John Börén
Bäst: För mig personligen så inleddes 2025 med en bortaresa till Prag. Även om det bara blev oavgjort i en redan betydelselös match som rent tekniskt tillhörde förra årets säsong skulle vistelsen i Tjeckien visa sig bli årets höjdpunkt.
Annars är det ungdomarna Skogmar, Buzuladic och Ellborg som genererat positiva tankar och framtidstro detta dystra år.
Sämst: Tränaravgångar, värvningsfloppar, idel poängtapp och missade möjligheter ramade in 2025. Sämst var ändå att klubben lyckades sätta sig i en sits av total uppgivenhet och rådlöshet med så mycket tid och matcher kvar av säsongen. Jakten på den viktiga tredjeplatsen tog aldrig fart och Europa League kändes vaskad redan innan första omgången.
Julius Engström
Bäst: I all misär är det svårt att hitta något positivt med årets säsong. Ögonblicket som gav mig mest varma känslor var dock när vår ålderman Lewicki skallade in ledningsmålet mot Dinamo Zagreb. I efterhand synd att målet inte blev matchavgörande men oavsett ett vackert avslut (troligtvis) för en lång framgångsrik himmelsblå karriär för Oscar.
Sämst: Här finns det mer att välja bland. Priset går dock till den förödmjukande 0–5-slakten på Parken i derbyt mot FCK. Sällan tidigare har man gått från så laddad inför till så besviken och uppgiven efteråt.
Åsa Flykt
Bäst: Läktaren och vännerna där. Visst, vi har inte fått fira så mycket som vi hade önskat. Men det är fortfarande en viktig plats för mitt mående och under året har jag träffat och lär känna nya människor, några som numera har en viktig plats i livet även utanför fotbollen. Sånt är lika viktigt i både med- och motgång.
Sämst: Gnäll, skäll och hat. Nej, det är inte förvånande att besvikelse över resultat medför mer gnäll och negativitet, och vi MFF:are är ju ganska “bra” på detta även i vanliga fall. Men det känns som att det eskalerar och jag är så jädra trött på det. Det ska hittas hackkycklingar i laget som ska häcklas in absurdum. Det buas på egna spelare, och laget ska stå och ta emot utskällningar (mer eller mindre hotfulla) efter sämre prestationer. Varenda beslut från klubben ska kritiseras massivt, i samma sekund som de fattas. Ibland tror jag att vi hade kunnat värva världsspelare, vinna Allsvenskan, Cupen och CL och det hade ändå varit kasst. Ja, fotboll och allt kring den är kopplat till känslor men folk måste också verkligen lära sig att chilla en liten smula.
Fredrik Hed
Bäst: När det manliga representationslaget viker ner sig tar töserna sitt ansvar och presterar över förväntan. Att vara med och slåss om guldet och med marginal säkra en europakvalplats första året i högsta serien imponerar starkt. Tack tjejer, ni gjorde oss stolta.
Om jag ändå ska nämna något som var "bäst" kring herrlaget måste det bli våra unga spelare i form av Kenan, Adrian och Melker. Det finns hopp.
Sämst: Det mesta kring herrlaget. Vi trodde att föreningen hade lärt sig en läxa efter det som hände 2022 men det visade sig vara långt från sanningen. När spelet hackade, när tunga spelare runt vilket spelet skulle byggas gick långtidsskadade eller underpresterade å det grövsta, och när tränaren roterade så mycket att han själv fick sparken, då upplevde vi en kollektiv deja vu-golgatavandring a la 2022.
Årets enskilt tråkigaste händelse var dock Åge Hareides bortgång den 18 december - samma datum som Bosse Larsson gick bort. Vi har mycket att tacka Åge för och han har en stor stor del till att vi som föreningen är där vi är idag.
Med ny tränare, ny vd och ny ordförande kan 2026 bli en bra säsong. “Vi må skape tro”, som fina Åge Hareide hade sagt. Låt oss göra det - tillsammans.
Ossian Karling
Bäst: Generellt blev det väldigt få ljusglimtar denna säsong. Det klart bästa med året enligt mig är nog att det var många ungdomar som tog kliv i år. Framförallt Kenan Busuladzic, Adrian Skogmar, Daniel Gudjohnsen och Melker Ellborg. Ska bli spännande se om de får ännu större roller nästa säsong.
Sämst: Det sämsta i år var prestationerna på planen. För det ska den sportsliga ledningen tilldelas mest kritik. Spelarrekryteringarna har varit under all kritik de två senaste åren. Det har varit ett trött scoutingarbete där spelare värvats in på grund av tidigare prestationer i andra klubbar. Någon gedigen bakgrundskontroll angående nyförvärvs fysiska status har dessutom lyst med sin frånvaro. Sigurdsson har fortsatt problem. 1 år tog det nästan för Haksabanovic att bli tillgänglig. Soumah kom in och var sämst tränad av alla. Det är på tok för dåligt att värva in spelare som har en startsträcka på 1 år. Förhoppningsvis har Daniel Andersson lärt sig av det här och att den nya VD:n och ordförande ser över detta.
Pontus Kroon
Bäst: Trots en jobbig säsong fick några av våra unga spelare sina genombrott. Adrian Skogmar, Kenan Busuladzic, Daniel Gudjohnsen och Melker Ellborg etablerade sig samtliga i allsvenskan och fick även känna på stentufft internationellt spel. Det kan visa sig viktigt kommande säsonger.
Sämst: Oförmågan att förädla, eller ens bygga, en fungerande trupp. Vi såg inga lösningar eller värvningar som ersatte Peña, Nanasi, IKT etc. I stället fick vi skadade, formsvaga eller bara svaga spelare som inte ens var nära att allsvensk toppklass.
Det blir oerhört dyrt och svårt att rätta till detta nu.
Peter Lind
Bäst: Att det ser lovande ut med unga egna spelare. Skogmar har spelat mer från start och Kenan får fler chanser.
Sämst: Att så mycket kan gå fel på en gång. Spel, värvningar, årets ekonomiska resultat med mera.
Ulf Nilsson
Bäst: Att säsongen tog slut! Nämen lite mer seriöst att vi såg flera fina kliv av ynglingar. Ellborg, Gudjohnsen, Skogmar och Kenan exempelvis. Det borgar för en fin framtid.
Sämst: Allt. Nåja. Men allt hur vi behandlade Rydström och IKT till floppar som Friedrich och Sigurdsson.
Men ska jag nämna en sak säger jag styrelsens hanterade av tiden efter Rydström. Den kostade en topp 3-plats.
Henrik Zackrisson
Bäst: Damlaget. Guldstrid och Europaplats som nykomling. Den framgången borde kanske fått ta ännu mer plats.
Sämst: Ett dåligt år som absolut förtjänar kritik. Ändå måste jag säga att jag varit en smula golvad av den formliga tsunami av negativitet som omgivit klubben. Poddar, forum, tidningar, webbsajter, diskussioner med kamrater: min upplevelse är att det överallt har frossats i hur fundamentalt fel och misskött allting - precis ALLTING - i föreningen är. Det har varit svårt att inte svepas med i det där. Nu har väl stormarna kanske mojnat lite på sistone, men just nu känner jag mig mest trött. Urlakad, rentutav. Nej, resultaten har inte varit nåt att glädja sig åt, men stämningen runtom har sannerligen bidragit till att jag inte tyckt det varit särskilt roligt med fotboll i år. Och det har ju alltför ofta verkat som om inte spelarna tyckt det heller.
