Är Gays tid förbi?

Efter att ha ställt in de senaste träningarna begav han sig till Madrid. Vad han gör där vet få. Men det krävs inte många hjärnceller för att räkna ut att man inte kan träna Zaragoza om man befinner sig i Madrid.

Kanske ville han ta ett snack med Mourinho, om hur man får kontroll över laget. Eller om hur man hanterar media. För det är just på dessa områden José Aurelio Gay har haft problem på sistone.

Kanske började det redan när Paredes inte vill låta sig bli såld till Hércules. Eller efter bakslaget mot Málaga. Somliga säger att det var efter matchen mot Athletic, som det skar sig mellan honom och spelarna. Det var då han sade:

”Spelarna behöver ligga under med 2-0 för att vakna.”

Då blev vissa i truppen mindre glada. Och efter att man förlorat (snöpligt) mot Sevilla i helgen, skyllde Gay rakt ut på Jarosik. Visst, det är enkelt att vara efterklok, och säga att om Jarosik inte hade försökt sig på en klack så hade Negredo inte tagit bollen av tjecken och avgjort i den 91:a minuten. Men det är att vara bekväm. Som en vän uttryckte det; ”Hade Gabi slagit frisparken ordentligt hade aldrig Jarosik slarvat.” Det betyder inte att det är Gabis fel, för de som tror det, utan är ett sätt att visa att man kan vrida uret så långt bak man vill för att hitta en lämplig syndabock. Ytterst kan nog målet läggas på Jarosik, det medges. Men det är väl det sista en tränare ska göra?

Framförallt är det olikt Gay. Ni minns kanske vad han sade efter sin första match som tränare för Zaragozas a-lag? Borta mot Real Madrid, förlust, med 6-0. Förnedring, sade man.

”Jag skäms inte”, sa Gay. Och i samma ögonblick slutade vi tveka. Den här Gay var en man för Zaragoza, i Zaragozas stil. Någon som vägrar be om ursäkt för sitt lag.

Marcelino och Gay

Men nu börjar vissa likheter med hans föregångare, Marcelino, att träda fram. Ingen och ingenting kan ta ifrån Gay att han gjorde ett briljant jobb med de medel att förfogade över när han räddade Zaragoza undan nedflyttning. Precis som Marcelino, gjorde som han lovat, och tog Zaragoza tillbaka till Primeran så snabbt det var möjligt.

Marcelinos sätt att styra (av Nina kallat ”söndra och härska”) skiljer sig markant från Gays, som från början var att ena laget. Men inte ens Gay har kunnat undvika att sprickor skapats i truppen.

I Marcelinos fall var det canteranon Victor Laguardia som blev sista droppen. Marce lyckades göra sig av med Zapater, men när det visade sig att Vicke kunde stå upp och tala själv och inte alls ville leka marionett, krävde Marcelino att han skulle bli utlånad till Recreativo. När ledningen, i ett sällsynt ögonblick av klarsynthet, istället erbjöd denne a-lagskontrakt som belöning för att ha varit en av de bästa spelarna på försäsongen, påstod Marcelino att han blev ”motarbetad”, och när han enare avgick sa han att det var för att Agapito och Bandrés ”såg honom som ett hot”. Vilket kanske inte var så konstigt?

José Aurelio Gay har haft ett liknande problem med Paredes, vänsterbacken som absolut inte vill lämna Zaragoza. Ett tag verkade det helt säkert att han skulle gå till Hércules, men han vägrade - och har inte fått spela sedan dess.

Efter att Gay nu kritiserat truppen och spelarna öppet i media verkar cirkeln ha slutits. Inte ens den diplomatiske kapten Gabi förnekar längre den spricka som verkar ha växt till en avgrund, med truppen på ena sidan, och tränarna på den andra.

José mot Javier

Det är en mexikanare som är på tapeten just nu. Efter att det pratats om det i dagar, verkar det nu som att Agapito har ringt Javier Aguirre för att erbjuda honom jobbet som tränare för Zaragoza.

Javier Aguirre, som avgick som förbundskapten för Mexika efter att det förlorat mot Argentina i åttondelsfinalen i VM i somras, är inte ett nytt ansikte i spansk fotboll. Om man gör som Agapito förhoppningsvis gjort - tittar på vad han uträttat som tränare - ser man att han kan vara precis rätt man för Zaragoza.

Han började med att ta över ett Osasuna som han sedermera räddade undan nedflyttning, och sedan lyckades efter fyra år få Zaragozas rivaler att spela till sig en plats i dåvarande Uefa-cupen - något som rimmar väl med Zaragozas mål: att inom fem år spela i Europa.

Efter att Aguirre lyckats med det tog han jobbet som Atléticos tränare, och under hans ledning lyckades de placera sig så väl i ligan att de fick spela Champions League.

Under senaste VM-turneringen, när han ledde Mexiko, gick det dock inte lika bra. Han gjorde flera yttest konstiga laguttagningar, som han sedan inte ville (eller kunde?) motivera, och är det något vi zaragocistas är trötta på denna höst så är det nog just det. Det är förvisso inte helt klart än, inget är officiellt. Men Aguirre som Zaragozatränare är en verklighet som verkar befinna sig bara några timmar bort.

Frågan är om Gay behöver sparkas, eller om han övergett laget? Oavsett vilket så är det ett ovärdigt slut för en räddare i nöden - som sedan själv såg till att gå i just den fälla han räddade Zaragoza undan.

Och kom ihåg: Befinner man sig på botten kan man bara röra sig i en riktning. Uppåt.