghoulam, Portos Yacine Brahimi och Leicesterkollegan Islam Slimani, för att nämna några. Det är med andra ord ett ypperligt intressant lag som Algeriet tar med sig till Gabon. I år finns det en rad reella utmanare om den afrikanska mästerskaps-titeln, men det var länge sedan Algeriet hade en så pass komplett trupp som i dag.
Algeriets fotbollshistoria har präglats av höga toppar och djupa dalar. Efter en 20 år lång svacka så är landslaget tillbaka i en position som de prenumererade på under 80- i och inledningen av 90-talet. Det Djamel Menad, Chérif Oudjani och Djamel Amani var för dåtidens Algeriet – det är Riyad Mahrez för Algeriet i dag. Blir han mästerskapets stora utropstecken? Mycket möjligt.
ALGERIET
Befolkningsmängd: 39 928 947 (2014)
Huvudstad: Alger
Fifa-ranking: 39 (5/16 i AFCON)
Matcher: Zimbabwe (15 jan kl. 17.00), Tunisien (19 jan kl. 17.00), Senegal (23 jan kl. 20.00)
Tre stjärnor:
– Yacine Brahimi, Porto (mf)
– Riyad Mahrez, Leicester (mf)
– Islam Slimani, Leicester (anf)
Kuriosa: Under VM 2014 såg den svenska fotbollspubliken ett bekant ansikte i Algerietmålet. Målvakten Rais M'Bolhi var slående lik artisten Ken Ring och Twitter gick loss fullständigt. Till slut tröttnade rapparen och skrev: "Det räcker med Algeriet grejen fan". Även i Gabon kommer M'Bolhi vakta Algeriets kasse, förmodligen till Ken Rings stora förtret.
Källor: Landguiden, Fifa, Daily Mail, LCFC, Eurosport.
***
LÄS MER:
Senegal - det våras för lejonen
Togo - en resa med många hinder
Egypten - tillbaka på hemmaplan
Sydafrika - inte vad det en gång var
Gabon: Make Ali Bongo proud
Afrikanska mästerskapets 11 bästa spelare
Mönstret var genomgående: Efter starka insatser i gruppspelet så var man alltid ett nummer för litet när det gällde som mest.
Visserligen bärgades en och annan medalj, men längtan efter att få stå högst upp på prispallen var för stor för att landet skulle kunna njuta till fullo.
Men så kom då 1990 och den 17:e upplagan av Afrikanska mästerskapet. ”Den gyllene generationen” algeriska fotbollsspelare välkomnade över sju av Afrikas främsta fotbollsnationer, däribland ett talangfullt Nigeria, ett försvarsstarkt Senegal och ett oberäkneligt Kenya.
Där och då fanns bara ett mål: Guld.
Och det skulle börja bra.
Med 10-1 i målskillnad kvalificerade sig Algeriet för semifinal. Man såg tidigt att denna upplaga hade ett driv och en målmedvetenhet som sällan skådats. Efter en 2-1-vinst mot Senegal stod nu Nigeria för motståndet i turneringens avslutande match – en repris på finalen tio år tidigare.
Inför en lyrisk hemmapublik på drygt 105,000 människor (!), på en arena som enligt uppgifter tar 95,000 (?), blåste domare Jean-Fidèle Diramba i gång tillställningen. När Gabon-födde Diramba blåste för full tid hade Algeriet segrat med 1-0 – och tagit en minst sagt efterlängtad guldmedalj.
Året efter, en februaridag 1991, föddes Riyad Karim Mahrez i franska Sarcelles. Hans pappa, en före detta algerisk fotbollsspelare, och hans mamma, med algerisk och marockansk påbrå, hade flyttat från Algeriet några år tidigare för att påbörja en nytt liv i norra Frankrike.
Efterföljande år betecknas som ”the dark years” och Algeriet var inte i närheten av att nå de höjder de en gång såg ut att prenumera på. I skrivande stund har landslaget en fjärdeplats som bästa notering sedan 1990. Men i detta mörker pågick en sällan skådad talangutveckling som snart skulle bära frukt.
Riyad Mahrez blev äldre och började som 13-åring spela för stadens stolthet AAS Sarcelles. Visserligen bar han på egenskaper som var högt eftertraktade i den europeiska klubbeliten, men många pekade på att Mahrez saknade den mentala biten för att bli något utöver det vanliga. Men så kom då en vändning: År 2006, när han var 15 år gammal, dog hans pappa i ett hjärtattack.
