Allsvenska panelen summerar vårsäsongen #4: “Absolut chans på guld igen”

Hur nöjd är du med ditt lags vårsäsong på det hela taget? 

– Uff. Alltså… Nej… Jo, förresten! Det började bra! Fem raka segrar i cupen följdes upp av ytterligare två rätt tunga i Allsvenskans inledning (Djurgården borta och Elfsborg hemma). Då gick det att bortse från att spelet såg sådär ut. Därefter har det inte klickat. Det är svårt att vara nöjd som Malmösupporter när laget ligger femma med en hel bunt poäng till toppen. Särskilt som det knappt funnits några tecken på att man utvecklat nya verktyg under vintern. 

Få spelare har tagit kliv framåt, det stora undantaget är Bagarinho – Otto Rosengren – som vuxit ut till en Allsvensk stjärna. Dessutom har Daniel Gudjohnsen sett bra ut när han fått chansen mot slutet. Samtidigt får man vara realist och inse att Malmös ekonomiska försprång inte är större än att vi får leva med att vi kommer efter vid oundvikliga formsvackor. Det går att förstå varför saker brustit. 

Framgången med att ta oss till Europa League innebar att vi knappt fått någon vila och försäsong att träna för utveckling. Spelare med X-faktor som Anders Christiansen, Pontus Jansson, Sead Haksabanovic och Arnor Sigurdsson har inte varit tillgängliga som man önskat. Chansningen att inte ta in en backup bakom Ricardo Friedrich slog fel.

Vilken match sticker ut som vårens höjdpunkt? 

– Faktiskt svårt att hitta någon match som jag blir riktigt glad över att tänka på. Trots tre segrar med tre måls marginal. Men dom kraven har laget på sig. Tror ändå jag väljer sista matchen innan uppehållet. En solid seger med 3–0 mot Häcken. Inget snack, Häcken är inget dåligt lag även om de var slitna och skadedrabbade. Men det går inte att göra så mycket mer än att dominera ut sin motståndare och vinna stort. Mentalt viktigt att laget studsade tillbaka efter den snöpliga förlusten i cupfinalen. Inte oviktigt att både laget och supportrar går på ledighet med förnyat hopp.

Om du ska peka på en spelare, vem har varit viktigast för ditt lag? 

– Det litet elaka svaret: Johan Dahlin. Hade han inte dragit korsbandet är jag övertygad om att vi haft minst fem poäng mer och varit med i den absoluta toppen. Av de som faktiskt varit på plan skulle jag säga Pontus Jansson. Inte bara för att han är Allsvenskans bästa mittback. Inte bara för det vapen han är på offensiva fasta. Han är en sådan ledare för laget. Hela backlinjen lyfter sig en klass när han finns där. Och så är han så mycket Malmö FF. Blir också glad över att se hur ödmjukt och starkt han hanterat fjolårets fadäs med chattarna med några av supporterkollektivets mer problematiska element.

Hur ser du på framtiden för ditt lag, vad är en rimlig målsättning och förväntan att ställa på en tabellplacering efter 30 omgångar? 

– Även om det är ett rejält avstånd uppåt tror jag att vi finns bland de tre bästa och vi har absolut chans på guld igen. Med det försprång vi lämnat känns det som ett ganska öppet race mellan fem lag. Vi är det bästa laget och därför är chanserna goda att vi tar flest poäng härifrån. Båda de tidigare säsongerna med Rydström har vi nått brutala formtoppar med långa segerrader. Händer det i år också så är vi snabbt ikapp. Av de fem topplagen är det dessutom sannolikt att vi är det som kommer att förstärka truppen mest.

Samtidigt är det viktigt att vi inte blir stressade ifall guldet ser svårt ut att nå. Det viktigaste varje säsong är faktiskt topp tre och säkrad Europaplats för 2026. Det är ett rimligt krav varje säsong för Malmö. Guld varje säsong är det inte. Som alltid har vi Europaspel att förhålla oss till under sommaren och sannolikt hela hösten. Det borde gå bättre att hantera dubblerandet i år, dels för att vi värvat ersättare till några som sannolikt lämnar redan i vinter (Ekong och Sigurdsson), dels tack vare att Rydström givit speltid till många. Det kan ha varit negativt för resultaten i vår, men det kommer att vara till nytta när spelschemat blir tätt.

Läs också: 

Allsvenska panelen summerar vårsäsongen #1 "fullkomligt tragiskt och uruselt"

Allsvenska panelen summerar vårsäsongen #2 "då döps Listerlandet om till Leicester-landet"

Allsvenska panelen summerar vårsäsongen #3 "ingen annan kommer i närheten"