Tyskland
2012-09-26 20:42
Täglicher Fußball: Die spinnen, die Römer
Magnus Falk
Nu leker vi lite granna med orden. För alla er som kan er Asterix och Obelix på tyska och det kan man ju; så vet man att "De är galna, Romarna" blir "die spinnen, die Römer". Vänder man till fotbollstyska, så hamnar man naturligtvis på det stora torget Römer i Frankfurt, för galenskapen är lös i Frankfurt och Mainhattan. Nykomling och tretton pinnar. Inte sedan Hoffenheims entré för några år sedan har en nykomling tagit för sig på detta sättet och som VfB-fan, så vet man att det handar massor om Armin Veh.
För han trivs nu, den gode augsburgaren. Han var på s.k "Abstell-gleis" under några år. Efter triumfen i Stuttgart och det högst oväntade ligaguldet 2007, så vandrade han via Wolfsburg och Hamburger SV till ingenmansland. Likt den unge Werther i Goethes roman eller den gamle hjälten Kaspar Hauser, så levde han ett liv med en massa frågetecken. Michael Ende skrev "Momo-Tidstjuven" och det var just detta det handlade om. Veh ville tillbaka till den tid när han kunde leva ett tränarliv utan press, utan konsterr, utan ett mediauppåd och journalister som bevakade varje steg, som låg utanför träningsanläggningen i sovsäckar och som skrev spaltmeter om en sprucken tånagel. Veh ville ha något nytt att bita i; bortanför rampljuset och i en klubb där han kunde forma laget som han ville och utan press. När der Römer-club vinkade; då kom Veh. Hessens launische Diva fick en tränare som var sugen på att återigen bygga upp något från noll och efter att ha tagit upp laget till Bundesliga så har han i godan ro knåpat ihop ett lag med god slagkraft. Trapp i målet är ett riktigt kap, han har lyft unge Jung till svindlande höjder, han har kraftpaket i Aigner och Lanig, snabbhet och taktik i Inui, samt ungdomlig idealism i Rode. Armin Veh har smidit guld av ingenting förut. VfB-laget som vann 2007 var ingalunda ett guldlag, men han lyckades att få de unga Tasci och Khedira samarbeta med de äldre rutinerade Pardo, Delpierre och Hildebrand, samtidigt som Gomez och Cacau gjorde mål. Så Veh kan och han älskar att slå ur underläge. Det börjar långsamt pysa ut med skogarna kring Commerzbank-Arena och i gamla staden Sachsenhausen, där skålas det i Apelwoi. Som det skall vara.
Om Frankfurt klarar att hålla ihop denna trupp, lag, moral och spel under hela sösongen, det låter jag vara osagt. Att igår plocka upp 0-2 till 3-3 mot Dortmund, det talar för att något stort börjar bildas i Frankfurt och kanske Asterix-uttrycket kan användas, fast kanske lätt förändrat till "Die spinnen beim Römer."
För han trivs nu, den gode augsburgaren. Han var på s.k "Abstell-gleis" under några år. Efter triumfen i Stuttgart och det högst oväntade ligaguldet 2007, så vandrade han via Wolfsburg och Hamburger SV till ingenmansland. Likt den unge Werther i Goethes roman eller den gamle hjälten Kaspar Hauser, så levde han ett liv med en massa frågetecken. Michael Ende skrev "Momo-Tidstjuven" och det var just detta det handlade om. Veh ville tillbaka till den tid när han kunde leva ett tränarliv utan press, utan konsterr, utan ett mediauppåd och journalister som bevakade varje steg, som låg utanför träningsanläggningen i sovsäckar och som skrev spaltmeter om en sprucken tånagel. Veh ville ha något nytt att bita i; bortanför rampljuset och i en klubb där han kunde forma laget som han ville och utan press. När der Römer-club vinkade; då kom Veh. Hessens launische Diva fick en tränare som var sugen på att återigen bygga upp något från noll och efter att ha tagit upp laget till Bundesliga så har han i godan ro knåpat ihop ett lag med god slagkraft. Trapp i målet är ett riktigt kap, han har lyft unge Jung till svindlande höjder, han har kraftpaket i Aigner och Lanig, snabbhet och taktik i Inui, samt ungdomlig idealism i Rode. Armin Veh har smidit guld av ingenting förut. VfB-laget som vann 2007 var ingalunda ett guldlag, men han lyckades att få de unga Tasci och Khedira samarbeta med de äldre rutinerade Pardo, Delpierre och Hildebrand, samtidigt som Gomez och Cacau gjorde mål. Så Veh kan och han älskar att slå ur underläge. Det börjar långsamt pysa ut med skogarna kring Commerzbank-Arena och i gamla staden Sachsenhausen, där skålas det i Apelwoi. Som det skall vara.
Om Frankfurt klarar att hålla ihop denna trupp, lag, moral och spel under hela sösongen, det låter jag vara osagt. Att igår plocka upp 0-2 till 3-3 mot Dortmund, det talar för att något stort börjar bildas i Frankfurt och kanske Asterix-uttrycket kan användas, fast kanske lätt förändrat till "Die spinnen beim Römer."
