Tyskland
2011-02-10 02:05
Deutschland 1-1 Italien: En match med blandade känslor
Då var det dags för en klassiker på klassisk mark. Tyskland mot Italien. Sammanlagt har nationerna inte mindre än 7 VM-guld, och otaligt många medaljer. Historiskt sett har Italien dragit det längsta strået lagen emellan, men idag är det förgångna glömt. Ja, nästan i alla fall.
Kaldon Kalasho
12 kommentarer
Dagarna inför matchen stod givetvis Dortmundlirarna i medias blickpunkt. Det passade ju så bra: Westfalenstadion, Tyskland-Italien, Dortmund som serieledare, och 5 av Bundesligas bästa spelare i truppen. Det var upplagt för en ”gulsvart” fest. Jag var dock tveksam till huruvida Jogi tänkte testa nya spelare, eller starta med det djupt inrotade Löwska spelet, det lutade för mig åt det sistnämnda. Mina för anor bekräftades när jag såg en i princip ordinarie startelva:
Neuer
Lahm-Mertesacker-Badstuber-Aogo
Schweinsteiger-Khedira
Müller-Özil-Podolski
Klose
Mycket intressant att Löw valde Aogo före den oerhört starke Schmelzer. Aogo ska ha imponerat på Jogi under träningarna, och belönades alltså med en plats i startelvan. Vidare så får en Bayernbänkvärmare vid namn Klose fortsatt förtroende. ”Er ist mein Man”, säger Löw.
Förutsättningarna för något tekniskt spel var usla. Mattan i Dortmund var under all kritik, något som skulle sätta spår i Tysklands annars så välfungerande passningsspel.
Första halvlek
Tyskland började i ett osannolikt högt tempo, där man direkt från början satte press på Italienarna. Man var direkt på plats i offensivt straffområde, när Podolski och Özil från början direkt penetrerade Italiens försvarslinje. Tyskland pressade högt och aggressivt i försvarsspelet. Framåt så gick bollen som på ett snöre, där italienarna knappt fick låna boll.
Efter dryga kvarten fick vi då slutligen utdelning för vår fina offensiv. Philipp Lahm och Thomas Müller, två lirare som hittar varandra i sömnen, snurrade upp den italienska högersidan. Thomas spelar sedan en pass till Mesut, som i sin tur klackar fram bollen på ett tillslag tillbaka till Müller. Så kylig som Thomas är så lägger han bollen snett in till Miro, trots att nr. 13 hade en utomordentlig möjlighet att göra mål själv. Istället fick ”Torgarant-Miro” göra mål nummer 59 i DFB-trikot, och 1-0 efter ett utomjordiskt vackert kombinerat spel drag. Özil givetvis hjärnan bakom det hela, ”geistes-blitz” från Mesut, sade kollegorna på ARD.
Den väloljade maskinen fortsatte att rulla på med ett mycket tryggt passningsspel, trots det usla underlaget. Inte långt efter 1-0 målet fick Miro ett kanonläge till 2-0, men Buffon skar av vinkeln skickligt.
Efter 35 minuters spel började gubbarna att slappna av lite väl mycket. Italienarna blev fräckare, och vågade flytta fram mer folk i offensiven. Framförallt De Rossi och Cassano var luriga att möta. Det holländska domarteamet fick göra några till synes, svettiga beslut kring straffsituationer för Italien, som kände sig orättvis behandlade av domaren.
Man kan sammanfatta första halvlek med ett halvt leende. De första 30-35 minuterna spelade vi riktigt bra, men släpper sedan mycket onödigt in italienarna i matchen. Till andra halvlek fick Mario Götze ersätta framspelaren till 1-0, Thomas Müller.
Andra halvlek
Efter pausvilan väntade jag mig en ny anstormning av laget, men så blev inte fallet. Istället fick vi se några halvchanser, där Podolski provade att skjuta med, hör och häpna, högerfoten! Men han fick direkt vibbar att kan bör undvika det i framtiden, då han gjorde illa sig själv i samband med skottet, och att skottet var ganska uselt.
