Tyskland
2021-03-10 19:00
Därför är Rangnick min kandidat till att ersätta Löw
Efter 17 år går äktenskapet mellan Joachim Löw och landslaget mot sitt slut. Bland ersättarna finns ett antal intressanta kandidater. För mig finns det bara en - Ralf Rangnick.
Adam Nilsson
Efter sommarens EM-slutspel går ett 17-årigt äktenskap mot sitt oundvikliga slut. Joachim “Jogi” Löw lämnar jobbet som förbundskapten för att ägna sig åt ett stillsamt liv i trakterna av Schwarzwald i Tysklands södra delar.
Beslutet kom överraskande, men var inte förvånande. Faktum är att Löw tog ett beslut som ändå låg i korten. Oavsett utgång i sommarens EM hade han förlorat kontrollen över sitt landslag.
Efter förlusten mot Spanien i höstas (0-6), var dagarna räknade. Hans bleka skepnad efter matchen talade sitt tydliga språk. Krissittningen hos förbundet likaså. Visst utlovade man ett fortsatt förtroende för Löw, men det var tidsbundet.
Det har behövts en förändring. Inte nu. Utan för flera år sedan. Sen VM-guldet 2014 har det varit smärtsamt tydligt att Löw inte lyckats förnya sig själv eller sitt landslag.
Han överlevde debaclet i Ryssland 2018 med nöd och näppe. Vådaskjuten. Addera därtill kontroverserna kring Mesut Özil, den trio (Hummels, Müller, Boateng) utsorterade spelare och försök till taktiska flexibilitet som aldrig satte sig och tiden var inne.
Nu ger han sig själv kommandot igen. Ett kommando han saknat. Återstår om han blir en Helmut Schön (som i samma position avslutade med ett katastrof-VM 78) eller en Franz Beckenbauer (som stod som segrare VM 90).
Han ger också förbundet tid att hitta en ersättare. Filip Wollin skrev om de tänkbara namnen, några av de givna kandidaterna. Min egna favorit fanns inte bland dessa men är också en som nämns i sammanhanget.
Ralf Rangnick. Fotbollsprofessorn. Mannen som levererat resultat i Hoffenheim, Schalke och Leipzig. Vad som står ut för mig när det kommer till Rangnick som kandidat är att han är en person som kan leverera betydligt mer än bara en förbundskapten på tränarbänken.
Han kan skaka liv i ett allt tröttare tyskt fotbollsförbund. Införliva nya idéer och tankar genom hela organisationen. Allt från tränarutbildning till talangutveckling. Rangnick vill inte lämna någon sten orörd och det är precis vad tysk fotboll behöver just nu.
Dessutom tillåter han inte medelmåttighet. Och är det något som många fotbollsförbund i världen består av så är det medelmåttighet. En mättnad. En lättja över att man får betalt för ett rätt bra jobb där man inte behöver ta ut sig om dagarna. Sånt fungerar inte för Rangnick.
Om Tyskland vill återvända till världstoppen, för att citera förbundets Oliver Bierhoff, då måste man också våga ta in en person som är villig att förändra. Troligen kommer de inte att våga - Rangnick skulle röra om alldeles för mycket och sätta skräck i många - men det skulle vara det absolut bästa sättet för Tyskland att återigen sätta sig själva på fotbollskartan. Precis som Löw gjorde under en stor period av sin tid vid rodret.
Beslutet kom överraskande, men var inte förvånande. Faktum är att Löw tog ett beslut som ändå låg i korten. Oavsett utgång i sommarens EM hade han förlorat kontrollen över sitt landslag.
Efter förlusten mot Spanien i höstas (0-6), var dagarna räknade. Hans bleka skepnad efter matchen talade sitt tydliga språk. Krissittningen hos förbundet likaså. Visst utlovade man ett fortsatt förtroende för Löw, men det var tidsbundet.
Det har behövts en förändring. Inte nu. Utan för flera år sedan. Sen VM-guldet 2014 har det varit smärtsamt tydligt att Löw inte lyckats förnya sig själv eller sitt landslag.
Han överlevde debaclet i Ryssland 2018 med nöd och näppe. Vådaskjuten. Addera därtill kontroverserna kring Mesut Özil, den trio (Hummels, Müller, Boateng) utsorterade spelare och försök till taktiska flexibilitet som aldrig satte sig och tiden var inne.
Nu ger han sig själv kommandot igen. Ett kommando han saknat. Återstår om han blir en Helmut Schön (som i samma position avslutade med ett katastrof-VM 78) eller en Franz Beckenbauer (som stod som segrare VM 90).
Han ger också förbundet tid att hitta en ersättare. Filip Wollin skrev om de tänkbara namnen, några av de givna kandidaterna. Min egna favorit fanns inte bland dessa men är också en som nämns i sammanhanget.
Ralf Rangnick. Fotbollsprofessorn. Mannen som levererat resultat i Hoffenheim, Schalke och Leipzig. Vad som står ut för mig när det kommer till Rangnick som kandidat är att han är en person som kan leverera betydligt mer än bara en förbundskapten på tränarbänken.
Han kan skaka liv i ett allt tröttare tyskt fotbollsförbund. Införliva nya idéer och tankar genom hela organisationen. Allt från tränarutbildning till talangutveckling. Rangnick vill inte lämna någon sten orörd och det är precis vad tysk fotboll behöver just nu.
Dessutom tillåter han inte medelmåttighet. Och är det något som många fotbollsförbund i världen består av så är det medelmåttighet. En mättnad. En lättja över att man får betalt för ett rätt bra jobb där man inte behöver ta ut sig om dagarna. Sånt fungerar inte för Rangnick.
Om Tyskland vill återvända till världstoppen, för att citera förbundets Oliver Bierhoff, då måste man också våga ta in en person som är villig att förändra. Troligen kommer de inte att våga - Rangnick skulle röra om alldeles för mycket och sätta skräck i många - men det skulle vara det absolut bästa sättet för Tyskland att återigen sätta sig själva på fotbollskartan. Precis som Löw gjorde under en stor period av sin tid vid rodret.
