Tyskland
2012-06-09 18:09
Der deutsche Euro-Blog: Dags för det leende landslaget att sluta le
Magnus Falk
Det är ikväll som det första steget mot avancemang och EM-titel skall tas. I ukrainska staden Lwiw skall Portugals Selecao slås. Cristiano Ronaldo skall tillintetgöras, Pepe skall tunnlas och Rui Patricio skall får ont i ryggen. EM-guld är målet. Så säger Özil, så säger Löw, så säger andra spelare, fans och media. Tyskland har laget för det, Tyskland har spelarna och spelet. Det är dags nu. Men har man vad som krävs eller är laget för organiserat, mjukt, fluffigt och pallar laget en rejäl frostnatt?
Jag slöläste DN häromdagen och fastnade för Johan Esks krönika om att Tysklands lag möjligtvis var för snällt. Det behövdes ett rejält svin.
Hmm.
Så tänkte jag till. VM-brons 2010, EM-silver 2008, VM-brons 2006. Inte så pjåkigt. Samtidigt har man inte räckt riktigt fram. Ändå har man varit enormt nöjda med vad som åstadkommits. När man ser tillbaka på den tyska storhetstiden i fotbollsvärlden; 1970-1996 ungefär. Give-or-take-a-couple.of-years. Men ungefär. Här myllrade det av riktiga härads-svin. Sådana som motståndarna och supportrarna såg långt efter. Spelare som gjorde tyskar impopulära på stränder, i barer och som gav Tyskland en stämpel som ett fantastiskt arrogant land, ett land med ûbermensche och klassiska ärkesvin. Här fanns klockrena idioter som Effenberg, Stielike, Kahn, Schumacher, Matthäus och riktiga bärsärkagångare som Kohler, bröderna Förster, Brehme, Briegel, Breitner och strateger som netzer, Overath, Matthäus, Effenberg, Netzer, Beckenbauer, Sammer, Möller, Hässler med flera. Det vimlade av klassiska profiler, mäktiga spelare som alla kände till, var rädda för och som gav Tyskland en prägel av att vara en maskin, fullständigt omöjliga att gilla, men också omöjliga att slå. De vann också. De vann VM-Guld 1974 och 1990, EM-Guld 1972, 1980 och 1996, de tog VM-silver, VM-brons, EM-Silver. Klubblagen var fullständigt hopplösa att möta i de europeiska cuperna. Här fanns Bayern, Borussia och HSV i Europacupen och kulmen nåddes när fyra tyska lag möttes i UEFA-cupens semifinal. Det var maskinellt, bra organiserat, stenhårda spelare och pådrivare/strateger som pekade ut vägen.
Så tar man årets landslag och inser att det gullas något oerhört. Det är glada stämningar, det är middag med Merkel, det är boule-spel och alla pratar väl om varandra. Inga falanger, inga spetsiga uttalanden men samtidigt ingen som tar upp fanan och leder laget. Schweinsteiger/Lahm. Jo, förvisso, men ingen av dem är en rejäl hårdhuding, som ställer sig upp på barrikaderna i motgång och lyfter sitt lag med den fantastiska moral, som jag vet att min gamle idol Bosse Hansson tog fram som exempel när Tyskland vände ett underläge mot Uruguay i VM 1986. Under 2000-talet hade laget Ballack som episk härförare centralt, men laget runt omkring var helt enkelt inte bra nog för att vinna. 2006 var Podolski, Lahm, Schweinsteiger och Mertesacker helt enkelt för unga och orutinerade för att bära sin nation. 2008 var nog tiden som laget skulle ha lyckats, men då var Spanien helt enkelt för bra. Jag kan sakna en spelartyp som Ballack i laget. En tysk som jag tror väldigt många både gillar och ogillar. En munläder, en strateg och tuffing, som är en klassisk tysk central strateg. Kanske inget super-svin, men samtidigt en spelartyp som Löw idag inte har. Klarar Schweinsteiger/Lahm av att lyfta laget vid motgång exempelvis? Det återstår att se.
