Benedikt Höwedes – Schalkes potatis

Schalke 04 har onekligen press på sig den där torsdagskvällen sent i september då man återigen radar upp sig sida vid sida med sina kombattanter i den grå, dunkla spelargången som ska efterlikna en gruva. Samma gruva som den gamla Schalke-spelaren Jefferson Farfán sade sig hellre arbeta i än att spela fotboll under Felix Magaths ledning. Samma gruva som länge profilerat Gelsenkirchen och varit en viktig industri för staden. Man tar sig den här kvällen an Salzburg, detta österrikiska gäng som med hjälp av ekonomiska muskler alltid tror sig kunna nå Champions League men som varje år får se sig utslagna någonstans på vägen och får nöja sig med Europa League. Schalke har inlett säsongen uselt och har efter de fem inledande omgångarna i Bundesliga kammat noll rent poängmässigt. De två gjorda målen överskuggas av tio insläppta. En bra insats, som förvisso inte gav några poäng, mot Bayern München överskuggas av bottennapp som det mot Eintracht Frankfurt i premiären. Säsongens hittills enda seger har faktiskt kommit i Europa League, mot Nice. Kanske kan man hämta styrka från den matchen den här kvällen, för en seger är ett måste.

Alltid höga krav på Schalke
Den, för säsongen, nytillträde huvudtränaren Markus Weinzierl har också press på sig. Han som skulle hjälpa laget tillbaka till fotbollens finrum efter en säsong då man slutat alldeles för långt bakom toppkonkurrenterna i Bundesliga. Det ställs alltid höga krav på FC Schalke 04, man förväntas alltid blanda sig i toppstriden och kvalificera sig för nästkommande säsongs Champions League-spel. Under André Breitenreiters ledning misslyckades man med att nå de uppsatta målen, Breitenreiters och sportchef Horst Heldts dagar var räknade. Blickarna riktades mot Augsburg och den relativt unga och talangfulla tränaren Weinzierl och från Mainz hämtade man deras mångåriga ledare Christian Heidel, som tog över Heldts plats. Den nytillträdda huvudtränaren och sportchefen fick i uppdrag att bygga ett lag starkt nog att återta sin mer framskjutna position i ligaspelet. Till sin hjälp hade de båda en kappsäck fylld med pengar sedan Schalke sålt supertalangen Leroy Sané till Manchester City. Trots att de använt pengarna klokt och hämtat både talangfulla och redan etablerade spelare till klubben har resultaten uteblivit. Kritiska röster hörs och när de båda tar plats på tränarbänken ett par minuter innan matchstart ber de säkert en stilla bön om seger för "die Königsblau".

Den väldiga Veltins Arena är inte så välfylld som den brukar vara. Av de cirka 60 000 platserna är cirka 48 000 platser upptagna. Beror det på att Europa League inte smäller så högt? Beror det på att årskorten inte gäller? Har det något med lagets usla form att göra? Förmodligen en blandning av alla tre. Det är tyst och koncentrerat i spelargången. När inmarsch-musiken drar igång blir blicken på Schalkes lagkapten Benedikt Höwedes än mer fokuserad, han förstår matchens betydelse. De bägge lagen presenteras för publiken, Höwedes klappar händerna, det brinner i blicken och han vrålar ut några sista uppmuntrande ord. Som han alltid gör. 

Matchen blåses av. Schalke vinner, man drar en lättnadens suck. Kapten Höwedes spelar en direkt avgörande roll i matchen då han nickar in två av lagets tre mål, det ena ändras dock i efterhand till ett självmål. Som så många gånger förr får Höwedes agera hjälpgumma, mittbacken flyttas ut som ytterback, för lagets bästa. Det känns på något vis signifikativt för Höwedes. Schalke får andrum, Schalke får självförtroende. Weinzierl och Heidel köper sig tid. 

Ser ljuset i tunneln
Segern i sig blir väldigt betydelsefull. Den blir startskottet på en (minst) åtta matcher lång segersvit med sex vinster. Man kämpar sig upp över vattenytan och kippar efter andan. Läget börjar stabiliseras, än lever Schalke. Man ligger på en tolfte plats i Bundesliga, fortfarande har man släppt in fler mål än man gjort och fortfarande har man fler spelade matcher än poäng men lik förbaskat ser man ljuset i slutet av tunneln. En ljusglimt är att man tog poäng av den bittra rivalen, storebror, Borussia Dortmund. I Europa League går man som tåget, gruppen är väl i ärlighetens namn relativt svag men det är aldrig negativt att ligga etta i tabellen. Kanske är Schalkes största chans till Champions League-spel nästa säsong att vinna Europa League och därmed vinna sin plats?

