Vi ska vara helt ärliga och direkt säga att detta inte var en bra fotbollsmatch. Punkt slut. Malmö saknade ett flertal spelare som var i väg på landslagsuppehåll, men om man kollar på startelvan borde ändå insatsen i den första halvleken ha varit bättre.
Så här ställde MFF upp; Olsen: Stryger, Ponne, Djuric, Åstrand John: Palac, Karabelyov, Otto, Skogmar: AC, Botheim.
Det tog mer än en kvart innan Malmö ens fick i väg ett skott på mål. I stället var det Landskrona som var närmast att ta ledningen. Faktiskt ett par gånger dessutom, men Olsen höll nollan intakt och sen får man också tillstå sig att säga att Landskrona knappast var vassa i avslutningslägen. Ett flertal av deras målchanser hade nog till och med jag gjort mål på och då har jag aldrig spelat högre än division 7.
Andra halvlek blev precis som andra halvlekar brukar bli när det handlar om träningsmatcher – många byten, ryckigt spel och generellt ganska sömnigt. Jag tråkade ut mitt matchsällskap med att berätta om varför argentinska fotbollsklubbar heter på ett visst sätt och historien bakom deras matchtröjor.
Andra halvlek blev precis som andra halvlekar brukar bli när det handlar om träningsmatcher – många byten, ryckigt spel och generellt ganska sömnigt. Jag tråkade ut mitt matchsällskap med att berätta om varför argentinska fotbollsklubbar heter på ett visst sätt och historien bakom deras matchtröjor.
Så rolig var dagens fotbollsmatch.
Efter matchen skulle jag försöka att lista de tre sakerna som jag tog med mig ifrån dessa nittio minuter, bortsett ifrån Mohameds väldigt fina segermål i den andra halvleken, och då blev det följande tre.
- I den andra halvleken hoppade den talangfulle Anton Höög in för MFF och gjorde ett piggt inhopp. Jag lade också märke till att om man kisade litegrann så såg han, på avstånd, ut som en kopia av Hugo Bolin. Utseendemässigt alltså. Och lite i spelet också. Kan nog bli något bra där.
- Mannen på första raden som både gav fingret och gjorde en runkgest mot Landskronas klack när domaren dömde bort ett mål för de svartvita under den andra halvleken gjorde ändå ett bestående intryck på mig. Oklart om det var särskilt positivt dock.
- Under hela den andra halvleken stod en man i ena uppgången till sittplats och han såg ut som Ramzan Kadyrovs dubbelgångare. De som inte vet vem Ramzan är så är alltså detta Tjetjeniens president. Upptäckte nämligen att långtifrån alla vet vem Ramzan Kadyrov är så just därför tänkte jag beskriva det.
Där någonstans nöjer jag mig med att ro dagens match i hamn. Vi hoppas på att det blir bättre mot Örgryte i den allsvenska premiären. I slutändan tror jag ändå att det är enormt viktigt att vi alla står bakom föreningen – och laget nu när den behöver oss som mest. Vi måste ge allt på läktaren och stötta spelarna till max. Försäsongen – och cupspelet har inte sett briljant ut, men det är nu vi behövs som allra mest. Stötta, heja och vråla fram pågarna till tre poäng.
För staden!
För laget!
Framåt Malmö!
För laget!
Framåt Malmö!
