Serielunk
Kvällens match mot Mjällby var första matchen för säsongen där det var serielunkskänsla på Bravida Arena. Matchen föranleddes av ett åskoväder som säkert skrämde bort en och annan långväga besökare (vi minns alla den uppskjutna matchen mot Elfsborg för fem år sen och regnovädret som var då). Endast 2 660 personer på plats, måndagsmatch i augusti och ett motståndarlag som inte drar särskilt mycket publik. Även matchen kändes lunkig till karaktären. Mjällby stängde ytor med sitt femmannamittfält på ett utmärkt sätt och Häcken hade svårt att komma till de riktigt heta chanserna. Och 1-0 till hemmalaget är det näst serielunkigaste resultatet efter 0-0. Och 0-0 hoppas vi inte att Häcken spelar alls denna säsongen.

Sanas debut
Matchen fortsatte att kännas tempofattig och tråkig ändra fram till den 64:e minuten då Tobias Sana byttes in. Sana gjorde avtryck direkt med bra bollbehandling och fina öppnande passningar. Sana var dessutom ständigt spelbar och de mesta av Häckens anfallsspel kom från Sanas vänsterkant. Sana behövde 12 minuters spel för att göra sin första poäng i den gulsvarta tröjan då han spelade fram till Rygaards matchvinnande mål. Jag tror att Sana kommer att vara nyttig framöver i matcher som dessa, då ett aningen sämre lag spelar tätt och lågt. Sen finns det frågetecken på hur Sana kommer att prestera mot topplagen då det kommer att vara ett snabbare nord-syd-spel än vad det var mot Mjällby.
 
Häcken med och utan Jeremejeff
Häckens anfallsspel i sista tredjedelen var uddlöst i exakt 75 minuter. Sen byttes Alexander Jeremejeff in. Det var som att alla medspelare i hans närhet blev ett snäpp bättre och alla motspelare ett snäpp sämre av hans blotta närvaro. Jeremejeff länkade, sprang, frispelade, sköt, nickade och fick Mjällbys backlinje att se ut som pojklagsspelare. Jag har inte velat erkänna det tidigare men Häcken är ett helt annat lag med Jeremejeff på planen. Det syntes tydligt ikväll. Det är både en styrka och en oro att Jeremejeff ska bära offensiven så mycket.

Vem spelar nia i Jeremejeffs frånvaro?
Blair Turgott fick chansen att spela central anfallare när Jeremejeff började på bänken. Blair tog inte chansen. Han var ingen tydlig uppspelspunkt och fick inte fast särskilt många bollar. Särskilt många målchanser var han inte heller inblandad i. En stund in i andra halvlek fick Ibrahim Sadiq chansen som nia och Blair tog Ibras plats som vänsterforward. Ibra visade sig sköta uppgiften bättre än Blair, även om det var långt från Jeremejeff-klass. Ibra startade presspelet, fick fast några bollar felvänd trots sin ringa längd och skapade en del oreda i Mjällbyförsvaret. De gångerna Jeremejeff inte startar ser jag i dagsläget helst Sadiq på den positionen. Eller ska kanske 17-årige Momodou Sonko snart få chansen att visa upp sig?

Det nya mittfältet
Häckens nya mittfältstrio med bröderna Gustafson och Rygaard börjar hitta kemin nu. Simon gjorde sin bästa insats hittills sedan återkomsten och trots det finns det förmodligen ytterligare en växel att lägga in. Mjällby försökte med sina tre innermittfältare hindra Häckens mittfältare från att spela igenom mittplan och lyckades ganska bra. Men Samuel och Rygaard sprang kopiöst, samtidigt som Simon visade att han inte bara är en offensiv spelare. Simon vann mycket boll och täckte ytor defensivt på ett bra sätt. Det växlades mellan diamant med spets neråt och spets uppåt och de tre växlade ofta positioner i diamanten. Det här var första matchen som jag kände att jag inte saknade Gustav Berggren lika mycket längre. Jag tycker också att det defensiva samarbetet såg bättre ut än det gjort tidigare med bättre balans på mittfältet. När Simon orkar spela i 90 minuter kommer det att se ännu bättre ut. Mot Mjällby spelade han 89 minuter men såg ut att endast orka spela på sin nivå i 70 minuter.