Jogi reagerade efter en timmas spel, och började byta ut spelare friskt, något som givetvis hör till när det handlar om träningslandskamper. Mats Hummels, Jerome Boateng, och Kevin Grosskreutz fick alla chansen att visa upp sitt kunnande. Speciellt de båda Dortmundsönerna förtjänade att få visa upp sig, då de båda varit riktigt bra under säsongen. Speciellt Mats Hummels. Givetvis jättekul att vi får se dessa unga lirare i en sådan här match, men alla bytena dödade rytmen och matchen tappade väldigt mycket i underhållningsvärde.
Det blev dock inget roligt inhopp för Mats, som blev inblandad i Italiens kvittering. Efter kamp i mitten, där Italien till slut fick loss bollen, så kom Rossi fri med Neuer. Manuel parerade först i världsklass, men kunde inget göra när Rossi högg som en kobra på returen och satte dit 1-1, som även blev slutresultatet.
Tankar efter matchen
Det blev till slut en besvikelse resultatmässigt, där många hade väntat sig ”revansch” för matchen i Dortmund 2006. Själv tycker jag att det stundtals såg riktigt bra ut med spelet, men jag vill än en gång trycka på det usla underlaget. Man såg tydligt att något inte stämde, då bollen alltför ofta studsade väldigt ovanligt och obehagligt.
Mycket konstigt att Jogi inte släppte in Schmelzer i matchen. Aogo gjorde en fullt godkänd insats, men i mitt tycke så borde en så pass formstark spelare som Marcel Schmelzer minst fått sisådär en halvtimma-20 minuter. Ännu ett argument är ju att vänsterbackspositionen är lagets svagast bemannade position. Det finns många spelare som kan spela där som t.ex. Marcel Schäfer, Aogo, Jansen, Schmelzer, Schwaab, med mera. Men just för att den är lite svagare, så tycker man att rotation bör ligga nära till hands, om nu Jogi inte tyckte att Aogo gjorde en felfri insats, men jag tvekar på det.
Italienarna då. Många säger att italiensk fotboll är ”am Boden”, som vi så fint säger på tyska. Det är mycket möjligt att ligan är påväg neråt, men idag fick vi se ett italienskt landslag med många individuellt mycket bra spelare. De verkade dock inte fungera som ett lag riktigt, utan flera av deras farliga situationer, och målet för den delen, kom ur tillfälligheter där våra spelare sov. Man kan argumentera en hel del kring straffsituationerna, och visst var det klurigt. I mitt tycke skulle Italien ha en straff, det när Mertesacker sparkade ner Cassano i slutet av första halvlek. Övriga situationer var ju mycket tveksamma, t.ex. när Aogo glidtacklade bollen till hörna, och fick bollen på armarna som var tätt intill kroppen. Jag menar, armarna kan ju inte bara försvinna. Eller en annan situation i andra halvlek, där försvarsspelaren Chiellini kastade sig ganska barnsligt på italienskt manér efter närkamp med Götze. Viktigt att poängtera dock var att Tyskland också borde ha fått straff, när Motta tog ett stryptag runt Badstuber precis i början av matchen, och drog ner Holger. Allt som allt så tycker jag att domaren gjorde en godkänd insats.
Intressant var hur mycket respekt de italienska spelarna hade för våra spelare. Efter matchen jublade Italien över resultatet, som tydligen var en stor framgång för dem. Den etablerade stormålvakten Buffon hade även några ord med vår käre Manuel, där han gjorde positiva gester och tummen upp. Förmodligen var det beröm till Neuer, vilket givetvis är oerhört stort.
Bäst i Tyskland: Holger Badstuber och Manuel Neuer. Badstuber var för mig en klippa idag i backlinjen. Var på tårna, och läste spelet oerhört fint. Starkt av den
gode Holger, som haft en relativt tuff period i ligan. Och Manuel då. Han är helt felfri idag. Han kan knappast belastas för målet, speciellt då han gjorde en kanonräddning i första läget. Han var lugnet personifierat vid hörnor och inlägg, visade som vanligt goda reflexer och tog i princip allt som kom på mål. Sedan utgör han även ett hot framåt med en riktigt fin speluppfattning, passnings fot, och monsterutkast. Världens bästa målvakt.
Bäst i Italien: Chiellini. Dundrade fram på kanten i varje anfall, och var för det mesta säker i defensiven. En bra insats.
Matchens sämsta: Mottas aktioner. Landslagsdebut, och efter mindre än några få minuter så sätter han avtryck, i negativ bemärkelse. Han drar ner Badstuber mycket onödigt i straffområdet, något som borde resulterat i straffspark. Sedan spelar han oerhört fult, där han t.ex. sparkade ner Sami mycket bryskt. Mycket tråkigt när det handlar om en träningslandskamp.
