Tyskland
2022-08-11 20:49
Det finns inga självspelande pianon
Första omgången av Bundesliga är spelad och vi kan konstatera att det viktigaste en klubb kan ha är en genialisk, kaxig och arrogant kompositör.
Ludwig Dahlström
3 kommentarer
När Robert Lewandowski tog sitt pick och pack och flyttade till Spanien var det säkert en del supportrar i Bundesliga som fick upp sina förhoppningar om att Bayerns dominans äntligen skulle kunna brytas. Lewandowski har fullständigt terroriserat och pulveriserat sina motståndare i mer än ett decennium, och med polacken ute ur leken skulle andra Bundesligalag återigen få en rimlig chans att ta hem ligatiteln.
Efter Bayerns demoleringar av RB Leipzig i supercupen och Eintracht Frankfurt i ligapremiären kan vi dock konstatera att det kommer bli extremt svårt att stoppa Julian Nagelsmanns gäng. Otroligt nog ser Bayern nämligen ut att vara ännu farligare i sin nya konstellation med Mané som spjutspets.
Men det är faktiskt inte värvningen av Mané som har blivit grädden på den bayerska apfelstrudeln. Det är inte Neuers, Kimmichs, Müllers eller Musialas enorma kvalitéer för den delen heller. Den helt avgörande ingrediensen i bakverket är ingen mindre än Julian Nagelsmann - det är han som har gjort att Bayern München ser ut att vara mer samspelta än någonsin och att ingen av mästarnas supportrar längre behöver sakna Lewandowski.
Inför säsongerna när vi tippar utgången av Bundesliga lägger vi ofta den största vikten på faktorer som handlar om spelartruppen. Hur ser kontinuiteten ut, hur stor kommer belastningen att vara med Europaspel, hur är skadeläget - och självklart är den största faktorn vi fokuserar på hur kvalitén på spelartruppen är.
Men spelartruppen är som ett piano - och den som sätter sig framför den kan få instrumentet att antingen låta lika vackert som fågelsång, eller ge lika mycket huvudvärk som en borrmaskin på högvarv. Visserligen har Bayern München kanske den perfekta spelartruppen med ligans bästa målvakt, försvarare, mittfältare och anfallare, men det finns ändå inga självspelande pianon. Utan en tillräckligt bra tränare hade Bayern lätt kunnat sjabbla bort die Meisterschale. Och nu är ju heller inte Nagelsmann bara en “tillräckligt bra tränare”, han är dessvärre ett geni som med sin kaxiga arrogans endast saknar en löjlig peruk för att man inte ska ta miste på honom med Amadeus Mozart.
Så ska vi andra nu bara lägga oss ner och dö för att Bayern München råkar ha en av världens bästa spelartrupper och en “tillräckligt bra tränare”? Nej, vi som håller på andra lag får istället kolla på oss själva. Med värvningarna av Schlotterbeck och Süle går det absolut att hävda att Dortmund nu har en tillräckligt bra trupp för att kunna ta hem Bundesligatiteln. Dock lär det inte ske denna säsongen eftersom det är Edin Terzic som klinkar på det gulsvarta pianot. Terzic må ha en frisyr som är kompositör-kompatibel, men han är långt ifrån att vara på samma taktiska nivå som Julian Nagelsmann, och i min värld är han inte ens topp tio av alla tränare i dagens Bundesliga.
