Medan herrarna häromdagen landade på den spanska sydkusten för sitt ”mini-läger” inför de avslutande Europa League-matcherna, dröjer det ännu några veckor innan våra damer får fly ner till varmare breddgrader.
Under tiden har sportchef Maxim Khalil legat i. Ordentligt. Spets och bredd har värvats med ett tydligt mål: att på allvar utmana om guldet.
Vinterns tema har varit tongivande spelare från lag som slutade bakom oss i tabellen.
Listan är redan imponerande:
Emma Petrovic (Kristianstad DFF) – mittback, lagkapten och serbisk landslagsspelare.
Larkin Russell (Växjö DFF) – amerikanskan som stod för hela 12 mål i ett lag som kämpade strax ovanför kvalstrecket. Med det slutade hon femma i damallsvenskans skytteliga. Hetaste bosman fallet som stannar i damallsvenskan.
Vesna Miliojević (IFK Norrköping) – ytter/mittfältare med australisk-serbisk bakgrund, numera landslagsspelare för Serbien.
Wilma Carlsson (Piteå) – mittback med hårdhet och rutin.
Amy Sayer (Kristianstad DFF) – offensiv mittfältare och australiensisk landslagsspelare.
Det var något oväntat att se Julia Cavander välja att fortsätta karriären i Linköping, tillsammans med Anna Plantin och Petronella Winblad.
Men med två landslagsmålvakter framför sig var chanserna till speltid i Malmö minimala.
Istället får Tilde Benilsson nu möjligheten att träna och utvecklas i vardagen med Zećira Mušović och Moa Öhman – en skola som inte direkt saknar kvalitet.
Den mer överraskande flytten var ändå Matilda Kristells övergång till IFK Norrköping, som blev klar igår.
Årets innermittfält i MFF är stenhårt konkurrensutsatt: Karoline Olesen, Mia Persson, Nellie Lilja, Lovisa Breland och möjligen även Vesna Milivojević. Där fanns inga garantier för regelbunden speltid.
Men jag kommer att sakna Kristells humör.
Den där kompromisslösa viljan, ilskan när det inte stämde – och glöden som alltid sipprade igenom i både träning och match.
Men för att återvända till det roligare: Izzy D’Aquila har nyligen förlängt sitt kontrakt och ser – precis som Tuva Skoog – ut att vara tillbaka på 100 procent.
Allt detta bäddar för ett oerhört spännande 2026.
En tunn, grå himmel välkomnade en när man nådde Kroksbäck IP, som fått en liten uppgradering sedan fjolåret – i form av nya bänkar, ett foosballspel och ett pingisbord. Det var sådant man hann notera i väntan på att damerna skulle dyka upp.
Under tiden gjorde Valfridsson tillsammans med sin nya stab – assisterande Jeff Petersson och Daniel Angergård, målvaktstränare Marcus Norman samt Jared Malmborg Wallace – de sista förberedelserna inför förmiddagens pass.
Solen bröt igenom precis när damerna rullade in med sina vita minibussar. Sammanfattningen kom från Izzy när hon strosade förbi:
“What a lovely day.”
Det var fler vantar än mössor bland spelarna. Valfridsson, däremot, som alltid i mössa och med halsvärmaren högt uppdragen – så högt att han nästan såg ut som spionen i en gammal tecknad Asterix & Obelix -film.
Gruppen samlades i huddle-up. Izzy tog ordet, höll ett kort anförande och avslutade med:
” Ett! Tvo! Trre! Malmö! ”
Jared skickade iväg spelarna i lätt jogg mot den motsatta långsidan. När de vände tillbaka mot de röda och blå utlagda konerna hade alla redan sett att Mia Persson smugit iväg från gruppen och hoppat upp på engelsmannens rygg. Det satte genast fart på resten – paniken att snabbt hitta en partner spred sig.
Vesna och Courtney hamnade ända mot ända i ett litet missförstånd om vem som egentligen skulle hoppa upp på vem.
”I haven’t even said it! So… back down!”
Vid det laget hade alla hittat en partner, så när Jared sedan ropade ”Mount!” f öljdes det av ett långt
”Oooohhh!” och ”Aaaa…” från de andra – när britten såg att Tuva Skoog haft den segaste reaktionen och precis tagit sig upp på Mårtenssons rygg.
Tuva skakade leende på huvudet, viftade protesterande med fingret och försökte smälta in i gruppen igen.
” The video won’t lie! ” avslutade Jared, innan de gick vidare in i de vanliga uppvärmningsövningarna.
Och jodå, Tuva … Jared hade rätt.
Det blev snabbt lite jargong i gruppen och en hel del skratt medan spelarna värmde upp sina lemmar. Nu under försäsongen passar Jared ofta på att avsluta uppvärmningen med någon form av tävling.
Den här dagen handlade det om att dribbla bollen runt den närmaste blå konen och tillbaka mot långlinjen, stanna bollen död där –
”On the line! On the line!” – och därefter sprinta mot mållinjen som markerades av två gula koner.