Härnäst följer Kazakstan i EM-kvalet, hemma i Kaiserslautern på klassiska Betzenberg. Tyskland vann senast mot Kazakstan bekvämt med 3-0 på bortaplan, och vill nu utöka sin ledning i EM-kvalsgruppen.
AUF GEHTS DEUTCHLAND!!
Neuer
Lahm-Mertesacker-Badstuber-Aogo
Schweinsteiger-Khedira
Müller-Özil-Podolski
Klose
Mycket intressant att Löw valde Aogo före den oerhört starke Schmelzer. Aogo ska ha imponerat på Jogi under träningarna, och belönades alltså med en plats i startelvan. Vidare så får en Bayernbänkvärmare vid namn Klose fortsatt förtroende. ”Er ist mein Man”, säger Löw.
Förutsättningarna för något tekniskt spel var usla. Mattan i Dortmund var under all kritik, något som skulle sätta spår i Tysklands annars så välfungerande passningsspel.
Första halvlek
Tyskland började i ett osannolikt högt tempo, där man direkt från början satte press på Italienarna. Man var direkt på plats i offensivt straffområde, när Podolski och Özil från början direkt penetrerade Italiens försvarslinje. Tyskland pressade högt och aggressivt i försvarsspelet. Framåt så gick bollen som på ett snöre, där italienarna knappt fick låna boll.
Efter dryga kvarten fick vi då slutligen utdelning för vår fina offensiv. Philipp Lahm och Thomas Müller, två lirare som hittar varandra i sömnen, snurrade upp den italienska högersidan. Thomas spelar sedan en pass till Mesut, som i sin tur klackar fram bollen på ett tillslag tillbaka till Müller. Så kylig som Thomas är så lägger han bollen snett in till Miro, trots att nr. 13 hade en utomordentlig möjlighet att göra mål själv. Istället fick ”Torgarant-Miro” göra mål nummer 59 i DFB-trikot, och 1-0 efter ett utomjordiskt vackert kombinerat spel drag. Özil givetvis hjärnan bakom det hela, ”geistes-blitz” från Mesut, sade kollegorna på ARD.
Den väloljade maskinen fortsatte att rulla på med ett mycket tryggt passningsspel, trots det usla underlaget. Inte långt efter 1-0 målet fick Miro ett kanonläge till 2-0, men Buffon skar av vinkeln skickligt.
Efter 35 minuters spel började gubbarna att slappna av lite väl mycket. Italienarna blev fräckare, och vågade flytta fram mer folk i offensiven. Framförallt De Rossi och Cassano var luriga att möta. Det holländska domarteamet fick göra några till synes, svettiga beslut kring straffsituationer för Italien, som kände sig orättvis behandlade av domaren.
Man kan sammanfatta första halvlek med ett halvt leende. De första 30-35 minuterna spelade vi riktigt bra, men släpper sedan mycket onödigt in italienarna i matchen. Till andra halvlek fick Mario Götze ersätta framspelaren till 1-0, Thomas Müller.
Andra halvlek
Efter pausvilan väntade jag mig en ny anstormning av laget, men så blev inte fallet. Istället fick vi se några halvchanser, där Podolski provade att skjuta med, hör och häpna, högerfoten! Men han fick direkt vibbar att kan bör undvika det i framtiden, då han gjorde illa sig själv i samband med skottet, och att skottet var ganska uselt.
Jogi reagerade efter en timmas spel, och började byta ut spelare friskt, något som givetvis hör till när det handlar om träningslandskamper. Mats Hummels, Jerome Boateng, och Kevin Grosskreutz fick alla chansen att visa upp sitt kunnande. Speciellt de båda Dortmundsönerna förtjänade att få visa upp sig, då de båda varit riktigt bra under säsongen. Speciellt Mats Hummels. Givetvis jättekul att vi får se dessa unga lirare i en sådan här match, men alla bytena dödade rytmen och matchen tappade väldigt mycket i underhållningsvärde.
Det blev dock inget roligt inhopp för Mats, som blev inblandad i Italiens kvittering. Efter kamp i mitten, där Italien till slut fick loss bollen, så kom Rossi fri med Neuer. Manuel parerade först i världsklass, men kunde inget göra när Rossi högg som en kobra på returen och satte dit 1-1, som även blev slutresultatet.
