Bortglömda spelare i Bundesliga

Av förklarliga skäl är det mer eller mindre uteslutande superstjärnor och formstarka spelare det skrivs om i media. I stort sett varje dag går det att ta del av nya artiklar som handlar om Erling Håland, Jadon Sancho eller Timo Werner då de just nu är stekheta.
 
Undertecknad har dock med den här texten valt att gå mot strömmen. I stället för att skriva om spelarna som just nu upplever sin storhetstid har jag valt att rikta rampljuset mot dem som antingen redan är eller börjar bli bortglömda.
 
För att inte artikeln ska bli på tok för lång och därmed jobbig att läsa har jag efter att ha granskat samtliga spelare i Bundesliga valt ut en från varje klubb som just nu sannerligen inte har en lika förträfflig tillvaro som Håland och gänget.
Det bör sägas att i vissa fall var det enklare än andra att välja ut enstaka spelare eftersom det finns betydligt fler än dem nedanför som genomgår en tuff tid i karriären.
 
Bayern München – Michael Cuisance
Fransmannen värvades mot slutet av sommarens övergångsfönster in från Borussia Mönchengladbach och redan då kände jag mig tveksam till värvningen. Nog för att Cuisance är en talangfull mittfältare och hade gjort det hyggligt för ”die Fohlen”, men inte tillräckligt bra för att utmana om speltid hos Bayern München. Mycket riktigt skulle det också visa sig stämma då det hittills endast blivit tre inhopp i Bundesliga. Man ska komma ihåg att han inte är mer än 20 år gammal och således har framtiden framför sig, men med facit i hand borde han kanske tänkt sig för en gång till innan han kritade på för rekordmästarna.
 
RB Leipzig – Ademola Lookman
För två år sedan imponerade anfallaren stort när han lånades in från Everton och Leipzig försökte övertala engelsmännen om att sälja sin guldklimp – vilket de vägrade. Tillbaka på de brittiska öarna lyckades han dock inte få det att stämma och Leipzig såg sin chans att göra ett nytt försök att få över 22-åringen. Den här gången lyckades man och förväntningarna var stora på honom. En handfull sporadiska inhopp och inga mål är hans facit så här långt och känslan är att han inte står högt i kurs hos Julian Nagelsmann.
 
Borussia Dortmund – Marcel Schmelzer
Vänsterbacken har varit Borussia Dortmund trogen sedan 2005 och har därmed upplevt både glada och dystra tider med klubben. Just nu genomgår han en väldigt tung period då han inte längre fyller någon funktion i laget och har den här säsongen spelat totalt tre minuter. Den tidigare lagkaptenen kommer för alltid vara älskad och hyllad av fansen, men hans dagar i den gulsvarta dressen börjar lida mot sitt slut.  
 
Borussia Mönchengladbach – Raffael
Från att ha öst in mål till att nu allt som oftast få nöta bänk. Brasilianaren har visserligen hunnit bli 34 år gammal, men enligt egen utsago är han fortfararande i tillräckligt bra skick för att göra skillnad i Bundesliga. Det verkar dock inte tränaren Marco Rose hålla med om och förmodligen lämnar han i sommar klubben efter sju år. Förståeligt men ändock trist.
 
Bayer Leverkusen – Paulinho
I sommar är det två år sedan den talangfulle yttern hämtades in från Brasilien. Framtidstron på honom var enorm och ett bevis på det är att han blev den dåvarande tredje dyraste värvningen någonsin i klubbens historia. Supportrarna har dock fått se ytterst lite av honom och några avtryck har han inte gjort. Nu är han bara blott 19 år gammal, men än så länge känns det som att Leverkusen blivit blåsta på konfekten.
 
Schalke 04 – Rabbi Matondo
De senaste åren har det blivit allt vanligare att britter söker sig till den tyska fotbollen och Sancho har blivit den självklare förebilden. Schalke valde även de att haka på trenden då man för ett år sedan pungade ut nio miljoner euro för Matondo. Nog för att man får ha överseende med att det tar lite tid att anpassa sig till ett nytt land och allt vad där kommer till. Men nej, hittills har han inte fått mycket av värde uträttat och en utlåning under nästa säsong känns som en trolig lösning.
 
Freiburg – Yoric Ravet
Den lilla föreningen från Tysklands sydvästra hörn är en av de mest charmiga i landet och är enligt mig omöjlig att förakta – likt staden i sig. En av flera anledningar till att ha ett gott öga till klubben är att de med små medel ständigt lyckas nå framgångar. Då gäller det dock att samtliga spelare man spenderar pengar på presterar, och det har sannerligen inte Ravet gjort. Fransmannen blev klubbens femte dyraste spelare när han skrev på men har inte alls lyckats motsvara sin prislapp och den här säsongen har han som bäst fått sitta på bänken vid ett ynka tillfälle.
 