Enkelt i teorin. Betydligt svårare i praktiken när alla vill vinna, försöker skaffa sig små fördelar – och när lagkamraterna samtidigt står vid sidan och hetsar.
Efter ett totalt misslyckat första försök – där egentligen bara Hoff förstod uppgiften, men själv missade att stanna bollen på linjen innan hon sprang, samtidigt som Izzy och Kosola bytte över med varsin lagkamrat – fick Jared kliva in och dra det en gång till.
Kanutte sträckte nävarna i luften och vrålade segervisst mot Hoff, vilket fick resten av deras lag att haka på med jubel och applåder. Allt för Nathalie, som åtminstone hade försökt genomföra tävlingen korrekt.
”Tyst med dig!” svarade Jared – på ren svenska – när Sara ville räkna första rundan som en seger.
Engelsmannen är skicklig på att bygga en god och lättsam stämning. Det blev högljudda protester, firanden och skratt över vem som egentligen vunnit sina försök.
Som avslutning gjorde Jared det hela ännu jävligare: nu skulle spelarna runda konen och därefter sätta bollen uppe på startkonen.
Amy Sayer var den enda som klarade båda sina rundor innan den riktiga träningen kunde börja.
Petersson delade därefter upp laget och skickade halva truppen till ena planhalvan – och, chockerande nog, den andra halvan till Angergårds sida.
Båda grupperna körde samma passningsövning.
Hur ska man då förklara den här…?
Den högra centrala mittfältaren slår första passningen upp på tian, som väggspelar tillbaka. Första spelaren slår därefter en sidledspassning till sin kollega. Samtidigt droppar yttern på vänsterkanten ner och tar emot bollen ute på kanten. I det här fallet var det Breland, som skarvar tillbaka in centralt till tian. Därifrån ska bollen vinklas i djupled, mellan backarna – markerade av frisparksfigurerna.
En rörelse, två tillslag, vidare i nästa led.
Tempo, tajming och rätt kroppsvinkel hela vägen.
Kommentera gärna om ni tycker att förklaringarna är tråkiga.
Två bollar var i gång samtidigt på varje planhalva.
Petersson var snabb med att kräva högre tempo i passningsspelet på sin sida.
På den andra halvan var det bättre skärpa hos Izzy, Petrovic, Sayer, Hoff, Kosola, Vesna, Carlsson, Tilde och Mitkovska. Den amerikanskans ständiga pådrivande var definitivt en faktor.
I drygt tio minuter nötte man övningen innan damerna fick en kort vattenpaus.
Under pausen delade Valfridsson upp lagen:
🔵 Blå: Hoff, Carlsson, Petrovic, Nevin, Skoog, Sayer, Persson, Izzy, Ivanovic – Kanutte på topp.
🟠 Orange: Breland, Mårtensson, Löfqvist, Kosola, Khatawi, Olesen, Wahlgren, Vesna, Lupton – Mitkovska på topp.
Fokus låg på uppbyggnadsspel från en trebackslinje. Blå fick konsekvent starta med bollen, med uppgift att omsätta den tidigare passningsövningen i praktiken – framför allt genom att hitta diagonala linjer in i motståndarnas mittzon.
Här var Zećiras arbetsdag över, helt enligt plan för hennes återhämtning.
Efter någon minuts spel stoppade Valfridsson övningen. Han tyckte att det orange laget pressade för högt upp i banan och efterlyste ett mer sittande försvar.
När orange därefter föll ner och höll sina positioner bättre fick blå svårt att komma bakom. Samtidigt jobbade blå intensivt i återerövringen: vid bolltapp högt upp satte de omedelbar press och lät inte västarna spela sig ur greppet.
Den första riktigt farliga chansen för blå är rätt enkel i sitt utförande. Wilma Carlsson kliver upp på offensiv planhalva, tittar upp och ser Izzy ta en löpning bakom högerbacken.
Carlsson slår en diagonal långboll över backlinjen.
Izzy får skymma solen för att läsa bollbanan, men bröstar ner den och, på uppstuds i straffområdet, dundrar hon ett avslut som borrar sig in i målvaktens högra nätmaskor.
Misstänkt offside.
Nästa chans skapar Izzy själv genom sin aggressivitet. Hon jagar en lång djupledsboll där Olesen försöker skärma ut den över kortlinjen. Amerikanskan vinner duellen på linjen, skickar in bollen mot Kanutte – men norskan drar avslutet långt utanför målramen.
Måste ge eloge till Ellen, som hela tiden pratar, dirigerar och i stort sett styr orange lagets positionsspel.
Nästan en målchans uppstår efter ett misslyckat uppspel från Sayer. Blåas press tvingar motståndarna att spela hem till Benilsson, som får bollen lite för långt ifrån sig på första tillslaget.
