Tyskland
2016-11-29 16:50
Det fussballistiska stigmat.
Legitimation verkar vara en grej. Inte bara på flygplatser och på systembolaget utan även inom fotboll. En måste vara legitim för att accepteras som supporter. Hör mina ord och begrunda:
Axel Falk
Någonting synnerligen intressant har hänt och händer ännu inom internationell fotboll, någonting som inte hänt på länge, om det någonsin har hänt. En lång process inom fotbollen, inspirerad av många olika faktorer, har lett till en viss stigmatisering inom fotbollsvärlden och hos fansen, en övergripande kultur som ser ner på supportar som hejar på nyligen framgångsrika lag, oftast av oss som hejar på ett lag utan någon närliggande succé som anser framgång inom fotboll vara något trivialt och oviktigt. Inte för att denna stigmatisering påverkar mycket, men om det skulle bli så att det börjar göra det kommer det bildas en grav spricka mellan fansen. En grav och djup spricka mellan de som hejar på traditionsklubbar och de som hejar på framgångsrika klubbar.
Låt mig börja med att definiera vad jag menar med traditionsklubbar och framgångsrika klubbar så missförstånd kan undvikas. I Tyskland har på de senaste tio åren en klar dalning kunnat noteras inom de gamla klassiska klubbarnas framgång. Som exempel kan Hamburger SV, VfB Stuttgart eller FC Kaiserslautern nämnas, ty dessa är klubbar som har varit en del av den gamla tyska klubbtraditionen, klubbar med en lång historia med hängivna supportrar som stått vid deras sida år efter år, oavsett långa tider utan poäng. Dessa klubbars egentligen raka motsats är klubbarna som jag väljer att kalla framgångsrika, ty dessa är i hypermodern tid framgångsrika och har tagit titlar i vår omedelbara historia, likväl som de knappt har någon historia eller någon riktig tradition. Här räknas även klubbar som är framgångsrika, men som har en historia- till exempel Bayern München och Borussia Dortmund. Även Schalke 04, Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach bör räknas in här, för även om deras senaste år har vari titellösa, till stor del, har de gjort bra ifrån sig och är klubbar som spelar i toppen och lirar fotboll på världens absolut högsta nivå, Champions League.
I egenskap av historiker önskar jag en tillbakablick på hela detta och ta reda på det som alla historiker hela tiden undrar- Varför? Varför har denna stigmatiseringen uppstått och vilka har skapat den? Det är knepigt att besvara och för att undvika att förolämpa någon skulle jag även vilja sträcka ut min hand i en ursäkt. De som inte känner att de tar åt sig, bör inte ta åt sig. Detta är ingen anklagande text, blott en iakttagande och observerande, engagera dig gärna, men gör det i så fall på ett lugnt och sansat sätt. Basically, think before you speak. Danke på förhand. Nu ska vi ha trevligt.
Gör följande: Ta upp din telefon, jag antar att du har en mobiltelefon med touchskärm, annars kanske det är dags att uppgradera dig (seriöst, det är 2016). Om du inte redan läser detta på den, gå in på Twitter och surfa runt bland fotbollsfansens del av detta sociala medium. Det du kommer se är en generell avsky för supportrar från andra länder, detta är dock generellt speciellt för engelsmännen, och ett norm-antagande att dessa supportrar endast hejar på klubben pga framgång och att de därför är ”glory hunters”. Twitter i sig är en stor del i varför denna stigmatisering uppstått. Det ter sig nämligen som att det finns en övergripande rädsla att bli kallad plast, en genomgående vilja att passa in i normen. Det senare är naturligtvis ett socialt fenomen som är väldigt vanligt bland fotbollsfans, men denna vilja att passa in brukar inom fansens värld handla om legitimitet. Att man måste bevisa att kärleken är riktig genom att besvara en mängd frågor om klubben eller att ha gått på en eller två eller fler matcher. Rädslan för att inte passa in gör till och med att folk ljuger. Jag kan ta mig själv som exempel. Inom den engelska fotbollsvärlden och bland en del engelska fans är jag plast på grund av att jag bor i Sverige och hejar på Arsenal. Ergo, jag har, trots att jag har varit hängiven supporter sedan krypande barnsben, tvingats förvränga sanningen och påstå att jag har varit på fler matcher än jag har varit på för att bli accepterad, för att passa in. Om detta blott är en bakgrund till hela anledningen kommer här själva stoffet i sig: Inom tysk fotboll känns det som att det är lite samma grej, även inom landet Tyskland utifrån vad jag har sett, hört, observerat och förstått. Tyskarna ser kraftigt ner på någon som just börjat heja på Bayern München, Wolfsburg eller Leipzig (den senare ses nog som en dödssynd) och detta har lett till en genomgående stigmatisering av temat. Att man inte kan heja på ett framgångsrikt lag, för då är man plast, är en vedertagen tes. Varför?