Hoffenheim – Konstantinos Stafylidis
Den grekiska vänsterbacken, som är kapten i landslaget, har haft en krokig karriär med flertalet upp- och nedgångar. När han i somras skrev på för Hoffenheim gjorde han det som en tilltänkt startspelare, men så har det inte blivit. Allt som allt har han noterats för sju framträdanden och endast fyra gånger från start. Inte direkt vad varken han själv eller klubben hade hoppats på.
 
Wolfsburg – Daniel Ginczek
Under i stort sett hela karriären har anfallaren varit förföljd av skador och det var ett bra tag sedan han kunde genomföra en hel säsong utan några krämpor. 28-åringen gick miste om i stort sett hela hösten och det är först sedan årsskiftet han börjat få lite speltid, men inte kan man påstå att Wolfsburg fått valuta för de 14 miljoner euro man betalade för snart två år sedan.
 
Eintracht Frankfurt – Jonathan de Guzman
Från viktig kugge till fullständigt bortglömd. Holländarens kontrakt löper ut till sommaren och det ska mycket till för att Frankfurt väljer att erbjuda honom en förlängning. Ett inhopp och tre matcher på bänken är av förståeliga skäl helt enkelt inte bra nog.

Augsburg – Julian Schieber
Det må komma lite som en överraskning, men Schieber spelar fortfarande fotboll. Eller ja, spelar och spelar... Det börjar bli några år sedan nu han var i ropet och betraktades som en hotfull anfallare. Skador har mycket tråkigt förstört hans karriär och det måste ha varit ett helvete han genomlidit då han gång på gång åkt på tunga bakslag.
 
Union Berlin – Felix Kroos
Lillebror Kroos har under hela sitt liv fått stå i skuggan av sin betydligt mer framgångsrika bror Toni. Ändock har han blivit något av en profil i Union Berlin och är högt uppskattad av fansen då han är lojal och alltid gör sitt yttersta. Tyvärr verkar hans kvaliteter inte vara tillräckliga för Bundesliga och då huvudstadsklubben ser ut att överleva sitt första år i den tyska fotbollens finrum lär mittfältaren få lämna i sommar då hans kontrakt löper ut.
 
Hertha Berlin – Salomon Kalou
Att Kalou inte är mer än 34 år gammal känns en smula surrealistiskt med tanke på hur länge han hängt med. Men han fick sitt genomslag i tidig ålder och efter sex år i Chelsea och därefter två säsonger för Lille hamnade han i Hertha Berlin. Där har han spelat en viktig roll i offensiven och fått rikligt med speltid – fram till den här säsongen. Under de fem senaste matcherna har han inte ens fått plats på bänken och det är fullt förståeligt att anfallaren nu önskar lämna klubben.
 
Köln – Jorge Meré
Att det svänger snabbt inom fotbollen är Meré ett levande bevis på. Det var inte särskilt lång tid sedan bland annat Barcelona och Atlético Madrid uppgavs vara på jakt efter honom, och nu är han i Kölns frysbox. Mittbacken har inte spelat fotboll sedan i november och det vore högst förvånande om han fortfarande tillhör klubben efter sommaren.
 
Mainz 05 – Florian Müller
Förra säsongen var han förstavalet mellan stolparna i Mainz och inledde även säsongen som nummer ett. Någon vidare bra start fick han dock inte då han släppte in tolv mål under de tre inledande matcherna och därefter skadade han handen och missade den efterföljande tillställningen mot Hertha Berlin. Därefter har han varit förpassad till bänken och snacka om att det måste vara bittert för 22-åringen som lär få svårt att ta tillbaka sin plats.
 
Fortuna Düsseldorf – Aymen Barkok
Mittfältaren har tillhört Fortuna Düsseldorf sedan snart två år tillbaka, men är fortfarande bara inlånad från Eintracht Frankfurt. Till sommaren har man dock möjlighet att göra övergången permanent om så önskas. Förmodligen blir det inte så då han allt som oftast gått skadad, och när han väl varit i speldugligt skick har han haft svårt för att övertyga. 
 
Werder Bremen – Johannes Eggestein
Till skillnad från sin storebror Maxi har Johannes inte fått samma stora genomslag, och att han trots de många skadorna i Werder Bremen ändå mest fått nöta bänk säger en del. Visst har han talang, och det är absolut för tidigt att döma ut honom. Men ändå tvingas jag redan nu sätta en stämpel på honom som något av en besvikelse. 
 
Paderborn – Marlon Ritter
Att Paderborn tog sig upp till Bundesliga är fortfarande lite av en chock, och en spelare som inte har gynnats av klubbens framgångar är Ritter. På mindre än tre år har han gått från fjärdedivisionen till Bundesliga och det är förståeligt att han haft svårt för att hänga med. Faktum är att han förmodligen ser fram emot att Paderborn degraderas igen så han åter får chansen till regelbunden speltid.