Mellan att vandra fram och tillbaka mellan Kroksbäck IP och Plan 9 i fredags, för att senare på eftermiddagen inse att damerna istället tränade på Malmö IP, till spelet – och frontalkrocken med Piteå – i söndagens cup-premiär… ja, det har lämnat en snapphane överkörd ute på Pildammsvägen.
Man kan prata om marginaler.
Men i år ska det inte handla om marginaler mot lag från nedre halvan.
Det här var andra gången på kort tid som damerna gjorde en nästan identisk kopia av en match från höstens seriespel – mot samma motstånd, på samma sätt.
Den enda som sticker ut är Bajen-matchen, där vi på något märkligt sätt vann 2–0 trots att matchbilden sa något helt annat.
Jag hade kunnat fortsätta i den där bitterheten.
Men idag ska det handla om herrarna.
Som ni hör var det en tämligen småsur snapphane som tog sig in till stan för att se vad Ramírez kunde kräma ur sitt lag dagarna innan cupäventyret drar igång.
Och det gör man efter ännu ett spanskt läger som varit allt annat än optimalt.
Regn. Sjukdomar. Ytterligare förluster i bagaget.
När ska vinden vända och sluta slå rakt i seglet?
För segelbåten är sjösatt – men den tar fortfarande in vatten. Skrovet bär spår från fjolårets storm.
Nya matroser har plockats upp:
- Jovan Milosavljević – defensiv mittfältare
- Bleon Kurtulus – mittback
- Yanis Karabelyov – defensiv mittfältare
Till ett lag som redan har åtta innermittfältare:
Otto, Lundbergh, Kenan, Skogmar, Haksa, AC, Loukili och Lasse B Johnsen.
Även om Lasse och Loukili lämnar står vi fortfarande med åtta centrala mittfältare – samtidigt som vi har bara två yttrar efter Bolins utlåning: Ali och Sigurðsson.
(Jag är elak nu, men jag räknar inte med Vecchia.)
Allt vår spanske kommendör egentligen hade behövt är tid.
Tid att bygga upp tron i manskapet.
Tid att få besättningen att arbeta åt samma håll.
Men där ute i horisonten tornar flaggskeppet Svenska Cupen upp sig – med sina kanoner laddade av förväntningar.
Med de där uppmuntrande orden är dags för en ny rapport.
På en solig förmiddag blåstes det i pipan och herrarna samlades nere i ena hörnet för uppvärmning, följt av ett block med rörlighets- och stretchövningar. Solen försökte lura en att tro att det var några plusgrader i luften, trots att termometern sa minus. Inledningsvis kändes det ändå som att det kunde bli en behaglig stund vid sidlinjen.
Med alla halsvärmare och framför allt mössor som herrarna drar på sig så här års är det svårt att hålla koll på vem som är vem i mängden. Nyförvärven försvinner lätt i anonymiteten – men alla tre var på plats.
Uppvärmningen följdes snabbt av en press- och passningsövning på en yta ungefär i storlek med en padelplan, runt 10x20 meter. Västarna, totalt elva spelare, skulle spela runt bollen medan det andra laget pressade med endast tre spelare åt gången.
De jagande fick poäng om de hann bryta spelet och rensa bort bollen inom fem passningar. Det spelande laget behövde i sin tur nå 20 passningar för att få poäng. En enkel övning i teorin, betydligt jobbigare i praktik – särskilt för de tre som jagade.
Jag rabblar kanske inte upp exakt alla som var med, men ungefär så här såg det ut:
🟤 Yanis, Vecchia, Ponne, Jovan, Busanello, Rösler, Ekong, Hidalgo, Ali…
🔵 AC, Kenan, Kurtulus, Höög, Theo, m.fl.
Plötsligt blåstes det i visselpipan, vilket tog Palac på sängen. Den andra tränaren, Gaviña, manade på honom att fortsätta spela – signalen var nämligen riktad till jagarna, som skulle växlas av mot tre färska spelare.