Social media har en stor del i detta. Som jag nämnde ovan har Twitter påverkat och styrt. I dagens samhälle behöver man inte ens gå till sitt lokala Kneipe för att bi sedd som plast, numera behöver man bara klicka på appen. På så sätt har stigmat förstärkts i vårt samhälle och på så sätt har antalet supportrar av mindre klubbar ökat kraftigt, ty det är inte accepterbart att heja på ett framgångsrikt lag, men blir direkt dömd och förbisedd. I Tyskland kan även en rädsla för att få sin klubb alltför kommersialiserad ha påverkat starkt. Rädslan för att klubbkänslan ska försvinna och att man ska tappa den där kärleken, den där tillhörigheten man har till sin grupp. Fans som hejar ppå mindre klubbar, eller tradiitionsrika sådana, brukar ha en mycket tightare sammanhållning, mycket på grund av deras klubbs utsatthet. De är stolta på grund av deras flrmåga och styrka att nästan bli än mer lojala när det går dåligt för klubben. Det är beundransvärt, men förrädiskt. Snart övergår denna stolthet till en fientlig aggressiv stämning mot nyligen framgångsrika klubbars fans. Det är här klyftan skapas. Det är det här som är stigmat och måhämda även vad som behöver lösas.
Stigmat har förstärkts i och med Leipzig. Tyskarna är rädda för att sina lag ska kommersialiseras och just samma process går igång igen, men tio gånger starkare. Härifrån växer hatet mot RB, någonting som jag förvisso delar till stor del.
Notera här att jag inte anklagar någon för någonting, ty då skulle jag anklaga mig själv för samma sak. Jag har själv sett ner på nyblivna Gladbach-supportrar,nyblivna Bayern-fans eller ännu värre, nya RB-fans. Jag är lika mycket en del av detta som många andra och det är ett synsätt som är svårt att ändra, därför är det ett stigma. Det är vedertaget, det är som det är och således svårt att göra någonting åt om det ens går. Som tidig konnässör av tysk fotboll var jag aldrig nära något av de stora nyligen framgångsrika lagen, det kändes inte rätt- Varken mot min Stuttgart-hejande far, eller mot mig själv. Jag önskade vara en del av en minoritet, ville vara hipster och ville kanske även kunna undvika att kallas plast. Eintracht blev det och fan vad jag är nöjd med det.
Ja, det ter sig som man måste finna en ursäkt för att heja på Dortmund, Bayern eller dylikt numera. De flesta ursäkterna är fullt rimliga, men att ursäkter ens behövs är en tragedi i sig. Behöver det ändras? Kanske. Går det att ändra? Nja, vi behöver nog bara låta stormen pASSEra.
Danke.
Låt mig börja med att definiera vad jag menar med traditionsklubbar och framgångsrika klubbar så missförstånd kan undvikas. I Tyskland har på de senaste tio åren en klar dalning kunnat noteras inom de gamla klassiska klubbarnas framgång. Som exempel kan Hamburger SV, VfB Stuttgart eller FC Kaiserslautern nämnas, ty dessa är klubbar som har varit en del av den gamla tyska klubbtraditionen, klubbar med en lång historia med hängivna supportrar som stått vid deras sida år efter år, oavsett långa tider utan poäng. Dessa klubbars egentligen raka motsats är klubbarna som jag väljer att kalla framgångsrika, ty dessa är i hypermodern tid framgångsrika och har tagit titlar i vår omedelbara historia, likväl som de knappt har någon historia eller någon riktig tradition. Här räknas även klubbar som är framgångsrika, men som har en historia- till exempel Bayern München och Borussia Dortmund. Även Schalke 04, Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach bör räknas in här, för även om deras senaste år har vari titellösa, till stor del, har de gjort bra ifrån sig och är klubbar som spelar i toppen och lirar fotboll på världens absolut högsta nivå, Champions League.
I egenskap av historiker önskar jag en tillbakablick på hela detta och ta reda på det som alla historiker hela tiden undrar- Varför? Varför har denna stigmatiseringen uppstått och vilka har skapat den? Det är knepigt att besvara och för att undvika att förolämpa någon skulle jag även vilja sträcka ut min hand i en ursäkt. De som inte känner att de tar åt sig, bör inte ta åt sig. Detta är ingen anklagande text, blott en iakttagande och observerande, engagera dig gärna, men gör det i så fall på ett lugnt och sansat sätt. Basically, think before you speak. Danke på förhand. Nu ska vi ha trevligt.
