Det finns en citat jag läst någonstans som sade ” The britons know only there years by heart in its history-1066,1666 and 1966”. Det första var Hastings, det andra den stora branden i London och den tredje var VM-Guldet. Vilka de slog i finalen? Naturligtvis Västtyskland och en match som för evigt skall öppna ett det sår som aldrig läkte efter andra världskriget och ett sår som fortfarande när lagen möts i en viktig match är blödande. Så låt oss gå tillbaka till VM 1966. Det VM då VM-pokalen blev stulen inför turneringen och hunden Pickles ryckte ut och fann den under en buske i förorterna.
***
VM-kval och annat
Jag börjar dock med att återuppliva en annan rivalitet. Den med Sverige. Efter den avgörande matchen på Råsunda 1965 så skrev dagstidningarna ”Det svenska landslaget har idag insomnat”. I en direkt avgörande kvalmatch tog blågult ledningen mot die Nationalelf, men i andra halvleken avgjorde Uwe Seeler och skickade Västtyskland till VM. Detta är fortfarande en av landslagets tyngsta förluster.
För DDR så gick det inte nu heller, men resultaten visar att det börjar närma sig. Endast ett avgörande mål från Ungern i åttionde minuten förhindrade östtyskarna från VM och bortom järnridåns stängsel började en kraft att bildas som åtta år senare skulle bli en stark motståndare.
Sedan skall en annan väsentlig sak nämnas som är viktig för landslagets framgångar framgent. 1963 startade efter lång debatt.. Bundesliga . Om man jämför med andra länder, så är Västtyskland väldigt sena. I grannlandet DDR hade redan Oberliga funnit i några år, i Spanien sedan 1920-talet, i Sverige likaså och i England sedan 1880-talet. Efter påtryckning från bland annat Sepp Herberger, Schalkes Kramer och några till så uppstod Bundesliga 1963 och äntligen kunde konkurrensen leva hela säsongen. Jämna matcher från start och det ökade kvaliteten. Exempelvis började västtyska lag att visa framfötterna i Europa. Cupvinnarcupen exempelvis såg 1860 München i final 1965 och ett år senare vann Dortmund samma cup.
Laget
Detta var Helmuth Schöns första VM och med honom kom nya spelare och nya intryck. Från det framväxande FC Bayern dök Beckenbauer upp. Italienproffsen Schnellinger, Brülls och Haller gav internationell prägel och från dåtidens storklubbar Dortmund och Köln dök spelare som Sigge Held, Lothar Emmerich,Wolfgang Weber, Horst-Dieter Höttges, Volfgang Overath upp och så fanns ju Uwe Seeler. Om mittbacken Wolfgang Weber skall sägas att det är en av tysk fotbolls hårdaste mittbackar. Ett granitblock från Pommern, som plockades till Köln, där han spelade i femton år. I en match mot Liverpool i cupvinnarcupen 1965 så bröt han vadbenet, men valde ändå att spela hela matchen, då Köln inte fick använda någon avbytare. Sneknamnet "Bulle" , som på tyska betyder "Polis". Även Karl-Heinz Schnellinger och Helmuth Haller går ofta under radarn i Sverige, men de är en stark del av den tyska 60-tals adeln. Schnellinger gick tidigt till Italien tidigt och stannade i över tio år. Kompromisslös vänsterback som alltid skattades väldigt högt. Helmuth Haller var offensiv mittfältare eller forward som gjorde mycket mål under 60-talet. Även han i Italien en lång tid och mycket populär i både hemlandet och Italien.
En spelare som inte var med var 1860s Rudi Brunnemeier. Samma år som VM , så vann ”die Sechziger” ligan och bäste spelaren i laget var Centern Brunnenmeier, som öste in mål vartän han spelade. Han hade spelat mot Sovjetunionen nyligen i B-landslaget och dunkat in mål. Tyvärr hade München-gossen problem med sina alkohol- demoner. Under säsongen som de vann ligan gjorde han 15 mål och det var hans ”sämsta” säsong. Åren innan hade han torterat målburarna med bollar, men hans problem vid sidan av planen höll honom borta från landslaget och Helmuth Schön valde till slut att inte ta med honom. Brunnemeiers karriär gick sedan i nedåtgående spiral och han hamnade djupt ned i alkoholism.
Sammanfattningsvis dock;Ett starkt offensivt inriktat lag där den gryende världsstjärnan Beckenbauer skulle göra entré på världsscenen.
Förberedelser
Västtyskland var efter den desolata turneringen i Chile inte direkt förhandsfavoriter. Ombyggnation i laget och begränsade resultat inför gjorde inte Schöns lag till något av lagen det pratades om, men tyskarna koncentrerade sig för att motbevisa detta. På träningsläger i Milano och England så slipades form, man diskuterade taktik och fick ihop gruppen. Lagom till VM var truppen klar för drabbning.
