Djurgården - Häcken
0 - 1

Fem punkter efter 1-0 mot Djurgården

Ris och ros delas ut efter den viktiga 1-0-vinsten mot Djurgården i form av fem punkter.

Centrallinjen kontra kanterna
Häcken har en oerhört stark centrallinje, och i centrallinjen räknar jag in samtliga tre mittfältare. Centrallinjen består då av Abrahamsson - Hovland, Hammar - Samuel, Simon, Rygaard (Amane mot DIF) - Jeremejeff. Även i Rygaards frånvaro flöt spelet mot Djurgården på som rinnande vatten och bröderna Gustafson och Romeo Amane spelade sig ur de flesta svåra situationer. Åtminstone i första halvlek. Tyvärr har Häcken dock inte alls lika starka kantspelare, särskilt efter att Leo Bengtsson såldes och Ali Youssef och Tobias Sana skadades. De tre ytterbackarna Valgeir Fridrikson, Tomas Totland och Kristoffer Lund är alla ok men egentligen inte tillräckligt bra för att spela i ett topplag i Allsvenskan. Ibrahim Sadiq har visat sig vara mycket nyttig på sin högerytterposition men bakom honom är det desto skralare på ytterforwardfronten. Oscar Uddenäs är helt ur form, Lars Larsen tappar bollen för ofta och Blair Turgott har inte heller någon formtopp, även om han gjorde ett bra inhopp mot Djurgården. Att Häcken kan vinna mot Djurgården på Tele2 Arena trots att endast en av fyra kantspelare håller klassen (den enda med klass är Sadiq) är fantastiskt.

Simons bästa match
Äntligen! Nu visade Simon Gustafson vad han kan. Jag kan inte erinra mig en enda idiotpass från Simons fötter mot Djurgården. I tidigare matcher har Simon blandat genialiska passningar med hjärnsläpp och en även visat upp viss arrogans i sitt beslutsfattande. Ikväll var Simon rörlig, följsam och ständigt ett hot framåt. Djurgårdens spelare fick inte tag på honom och han tappade knappt en boll. Matchen skiftade ännu tydligare karaktär när Simon blev utbytt i 71:a minuten. Helt plötsligt fanns inget bolltryggt rörligt uppspelsalternativ när Samuel från en låg utgångsposition skulle fördela boll och Djurgårdens tryck blev ännu större samtidigt som Häckens andningshål blev färre och färre. Hoppas att Simon inte har dragit på sig någon långvarig skada. Förutsatt att Simon är skadefri tror jag att han kommer att vara ännu bättre i de sista fem matcherna än han varit hittills sedan återkomsten till Häcken.

Grisiga Häcken
Häcken var riktigt grisiga sista kvarten av matchen på ett sätt som man inte ser varje månad. Det maskades, filmades och gnälldes. Matchen blev ryckig och Djurgårdens spelare och publik blev irriterade och frustrerade. Peter Abrahamsson och Erik Friberg fick gula kort för maskning. Även om jag personligen tycker att fotboll både som sport och som underhållning tappar visst värde på grund av maskningar så tycker jag att det fanns en poetisk rättvisa här. Detta efter Jacob Widell Zetterströms “wobbelben” i förra matchen mellan Häcken och Djurgården där han på liknande sätt maskade och ryckte sönder den matchen till Djurgårdens favör.

En sak att älska med Högmos Häcken jämfört med Stahres och Alms Häcken
Per-Mathias Högmo fick frågan i TV-studion efter matchen om beslutet att gå ner på fembackslinje med en kvart kvar av ordinarie tid. Per-Mathias sa då att han egentligen aldrig vill gå ner på femback i matchslut men att han blev tvungen eftersom Romeo Amane inte orkade springa mer och det fanns inga fler mittfältare på bänken att byta in. Per-Mathias sa att han vill fortsätta med fyrbackslinje även i slutet av matcher när en ledning ska försvaras för då går det att spela på farliga kontringar. När Mikael Stahre tränade Häcken var det mer regel än undantag att gå ned på fembackslinje vid ledning och jag kände aldrig att det var Häckens grej att ge bort initiativet på det sätt som man gör när man blir låga med tre mittbackar i slutet av matcher. Även Andreas Alm tyckte om att försöka stänga matcher med en fembackslinje med varierande resultat.

Sparkapital
Mikkel Rygaard vilades som säkerhetsåtgärd efter smällen han fick tidigare i veckan på träning, vilket med facit i hand visade sig vara helt rätt beslut. Häcken var det bättre laget i första halvlek mot Djurgården även utan Rygaard på plan och då kan det egentligen bara bli bättre i de sista fem matcherna. För även om Romeo Amane inte gjorde bort sig så var det stor skillnad jämfört med när Rygaard spelar. Ett sådant sparkapital har inte Djurgården då både Hampus Findell och Rasmus Schüller utgick skadade. Djurgården möter AIK nästa helg och Häcken möter Sundsvall, får vi se Rygaard på planen då? Och kommer Djurgården med en skadeskjuten och decimerad trupp till derbyt mot AIK? Det blir en spännande helg!