Gör följande: Ta upp din telefon, jag antar att du har en mobiltelefon med touchskärm, annars kanske det är dags att uppgradera dig (seriöst, det är 2016). Om du inte redan läser detta på den, gå in på Twitter och surfa runt bland fotbollsfansens del av detta sociala medium. Det du kommer se är en generell avsky för supportrar från andra länder, detta är dock generellt speciellt för engelsmännen, och ett norm-antagande att dessa supportrar endast hejar på klubben pga framgång och att de därför är ”glory hunters”. Twitter i sig är en stor del i varför denna stigmatisering uppstått. Det ter sig nämligen som att det finns en övergripande rädsla att bli kallad plast, en genomgående vilja att passa in i normen. Det senare är naturligtvis ett socialt fenomen som är väldigt vanligt bland fotbollsfans, men denna vilja att passa in brukar inom fansens värld handla om legitimitet. Att man måste bevisa att kärleken är riktig genom att besvara en mängd frågor om klubben eller att ha gått på en eller två eller fler matcher. Rädslan för att inte passa in gör till och med att folk ljuger. Jag kan ta mig själv som exempel. Inom den engelska fotbollsvärlden och bland en del engelska fans är jag plast på grund av att jag bor i Sverige och hejar på Arsenal. Ergo, jag har, trots att jag har varit hängiven supporter sedan krypande barnsben, tvingats förvränga sanningen och påstå att jag har varit på fler matcher än jag har varit på för att bli accepterad, för att passa in. Om detta blott är en bakgrund till hela anledningen kommer här själva stoffet i sig: Inom tysk fotboll känns det som att det är lite samma grej, även inom landet Tyskland utifrån vad jag har sett, hört, observerat och förstått. Tyskarna ser kraftigt ner på någon som just börjat heja på Bayern München, Wolfsburg eller Leipzig (den senare ses nog som en dödssynd) och detta har lett till en genomgående stigmatisering av temat. Att man inte kan heja på ett framgångsrikt lag, för då är man plast, är en vedertagen tes. Varför?
Social media har en stor del i detta. Som jag nämnde ovan har Twitter påverkat och styrt. I dagens samhälle behöver man inte ens gå till sitt lokala Kneipe för att bi sedd som plast, numera behöver man bara klicka på appen. På så sätt har stigmat förstärkts i vårt samhälle och på så sätt har antalet supportrar av mindre klubbar ökat kraftigt, ty det är inte accepterbart att heja på ett framgångsrikt lag, men blir direkt dömd och förbisedd. I Tyskland kan även en rädsla för att få sin klubb alltför kommersialiserad ha påverkat starkt. Rädslan för att klubbkänslan ska försvinna och att man ska tappa den där kärleken, den där tillhörigheten man har till sin grupp. Fans som hejar ppå mindre klubbar, eller tradiitionsrika sådana, brukar ha en mycket tightare sammanhållning, mycket på grund av deras klubbs utsatthet. De är stolta på grund av deras flrmåga och styrka att nästan bli än mer lojala när det går dåligt för klubben. Det är beundransvärt, men förrädiskt. Snart övergår denna stolthet till en fientlig aggressiv stämning mot nyligen framgångsrika klubbars fans. Det är här klyftan skapas. Det är det här som är stigmat och måhämda även vad som behöver lösas.
Stigmat har förstärkts i och med Leipzig. Tyskarna är rädda för att sina lag ska kommersialiseras och just samma process går igång igen, men tio gånger starkare. Härifrån växer hatet mot RB, någonting som jag förvisso delar till stor del.
Notera här att jag inte anklagar någon för någonting, ty då skulle jag anklaga mig själv för samma sak. Jag har själv sett ner på nyblivna Gladbach-supportrar,nyblivna Bayern-fans eller ännu värre, nya RB-fans. Jag är lika mycket en del av detta som många andra och det är ett synsätt som är svårt att ändra, därför är det ett stigma. Det är vedertaget, det är som det är och således svårt att göra någonting åt om det ens går. Som tidig konnässör av tysk fotboll var jag aldrig nära något av de stora nyligen framgångsrika lagen, det kändes inte rätt- Varken mot min Stuttgart-hejande far, eller mot mig själv. Jag önskade vara en del av en minoritet, ville vara hipster och ville kanske även kunna undvika att kallas plast. Eintracht blev det och fan vad jag är nöjd med det.
Ja, det ter sig som man måste finna en ursäkt för att heja på Dortmund, Bayern eller dylikt numera. De flesta ursäkterna är fullt rimliga, men att ursäkter ens behövs är en tragedi i sig. Behöver det ändras? Kanske. Går det att ändra? Nja, vi behöver nog bara låta stormen pASSEra.
Danke.