– Jag vet inte om jag blev mer seriös, men efter att min pappa dog så började det gå bättre och bättre för mig. Kanske var det att jag plötsligt ville nå mina mål mer och mer, sa Mahrez i en intervju några år senare.
Han skrev på sitt första proffskontrakt med Quimper, där han spenderade en säsong. Från Quimper gick flyttlASSEt upp i seriesystemet och till Le Havre. Under en fyraårs-period spelade han både för klubbens reserv- och A-lag. Totalt blev det 60 matcher och 6 mål i Le Havres seniorlag.
Vändningen kom i kvalspelet till Brasilien-VM 2014. I en grupp bestående av Mali, Benin och Rwanda, gjorde Algeriet processen kort. Med sju poängs marginal till andraplacerade Mali kvalificerade sig Vahid Halilhodžic manskap för ett världsmästerskap – och det med besked.
Och det skulle fortsätta på det inslagna spåret. Efter ett rafflande gruppspel stod Tyskland, som senare skulle stå som turneringsvinnare, för motståndet i åttondelsfinal. Tyskarnas individuella briljans fällde avgörandet i denna batalj, men Algeriet hade visat sitt folk att landslaget var tillbaka där de hör hemma.
Men det kanske bästa som kunde hända Algeriet hamnade i skymundan: Riyad Mahrez meddelade att han ville representera Algeriet, i stället för Frankrike.
Efter ett imponerande scoutingarbete från Leicesters Steve Walsh och Ben Wrigglesworth skrev en då 23-årig Riyad Mahrez på för Premier League-nykomlingarna Leicester. Efter en trevande inledning på hans sejour i Storbritannien, i ett lag som slogs för att undvika nedflyttning, gick Mahrez in på sin andra säsong i Leicester.
När den 38:e omgången summerades stod Claudio Ranieris Leicester som vinnare av den engelska högstaligan. Förgrundsfigur: Riyad Mahrez, som efter 17 mål och 11 assist i ligaspelet utsågs till Premier Leagues bästa spelare av spelarna själva. Säsongen gick till historien som den kanske mest uppseendeväckande i modern tid.
Inför årets Afrikanska mästerskap i Gabon utsågs Mahrez även till Afrikas bästa fotbollsspelare. Trots att algeriern och Leicester inte kunnat följa upp fjolårets framgång, kommer han mer stor sannolikhet sätta sin prägel på årets turnering. Med sig tar han Napolis Faouzi Ghoulam, Portos Yacine Brahimi och Leicesterkollegan Islam Slimani, för att nämna några. Det är med andra ord ett ypperligt intressant lag som Algeriet tar med sig till Gabon. I år finns det en rad reella utmanare om den afrikanska mästerskaps-titeln, men det var länge sedan Algeriet hade en så pass komplett trupp som i dag.
Algeriets fotbollshistoria har präglats av höga toppar och djupa dalar. Efter en 20 år lång svacka så är landslaget tillbaka i en position som de prenumererade på under 80- i och inledningen av 90-talet. Det Djamel Menad, Chérif Oudjani och Djamel Amani var för dåtidens Algeriet – det är Riyad Mahrez för Algeriet i dag. Blir han mästerskapets stora utropstecken? Mycket möjligt.
ALGERIET
Befolkningsmängd: 39 928 947 (2014)
Huvudstad: Alger
Fifa-ranking: 39 (5/16 i AFCON)
Matcher: Zimbabwe (15 jan kl. 17.00), Tunisien (19 jan kl. 17.00), Senegal (23 jan kl. 20.00)
Tre stjärnor:
– Yacine Brahimi, Porto (mf)
– Riyad Mahrez, Leicester (mf)
– Islam Slimani, Leicester (anf)
Kuriosa: Under VM 2014 såg den svenska fotbollspubliken ett bekant ansikte i Algerietmålet. Målvakten Rais M'Bolhi var slående lik artisten Ken Ring och Twitter gick loss fullständigt. Till slut tröttnade rapparen och skrev: "Det räcker med Algeriet grejen fan". Även i Gabon kommer M'Bolhi vakta Algeriets kasse, förmodligen till Ken Rings stora förtret.
Källor: Landguiden, Fifa, Daily Mail, LCFC, Eurosport.
***
LÄS MER:
Senegal - det våras för lejonen
Togo - en resa med många hinder
Egypten - tillbaka på hemmaplan
Sydafrika - inte vad det en gång var
Gabon: Make Ali Bongo proud
Afrikanska mästerskapets 11 bästa spelare
