Fem punkter från vallen #5

Är Enes under press?
Under press är väl att ta i. Han kom in som en frisk fläkt, fick mandat att göra i stort sett vad han ville. Han har format det här laget utifrån hur han vill att det ska se ut och han har anställt en tränare som ska spela som han vill. Så dagens ÖSK är mer eller mindre Enes ÖSK. Detta är på gott och ont. Om han lyckas kommer han bli hyllad och då kommer många tycka att det är rätt att lämna över ansvaret för hela klubben i hans händer. Men om han misslyckas? Ja då ser det väldigt mörkt ut. Saker och ting behöver förbättras snabbt, annars kommer det gå från muttrande till högljudda protester från supporterhåll. Jag tror på Enes i längden men här och nu behöver han ta ett steg tillbaka och inte pusha för hårt på sin filosofi. Den ska vara kvar och genomsyra allt men i vissa lägen måste man tumma lite på den så man inte hamnar i en krissituation.

Hur länge blir tränare kvar?
En del menar på att Sreten kommer få sparken innan sommaren. Jag tror tvärtom. Han sitter säkert även om laget skulle fortsätta förlora och till och med även om man skulle åka ur. Han är handplockad av Enes för att spela på det sättet som Enes vill. Om Enes sparkar Sreten är det som att underkänna hela projektet. Och jag tror att Enes kommer köra på sin filosofi hela vägen oavsett hur det går. Jag har svårt att se att han bryter mot sina principer då det skulle vara ett misslyckande för projektet men även för honom personligen.

Kommer man fortsätta spela det här spelet som man gör nu?
Enkla svaret är nej. Det är uppenbart att det inte fungerar som det ser ut nu. Med det sagt tror jag på projektet i längden men att man behöver ta det steg för steg. Som det är i dagsläget har man ett mål eller en vision var man vill vara i framtiden men problemet är att man har hoppat över alla stegen som leder dit för att direkt gå till målet. Spelarna är handplockade av Enes för att var och en har egenskaper som ska kunna passa in i det sättet man vill spela på. Men man får inte glömma bort att det är en mängd nya spelare, många är från division ett och det tar lång tid att lära sig att spela på det sättet. Så man behöver ta det lugnt och göra det steg för steg. Att hålla på med kortpassningsspel i eget straffområdet kan vara ett mål i framtiden. Men inte här och nu. Det man kan börja med är att försöka öka bollinnehavet men det kan inte få vara förbjudet att tjonga iväg en boll när det behövs.
Eller som min kollega Per Ohlsjö skrev i ren frustration ” Kan vi sluta med det förbannade jävla kortpassningsspelet i eget straffområde?”

Vem ska stå i mål?
Malte var en av Superettans bästa spelare förra säsongen. Buster är en stor talang. Jag tror inte Malte har i grunden blivit så mycket sämre. Men taktiken och spelsättet har förstört för honom. Man tar inte tillvara på hans förmågor. Jag tror att han har börjat tänka lite för mycket istället för att gå på känsla och då kommer misstagen. Återigen bör man ta det steg för steg. Låt honom sparka långt i trängda lägen. I framtiden kanske han klarar av att spela mer kortpassningsspel i eget straffområde. Men här och nu klarar han uppenbarligen inte det.
Buster fick chansen mot Helsingborg och gjorde det relativt bra, förutom några misstag varav ett var ödesdigert. Han är ung och har framtiden för sig. Men att låta honom spela redan i omgång tre i en så kallad måstematch känns inte speciellt schysst. Risken är att han blir sänkt efter misstaget. Och då har man två i grunden bra målvakter med dåligt självförtroende. Jag hade personligen sett att Malte fick stå mot Helsingborg så han fick en chans att reparera sina misstag och sen låta Buster stå i omgång fyra eller fem om Malte inte höjde sig. Men nu valde man den här vägen och då är det tjänstefel att inte låta Buster spela nästa match också. Ge honom åtminstone en match till, utvärdera bådas insatser, vad de gjort på träningarna, väg deras egenskaper mot varandra och välj sedan en uttalad etta och kör på det.

Är krisen total?
Ska jag svara med känsla eller logik? Känslan skriker av desperation att det är kört och att ÖSK kommer spela division ett nästa år. Logiken säger att det är många matcher kvar, man har på pappret en trupp som är bättre än flera andra lag i Superettan och det tar tid att lära sig ett nytt och avancerat system. Jag tror och hoppas att man backar lite på hur man ska spela. Flera gånger ha man uttalat sig om att det inte finns en plan B. Det är okej för mig. Jag gillar att man har en stark tro på något och satsar allt utefter det. Men man måste kunna se till de faktiska omständigheterna och anpassa sig. Kan spelarna spela på det här sättet? Nej det kan de uppenbarligen inte. Då måste man backa och ta steg för steg. Det är inte att ge upp på sin filosofi. Utan det handlar om att ge spelarna chansen att lära sig rätt saker i lugn och ro. Fokusera på en eller två lite enklare saker i spelet och se till att det sitter ordentligt. Att göra det svåra först, som i det här fallet att spela kortpassningsspel i eget straffområde, är helt fel väg att gå och kostar poäng. Vilket det gjort hittills med tanke på att det är tre raka förluster. Som tur är finns det fler lag som också börjat dåligt och inte tagit en seger ännu. Så hoppet har inte övergett mig än i alla fall. Men väljer Enes och Sreten att fortsätta på det inslagna spåret så kommer krisen vara total inom kort.