Premiären är nära (NY) Ja, det dröjer ju ett tag innan det är dags för herrarna att starta årets allsvenska. Men redan på söndag är det dags för allsvensk premiär för våra damer och det på hemmaplan. Trots det snöpliga uttåget ur cupen är det betydligt mer positiva tongångar och känslor för damerna än för herrarna just nu. Vem vet, med en bra match och seger på söndag kanske mungiporna kan höjas lite för oss himmelsblå generellt.
Magnifik banderoll (NY) Scrollade här på morgonen runt lite på sociala medier och fick se en banderoll som gjorde mig så varm i hjärtat. Längs hybridplanen (om jag tolkat bilderna rätt i hastigheten) står hela texten till “Om ni trodde allting var förlorat” och att kalla det banderoll är egentligen futtigt. Då träffar man mer rätt på MFF:s konto på X där man beskriver den som “145 meter himmelsblå kärlek”. Fantastisk pepp till laget och oss supportrar - all cred till dem som skapat och satt upp detta!
Tacksamhet (NY) Detta blir på ett sätt en väldigt personlig punkt men kanske också en påminnelse till fler om att verkligen stanna till och uppskatta läktarlivet. I fredags var jag på plats på match för första gången sedan Porto borta. Hälsan har satt stopp, men nu, med en träningsmatch (=mindre folk, mindre ljud mm) så kunde jag ta första små stegen tillbaks. Det var helt underbart att sitta där i solen på Stadion och få se och höra spelet på riktigt och inte genom en skärm. Och att dessutom få sitta och snacka om stort och smått kring MFF med vänner och med nya bekantskaper. När inget står i vägen är det lätt att ta läktarlivet för givet. Men när man inte kan vara där så inser man verkligen hur mycket det betyder. Nu längtar jag galet mycket efter att kunna vara på min rätta plats på ståplats!
Bortatröjan (NY) Matchtröjediskussioner är normalt sett inte något som engagerar mig särskilt mycket. Trots detta har jag, för andra gången i rad, med en tröjpunkt på listan. Lägligt nog så släpptes bortatröjan alldeles nyligen och för mig är det vid första anblick en riktig fullträff! Jag tror det jag gillar allra mest är hur den himmelsblå texten framträder så fint på den mörka bakgrunden. Det blir liksom en himmelsblå känsla även på bortatröjan och vem vill inte se mer av världens vackraste färg. Kragen tillför också väldigt mycket och jag undrar lite stillsamt varför man inte körde på motsvarande krag-variant även på hemmatröjan.
Landslagstider (NY) Jag hade verkligen inte väntat mig att detta skulle vara en rubrik på en positiv punkt från mig. Landslaget engagerar mig inte supermycket och oftast blir jag mest nervös när våra spelare blir uttagna i landslaget, på grund av rädslan att de ska skada sig. Men just nu glädjs jag mycket åt att se Ali och Sigurdsson i sina respektive landslagstrupper. (Och ja, alla de som är i de “yngre landslagen också). Sigurdsson har visat en smygande uppåtgående trend tycker jag. Jag hoppas att det blir en härlig positiv boost för honom att vara iväg med landslaget. Likaså för Taha Ali. Även om han kanske inte får speltid så får han vara i landslagsmiljön och får känna på träning och spel med spelare från högre ligor. .
Sista-minuten-värvning? (NY) Så här i transför-fönstrets sista skälvande timmar verkar det som att en värvning är på gång för MFF. Det handlar om 21-årige Oscar Sjöstrand, ursprungligen från Sandviken men numera i holländska andraligan. Det i sig låter väl inte så imponerande, men har har gjort en del mål och assists i sitt lag, som nu tagit sig upp i högsta ligan. Dessutom är hannyligen uttagen i U21-landslaget och det får mig ändå att hoppas på att det kanske är en bra värvning för en längre tid? Japp, hoppet är det sista som överger en, och om ryktena visar sig vara sanna så är han hjärtligt välkommen.
När jag först hörde detta rykte så tänkte jag inte ta upp det här, eftersom jag ju inte har några bevis på att det stämmer. Men allt fler källor pratar nu om stora sprickor mellan ledande spelare i vår trupp och det skaver verkligen i mig. Visst, i en så stor grupp som en spelartrupp kan alla inte vara bästisar med alla och man måste inte ens tycka om alla. Men det man absolut måste göra är att jobba sig förbi eventuella meningsskiljaktigheter (eller vad det nu handlar om) och se till att dra åt samma håll. Särskilt om man tillhör de mer erfarna, och ses som ledare. Om nu dessa vuxna män inte klarar av det så är det upp till ledningen att hantera problemet, och det omedelbums. Ska MFF-skutan kunna vändas så krävs det att vi gör det tillsammans. Sprickor mellan olika grupper är sällan positivt, inte på läktaren och absolut inte i en spelartrupp som ska prestera tillsammans.





















