Dardai, Hertha's Pal

Monstersäsonger känns inte längre som en lyxvara i toppen av Bundesliga. Mittslammet har nu under några raka säsonger tryckt sig upp i tabellen. FC Augsburg, FSV Mainz, SC Freiburg och Hertha Berlin har visat prov på förmågor som vi inte trodde var möjliga. Dessa lag har visat upp en ny sida av Bundesliga som många kanske missuppfattat. En sida av svårslagenhet och oförutsägbarhet som tidigare har varit en stor del av Bundesligas charm har nu utvidgas till att bli vad som många kanske säger kännetecknar ligan i sig.

Säsongen 16/17 är, som tidigare förtäljts, någonting utöver det vanliga. Schalke, Gladbach, Wolfsburg och även Dortmund har visat klara svagheter, medan klubbar som Leipzig, Hoffenheim, Freiburg, Frankfurt, Köln och Hertha Berlin har visat prov på den raka motsatsen. Av dessa har kanske mest krut lagts på Hoffenheim, Leipzig och Frankfurt av media, men en klubb som andra året på raken gör det alldeles ypperligt är huvudstadens stolthet, Hertha.

Ack ja, ´lång tid har gått sedan klubben var i krisläge. Eller så kan det åtminstone kännas. Egentligen var det blott tre-fyra år sedan som klubben slogs för sin överlevnad i ligan och innan Preetz och Dardai fick ordning på saker och ting var 2. Bundesliga en vanlig syn för klubben från världens bästa stad (Ja, det är den. Lyssna inte på Filip Wollins häcklerier i Bundesligapodden, vänta tills våren säger jag bara. Och testa Restaurant Avanti på RankestrASSE…)

Det har dock sagts förr. Vad Preetz/Dardai-koalitionen gjort i Berlin är ingenting mindre än sensationellt och är i min mening kanske en större bedrift än Nagelsmann i Hoffenheim. Detta av den enkla anledningen att Herthas ekonomiska situation är en helt annan än den i Hoffenheim. Låt oss inte glömma bort SAPs stöttning av TSG Hoffenheim och låt oss inte glömma bort faktumet att det egentligen är en klubb å RB Leipzigs kaliber. Preetz och Dardai har gjort vad Nagelsmann gjort utan pengarna och två år i rad. Detta säger jag utan att ämna förringa unge Julians bedrift, som ändå tveklöst är makalös.

Låt oss ta en titt på Dardais spel och taktik, för vad är det som gör Berlin så duktiga? Det handlar väl främst om ett bra lagbygge. Laget är välformat från början till slut med både en bra ungdomsakademi och finfin spetskompetens. Allt från Jarstein i målet till Max Mittelstädt på bänken. Allt från Vedad Ibisevic på topp till John Brooks i mittförsvaret. Sedan den där antilopen Vladimir Darida på mitten som inte slutar springa om han så finge en spruta kodein.

"Livin' Darida Loca"

Taktiskt sett är det inte så simpelt som en 4-2-3-1 kan få en att tro. Generellt sett brukar en sådan uppställning bli till en statisk 4-3-3 där yttrarna drar lasset utåt och inåt i banan och ytterbackarna bara avlastar när det behövs, alltsomoftast som understöd i pressen. Så här spelar de flesta lag med 4-2-3-1 nu för tiden och det har gjort det lättläst, vilket givit upphov till att 3-5-2 och 3-4-3 har blivit poppis. Hertha har ett annat sätt. Ytterbackarnas roll är inte alls lika statisk och yttrarna skär egentligen främst inåt i banan för att skapa yta för ytterbackarna. I offensiven blir det mer av en 3-1-5  där den offensiva mittfältaren blir till en falsk nia bakom Ibisevic. Ibisevic själv har mycket lite boll och är stundtals isolerad, men när han får chanser så avslutas dem på väl avvägt manér. Darida har massvis med boll, men det har även ytterbackarna som blir mer delaktiga än vad jag sett några bli i en 4-2-3-1 någonsin. På så sätt maximeras flexibiliteten och rörelsen med boll. Eftersom den ene defensiva mittfältaren faller ner tillåts ytterbackarna följa med upp, som visat i dessa "passmaps" av @11tegen11 på Twitter
  

Passmaps & xGplot for Hertha BSC against Darmstadt. #passmap #xGplot #autotweet pic.twitter.com/wr3aUDB4Ti

— 11tegen11 (@11tegen11) 21 december 2016

  Det kan även visas här på dessa passmaps som är från matchen mot Bremen. Herthas yttrar följer med in i planen och blir till falska nior, vilket tillåter de dynamiska ytterbackarna att erbjuda understöd i offensiven. 

Passmaps & xGplot for Hertha BSC against Werder. #passmap #xGplot #autotweet pic.twitter.com/dwTfgL3CGB

— 11tegen11 (@11tegen11) 10 december 2016?
 

Så fort Vladimir Darida inte spelar, på grund av skada, får den offensiva mittfältaren automatiskt mindre boll och en mindre roll och blir mer till en raumdeuter än en faktisk speluppläggare i mitten. Detta har varit Valentin Stockers roll i det hela. Denna taktiska flexibilitet ger Dardai valmöjligheter när spelare inte är tillgängliga av olika anledningar. Stockers roll kan uppvisas här, från matchen mot Mainz på hemmaplan i år. Här visas även ytterbackarnas roller upp. 

@ZidGeezer A highly remarkable #passmap by Hertha. pic.twitter.com/N8Tbz38ewZ

— 11tegen11 (@11tegen11) 29 november 2016

Dardais förfining av det taktiska, samt flexibilitet har varit en stor faktor i att Hertha har kunnat gå så här långt två år på raken. Ytterbackarna, Darida, samt Ibisevic bildar den oumbärliga trion. Duktiga ersättare på dessa positioner bidrar även. Mittelstädt kan ersätta Plattenhardt, Stocker, Skjelbred och Ondrej Duda kan ersätta Vlad Darida och både Kalou och Julian Schieber kan ersätta big man Ibisevic på topp. Det är ett imponerande lag, en imponerande tränare och en imponerande stad. Hoppas det fortsätter. Berlin förtjänar både ett och två lag i toppen.