På en så liten yta, med så många spelare, bjöds det på en hel del läckerheter: klackskarvar av Jovan och Vecchia, och en fin bredsida av Rösler i ett trångt läge som nästan tog det bruna laget hela vägen till 20 passningar i följd.
Men Dani och Jeppsson var snabba på fötterna och stack in dem mellan Busanello och Jovan vid 18… 19. Där dog passningssviten, och västarna fick börja om från noll.
Istället passerade västarna tjugo bara några sekunder senare i nästa växling. Då passade Arnór och Botheim på att dutta bollen fram och tillbaka mellan varandra fem–sex gånger innan den till slut letade sig vidare ut mot linjespelarna.
En stund senare for bollen högt upp i luften och AC vrålade:
” Take it! Take it! ”
Theodore Lundbergh var närmast men tappade bollen ur sikte i solen. I samma ögonblick kom vår danska kapten farande bakom honom, knuffade honom i rätt riktning och upprepade:
” Take it! ”
Med de hetsiga uppmaningarna ringande i öronen och lite vingel i steget kastade sig ungtuppen in mot Vincente, som klivit fram för att ta ner bollen för västarna. I nästa ögonblick låg de båda ungdomarna intrasslade på plasten.
Det gav AC läge att sparka ut bollen över sidlinjen, följt av ett triumferande:
” Yes! Go! ” – helt röd i huvudet.
Nästa rom röt ifrån var en annan gamling.
” Aje!!!!!! ” vrålade Ponne när han fick Kenans dobbar rakt på det benskyddsfria benet.
För mig är det ren galenskap att man inte spelar med benskydd på träning, men varje år insisterar proffsen på att köra utan en utrustning som de ändå måste bära i tävlingssammanhang.
Vecchia stod för flera fina vinklande passningar när han och Jovan huserade centralt för västarna.
Hos de blå var det istället Kenan och AC som styrde tempot. Duon ser nästan lekfull ut när de rör sig runt varandra – hoppar över bollar, skarvar i ett tillslag och erbjuder ständigt nya passningsvägar.
Kurtulus stack ut med rapp uppfattningsförmåga och kvicka beslut i trånga ytor.
Blåa vann innan man tog lite vatten, samtidigt som Ramírez delade upp lagen och drog igång med sina sedvanligt inlevelsefulla instruktioner.
Övningen var uppbyggd på ungefär en sjättedel av planen, med två små mål på vardera kortsidan.
Några utlagda, runda markörer delade upp ytan i tre zoner.
Lagen spelade 4 mot 4 i mittenzonen, där målet var att spela sig igenom till de två spelarna i end zone.
Båda måste röra bollen innan avslut fick komma – först därefter var det fritt fram att trycka av mot mål.
Duellen närmast Snapphanen:
Start i mittenzonen:
🔵 Theo, Jeppsson, Kurtulus, Karlsson
vs
🟤 Ali, Jovan, Yanis, Sigurðsson
End zone:
🔵 AC och Loukili
🟤 Vecchia och Botheim
De fyra i mitten fick även kliva in i motståndarnas end zone för att bryta den sista passningen.
🔵 En motståndare pressar högt. Kurtulus får en sidledspassning, avancerar några steg – och stannar plötsligt upp.
Försvararen som just pressat ser det inte komma och hamnar för lågt när han ska hitta tillbaka i position.
Kurtulus slår genom luckan till Loukili, som skarvar vidare till AC.
Kaptenen tar emot, vänder upp – och dunkar in bollen i insidan av stolpen.
Blåa tror att bollen är inne och släpper koncentrationen en halv sekund.
Det räcker för att Yanis ska hitta en genomskärare.
Erik lägger upp för Vecchia – men italienarens vänsterfot träffar även den stolpen.
Det svänger direkt och Jeppsson avancerar själv. Han sticker bollen mellan Ali och Jovan.