Damernas handbollslandslag kallas för det "leende landslaget" eftersom de nästan alltid skrattar och har det bra. Tyska landslaget är ett lag fullt av talang, kunskap, spelskicklighet och mod, men är de kraftfulla och stenhårda nog och krävs det en riktig härförare och ärkesvin för att lyfta laget till de höjder som behövs?
Jag slöläste DN häromdagen och fastnade för Johan Esks krönika om att Tysklands lag möjligtvis var för snällt. Det behövdes ett rejält svin.
Hmm.
Så tänkte jag till. VM-brons 2010, EM-silver 2008, VM-brons 2006. Inte så pjåkigt. Samtidigt har man inte räckt riktigt fram. Ändå har man varit enormt nöjda med vad som åstadkommits. När man ser tillbaka på den tyska storhetstiden i fotbollsvärlden; 1970-1996 ungefär. Give-or-take-a-couple.of-years. Men ungefär. Här myllrade det av riktiga härads-svin. Sådana som motståndarna och supportrarna såg långt efter. Spelare som gjorde tyskar impopulära på stränder, i barer och som gav Tyskland en stämpel som ett fantastiskt arrogant land, ett land med ûbermensche och klassiska ärkesvin. Här fanns klockrena idioter som Effenberg, Stielike, Kahn, Schumacher, Matthäus och riktiga bärsärkagångare som Kohler, bröderna Förster, Brehme, Briegel, Breitner och strateger som netzer, Overath, Matthäus, Effenberg, Netzer, Beckenbauer, Sammer, Möller, Hässler med flera. Det vimlade av klassiska profiler, mäktiga spelare som alla kände till, var rädda för och som gav Tyskland en prägel av att vara en maskin, fullständigt omöjliga att gilla, men också omöjliga att slå. De vann också. De vann VM-Guld 1974 och 1990, EM-Guld 1972, 1980 och 1996, de tog VM-silver, VM-brons, EM-Silver. Klubblagen var fullständigt hopplösa att möta i de europeiska cuperna. Här fanns Bayern, Borussia och HSV i Europacupen och kulmen nåddes när fyra tyska lag möttes i UEFA-cupens semifinal. Det var maskinellt, bra organiserat, stenhårda spelare och pådrivare/strateger som pekade ut vägen.
Så tar man årets landslag och inser att det gullas något oerhört. Det är glada stämningar, det är middag med Merkel, det är boule-spel och alla pratar väl om varandra. Inga falanger, inga spetsiga uttalanden men samtidigt ingen som tar upp fanan och leder laget. Schweinsteiger/Lahm. Jo, förvisso, men ingen av dem är en rejäl hårdhuding, som ställer sig upp på barrikaderna i motgång och lyfter sitt lag med den fantastiska moral, som jag vet att min gamle idol Bosse Hansson tog fram som exempel när Tyskland vände ett underläge mot Uruguay i VM 1986. Under 2000-talet hade laget Ballack som episk härförare centralt, men laget runt omkring var helt enkelt inte bra nog för att vinna. 2006 var Podolski, Lahm, Schweinsteiger och Mertesacker helt enkelt för unga och orutinerade för att bära sin nation. 2008 var nog tiden som laget skulle ha lyckats, men då var Spanien helt enkelt för bra. Jag kan sakna en spelartyp som Ballack i laget. En tysk som jag tror väldigt många både gillar och ogillar. En munläder, en strateg och tuffing, som är en klassisk tysk central strateg. Kanske inget super-svin, men samtidigt en spelartyp som Löw idag inte har. Klarar Schweinsteiger/Lahm av att lyfta laget vid motgång exempelvis? Det återstår att se.
Damernas handbollslandslag kallas för det "leende landslaget" eftersom de nästan alltid skrattar och har det bra. Tyska landslaget är ett lag fullt av talang, kunskap, spelskicklighet och mod, men är de kraftfulla och stenhårda nog och krävs det en riktig härförare och ärkesvin för att lyfta laget till de höjder som behövs?
