Tyskland
2018-09-04 09:00
Arminius hörna #3: Neverkusen noch einmal?
1-3 på BayArena mot Wolfsburg och chansen som fanns för en verklig titel verkar redan efter två matcher glida dem ur händerna. Veckans Arminius hörna ägnas åt Bayer Leverkusen och den oväntade krisen am Rhein.
Axel Falk
1 kommentarer
Jag är besviken. Ruskigt besviken. Jag hade förväntat mig att se ett leverkusen med full fart, full fläkt och som i deras två första matcher mot två kompetenta, men uträknade motståndare skulle skjuta från alla cylindrar. Vet ni vad jag inte hade räknat med? Att Aleksandar Dragovic skulle bli den nya Jannik Vestergaard, att Ramazan Özcan skulle boxa in den i eget mål och att man skulle sälja den enda ytterback man har som kan försvara.
Det är kaos, kalabalik och panik i den lilla bruksorten med ett par McD och något motellfik. Heiko Herrlich bragdartate debutsäsong i Bundesliga har nu följts upp med fullkomlig kdefensiv kollaps och han verkar snart ha förstått att man inte kan vinna någonting utan ett stabilt försvarsspel. Sätt Brandt, Bailey med flera i toppfyran, men om det inte finns en grundläggande stabilitet att vila på kommer luftslottet sprängas, korthuset falla och tränare att sparkas. För Herrlich (och hans underbara namns) skull hoppas vi att det hinner förändras innan Völler o Company vänder på klacken och lämnar honom gråtandes och arbetslös med en tröstcappuccino i handen på slumpmässigt McCafé vid Autobahn mellan Köln och Bonn.
Men hur ska man gå tillväga? Är chansen på en oerhört efterlängad ligatitel (som faktisk var en reell chans) över? Kanske är den det. Nyckeln nu är att börja vinna och det snabbt. Det är viktigt att få en omstart, att känna att man lever trots kollapserna. Därför är det bra för Leverkusen att vi får ett break med landslagsspel nu, de kan ladda sina batterier och återvända till den gröna teutoniska ytan med hopp och vilja, istället för lealös uppfattning och defensiv förbryllning.
Steg ett för Herrlich måste vara at täppa till bakåt. Sätt Hradecky i målet, flytta bort den där vandrande felprocenten Aleksandar Dragovic och släpa in en halvskadad Sven Bender. Jag skulle även kunna sträcka mig till att påstå att Tin Jedvaj vore ett bättre val i mittförsvaret just nu än megakollit Dragovic.
Steg två är att börja vinna matcher. Det kanske låter lätt, men Werder Bremen gör det ju. Så så jäkla svårt kan det ju inte vara. Det är bara att kämpa, slita och jobba för resultatet så kommer resultatet komma. Och från Leon Bailey vill jag se mindre hårvax och mer arbetsvilja, samma från egentligen samtliga i klubben.
Jag vill önska att Leverkusen kommer tillbaka och utmanar Bayern, för jag tror helt ärligt att det är den enda klubben just nu som är truppmässigt kapabel till det. Men det krävs lite jävlar anamma, hårt arbete och att man ser sanningen i vitögat och ber den att dra åt helvete. Då kanske man kan vända på trenden, då kanske man kan bryta sin egen förbannelse, då kanske man kan få se det Leverkusen man vill beskåda.
Vi är vana vid ett Leverkusen som faller på mållinjen när det vankas titelstrid. De förväntades nästan svara med och slåss i år, men efter denna start kan man nästan bara förkunna att Neverkusen fallit innan racet ens startat. Det är sorgligt, men bara halv-sant. Ännu är inte loppet kört. Men det är fasiken dags att gaska upp sig, dags att kliva ur sängen och dags att titta sig i spegeln. Rätta till luggen, Werkself, du är bättre än så är. Du är en skönhet. Rätta till luggen och visa världen vad du kan. Trotsa alla! Jag tror på dig!
Det är kaos, kalabalik och panik i den lilla bruksorten med ett par McD och något motellfik. Heiko Herrlich bragdartate debutsäsong i Bundesliga har nu följts upp med fullkomlig kdefensiv kollaps och han verkar snart ha förstått att man inte kan vinna någonting utan ett stabilt försvarsspel. Sätt Brandt, Bailey med flera i toppfyran, men om det inte finns en grundläggande stabilitet att vila på kommer luftslottet sprängas, korthuset falla och tränare att sparkas. För Herrlich (och hans underbara namns) skull hoppas vi att det hinner förändras innan Völler o Company vänder på klacken och lämnar honom gråtandes och arbetslös med en tröstcappuccino i handen på slumpmässigt McCafé vid Autobahn mellan Köln och Bonn.
Men hur ska man gå tillväga? Är chansen på en oerhört efterlängad ligatitel (som faktisk var en reell chans) över? Kanske är den det. Nyckeln nu är att börja vinna och det snabbt. Det är viktigt att få en omstart, att känna att man lever trots kollapserna. Därför är det bra för Leverkusen att vi får ett break med landslagsspel nu, de kan ladda sina batterier och återvända till den gröna teutoniska ytan med hopp och vilja, istället för lealös uppfattning och defensiv förbryllning.
Steg ett för Herrlich måste vara at täppa till bakåt. Sätt Hradecky i målet, flytta bort den där vandrande felprocenten Aleksandar Dragovic och släpa in en halvskadad Sven Bender. Jag skulle även kunna sträcka mig till att påstå att Tin Jedvaj vore ett bättre val i mittförsvaret just nu än megakollit Dragovic.
Steg två är att börja vinna matcher. Det kanske låter lätt, men Werder Bremen gör det ju. Så så jäkla svårt kan det ju inte vara. Det är bara att kämpa, slita och jobba för resultatet så kommer resultatet komma. Och från Leon Bailey vill jag se mindre hårvax och mer arbetsvilja, samma från egentligen samtliga i klubben.
Jag vill önska att Leverkusen kommer tillbaka och utmanar Bayern, för jag tror helt ärligt att det är den enda klubben just nu som är truppmässigt kapabel till det. Men det krävs lite jävlar anamma, hårt arbete och att man ser sanningen i vitögat och ber den att dra åt helvete. Då kanske man kan vända på trenden, då kanske man kan bryta sin egen förbannelse, då kanske man kan få se det Leverkusen man vill beskåda.
Vi är vana vid ett Leverkusen som faller på mållinjen när det vankas titelstrid. De förväntades nästan svara med och slåss i år, men efter denna start kan man nästan bara förkunna att Neverkusen fallit innan racet ens startat. Det är sorgligt, men bara halv-sant. Ännu är inte loppet kört. Men det är fasiken dags att gaska upp sig, dags att kliva ur sängen och dags att titta sig i spegeln. Rätta till luggen, Werkself, du är bättre än så är. Du är en skönhet. Rätta till luggen och visa världen vad du kan. Trotsa alla! Jag tror på dig!