Ett hackande och gnisslande maskineri som lik förbaskat rör sig framåt, så har man under många år kunnat beskriva FC Schalke 04. Under flera års tid har Schalke byggt en maskin (ett lag) som man tror ska fungera. Man har köpt delar (spelare) för att bygga ihop maskinen. Vissa år har maskinen fungerat bra till en början men efter en tid har delarna (startspelarna) börjat gnissla eller gå sönder. När man då monterar en reservdel (sätter in en bänkspelare) fungerar maskinen fortsatt bra och segrarna fortsätter att komma. När merparten av de ursprungliga delarna gått sönder och varit tvungna att ersättas har prestandan allteftersom gått ner, vilket gjort att Schalke många gånger fått vinka hej då till Champions League-tåget eller i vissa fall till och med guldtåget. Schalke har många gånger fått vara kreativa och flexibla med både spelsystem och position på sina spelare. Många gånger har det nästan varit parodiskt att se Schalkes långa lista på indisponibla spelare. Ryggraden i lagbygget har under många år varit Benedikt Höwedes. Att kaptenen allt som oftast lyckats hålla sig hel i en annars ganska skadeskjuten backlinje måste kännas skönt för tränaren. Därmed inte sagt att han varit förskonad från skador, förutom en missad match då och då har han råkat ut för två skador som höll honom borta en längre tid. En vristskada som höll honom borta från fotbollen under fyra månader är det mest allvarliga, lyckligtvis var rehab-perioden över sommaren så han missade bara några matcher. Värre var det då tidigt i våras fick undvaras i hela 14 matcher på grund av en muskelfiber-skada. Kanske är detta en förklaring till Schalkes mindre bra säsong?

Bäst i sin åldersgrupp
Debuten i förstalaget i tävlingssammanhang skedde 2007 på bortaplan mot Rosenborg i Champions League, en match Schalke vann med 2-0. Samma år debuterade han också i Bundesliga, i en match då Benedikt Höwedes faktiskt fick spela hela matchen som vänsterback hemma mot Karlsruher SC. Sedan dess har det blivit 218 matcher i Bundesliga vilket gör att han under sina snart nio säsonger i A-laget figurerat väldigt ofta i startelvan. Totalt sett så har det blivit 371 matcher för Schalke varav 304 av dessa varit på seniornivå, ett snitt på omkring 34 matcher per säsong för sitt klubblag.
 
Att Höwedes är en central figur i sitt älskade Schalke må väl vara hänt. Men han är ju också en del i Joachim Löws landslag. Höwedes har varit ordinarie i backlinjen i de två senaste stora mästerskapen. Tyskland har gått långt i dessa båda (VM-guld och en semifinal i EM). Laget kryllar av världsstjärnor och mitt bland dessa finns en spelare från undre halvan i Bundesliga. En spelare som förvisso är lagkapten men knappast en världsstjärna. Normalt sett när man är ordinarie i ett landslag som går långt börjar rykteskarusellen gå, åtminstone om man tillhör en klubb som FC Schalke 04, men kring Benedikt Höwedes är det tyst. Han har sagt att han har en dröm om att spela i Premier League någon gång innan karriären är över, så även om han är starkt knuten till sitt Schalke, som han tillhört sen han som femtonårig grabb bytte lag 2003, så verkar han inte vara helt emot en flytt. Så varför är ingen klubb villig att betala de 16 miljoner Euro som Höwedes värderas till? Förvisso har han haft skadeperioder och emellanåt hade han svårt att få kontinuitet i sitt fotbollsspelande men som statistiken visar är det ganska sällsynt med sådana perioder. Det är ju bevisligen en bra spelare med tanke på de meriter han faktiskt har. Förutom VM-guldet och semifinalen i EM så var Höwedes en bärande spelare i det framgångsrika tyska U21-lag som bärgade EM-guldet i Sverige. Där bildade Höwedes mittbackspar med Jerome Boateng och höll Mats Hummels på bänken. Dessa tre plus en hel uppsjö spelare till har nått A-landslaget. Alla kollegorna har bytt klubb för hisnande summor. Det man ska veta är att Benedikt Höwedes 2007 prisades med Fritz Walter Pokal, en utmärkelse till den bästa spelaren i sin åldersgrupp. Han rankades alltså högre än de jämnåriga (exempelvis Mesut Özil) sedermera världsstjärnorna. På klubbsidan är det då desto mer blygsamt, en tysk Super Cup-trofé och en DFB Pokal är vad Höwedes vunnit med Schalke. 