1. Julian Nagelsmann (Bayern München)
2. Domenico Tedesco (RB Leipzig)
3. Urs Fischer (Union Berlin)
4. Nico Kovac (Wolfsburg)
5. Christian Streich (Freiburg)
6. Oliver Glasner (Frankfurt)
7. Gerardo Seoane (Leverkusen)
8. Steffen Baumgart (Köln)
9. Bo Svensson (Mainz)
10. Ole Werner (Werder Bremen)
11. Daniel Farke (Mönchengladbach)
12. Edin Terzic (Dortmund)
13. Andre Breitenreiter (Hoffenheim)
14. Sandro Schwarz (Hertha Berlin)
15. Pellegrino Matarazzo (Stuttgart)
16. Thomas Reis (Bochum)
17. Frank Kramer (Schalke)
18. Enrico Maaßen (Augsburg)
Självklart kommer inte Dortmund hamna på en tolfteplats i ligan med Terzic som ledare, men att Terzic skulle vara tillräckligt bra för att vinna ligan tror jag inte på. Vi kan ju leka med tanken att Nagelsmann skulle träna Dortmund och Terzic istället Bayern München - vilket lag hade ni lagt era pengar på att ta hem ligatiteln? Jag hade i alla fall lagt mina på laget som Mozarts look-alike tränar. Som sagt, det avgörande är inte hur fint pianot ser ut, utan vem som sitter på pallen bakom.
Är det något lag som kommer att utmana Bayern München denna säsongen borde nog istället vara RB Leipzig. Men inte för att RB Leipzig har en bättre trupp än Dortmund - för det har de inte - utan för att Domenico Tedesco är ligans näst bästa tränare. Dock blir goda råd dyra om de ska spela lika uselt som de gjorde mot Stuttgart i första omgången.
Andra saker vi kan konstatera om vi kollar på min subjektiva värdering av tränarna är följande;
Europa League- och Conference League-lagen startar alla med mer eller mindre övertygande segrar i premiären. Över hela säsongen kommer det bli slitsamt med spel ute i Europa för Union Berlin, Freiburg och Köln, men har man tränare likt Fischer, Streich och Baumgart bör man klara åtminstone en placering mellan 8-13 plats i Bundesliga - och supportrar man Freiburg eller Union Berlin kan man till och med drömma om mer. Nu tappar visserligen Köln talismanen Modeste till Dortmund, men med tanke på Kölns omvandling under Baumgarts ledning borde man klara sig undan en batalj i nedflttyningsstriden.
Bremen, Mainz och Mönchengladbach kan alla överraska på sitt sätt denna säsongen. Bremen har egentligen ett ganska mediokert lag och värvningarna av Pieper, Stark, Burke och Weiser osar inte klass. Men däremot tror jag Ole Werner är av äkta vara - åtminstone gjorde han ett kanonjobb i Holstein Kiel. Mainz har till skillnad från sina jämbördiga konkurrenter inget spel ute i Europa att tänka på, och Bosse Svensson kan i lugn och ro skapa en fin trudelutt med sina pianotangenter när det vankas matcher i Bundesliga - kanske det hela slutar med en topp sex-placering. Även för Mönchengladbach kan det nog sluta med en placering på Europa-platserna, trots att det har stormat en del kring klubben under sommaren. En del som följer Premier League har nog inte jättestor tilltro till Daniel Farke, men den gamle Norwich-tränarens smått naiva filosofi kommer passa mycket bättre i Bundesliga. Man fick direkt en bra start med en seger mot Hoffenheim i alla fall.
De lagen som många förväntar sig kommer att slåss nere i bottenträsket - Hertha, Stuttgart, Bochum, Schalke och Augsburg - är också de som jag anser har de minst namnkunniga tränarna. Schalke har en ganska intressant trupp, och faktiskt en bättre än nykomlingskollegan Werder Bremen, men efter Frank Kramers haveri med Arminia Bielefeld är det svårt att tro att Kramer ska göra underverk i Gelsenkirchen - även om man bör kunna undvika en nedflyttning med den energin som alla nykomlingar har. Efter att ha bevittnat Augsburgs 0-4-förlust i premiären mot Freiburg är det även svårt att tro på Enrico Maaßen. Prestationen var extremt sömnig, vilket i och för sig var ganska passande med tanke på att Augsburgs matchställ ser ut som en pyjamas. I Sandro Schwarz fall handlar det om så mycket mer än att få ordning på en spretig trupp, här ska ett helt Hertha i fullständigt kaos komma på rätt köl. Är Schwarz tillräckligt bra för detta mastodontprojekt? Jag har mina tvivel.
