På sekunden 20:30 satte domaren igång matchen mellan Greuther Fürth och St. Pauli. Ganska snart kunde man skönja ett ganska nyckfullt spel som böljade fram och tillbaka där dock Fürth visade mer kvalitet i det offensiva spelet. Icke minst genom Hrgota som ställde till det för St. Paulis backlinje med sin stundtals irriterande och irrationella spelstil.

Och ändå var det St. Pauli som, genom den före detta Blåvitt-spelaren Sebastian Ohlsson, fick den bästa chansen efter dryga tio minuter då han kanske borde kunnat förvalta sitt läge innanför straffområdet bättre än vad som nu blev fallet.

Efter Ohlssons chans var det som om St. Pauli fick lite nytt mod och flyttade fram positionerna: mer boll, mer fasta situationer, mer möjligheter. Men, i ärlighetens namn, inte med så mycket kvalitet. I den 17:e minuten stänkte så plötsligt Henk Veerman in 1-0 till St. Pauli, men domaren underkände målet för handboll. Lite diskussioner uppstod, men de flesta verkade ändå efter ett litet tag ta domarens beslut med sans.

Därefter följde egentligen samma böljande och intetsägande spel som så ofta kännetecknar 2. Bundesliga. Men så plötsligt händer det: hemmalagets Branimir Hrgota stänker in 1-0 i slutet på halvleken på ett skott långt utifrån bakom Robin Himmelmann. Inte rättvist, men heller inte oväntat i en nyckfull match så här långt.

St. Paulis coach Luhukay kunde inte göra annat än att sucka tungt när domaren blåste av för halvtid. Och fundera på hur en vändning skulle kunna gå till.

Men, men... Andra halvlek fortsatte dessvärre i samma mediokra stil. Bollen ville inte St. Paulis väg den här kvällen, och när Fürths Leweling och Keita-Ruel inom loppet av ett par minuter i matchens slutskede kan trycka in såväl två- som tre-noll så var det ett såväl logiskt som frustrerande slutresultat.

Det här var ingen kul kväll. Det var – för att tala klarspråk – i själva verket en riktigt pissig tisdag i januari. Men, men... Låt oss hoppas på bättre dagar framöver.