Så vad i Benedikt Höwedes spelstil gör att han inte finns på klubbarnas radar när de letar mittbackar?
 
Som ungdomsspelare höll Benedikt Höwedes ofta till som defensiv mittfältare och därifrån kan man tänka sig att steget var relativt kort till mittbacksplatsen. Tränarna såg dock någonting annat i honom, de såg en vänsterback. När Benedikt Höwedes gjorde intåg i Mirko Slomkas Bundesliga-trupp gjorde han det som en ganska allround defensiv spelare. Han hade erfarenhet av såväl spel på innermittfältet som överallt i backlinjen. Den snabba ungtuppen som var en bra närkampsspelare sågs som ett utmärkt problem för motståndarnas yttermittfältare och därför placerades han som ytterback. Hans förkärlek till närkamper i allmänhet och glidtacklingar i synnerhet har renderat i 40 gula kort, vid fem tillfällen har han fått syna det röda kortet.  Höwedes visade ganska omgående att han var på en nivå hög nog för spel i Bundesliga, han var ordinarie i ungdoms- och sedermera U21 landslaget och tids nog tog han en ordinarie tröja hos Königsblau. En av många som tagit sig fram genom Schalkes egna led. Genom åren har Höwedes fortsatt fått finna sig i att ha en fast plats i startelvan men sällan en fast position. Höwedes bästa position är nog trots allt mittback, där han fått tillbringa den mesta tiden. I 211 av Höwedes seniormatcher har han spelat mittback. Ytterback har han agerat i 56 och vid tre tillfällen har han spelat på mittfältet. Den 187 centimeter långa Höwedes har många kollegor som är betydligt längre men trots ett underläge vad gäller meter över havet räknas huvudspelet som en av hans absoluta styrkor. De centimeter han saknar kompenserar han med en bra spänst. Hans huvudspel är också ett offensivt vapen då man ofta siktar på Höwedes panna när det vankas fast situation. Huruvida det är ett framgångsrecept eller inte får vara osagt men det har kommit 22 mål och elva assist från Höwedes under hans seniorkarriär. 

Kan jämföras med en potatis
Benedikt Höwedes beskrivs alltså som en fysisk och snabb spelare som är duktig på huvudet. Höwedes beskrivs också som en spelare som är ganska okomplicerad, att ha bollen i backlinjen är ingenting han tycks vara speciellt förtjust i, mål gör man ju när bollen är på offensiv planhalva. Denna “no nonsence”-spelstil beror dock inte på att han är en dålig passningsspelare, snarare tvärtom. Höwedes anses ha en god teknik och vara en bra passningsspelare. Höwedes är definitivt en ledare ute på plan, vilket bäst illustreras av det faktum att sedan 2011 är lagkapten för Schalke. Han har tidigare varit kapten i ungdoms- och juniorlag samt vid tillfällen varit kapten även för landslaget. Samma år som han blev utsedd till kapten för FC Schalke 04 togs han för första gången ut i det tyska landslaget till en träningsmatch mot Uruguay. Benedikt Höwedes har varit på planen vid 42 tillfällen för det tyska landslaget, han har mäktat med två mål. Känslan är att Höwedes ofta har fått spela på grund av sin mångsidighet och det faktum att han verkar gilla läget och spela där tränaren placerar honom. Att gilla läget, svälja stoltheten samt att “hålla käften och springa” det vill säga inte kritisera tränaren och sura utan hela tiden ge allt för laget har gjort att Benedikt Höwedes, en spelare som väl egentligen inte är bra nog för en VM-final, har blivit världsmästare. Genom att stänga ner sin kant och ge den mer offensivt skickliga Mesut Özil chansen att sköta offensiven hittade förbundskapten Jogi Löw ett vinnande koncept till VM i Brasilien, där han hade få alternativ på ytterbacken. Till EM i Frankrike två år senare hade den givna högerbacken Philipp Lahm kastat in handduken och även till detta mästerskap var de bra alternativen få. Svaret blev att sätta in den beprövade vikarien Höwedes än en gång, och än en gång skötte han uppgiften. Liksom spelare som Emre Can eller James Milner är Höwedes en del av landslaget inte bara för att han är en bra fotbollsspelare utan också för att han bemästrar flera positioner på ett bra sätt. De båda är tacksamma att byta in under matchens gång eller ersätta en spelare under enstaka matcher eller turneringar.
 
