1938 är ett årtal som för många förknippas med oro, vemod, en stor svastika, en bullrande tysk nation och en hukande undflyende europeisk oro. 1938 inkluderade Tyskland Österrike i det som kallades Anschluss, senare under året Münchenöverenskommelsen och strax efter klev Tyskland in i Tjeckoslovakien och tog den del man kallade för Sudettyskland. Ett år av oro, vansinne, uppbyggnad, en blick in i ett kommande Hades med ett tyskt rike som färjkarlar.
" For the second time in our history, a British Prime Minister has returned from Germany bringing peace with honour. I believe it is peace for our time.", sade Neville Chamberlain. Sällan har någon haft så fel
Men 1938 var också ett år då det spelades VM i fotboll. Denna gång i Frankrike och trots denna oro och vanmakt, så rullades en fotbollsturnering i svastikans skugga och Tyskland deltog. Jag tar mig friheten att lägga ut texten om detta nedan.
****
Efter tredjeplatsen 1934 var det stora evenemanget i tysk idrott olympiaden i Berlin 1936. Om detta har det gjorts filmer och skrivits tusentals böcker. Om Jesse Owens och dennes kvartett av guld, om vänskapen med längdhopparen Lutz, om Hitlers närvaro vid turneringen och diverse hälsningar till höger och vänster. Tyska fotbollslandslaget kom med förhoppningar till detta OS. En önskan om att visa det tyska folket vad man kunde. Sedan några år tillbaka, i och med nazistpartiets intågande hade fotbollen förändrats och spelare av politiska eller icke-arisk tillhörighet hade förbjudits till spel. Många flydde landet och försvann ur den tyska historien. Tyskland hade under Otto Nerz inte förlorat en hemmamatch sedan 1932 och hade även 1935 åter spelat mot England som ett tecken på ökad vänskap. Ett OS i Berlin skulle verkligen visa Tyskland för världen. Så blev det också. Både positivt och negativt. Efter en fullkomlig överkörning av Luxemburg med 9-0 i första matchen så mötte man ett starkt Norge och förlorade med 2-0. Matchen besågs av den höga ledningen av Nazistpartiet, däribland Hitler själv och efter matchen kände nog Otto Nerz att hans tid som förbundskapten var över, även om det officiella klargörandet skulle dröja. Den tyske ledaren valde att lämna matchen efter 2-0 och återsåg inte fotbollen igen.
Breslau-Elf
Sepp Herberger var avsedd att ta över efter Nerz och fick leda laget framöver, även fast han inte officiellt blev förbundskapten precis före VM1938 och fick en härlig rivstart när han i staden Breslau(nutidens Krakow) mötte och slog Danmark med 8-0. Detta resultat och match gör fortfarande under smeknamnet ” Breslau-Elf”. Det var ett lag där Fritz Szepan, Otto Siffling från Mannheim, Ernst Lehner och Franz Janes var de mest tongivande. Just Siffling gjorde fyra och många menar att denna ”Breslau-Elf” är det bästa tysk fotboll skapat tillsammans med laget från 1954(och det mer av mytologiska skäl) och laget som senare vinner EM1972( det var perfektion i ordet fotbolls hela betydelse). De som är riktigt historiskt intresserade nämner Breslau-Elf i samma andetag som Mighty Magyars från 50-talet, det österrikiska "Wunderteam" från början av trettiotalet och brasilianska "O selecao från 1970" eller holländska fotbollen.
De som såg 8-0-matchen menade att denna Breslau-Elf tillämpade det som Ungern 1954 skulle göra, dvs frångå den s.k WM-modellen och skicka ned Centern som en falsk nia. Detta störde danskarna något oerhört.
Laget är episkt i tysk fotbollshistoria och är värt sin rad:
Hans Jakob – Reinhold Münzenberg, Paul Janes – Albin Kitzinger, Ludwig Goldbrunner, Andreas Kupfer – Adolf Urban, Fritz Szepan, Otto Siffling, Rudolf Gellesch, Ernst Lehner
Tyskland kvalade sedan enkelt till VM under 1937 efter att ha slagit ut Finland och Estland. Tillsammans med Sverige i gruppen klev man in till VM, men saker skulle ske under början av 1938.
Anschluss .
Österrike inkluderades i landet via Anschluss och Österrike uteslöts från fotbollen, så lyfte helt sonika Nazityskland över de bästa österrikarna till landslaget. Fast det var ingen överflyttning som direkt gick utan problem. 1934 hade ju lagen mötts i match om tredje pris i VM och det var ingen match som gick till historien som den mest schyssta matchen. Det var regelrätta brutala tacklingar, spottloskor och en ren fientlighet mellan spelarna både innan och efter matchen.