Den här gången är AC närmare både Loukili och målet. 1–0.
🟤 Bruna laget spelar runt bollen på mitten.
Tre gånger i rad hittar Yanis, Jovan – och till sist Ali – igenom till Botheim.
De två första gångerna rinner det ut i sanden, men tredje gången får norrmannen till en skarv över till Vecchia som kvitterar.
Det sista som sker är att Kurtulus drar på sig markeringen från Yanis och spelar ut till Karlsson som möter bollen med en bredsida.
Bollen seglar över huvudena på västarna. Loukili möter på volley vidare mot AC, som är så nära att nicka in bollen i mål – precis innan visslan går.
🔵 Bleon med ännu en hockeyassist till Loukili och AC:s mål.
Några sekunder senare tar det unga nyförvärvet bollen och bestämmer sig för att bara kliva förbi Yanis, avancera rakt in i getingboet av västar och peta fram bollen till Loukili.
Han viker in i banan, spelar runt Arnór och bollen rinner iväg in i det lilla målet.
AC slänger sig och får – eller inte – en touch på den. Gaviña är snabb att ropa att det inte räknas. Tro det eller ej, men det höll inte AC med om.
🟤 Yanis sätter 3/3 passningar som går fram till Botheim, som i sin tur hittar Vecchia igen.
Loukili hittar målet efter ett fint förarbete där Karlsson spelar fram till AC, som slänger sig för att få en touch på bollen.
Loukili tar över, avancerar mot bortre målet och tunnlar bulgaren med ett löst skott som retfullt sakta rullar in – till AC:s stora ovationer.
I sista spelet innan man bytte positioner drog blåa ifrån till 5–2 innan det till slut skrevs 5–4.
Noterbart: Yanis med 100 % i passningsspelet.
Men Gische vill ha det till 4–4.
AC håller inte med och käftar emot – men inte på ett kanadensiskt sätt.
När AC är en av de fyra i mitten flickar han elegant bollen över motståndarna, rakt in till anfallarna för ännu ett mål – och ropar direkt:
” 1–0, Gisch! 1–0, Gische! ”
Yanis kvitterar efter att ha nickat in en volleyassist från Sigurðsson.
AC fortsätter sedan att ropa ut varje mål hans lag gör – till Gische.
Danskens lag vinner i alla fall säkert den sista omgången innan en kort vätskepaus.
Sedan var det dags för huvudrätten på träningen: spel på ena planhalvan. Jag uppfattade det som att fokus låg på det defensiva – hur man täpper till inspel i boxen och plockar upp andrabollar som annars bjuder motståndaren på en andra våg av inlägg.
Ramírez var väldigt aktiv med individuella instruktioner till de offensiva spelarna, hur de skulle positionera sig och agera innan bollen sattes i spel igen.
Noterbart i början var den orange backlinjen:
Karlsson, Ponne, Rösler, Busa – med Kenan och Yanis framför sig.
En nyttig övning, helt klart. Och om fokus faktiskt var defensiven så var det nästan lysande utfört. Det brände egentligen bara till en eller två gånger på alla spelmoment och inlägg.
Det snyggaste stod Taha för när han som försvarare tog bollen hela vägen ner mot hörnflaggan, drog en hel 360-snurrfint och skickade Vecchia på ärende till Coop för att handla korv.
Ali vände sedan upp, hittade Loukili på kanten, som rullade in bollen i ett av de små målen som stod längs planens sidlinje.
Närmaste målchansen stod Vecchia för. Efter ett lågt inlägg fastnade bollen i ett ihopslag och låg plötsligt på ett silverfat, perfekt serverad för att hamras in i den vänstra delen av buren. Men avslutet gick rakt på målvaktens ben.
Haksa och Ali provade båda avslut utanför straffområdet, hyfsat nära att träffa målramen men utan att riktigt hota på allvar.
