Cyniska Häcken 2026?
Häcken har mer eller mindre sedan den allsvenska återkomsten gjort sig kända för sin "Häckenfotboll". Ett offensivt spelsätt präglat av bollinnehav, hög press, Hisingen-tiki-taka och många mål. Men nu ser det ut som att Häckenfotbollen, så som vi har känt den, är död. I stället är det ett Häcken som i ett derby (!) låter GAIS föra bollinnehavet. Nu satsar man på snabba omställningar och ett rakare spel.
Resultatmässigt har det gett utdelning – än så länge. Men emellanåt ser det svajigt ut och bolltrillandet på mittfältet finns inte riktigt där. Är det detta cyniska Häcken som vi har att vänta oss 2026? Kanske är det ett Häckenhjärta bortskämt av finfotboll som har svårt att vänja sig. Kanske är det bolltappen och felpassningarna som skrämmer. Men någonting i mig skaver när jag ser Häcken spela så här. Jag hoppas att Jens kan övertyga mig. Om resultaten fortsätter att trilla in har jag inget att invända.
Kuggen i försvaret
Harry Hilvenius, 18 år gammal, är tryggast i försvaret. Han osar självförtroende med sitt lugn och sitt beslutsfattande. Inga svåra passningar, inga dribblingsräder – utan en stabil, klassisk mittback. Gud, så skönt det kan vara. Om Harry fortsätter på det här sättet är han given i mittlåset. Och om det går ännu längre dröjer det inte länge förrän buden från utlandet börjar trilla in. Kung Harry!
Ryygard derbyhjälte återigen – varför är han på bänken?
Första halvlek är en derbyhalvlek som de flesta Häckenhjärtan vill glömma. Men i andra halvlek, och kanske framför allt när Ryygard hoppar in, vänder matchbilden. Målgörare i sitt inhopp mot Blåvitt och avgörande assist i inhoppet mot GAIS. Är något annat än en startplats mot Västerås möjligt efter dessa insatser? Jens har angivit en tuff konkurrenssituation på de offensiva positionerna som anledning till petningarna. Jag vet inte om jag är blind, men jag kan bara inte se det. Mittfältet ser vassare ut efter att Ryygard hoppar in än vad det gjorde innan. Det är lätt att bli konspiratorisk kring om det verkligen handlar om konkurrens när man ser dessa insatser. Men en sak är säker: Häcken är bättre med Ryygard på planen.
Vår ivorianska supertalang
Abdoulaye Doumbia. När man ser honom spela kan man tro att man bevittnar en spelare mitt i en mångårig karriär – men han är bara 18 år gammal. Jag kan inte minnas sist jag såg en tonåring komma in och vara så här bra direkt från debuten. Bollbehandlingen, passningsspelet, beslutsfattandet, försvarsspelet – listan kan göras lång. Och mot GAIS gjorde han dessutom ett vackert volleymål, framför ögonen på en drös klubbar som ryktas scouta honom. Jag är rädd att om vi snackar Sonko-pengar blir det svårt att behålla honom över sommaren. Men än så länge är han här, och vi får passa på att njuta!
Häcken – det nya BP?
Flera spelare ryktas vara aktuella för flyttar i sommar: Doumbia, som tidigare nämnts, Silas Andersen och Adrian Svanbäck. Även lånet av Agbonifo löper ut i sommar, varpå han återvänder till Frankrike och Lens. Häcken, som efter guldåret 2022 har tappat spelare och inte riktigt lyckats bygga upp ett komplett lag, verkar ha varit mer intresserat av att göra stora försäljningar än att behålla några stjärnor och satsa på ett nytt SM-guld. Häcken har de senaste åren byggt upp en identitet som toppklubb med ambitioner om titlar. Bevittnar vi en degradering till att bli en försäljningsklubb likt BP, eller kommer satsningen på SM-guld snart igen? Det kan nog bara Martin och Erik svara på.