För att hylla detta "Anschluss" möttes i Wien "Ostmark(Österrike) och "Altreich"(Tyskland) och då vann just Ostmark under stort jubel. När sedan Herberger kallade ihop truppen inför VM, så kallade han 38 spelare varav 13 från "Ostmark", men de stora stjärnorna Mathias Sindelaar och Karl Sesta vägrade komma. Att just Sindelaar inte var med var smärtsamt för Tyskland. "The paper-man" Sindelaar var en av de bästa spelarna i Europa på den tiden. En fantastisk tekniker, skolad i den mellaneuropeiska tekniska skolan. I matchen mot "Altreich" deltog han dock och trots att det var i princip överenskommet att matchen skulle sluta 0-0 i ren vänskap, så vägrade Sindelaar och han snurrade upp sina tyska grannar, gjorde mål och firade stort med sin del av den publiken som avskydde sina tyska grannar.
Naturligtvis kändes "Grossdeutschland" ändå starka med de nytillkomna österrikarna i laget. Sepp Herberger blev officiell coach strax före VM, men laget fick sig en tankeställare då man 1938, inför 105,000 på olympiastadion förlorade med 6-3 mot England. Det var en underlig upplevelse mentalt, för dessa britter hade veckorna innan förlorat mot det schweiziska edsförbundet.
****
VM 1938
16 länder deltog som vanligt. På grund av stridigheter mellan Sydamerika, som ogillade att Europa återigen fick VM, så drog sig flertalet lag ut. Av de sexton lagen så var 13 från Europa, Brasilien och Kuba från Amerika och Indonesien från Asien. Österrike hade kvalificerat sig, men drog sig ur och Sverige slapp österrikarna i åttondelen. Sju-åtta österrikare plockades in i laget av Herberger, men Österrikes bäste spelare Matthias Sindelaar vägrade som sagt. Därtill var Österrikes store målskytt Franz "Bimbo" Binder inte heller med på grund av skada. Denne var känd som en makalös målskytt och skulle kunna avgöra matcher själv. Så ingen Sindelaar och ingen "Bimbo" Binder. Sepp Herberger ville använda större delen av sitt Breslau-Elf-lag, men med tanke på att man nyss annekterat Österrike, så ville man inkludera österrikarna och DFB utfärdade ett påbud att minst fem stycken från österrikiska delen skulle spela i laget.
Det var återigen ren Knock-Out i åttondelen och tyska laget var fullt av högmod. Ett mixat lag med det starka Österrike och ett allt starkare och mäktigare tredje rike; det fanns stort hopp i landet om framgångar. Men laget var långt ifrån samspelt och under 30-talet hade också egenheten förekommit att Tyskland spelat dubbla landskamper på samma dag och luftat väldigt många spelare som inte direkt var samspelade.
Åttondelsfinal: Tyskland -Schweiz 1-1
Det var en match som föregicks av en del kalabalik. Inledningsvis skulle matchen ha spelats i Strasbourg, men troligtvis med tanke på den tätnande politiska situationen i Europa så flyttades matchen abrupt till Paris och Parc des Princes. Publiktillströmningen var enorm, i alla fall från Schweiz som sponsrat fansens resa tll den franska huvudstaden. 20,000 schweizare dök upp. Tyskarna? Inte många alls, då tyska regimens utrese-bestämmelser förhindrade många att åka på grund av den stora ekonomiska bördan. Även fast schweizarna skulle ses som neutrala, så var avog inställning mot den tyska regimen och laget uppenbar. 1937 hade lagen mötts i Zürich och då hade de schweiziska fansen bränt tyska svastikaflaggor.
Schweiz 1938 var ett svårt lag. Österrikaren Karl Rappan var tränare och österrikare och ställde upp ett lag som tillämpade en Catenccio-uppställning. Helt olikt många andra lag och detta hade ett statiskt Tyskland svårt med. Det blev ändå en gastkramande tillställning där Jupp Gauchel gjorde 1-0 för tyskarna i första halvlek, men såg den rutinerade Abegglen kvittera och matchen gick till förlängning utan att någon kunde avgöra. Det blev omspel.
Omspel: Schweiz - Tyskland 4-2(i Paris)
Den återinkallade och utan skuld varande Ivan Eklind blåste igång matchen fem dagar senare och nu var Schweiz mer aktiva. Förvisso gjorde österrikaren Hahnemann 1-0 för Tyskland tidigt, men Abegglen gjorde två,den unge Bickel ett och till slut hade schweizarna slagit ut Tyskland. Respass för Nationalelf redan i åttondelen och historiskt sett är detta tillsammans med VM 2018 och 2022 det sämsta VM ett tyskt landslag gjort. Samarbetet i laget var katastrofalt och en journalist som såg matchen sade " Det verkar som att tyskar och österrikare spelar emot varandra snarare än med varandra ".
En stor besvikelse för Tyskland och för deras store ledare som verkligen ville att fotbollen skulle visa vägen för den nya stora nationen. Italien vann VM för andra gången och denna gång mindre politiskt och tack vare en väldigt begåvad spelargeneration.
Nu kom dock kriget runt hörnet och jag återkommer med denna berättelse när kriget har avslutats, Europa ligger i ruiner och ett VM skall spelas i Brasilien.
