Det är som upplagt för en folkfest på Armando Picchi. Med två omgångar kvar av serien blir fredagskvällens möte mot playoffjagande Brescia vår sista hemmamatch. Det talas om att Curva Nord sålts ut, den exakta publiksiffran blir vi varse om inom ett par timmar. Allt annat än publikrekord (det nuvarande ligger på 7018 från Speziamatchen) för den nuvarande säsongen vore en missräkning.

Piazzan verkar mer laddad än någonsin. Det är inte så konstigt med tanke på att det går att dra ganska likartade paralleller till kvällens drabbning och playoffduelen lagen emellan från 2009. Första mötet slutade 2-2 på Mario Rigamonti (Diamanti och Tavano målskyttar för Livorno). I returen på Armando Picchi körde Amaranto över Brescia med 3-0 (mål av Tavano, Diamanti och Bergvold), och stadion exploderade i total eufori till tonerna av curvans sånger och vajande flaggor. Förhoppningsvis kan vi se något liknande ikväll.

I Brescia finns en inte helt ofarlig anfallsduo i Andrea Caracciolo (15 mål) och Lecce-lånet Daniele Corvia (13 mål). Men om vi kollar på den moderna historien mellan de två lagen har Brescia haft förtvivlat svårt att slå Livorno. På de nio senaste mötena har Brescia bara mäktat med en vinst, medan Livorno vunnit fem. Senaste matchen i december slutade mållöst.

De senaste rapporterna tyder på att Nicola har fullt manskap och kan därför ställa upp med bästa möjliga startelva (bortsett från långtidsskadade Siligardi). Förra matchens resultat tillhör det förflutna, nu gäller det att bärga tre poäng och ta ytterligare ett steg närmare Serie A. När vi förra säsongen mer eller mindre slogs för överlevnad i Serie B, med något av en ödesmatch borta mot Brescia mot slutet av säsongen, står vi idag på dörrgaveln till högsta serien.

Vinci per me, vinci per me, dai Livorno ale', devi vincere!