Noterbart är att Theodore Lundbergh fortsatt skolades som ytterback.
De sista tio minuterna blev det smålagsspel. På båda planhalvorna samtidigt, vilket gjorde att jag kände mig lite kluven – jag kan ju inte dela på mig. Till sist valde jag att följa det lag jag trodde hade störst chans att vinna.
🟤 Bruna laget bestod av:
AC , Botheim , Haksa , Karlsson , Jeppsson , Ponne (som växlade med AC)
🟤 vs 🔵 Match 1
1’ Loukili får iväg ett högt skott för blått, men Olsen klistrar bollen säkert.
2’ Karlsson provar med ett lågt skott långt utifrån. Johan tar den i famnen utan problem.
3’ Ponne smyger in i ett flygande byte och vinner boll, till blåas tydliga irritation.
3’ I slutsekunderna skaffar sig Ali ett bra skottläge men väljer sidledspass. Bruna ställer om snabbt.
Haksa kommer på överlapp, Jeppsson släpper perfekt.
Från snäv vinkel placerar Sead bollen i insidan av bortre stolproten.
1–0!
Och där blåser man av matchen.
🟤 vs 🟠 Match 2
1’ Bruna laget rullar runt bra på motståndarnas planhalva innan AC drämmer iväg ett skott som smäller i bortre stolpen och in i nätmaskorna.
”Jadå!” vrålar dansken.
Orange ser nästan skrämda ut av den gamle dansken och blir passiva.
1’ Karlsson är direkt framme, stöter och vinner boll som han petar vidare till Haksa.
Sead viker in och placerar bollen högt i mål.
2’ Botheim kommer på överlapp och får bollen. Med bredsidan träffar han ribban.
3’ Ponne får feeling och börjar med överstegsfinter på mitten av plan.
Men han är inte 18 längre – runt honom svärmar tonåringar som nyper bollen direkt.
Vincente spelar ut till Dani som prickar stolpen.
Returen studsar rakt ut till Jovan som placerar in bollen säkert.
Bruna får besked om att det är tio sekunder kvar och håller i bollen tills visslan går.
🟤 vs 🟢 Match 3
En tillknäppt match där den största chansen kommer för det gröna laget i slutsekunderna.
Ekong vänder upp och drar på ett lurigt skott som målvakten tvingas släppa en farlig retur på.
Målet är öppet för Palac som bara behöver bredsida dit den,
men stöten blir alldeles för hård och som en rikoschett far bollen fem meter över ribban –
och visslan går för sista gången.
Bruna tar hem segern!
Och får ta sitt klassiska segerfoto .
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Anders Christiansen
AC är fortfarande hjärnan, pulsen och lugnet i allt MFF gör – även på träningsplanen. Det märks direkt när han kliver in i en övning: tempot skruvas upp, besluten tas snabbare och medspelarna rör sig smartare runt honom. Hans sätt att dirigera, peka, ropa och hela tiden sätta nästa passning i huvudet på sina lagkamrater gör honom ovärderlig i det dagliga arbetet.
Dagens Katt: Kenan Busuladzic
Arbetskapaciteten är brutal: han är ständigt i rörelse, erbjuder sig spelbar, täcker ytor och ger aldrig upp en situation. På liten yta är han dessutom tekniskt briljant, med snabba fötter, kvicka vändningar och en förmåga att ta sig ur press utan att stressa.
Och... Dagens glass: Bleon Kurtulus och Yanis Karabelyov
Två nyförvärv som gav ett spännande första intryck – trots att kylan bet ordentligt i kinderna.
Yanis såg trygg ut direkt i sitt positionsspel, hittade enkla lösningar under press och visade upp ett lugn med bollen som skvallrar om rutin. Bleon visade att han är bekväm med bollen, inte bara en ”rensningsback” utan någon som faktiskt vill spela sig ur situationer.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Det var allt för idag .
Köszönöm!
