Om 1954 och 1958 går till den tyska historien som två mästerskap man talar om och 1966-1970-1974 är minst lika aktuella, så är 1962 i Chile ett mellanspel. Detta trots kvartsfinal, internationellt genombrott för Uwe Seeler och ett mästerskap som egentligen motsvarade ställda förväntningar.
Kvalspelet genomfördes enkelt för Västtyskland som spelade bort Nordirland och Grekland enkelt för en kvalifikation. För DDR gick det som vanligt, dvs chanslösa i gruppen där Ungern gick vidare
Turneringen
Det var Chile som fick turneringen och hade naturligtvis Santiago som centralort. 16 lag kom till VM med sex lag från Amerika och 10 från Europa. Favoritskapet bar Brasilien, som vunnit 1958 tillsammans med de östeuropeiska lagen där Sovjetunionen och Tjeckoslovakien fanns. Hemmanationen Chile skulle inte räknas bort. Västtyskland sågs som en outsider med möjligheter att ta sig vidare från gruppen. Från VM 1954 fanns bara Schäfer kvar och Herberger fick bygga laget kring ett ungt garde med Schnellinger, Haller, Seeler och sedan backen Szymaniak som var med 1958. Förbundskapten Herberger kände att laget saknade kraft och bad till och med en pensionerad Fritz Walter -då 41- att fundera på att återaktivera sig. Det gjorde nu inte den gamle VM-hjälten, men han kunde inte hålla sig från fotbollsplanen utan deltog som observatör i VM och spelade en match med funktionärer vid sidan av VM och öste in bollar.
Chile som plats för VM var aldrig självklart, inte främst efter den kraftiga jordbävningen 1960, som var på 9,5(och är den kraftigaste som någonsin uppmätts). Skadorna på infrastrukturen var enorma, men trots detta så klarade Chile av att hålla ett VM. Organisationskommitténs ordförande sade " Eftersom vi inte har någonting, ska vi göra allt " och satte detta som slogan. Chiles fokus innan VM var på tillväxt och reformer, men jordbävningen tvingade dem att tänka om.
Gruppspelet
Turneringen skulle gå till historien som ett defensivt kaos. Lagen spelade på den säkra sidan och matcherna präglades av defensivt, tufft spel och bitvis brutala tacklingar. I en av matcherna mellan Chile och Italien, så var spelet så fult att flera kommentatorer gick ut och tyckte att en sådan match inte skulle visas. Två regelrätta slagsmål på plan, en chilenare som bröt näsbenet på en italienare utan åtgärd, stämplingar, kapningar, tacklingar och en engelsk domare som fullständigt tappade matchen. Västtyskland då?
Jo, de spelade för att överleva gruppen och med ett defensivt inriktat spel. Herberger satsade på defensiven och det blev varken chanser eller mål.
Västtyskland-Italien 0-0
Västtyskland - Schweiz 2-1
Västtyskland -Chile 2-0
Gruppspelet avklarat. Fyra mål av ett Västtyskland som knappt släppte in mål, gjorde fyra, varav ett på straff. Uwe Seeler hade gjort två av dessa. Nu väntade för tredje gången i rad - Jugoslavien
Kvartsfinal
Jugoslavien - Västtyskland 1-0
Efter två förluster i avgörande turneringar så tog äntligen Jugoslavien revansch. Jugoslavien upplevde en av sina mest framgångsrika perioder någonsin under åren 1960–1962 och cementerade sin status som en stormakt inom internationell fotboll . Landslaget, som ofta kallades "Europas brassar" på grund av sitt tekniska och anfallsglada spel, nådde tre stora mästerskapsframgångar på bara två år. De kom tcåa i EM 1960 och vann OS 1960, så detta var ett anfallsglatt lag. Västtyskland gick på försvarsspel och försökte sig med kontringar, men juggarnas försvar var alltför vältrimmat och starkt och höll emot förhållande enkelt, istället gjorde Radenkovic mål med fem minuter kvar och sköt Jugoslavien till en semifinal. Uwe Seeler träffade dock stolpen efter ett genombrott. Västtyskland utslaget.
Efter VM var kritiken mot Herbergers sätt att leda laget häftig. Hans defensiva spelstil kritiserades och förbundet var tveksam till hans fortsättning. Förvisso fick han chansen något år till men 1964 försvann den episka ledaren från sin position och ersattes av Helmuth Schön. En ny tid började.
