Jag kan stå i en mataffär, redo att punga fram 110 kr för ett kaffepaket till den trötta kassörskan framför mig, när det helt plötsligt kommer en insikt som från en klar himmel. När det väl går upp för mig vad som hägrar vid horisonten.

Det är ju derby på söndag.

Helt plötsligt blir jag inslängd i den känslotornado som bara derbyn kan framkalla, där jag kan gå från extremt högmod – en hybris sällan skådad. Jag drar upp Youtube, gottar mig i gamla derbyn och kacklar högt när Romulo kvitterar. Tills vindarna vänder och jag kan sitta med huvudet i händerna, uppgiven och nervös, där man helt plötsligt ser Ikaros vingar smälta av en äcklig sol med mittbena. 

Den där blandningen av högmod och nervositet, när man vill vinna så pass mycket att det gör ont i hjärtat.

Derbyn vilar på den knivskarpa eggen mellan hat och kärlek. Den otroliga kontrasten mellan avskyn för plusteckenmössorna och den fantastiska kärleken för alla grönvita människor som sluter upp runt omkring en.

Att försöka analysera eller förutse hur ett derby kommer att sluta är nästintill omöjligt. Man kan vrida och vända på statistiken hur mycket som helst, men derbyn är då de vanliga reglerna slutar gälla.

Lägesrapport
Djurgården förlorade mot Rapid Wien i Europa Conference League, har förlorat sin premiär mot Malmö och lyckades skrapa fram en 0–1-vinst mot Sirius. Det är ingen statistik som får mig som Hammarbyare att börja skaka av rädsla – det är raka motsatsen. Det späder på min hybris så pass mycket att tanken på att det blir något annat än vinst mot aporna bara blir skrattretande.

Och då har vi inte ens tittat på deras nattsvarta derbystatistik från förra säsongen, där Djurgården torskade alla fyra derbyn de spelade – någonting som än idag ger mig obeskrivlig lycka.

Med två matcher spelade har Hammarby två vinster och ligger i topp i Allsvenskan. Mot Brommapojkarna var vi lite skakiga prestationsmässigt, och mot Göteborg var det en sådan spektakulär revansch att man nästan trodde att det var något man drömde om. 

Vad lämnar det då vårt fina Hammarby inför en av de viktigaste matcherna vi kommer att spela den här allsvenska säsongen? För missta er inte – det är i den här matchen som Hammarby sätter ribban för hur våra derbyn kommer att se ut under säsongen, och vi måste trycka till ordentligt och hårt mot Djurgården.

Och det är därför jag vill tillägna en sektion till Nahir Besara, vår egen bona fide derbykung.

På söndagen, för snart tio år sedan, spelade Hammarby sitt första derby i Allsvenskan sedan vi tog oss upp från Superettan. Besara klackade in bollen i mål mellan två djurgårdare – det första tecknet på vilken kommande stjärna Besara skulle komma att bli för oss i derbyn. 

Jag rekommenderar starkt att titta på intervjun med Nahir, där han går igenom sina derbymål med Hammarbys redaktion. Den intervjun var som ett helande balsam för min oroliga själ. Varför Nahir är en derbyhjälte är för att han vågar känna det där hatet och den kärleken.

För det är inte ofta en spelare kommer ut och säger att de hatar motståndarna – för det anses opassande – men Nahir vet att det är det man måste känna i ett derby. Att det inte bara handlar om analyser eller siffror, utan ren och skär vilja. Att vilja ha den där vinsten mer än motståndarna ens kan tänka sig, och vara villig att döda och dö för sitt lag när de väl är på planen. Det gäller att vara riktigt hungrig på att göra de galna sakerna, att vara kreativ och låta känslorna driva dig och bollen rakt in i mål. 

 Så vad är slutsatsen? 

Att det vankas en Djurgårdsslakt på Nya Söderstadion.