Tyskland
2012-09-11 10:02
Das Wunder von Córdoba
Magnus Falk
I Tyskland känner man till "Das Wunder von Bern". Zimmermanns vrål "Raahn schiesst--Toor, toor, toor" är världsberömt och var en signal för en hel nation att resa sig ur krigsmassorna och bygga upp landet. Österrike har kanske inte ett "Bern-Wunder", men en helt annan händelse som sitter djupt i den österrikiska själen och som många minns och glädjes åt. "Das Wunder von Córdoba".
Staden Cordóba ligger dit ingen tar sig. I alla fall inte frivilligt. Mitt i Argentina. En miljon invånare och för många känd som en plats, där fotbolls-VM spelades. 1978. Vi minns Kempes och Bertoni, den hårige Luque, Tarantini som sparkade på allt som rörde sig- även sig själv - och Fillol i målet. Vi minns Arie Haans vådaskott, Nanningas stolpträff i slutsekunderna av finalen som hade givit Holland bucklan och ett Sverige som spelades ut av alla. Jag minns också Österrikes Superstar Hans Krankl.
Han avgjorde mot Sverige och blev sedan proffs i Barcelona. Bland annat avgjorde han en cupvinnarcupfinal mot Standard Liége. Svenske Benny Wendt var med i den matchen. Men Krankl var stor och mäktig i VM 1978 och när lagen tagit sig till det så förhatliga kvartsfinalgruppspelet , som var modernt i tre VM, så skulle det visa sig att Österrike och Västtyskland skulle mötas. Lagen hade inte mötts i VM sedan 1954, då tyskarna krossade dem och eftersom kriget och Anschluss hade tagit det bästa av österrikisk fotboll, så fanns det en viss revanschlusta hos österrikarna. De hade inget att spela för. De hade förlorat stort mot Holland och torskat mot Italien och skulle få åka hem. Tyskarna kunde få spela medaljmatch om de slog grannarna och det kunde eventuellt räcka med oavgjort om Holland slog Italien. Det var således laddat för lite stämning i Córdoba. Hela den österrikiska nationen stod bakom sitt lag, som nu skulle utkräva lite revansch, sätta ett streck i räkningen för grann-nationen, som vunnit VM 1974 och som var på väg mot ytterligare en medalj. Två år tidigare hade tyskarna torskat i EM-finalen exempelvis, så detta var ett lag med god kvalitet.
Lagen som mönstrade planen är bara legender:
Tyskarna: Maier-Vogts,Rüssman, Dietz, Kaltz-Bonhof,Beer, Rummenigge,Abramczik-Dieter Müller, Hölzenbein
Österrike: Koncilia- Sara, pezzey, Obermeyer, StrASSEr-Hickersberger, Kreuger,Prohaska, Kreuz-Schachner, Krankl
****
Matchen var inget skönspel direkt utan en kamp på planen. Det gick ganska hårt tillväga och den tyske mittbacken Rolf Rüssmann visade ingen pardon mot varken Schachner eller Krankl. På mitten gjorde tyskarna vad de kunde för att hålla bollen borta från magikern Heribert Prohaska, som ibland gömde bollen i sitt väldiga hårsvall. Rummenigge gjorde 1-0 i första halvlek efter ett grandiost passningsanfall och "Kalle" stötte in den bakom Koncilia i ett av sina patenterade ryck in i straffområdet. Men Österrike replikerade i andra då Vogts styrde in ett inlägg bakom Maier och några minuter senare kom turneringens mål, då Krieger hittar Krankl i bortre delen av straffområdet. Bollen passer Kaltz och Krankl tar ner den på bröstet och i en rörelse med vänsterfoten trycker han in den i bortre krysset. Makalöst mål.
Hölzenbein kvitterade med tjugo kvar på nick och då var tyskarna fortfarande på andraplats i gruppen, men Hans Krankl skulle tillfoga dem det sista olycksaliga getingsticket, då han passerade Berti Vogts på kanten och gick in i straffområdet, mötte Maier och stötte in den under "die Katze von Anzing". 3-2 till Österrike och någon minut senare blåste domaren av. '
***
3-2 til Österrike betydde att båda lagen åkte hem. Faktiskt med samma plan efter vad jag förstår. det var dock inga sura miner utan man knäckte upp några bärs och diskuterade matchen som vanliga personer på en flygmaskin. I Västtyskland sågs dock förlusten som skamlig och laget fick skämmas ordentligt. Inte blev det sedan bättre av att man förlorade mot Algeriet 1982 och det tyska laget skämde ut sig gentemot sina fans med en del alkoholstinnaorgier med en desolat förbundskapten som tittade på. Österrikarna firades som nationalhjältar. För några år sedan döptes ett torg om i Wien till "Córdoba-platz" och segern firas som "Das Wunder von Córdoba". Dagen då österrikisk fotboll kom tillbaka på världskartan igen.