Izzy är nära att hinna fram och stressa fram ett misstag, vilket också sker – Tilde tvingas ösa iväg bollen rakt ut till Miljana utanför straffområdet.
Ivanovic tar ner bollen elegant och trycker till med ett tungt avslut mot första stolpen. Men Benilsson revanscherar sig och parerar ut bollen över kortlinjen.
Efter detta sker en rad byten mellan lagen. Blå formeras om till:
🔵 Blå: Breland, Carlsson, Petrovic, Nevin, Khatawi, Vesna, Olesen, Sayer, Ivanovic – Mitkovska på topp.
Amy Sayers bollmottagningar är fortsatt silkeslena.
Hanna Luptons positionsspel går heller inte av för hackor.
Sedan bjuder Karoline Olesen på en tvåfotsdribbling utanför straffområdet. Danskan fortsätter in centralt, tittar upp och lyfter ett inlägg mot bortre sidan. Kosola kastar sig in i duellen och stör Breland, men bollen studsar vidare.
Den landar hos en fri Mayar Khatawi, som klipper till med vänstern på uppstuds. Avslutet får kraftig slice, ställer försvaret och seglar upp i luften. Mayar hinner själv ner bollen vid kortlinjen och försöker stöta in den vid första stolpen – men Ellen sträcker fram benet i sista stund och blockerar.
Drygt en timme in i passet ropade Valfridsson:
”Vi håller där!”
Ett av målen rullades fram medan spelarna vilade och tog några snabba klunkar vatten. Spelytan: ungefär en fjärdedel av planen, men endast den centrala delen.
Lag:
🔵 Petrovic, Vesna, Mia, Millie, Tilde
🟠 Sayer, Agnes, Karro, Breland, Lupton
🟢 Kanutte, Ellen, Hoff, Kosola, Mayar
Sedan väntade spel med… minst sagt udda regler.
Ett av lagen stod med fyra spelare utanför planen – en på varje sida – och fick bara använda ett tillslag. Den femte agerade joker och spelade med de två andra lagen.
Förvirrande för en utomstående, så jag nöjer mig med att återge målen som de föll.
🔵 MÅL: Petrovic går runt en pressande Sayer på utsidan, trycker av ett hårt skott som Agnes får en fot på. Bollen skruvar sig ändå förbi och smiter in vid den närmaste stolpen.
Tuva och Izzy satt och vilade vid sidan av planen. Izzy agerade cheerleader för de blå.
🔵 Lite flipperspel centralt – bollen landar framför Emma Petrovic utanför straffområdet. Den här gången laddar hon med vänsterfoten.
Smack! Perfekt ner vid stolproten.
🟠 Agnes bryter en passning, sprintar förbi Wahlgren. Tilde försöker göra sig så stor som möjligt, men Agnes placerar kyligt in bollen.
🟢 Moa spelar ut till Nevin. Australienskan fintar först djupledsbollen, men slår istället en vacker cross tvärs över planen till Petrovic. Emma tar emot och trycker iväg ännu ett tungt avslut – men den här gången står Ellen i vägen och täcker.
Bollen studsar högt upp i luften och dimper ner hos Kanutte. Norskan bröstar ner, håller undan en vilt kämpande Vesna och vänder upp.
Boom! 💥
Från straffpunkten – upp i ribbans underkant, ner på mållinjen och sedan upp i insidan av det gröna nättaket.
🔵 Nevin spelar upp till Petrovic på vänsterkanten. Emma tittar upp, vänder och vrider lite.
Vesna pekar med hela armen – hon ser ytan. Petrovic slår inlägget, perfekt tajmat.
Och ändå blir det ett rent tekniskt nummer av den serbiska mittfältaren:
hon kastar sig upp och skarvar in bollen på volley.
Efter det säger Valfridsson bara:
”Done!”
Ingen visselpipa, inga ceremonier. Dagen är inte över – ett eftermiddagspass väntar fortfarande.
Men för denne snapphane var det dags att ta sitt pick och pack, dra hemåt och försöka tina upp igen.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.
Dagens Hund: Emma Petrovic
Vilket tillslag på bollen! Diagonala långbollar, dundrande avslut i smålagsspelet – och ett lugn som smittar av sig. Dirigenten för 2026.
Dagens Katt: Izzy D’Aquila
Amerikanskan är klass rakt igenom. Ledare, målskytt, tar plats och vill synas – men aldrig på ett arrogant sätt.
Bäst av allt: hon vill vara i Malmö FF. Och hon vill vinna med Malmö FF.
Och Dagens Glass:Herrlaget
Jag vet, den här träningen handlar om damerna. Men medan jag suttit och nertecknat förmiddagens pass har herrarna gått och vunnit med 1–0 mot tvåan i Tjeckien. Efter allt vi var med om i fjol kunde Ramírez och laget knappast få en bättre start.
Vamos!
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Med det sagt — det var allt för idag .
Köszönöm!
