Ekonomisk analys: Vilken kultur vill vi ha?

Det är svårt att synliggöra en företagskultur, då den utgörs av de värderingar, idéer och normer ledande personer står för. Det räcker inte att bara analysera ett enstaka år och tro att man träffar rätt i beskrivningen. Tillfälligheter kan förklara varför ett företag agerat som de gjort ett specifikt år och den etablerad kultur döljs bakom förklaringarna.

Otåliga chanstagare eller obotliga optimister?

Det är påfallande ofta senaste åren som AIK medgett att investeringar som gjorts tyvärr har förstört kostandsläget innevarande år, men att de ska generera intäkter kommande år istället.

2007 förlorade AIK 8,3 miljoner på driften (exklusive spelarförsäljningar). Förklaringen var att ”Bolaget har valt att göra framåtriktade satsningar i och runt spelartruppen som genererar kostnader under 2007 men som antas generera värde under kommande år”. 2008 förlorade AIK 22 miljoner på driften och förklaringen löd åter igen att ”Flera parallella framåtriktade satsningar har gjorts där avkastningen kommer först på sikt”. Efter det fantastiska 2009, som mäkligt nog inte räckte till för att nå ett positivt ekonomiskt resultat, försvarade AIK sig med att ”De positiva ekonomiska konsekvenserna av de sportliga framgångarna 2009 bedöms komma 2010 och 2011”. AIK kommer att gå back runt 20 miljoner i driften 2010 och vi är många som undrar när de positiva effekterna ska komma?

Externa krav styr handlandet eller hybrisen kring AIK som storklubb?

Som utomstående betraktare får man ofta intrycket av att bolaget tar beslut som är direkt ekonomiskt olämpliga men som motiveras utifrån förväntningar om hur AIK bör agera.

I augusti 2003 gjorde AIK en nystart, med ett annorlunda grundspel än tidigare. Nya spelartyper behövdes och ”detta var en icke budgeterad kostnad för 2003, men investeringar vi ändå behövt göra inför säsongen 2004”. Satsningen gick inte hem och 2004 blev både sportligt och ekonomiskt en katastrof. Vem krävde egentligen att en kostsam satsning behövdes göras, efter att laget slutat femma året innan och ekonomin var allt annat än stark?

Ett annat exempel som ställer till ekonomiska problem för AIK varje år är kriterierna för budgeteringen. 2009 kunde vi läsa att ”bolagets planering och budgetering inför 2010 bygger som tidigare år på en topp fyraplacering”. 2004 åkte AIK ur allsvenskan och året efter var det S1 som gällde. Några år senare kan vi läsa att bolaget använt en topp fyraplacering som grund för budgeteringen sedan en tid tillbaka.

Tack vare guldet 2009 vågade AIK skylta med sin optimistiska budgetering, men som ekonom och med AIK:s sportsliga historia under 2000-talet i bakhuvudet undra man varför bolaget känner att de måste ha en så aggressiv planering? I realiteten betyder det att de sätter sig i en situation där de vet att förr eller senare kommer AIK inte topp fyra och då kommer de ekonomiska förlusterna som ett brev på posten.

Om AIK hade haft ett stort eget kapital att luta sig tillbaka på kan jag förstå att man väljer en allt för optimistisk budget för att eventuellt nå en bättre sportslig framgång, men AIK har aldrig haft den sitsen. Intrycket från möten med folk inom bolaget är att de ekonomiska konsekvenserna får ge vika för argument om nödvändigheten av sportsliga mål värdig en storklubb. Vi är AIK och hur skulle det se ut som vi inte åtminstone budgeterade för topp fyra? I min värld skulle en klubb som AIK kunna ha en budget som klarar en mittenplacering samtidigt som man ändå har ett sportsligt mål att komma topp fyra. Även om AIK budgeterar med en placering i mitten så har de råd att ha en spelartrupp som i kostnader kommer att vara bland de högre i allsvenskan.

Arrogans eller stor naivitet?

När AIK väljer att delvis förklara ett sämre resultat i driften än budgeterat är det ett ord som återkommer varje år de senaste fyra åren, nämligen ”sign-on”. Sign-on är kort och gott en engångssumma som går direkt till en spelare när han ansluter till AIK, närmast att beskriva som en extra lön som utslaget på den kontraktslängd spelaren har säger en del om spelarens totala löneanspråk under sin tid i AIK.

2007 hette det att ”kostnader av engångskaraktär såsom sign-on –och förlängningsbonus till enskilda nyckelspelare” förklarade ökningen av rörelsens kostnader. 2008 fick vi läsa att ”sign-on och agentkostnader vid förvärv av spelare betraktas som en extraordinär kostnad och har inte budgeterats vilket leder till en avvikelse mot budget”. Förvaltningsberättelsen för 2009 upprepar nästan identiskt kommentaren om sign-on från 2008 i förklaringen till att resultatet inte blev bättre än det blev efter guldet. Föga överraskande förklaras delvis det usla siffrorna hittills 2010 med ”ökningen för posten personalkostnader består till större delen av ökade lönekostnader för sign-on”.