Turneringen
16 lag väntade i turneringen. Intressant start för Nordkorea. Favoritskap för hemmanationen,Brasilien, Ryssland och Portugal.
Gruppspelet
V ästtyskland -Schweiz 5-0
Argentina -Västtyskland 0-0
Västtyskland - Spanien 2-1
Om gruppspelet skall nämnas den s.k skandalmatchen mot Schweiz i Sheffield. I alla fall från schweizarnas synvinkel. Tre av lagets stjärnor hade en utekväll innan matchen mot Västtyskland och stängdes av. Det hindrade inte Beckenbauer från att kliva fram och dominera ett mittfält med två mål.
Matchen mot Argentina präglades av tacklingar och hårt spel och Uwe Seeler avgjorde matchen mot Spanien sent. Västtyskland till kvartsfinal
Kvartsfinal
Västtyskland -Uruguay 4-0
Matchen avslutades med att Västtyskland följdes ut från planen omringade av brittiska ”Bobbys”. Orsaken var den eminenta kravall som rådde på planen. Det hela startade med att Schnellingers hands inte blev straff och då brann det till hos ”die Uru`s”. Först fick Horacio Troche rött kort efter att ha helt enkelt slagit till Emmerich i underlivet. På vägen ut gav Troche Seeler en örfil. I andra halvleken åkte Silva ut efter en brutal foul på Haller och vägrade kliva av planen. Polisen fick leda av spelaren. Mot nio motståndare spelade Västtyskland ut och vann med 4-0.
Semifinal
Västtyskland -Sovjetunionen 2-1
Matchen i Liverpool på Goodison park var mest känd för att man kort inpå matchen bytte arena. Matchen skulle varit på Wembley, men då England gått till semifinal så byttes arenan. Västtyskland spelade en av sina bästa matcher mot ett starkt Sovjetunionen med Lev Jashin i målet. Den ryske målvakten, som av många ses som världens bäste genom tiderna, gjorde flertalet fantastiska räddningar som höll resultatet till 0-0. Men så gjorde Haller 1-0 och ryssarna fick en man utvisad. Beckenbauer sköt 2-0 och etter en reduceringsmål då målvakten Tilkowski tappat bollen så blev det ändå 2-1 och final för Västtyskland. Den andra någonsin och den första sedan 1954.
Final
Att England tog sig till final var när turneringen började en mindre skräll. Brittisk fotboll hade inte varit framstående det senaste decenniet och att ta sig till final var starkt. Men de var hemmanation, fick kanske lite hjälp på traven med en del domslut. Sir Alf Ramsey var dock en duktig inspiratör och lagbyggare och skapade ett vinnande lag. Att sedan ställas mot Västtyskland i final var något som det brittiska folket i gemen inte uppskattade. 1966 var fortfarande bara 20 år efter andra världskriget och många britter hade starka minnen av kriget, hade förlorat nära och kära och tyskar var inget man uppskattade. Det tyska laget, dessa administration, ambassad, marknadsföring gick på högvarv och man insåg att finalen kunde bli extremt jobbig om den utfördes på fel sätt. Förlorade man, så med värdighet: vann man.. ja då kunde det bli jobbigt för tysk-engelska relationen. Game on!
E ngland -Västtyskland 4-2
Finalen så och alla känner till resultatet, Hursts hattrick och målet som godkändes som knappt var inne, eller om det var det.. eller hur det nu var, så sammanfattar jag lite röster från tysk media efteråt.
Det var rätt klart att tysk media tyckte att Hurst 3-2 och även 4-2 inte borde räknats. Man har efter målet kollat om bollen verkligen var inne och konstaterat att så var det nog inte. Hela bollen var inte över mållinjen. Linjedomaren Tofik Bakhramov dömde in bollen och har i efterhand hyllats av Azerbajdzjan med en egen nationalarena i Baku. Det pratades om att FIFA ville att England skulle få vinna VM som tack för att fotbollen startade där och domaren Bakhramov var ju ryss, vars land Västtyskland slog i semifinalen. Sedan var det ju de gamla minnena från kriget som aldrig lagt sig på ön. Inte skulle man väl låta ett land som bombat sönder hela London vinna ett VM där fotbollen startade. Jaja, det fanns massor av konspiratoriska teorier, men slutresultatet var 4-2 och Wostenholmes episka ” They think it is all over.it is now. It`s four ” när Hurst gör nummer fyra avslutar VM 1966.
Fast episoden med VM-bollens historia är historisk. Efter matchen syns Helmuth Haller ta emot silvermedaljen med matchbollen under armen. Den fortsatte att vara i hans ägo. Haller sade ” den som gör första målet i finalen, får bollen.” Haller gjorde första målet och tog bollen, som var i hans ägo till 1996,, då han tydligen återlämnade den till National Football Museum”.
och vi vänder oss till ett annat fantastiskt mästerskap-1970.