Tänk om någon av de förväntade nedflyttningskandidaterna hade haft en tränare av Urs Fischers eller Julian Nagelsmanns dignitet, då hade man inte behövt oroa sig alls lika mycket för en degradering. Någon klubb lär ju så småningom fundera på att sparka den mest tondöva tränaren, och finns det en ny Amadeus Mozart, Ludwig Van Beethoven eller Johann Sebastian Bach att tillgå så är det bara att försöka norpa honom direkt.
Efter Bayerns demoleringar av RB Leipzig i supercupen och Eintracht Frankfurt i ligapremiären kan vi dock konstatera att det kommer bli extremt svårt att stoppa Julian Nagelsmanns gäng. Otroligt nog ser Bayern nämligen ut att vara ännu farligare i sin nya konstellation med Mané som spjutspets.
Men det är faktiskt inte värvningen av Mané som har blivit grädden på den bayerska apfelstrudeln. Det är inte Neuers, Kimmichs, Müllers eller Musialas enorma kvalitéer för den delen heller. Den helt avgörande ingrediensen i bakverket är ingen mindre än Julian Nagelsmann - det är han som har gjort att Bayern München ser ut att vara mer samspelta än någonsin och att ingen av mästarnas supportrar längre behöver sakna Lewandowski.
Inför säsongerna när vi tippar utgången av Bundesliga lägger vi ofta den största vikten på faktorer som handlar om spelartruppen. Hur ser kontinuiteten ut, hur stor kommer belastningen att vara med Europaspel, hur är skadeläget - och självklart är den största faktorn vi fokuserar på hur kvalitén på spelartruppen är.
Men spelartruppen är som ett piano - och den som sätter sig framför den kan få instrumentet att antingen låta lika vackert som fågelsång, eller ge lika mycket huvudvärk som en borrmaskin på högvarv. Visserligen har Bayern München kanske den perfekta spelartruppen med ligans bästa målvakt, försvarare, mittfältare och anfallare, men det finns ändå inga självspelande pianon. Utan en tillräckligt bra tränare hade Bayern lätt kunnat sjabbla bort die Meisterschale. Och nu är ju heller inte Nagelsmann bara en “tillräckligt bra tränare”, han är dessvärre ett geni som med sin kaxiga arrogans endast saknar en löjlig peruk för att man inte ska ta miste på honom med Amadeus Mozart.
Så ska vi andra nu bara lägga oss ner och dö för att Bayern München råkar ha en av världens bästa spelartrupper och en “tillräckligt bra tränare”? Nej, vi som håller på andra lag får istället kolla på oss själva. Med värvningarna av Schlotterbeck och Süle går det absolut att hävda att Dortmund nu har en tillräckligt bra trupp för att kunna ta hem Bundesligatiteln. Dock lär det inte ske denna säsongen eftersom det är Edin Terzic som klinkar på det gulsvarta pianot. Terzic må ha en frisyr som är kompositör-kompatibel, men han är långt ifrån att vara på samma taktiska nivå som Julian Nagelsmann, och i min värld är han inte ens topp tio av alla tränare i dagens Bundesliga.
1. Julian Nagelsmann (Bayern München)
2. Domenico Tedesco (RB Leipzig)
3. Urs Fischer (Union Berlin)
4. Nico Kovac (Wolfsburg)
5. Christian Streich (Freiburg)
6. Oliver Glasner (Frankfurt)
7. Gerardo Seoane (Leverkusen)
8. Steffen Baumgart (Köln)
9. Bo Svensson (Mainz)
10. Ole Werner (Werder Bremen)
11. Daniel Farke (Mönchengladbach)
12. Edin Terzic (Dortmund)
13. Andre Breitenreiter (Hoffenheim)
14. Sandro Schwarz (Hertha Berlin)
15. Pellegrino Matarazzo (Stuttgart)
16. Thomas Reis (Bochum)
17. Frank Kramer (Schalke)
18. Enrico Maaßen (Augsburg)
Självklart kommer inte Dortmund hamna på en tolfteplats i ligan med Terzic som ledare, men att Terzic skulle vara tillräckligt bra för att vinna ligan tror jag inte på. Vi kan ju leka med tanken att Nagelsmann skulle träna Dortmund och Terzic istället Bayern München - vilket lag hade ni lagt era pengar på att ta hem ligatiteln? Jag hade i alla fall lagt mina på laget som Mozarts look-alike tränar. Som sagt, det avgörande är inte hur fint pianot ser ut, utan vem som sitter på pallen bakom.