Jag vet att AIK fortfarande ser sign-on som en extraordinär kostnad och att man därför inte budgeterar med den. När en kostnadspost dyker upp varje år i fyra år och är en stor del av förklaringen till ett sämre resultat, varför inkluderar man den inte i budgeten? Den naturliga följdfrågan blir att om en sådan betydande kostnadspost inte ingår i budgeten, varför har folk fått spendera stora summor på sign-on varje år i fyra år? Behandlingen av sign-on visar på en bristande respekt för budgetarbete och budgetuppföljning. Men den visar också att AIK inte tror att särskilt många med ett ekonomiskt intresse följer rapporteringen.

Intrycken ovan förstärktes på det möte AIK Fotbollsförening hade här om dagen när det sades angående 2010 att ”Sportbudgeten har dragits över å det grövsta” samt att ”2009 kunde ha varit ett lika dåligt år, men vi var dopade av dubbla guld”. Vilka signaler sänder det när det gång på gång är så uppenbart att folk som är insatta i AIK:s ekonomi ser precis vad som håller på att hända, men gör inget åt det? Intrycket blir något i stil med att; bara för att AIK är en fotbollsklubb så behöver vi inte ta ekonomin på allvar.

Sammanfattning

Hos vanliga människor är det intäkterna som styr de kostnader man kan ha. I AIK är intrycket att kostnaderna sätts först, bland annat med utgångspunkt i diverse subjektiva krav på vad spelartruppen borde prestera under året och vilket tabellplacering ett lag som AIK ska ha. Därefter byggs förhoppningar upp om intäkter som matchar dessa kostnader. Här kanske förklaringen bakom den återkommande topp fyrabudgeteringen ligger och skälet till att marknadsavdelningen har svårt att nå sin budget?

Utan tvivel verkar det vara så att det ekonomiska arbetet inte har tagits på allvar inom AIK. Budgetöverträdelser inom sporten har förklarats med att satsningar måste göras, en stjärna måste ersättas med något likvärdigt och att AIK inte kan bli indragen i bottenstriden.

Sportsliga överväganden har fått dominera en debatt där de ekonomiska konsekvenserna ignorerats. Det är svårt att se en korrelation mellan satsningar och sportsliga resultat, istället ges intrycket av att extraordinära satsningar blivit en permanent del av sportens rörelse.

AIK:s budgetarbete ser ut att baseras på förhoppningen att de positiva effekterna ska komma, i istället för att ha tålamodet och först se att de verkligen sker. När de sportsliga argumenten står i förarsätet leder en sådan syn till att nya spelare tas in innan förhoppningsfulla affärer för de som är på väg ut hinner realiseras. Riskerna ökar i AIK:s ekonomi och för ett bolag med så små marginaler som AIK levt under de senaste åren leder varje felsteg till tvingande åtgärder i driften som lång ifrån är optimala för klubbens framtid.

Hur ändrar man en företagskultur?

Det finns inget enkelt svar på den frågan men i AIK:s fall tror jag att medlemmarna spelar en avgörande roll. Ansvaret för att rätt värderingar och normer genomsyrar en verksamhet ligger hos en styrelse och i AIK:s fall ses den bemanningen just nu över.

Jag tror många medlemmar idag är trötta på misskötseln av AIK ekonomi. Närmare 140 miljoner back i driften av bolaget (eller 47 miljoner back inklusive spelarförsäljningar) de senaste 10 åren får räcka. En klubb i ekonomisk balans kommer att ta bättre strategiska beslut och göra lönsammare spelaraffärer. Tålamodet för att bygga upp en stark ekonomi finns bland medlemmarna, men frågan är om den finns hos ledningen? De flesta fansen är insatta i grunderna i ekonomiskt tänkande och ställer kravet att ledningen i AIK tar en öppen och ärlig debatt i ämnet samt visar att en sund ekonomisk inställning är en naturlig del av den respekt vi visar för en klubb som AIK.

AIK Fotbollsförening sitter på en nyckelposition och är de som kan kräva att AIK tar den ekonomiska debatten med medlemmarna samt att ledningen i bolaget vaknar upp för den verklighetsbild som finns i medlemmarnas syn på den sportsliga kravbilden. När ansvariga från bolaget får möta medlemmarna i diskussioner kring tex. budget och kostnader för herrlaget blir det personliga ansvaret blir mer tydligt hos båda parter. Det blir svårt att komma undan med felaktiga bortförklaringar och den kultur AIK:s medlemmar står för får en ärlig chans att påverka de styrande i klubben.