Den gamla stortränaren Tom Prahl beskrev sin försvarare Jon-Inge Höiland som en potatis, eftersom en potatis går att äta till det mesta. Jon-Inge Höiland kunde med enkelhet spela på alla positioner i en backlinje och säkert på mittfältet också, därav liknelsen. Höiland var såklart en sämre fotbollsspelare än både Can, Milner och Höwedes men liknelsen med en potatis kvarstår. Nu skiljer sig Milners, Cans och Höwedes karriärer sig något men summa summarum är att de är självskrivna i startelvan i sina respektive klubbar och de skulle saknas om de en dag inte var kvar.
 
Så, varför är då ingen toppklubb sugen på att punga upp de 16 miljoner Euro som krävs för att få Höwedes signatur på papper? Självfallet är det så att Schalke aldrig ens skulle få för sig att acceptera ett bud på sin kapten såvida det inte råder ekonomisk kris eller det är så att Höwedes prompt vill iväg. Höwedes å sin sida skulle aldrig säga rakt ut att han vill lämna, han vill inte riskera att sätta sig i samma situation som Manuel Neuer en gång gjorde och bli ihågkommen som en svikare. Inte för några troféers skull. Dessutom har Höwedes framtiden säkrad i Schalke, han har ett avtal som sträcker sig till 2020 vilket gör att slutnotan vid ett köp såklart kan bli betydligt större än 16 miljoner Euro. Dessutom trivs han i sitt Schalke, i dessa tider trodde man väl knappt att det fanns så lojala spelare. Att vara en potatis är ju naturligtvis något som i grund och botten är positivt och alla tränare vill väl ha åtminstone några stycken i sin trupp? Oavsett vilken startspelare som fattas har man en och samma ersättare man kan sätta in och resultatet blir bra. Men vem har råd att köpa ut en Benedikt Höwedes? Förmodligen bara klubbar där han ändå bara skulle varit avbytare. Kanske gör han rätt i att stanna i Schalke. Förmodligen är gräset något torrare, gulare och strävare på andra sidan. Självfallet finns det nackdelar med potatisar som Höwedes också. Det faktum att Benedikt Höwedes bevisligen är bra på mycket men kanske inte har den här spetsegenskapen som alla världsspelare har är en nackdel. Även om Höwedes bästa position är som mittback får han förmodligen bara spela där om Matija Nastasic eller Naldo skadar sig, såvida experimentet Weinzierl kört på sistone med tre mittbackar blir långvarigt. Schalke har i dagsläget sju ytterbackar, på grund av skadeläget väljer man ofta Höwedes istället. Kanske är Höwedes den bästa mittbacken i truppen men eftersom han är en potatis är det lättast att välja honom som ytterback, det blir ju bäst för laget att göra så. 

Titeln som hade slagit det mesta
Någonstans i Benedikt Höwedes finns minnet kvar, minnet från säsongen 2010/2011 då man klädde om för att möta Manchester United på Old Trafford. Trots ett tidigt underläge mot Inter hade man lyckats vända och vinna. När man nu stegade ut på Old Trafford handlade det inte om vilken gruppspelsmatch som helst, det var semifinal i Champions League. Fjolårets andraplats i Bundesliga, Höwedes bästa ligaplacering, gjorde att man kvalificerat sig hit. Den här säsongens fjortondeplats räcker inte på långa vägar för att kvalificera sig på nytt. Schalke förlorar förvisso matchen och nästkommande säsong blir det, av förståeliga skäl, inget spel i Champions League. För Höwedes är det en tuff kväll, han byts ut redan efter 70 minuter. Nu har han förvisso vunnit andra titlar men en Champions League-trofé hade slagit det mesta.  
 
Efter att ha missat Champions League-spel säsongen 2016/2017 är lusten stor att placera sig högt i ligan igen, det är viktigt för Schalke att spela i Champions League igen. Den här säsongen, med alla nyförvärv och alla förhoppningar är en viktig säsong för Schalke. Det hade säkerligen varit skönt för Benedikt Höwedes att hans Schalke att infria förhoppningarna från supportrarna och åter bli en storklubb i Tyskland.