Staden Cordóba ligger dit ingen tar sig. I alla fall inte frivilligt. Mitt i Argentina. En miljon invånare och för många känd som en plats, där fotbolls-VM spelades. 1978. Vi minns Kempes och Bertoni, den hårige Luque, Tarantini som sparkade på allt som rörde sig- även sig själv - och Fillol i målet. Vi minns Arie Haans vådaskott, Nanningas stolpträff i slutsekunderna av finalen som hade givit Holland bucklan och ett Sverige som spelades ut av alla. Jag minns också Österrikes Superstar Hans Krankl.
Han avgjorde mot Sverige och blev sedan proffs i Barcelona. Bland annat avgjorde han en cupvinnarcupfinal mot Standard Liége. Svenske Benny Wendt var med i den matchen. Men Krankl var stor och mäktig i VM 1978 och när lagen tagit sig till det så förhatliga kvartsfinalgruppspelet , som var modernt i tre VM, så skulle det visa sig att Österrike och Västtyskland skulle mötas. Lagen hade inte mötts i VM sedan 1954, då tyskarna krossade dem och eftersom kriget och Anschluss hade tagit det bästa av österrikisk fotboll, så fanns det en viss revanschlusta hos österrikarna. De hade inget att spela för. De hade förlorat stort mot Holland och torskat mot Italien och skulle få åka hem. Tyskarna kunde få spela medaljmatch om de slog grannarna och det kunde eventuellt räcka med oavgjort om Holland slog Italien. Det var således laddat för lite stämning i Córdoba. Hela den österrikiska nationen stod bakom sitt lag, som nu skulle utkräva lite revansch, sätta ett streck i räkningen för grann-nationen, som vunnit VM 1974 och som var på väg mot ytterligare en medalj. Två år tidigare hade tyskarna torskat i EM-finalen exempelvis, så detta var ett lag med god kvalitet.
Lagen som mönstrade planen är bara legender:
Tyskarna: Maier-Vogts,Rüssman, Dietz, Kaltz-Bonhof,Beer, Rummenigge,Abramczik-Dieter Müller, Hölzenbein
Österrike: Koncilia- Sara, pezzey, Obermeyer, StrASSEr-Hickersberger, Kreuger,Prohaska, Kreuz-Schachner, Krankl
****
Matchen var inget skönspel direkt utan en kamp på planen. Det gick ganska hårt tillväga och den tyske mittbacken Rolf Rüssmann visade ingen pardon mot varken Schachner eller Krankl. På mitten gjorde tyskarna vad de kunde för att hålla bollen borta från magikern Heribert Prohaska, som ibland gömde bollen i sitt väldiga hårsvall. Rummenigge gjorde 1-0 i första halvlek efter ett grandiost passningsanfall och "Kalle" stötte in den bakom Koncilia i ett av sina patenterade ryck in i straffområdet. Men Österrike replikerade i andra då Vogts styrde in ett inlägg bakom Maier och några minuter senare kom turneringens mål, då Krieger hittar Krankl i bortre delen av straffområdet. Bollen passer Kaltz och Krankl tar ner den på bröstet och i en rörelse med vänsterfoten trycker han in den i bortre krysset. Makalöst mål.
Hölzenbein kvitterade med tjugo kvar på nick och då var tyskarna fortfarande på andraplats i gruppen, men Hans Krankl skulle tillfoga dem det sista olycksaliga getingsticket, då han passerade Berti Vogts på kanten och gick in i straffområdet, mötte Maier och stötte in den under "die Katze von Anzing". 3-2 till Österrike och någon minut senare blåste domaren av. '
***
3-2 til Österrike betydde att båda lagen åkte hem. Faktiskt med samma plan efter vad jag förstår. det var dock inga sura miner utan man knäckte upp några bärs och diskuterade matchen som vanliga personer på en flygmaskin. I Västtyskland sågs dock förlusten som skamlig och laget fick skämmas ordentligt. Inte blev det sedan bättre av att man förlorade mot Algeriet 1982 och det tyska laget skämde ut sig gentemot sina fans med en del alkoholstinnaorgier med en desolat förbundskapten som tittade på. Österrikarna firades som nationalhjältar. För några år sedan döptes ett torg om i Wien till "Córdoba-platz" och segern firas som "Das Wunder von Córdoba". Dagen då österrikisk fotboll kom tillbaka på världskartan igen.