Är det något lag som kommer att utmana Bayern München denna säsongen borde nog istället vara RB Leipzig. Men inte för att RB Leipzig har en bättre trupp än Dortmund - för det har de inte - utan för att Domenico Tedesco är ligans näst bästa tränare. Dock blir goda råd dyra om de ska spela lika uselt som de gjorde mot Stuttgart i första omgången.
Andra saker vi kan konstatera om vi kollar på min subjektiva värdering av tränarna är följande;
Europa League- och Conference League-lagen startar alla med mer eller mindre övertygande segrar i premiären. Över hela säsongen kommer det bli slitsamt med spel ute i Europa för Union Berlin, Freiburg och Köln, men har man tränare likt Fischer, Streich och Baumgart bör man klara åtminstone en placering mellan 8-13 plats i Bundesliga - och supportrar man Freiburg eller Union Berlin kan man till och med drömma om mer. Nu tappar visserligen Köln talismanen Modeste till Dortmund, men med tanke på Kölns omvandling under Baumgarts ledning borde man klara sig undan en batalj i nedflttyningsstriden.
Bremen, Mainz och Mönchengladbach kan alla överraska på sitt sätt denna säsongen. Bremen har egentligen ett ganska mediokert lag och värvningarna av Pieper, Stark, Burke och Weiser osar inte klass. Men däremot tror jag Ole Werner är av äkta vara - åtminstone gjorde han ett kanonjobb i Holstein Kiel. Mainz har till skillnad från sina jämbördiga konkurrenter inget spel ute i Europa att tänka på, och Bosse Svensson kan i lugn och ro skapa en fin trudelutt med sina pianotangenter när det vankas matcher i Bundesliga - kanske det hela slutar med en topp sex-placering. Även för Mönchengladbach kan det nog sluta med en placering på Europa-platserna, trots att det har stormat en del kring klubben under sommaren. En del som följer Premier League har nog inte jättestor tilltro till Daniel Farke, men den gamle Norwich-tränarens smått naiva filosofi kommer passa mycket bättre i Bundesliga. Man fick direkt en bra start med en seger mot Hoffenheim i alla fall.
De lagen som många förväntar sig kommer att slåss nere i bottenträsket - Hertha, Stuttgart, Bochum, Schalke och Augsburg - är också de som jag anser har de minst namnkunniga tränarna. Schalke har en ganska intressant trupp, och faktiskt en bättre än nykomlingskollegan Werder Bremen, men efter Frank Kramers haveri med Arminia Bielefeld är det svårt att tro att Kramer ska göra underverk i Gelsenkirchen - även om man bör kunna undvika en nedflyttning med den energin som alla nykomlingar har. Efter att ha bevittnat Augsburgs 0-4-förlust i premiären mot Freiburg är det även svårt att tro på Enrico Maaßen. Prestationen var extremt sömnig, vilket i och för sig var ganska passande med tanke på att Augsburgs matchställ ser ut som en pyjamas. I Sandro Schwarz fall handlar det om så mycket mer än att få ordning på en spretig trupp, här ska ett helt Hertha i fullständigt kaos komma på rätt köl. Är Schwarz tillräckligt bra för detta mastodontprojekt? Jag har mina tvivel.
Tänk om någon av de förväntade nedflyttningskandidaterna hade haft en tränare av Urs Fischers eller Julian Nagelsmanns dignitet, då hade man inte behövt oroa sig alls lika mycket för en degradering. Någon klubb lär ju så småningom fundera på att sparka den mest tondöva tränaren, och finns det en ny Amadeus Mozart, Ludwig Van Beethoven eller Johann Sebastian Bach att tillgå så är det bara att försöka norpa honom direkt.