Tankar efter matchen
Det blev till slut en besvikelse resultatmässigt, där många hade väntat sig ”revansch” för matchen i Dortmund 2006. Själv tycker jag att det stundtals såg riktigt bra ut med spelet, men jag vill än en gång trycka på det usla underlaget. Man såg tydligt att något inte stämde, då bollen alltför ofta studsade väldigt ovanligt och obehagligt.
Mycket konstigt att Jogi inte släppte in Schmelzer i matchen. Aogo gjorde en fullt godkänd insats, men i mitt tycke så borde en så pass formstark spelare som Marcel Schmelzer minst fått sisådär en halvtimma-20 minuter. Ännu ett argument är ju att vänsterbackspositionen är lagets svagast bemannade position. Det finns många spelare som kan spela där som t.ex. Marcel Schäfer, Aogo, Jansen, Schmelzer, Schwaab, med mera. Men just för att den är lite svagare, så tycker man att rotation bör ligga nära till hands, om nu Jogi inte tyckte att Aogo gjorde en felfri insats, men jag tvekar på det.
Italienarna då. Många säger att italiensk fotboll är ”am Boden”, som vi så fint säger på tyska. Det är mycket möjligt att ligan är påväg neråt, men idag fick vi se ett italienskt landslag med många individuellt mycket bra spelare. De verkade dock inte fungera som ett lag riktigt, utan flera av deras farliga situationer, och målet för den delen, kom ur tillfälligheter där våra spelare sov. Man kan argumentera en hel del kring straffsituationerna, och visst var det klurigt. I mitt tycke skulle Italien ha en straff, det när Mertesacker sparkade ner Cassano i slutet av första halvlek. Övriga situationer var ju mycket tveksamma, t.ex. när Aogo glidtacklade bollen till hörna, och fick bollen på armarna som var tätt intill kroppen. Jag menar, armarna kan ju inte bara försvinna. Eller en annan situation i andra halvlek, där försvarsspelaren Chiellini kastade sig ganska barnsligt på italienskt manér efter närkamp med Götze. Viktigt att poängtera dock var att Tyskland också borde ha fått straff, när Motta tog ett stryptag runt Badstuber precis i början av matchen, och drog ner Holger. Allt som allt så tycker jag att domaren gjorde en godkänd insats.
Intressant var hur mycket respekt de italienska spelarna hade för våra spelare. Efter matchen jublade Italien över resultatet, som tydligen var en stor framgång för dem. Den etablerade stormålvakten Buffon hade även några ord med vår käre Manuel, där han gjorde positiva gester och tummen upp. Förmodligen var det beröm till Neuer, vilket givetvis är oerhört stort.
Bäst i Tyskland: Holger Badstuber och Manuel Neuer. Badstuber var för mig en klippa idag i backlinjen. Var på tårna, och läste spelet oerhört fint. Starkt av den
gode Holger, som haft en relativt tuff period i ligan. Och Manuel då. Han är helt felfri idag. Han kan knappast belastas för målet, speciellt då han gjorde en kanonräddning i första läget. Han var lugnet personifierat vid hörnor och inlägg, visade som vanligt goda reflexer och tog i princip allt som kom på mål. Sedan utgör han även ett hot framåt med en riktigt fin speluppfattning, passnings fot, och monsterutkast. Världens bästa målvakt.
Bäst i Italien: Chiellini. Dundrade fram på kanten i varje anfall, och var för det mesta säker i defensiven. En bra insats.
Matchens sämsta: Mottas aktioner. Landslagsdebut, och efter mindre än några få minuter så sätter han avtryck, i negativ bemärkelse. Han drar ner Badstuber mycket onödigt i straffområdet, något som borde resulterat i straffspark. Sedan spelar han oerhört fult, där han t.ex. sparkade ner Sami mycket bryskt. Mycket tråkigt när det handlar om en träningslandskamp.
Härnäst följer Kazakstan i EM-kvalet, hemma i Kaiserslautern på klassiska Betzenberg. Tyskland vann senast mot Kazakstan bekvämt med 3-0 på bortaplan, och vill nu utöka sin ledning i EM-kvalsgruppen.
AUF GEHTS DEUTCHLAND!!
