Mjällby - Djurgården
1 - 3

Fem spaningar efter Mjällby AIF - Djurgårdens IF

Det blev dubbla kassar för Bergvall och ett skönt avslutande mål av Deniz Hümmet när Mjällby besegrades med 3-1 på Strandvallen. Iklädda det nya lila tredjestället var det ett stilsäkert Djurgården som med sex raka segrar har fått ihop ett lag som sätter skräck i motståndet, synd bara att det kanske är över snart. Forum 1891 har kommit med fem spaningar att ta med sig från Listerlandet.

En blandning av rött och blått
Om man tar en snabb titt på Djurgårdens sociala mediekanaler kan man se att Djurgården temporärt bytt färgprofil till lila på grund av det nya tredjestället som annonserades inför matchen. Det är en intressant färgkombination som ej tidigare testats i DIF Fotboll. Tröjsläppet är lika högtidligt som det är känsligt. Å ena sidan är det alltid kul att se tröjan i en ny tappning, å andra sidan blir det väldigt olyckligt om något inte stämmer. I år var det faktumet att även skölden (som man helst inte ska rubba på) var lila, kombinerad med likheten till VFL Osnabrücks ställ som skapade visst ramaskri på sociala medier. Det går att förstå, men blandningen av originalfärgerna från skölden gör att man fortfarande behåller närheten till den egna klubben.

Att leka med färgkombinationerna på det här sättet är någonstans precis det en tredjetröja är till för. Till skillnad från årets bortaställ, som med sin personlighetslösa vita färg varken har en koppling till laget eller förmågan att få Djurgårdsspelarna att synas tydligt när de möter lag som Malmö FF, är tröjan både kreativt utformad och möjlig att urskilja på planen. Det går att föreställa sig ett Djurgården som äntrar planen i någon Europamatch under hösten, iklädda den här tröjan och fullständigt spelar motståndarna av banan. När Tokmac, Bergvall, Hümmet och grabbarna klev ut på plan i den lila tröjan såg man på dem att de inte skulle lämna den mållösa.

Gräslaget Djurgårdens IF
Bortamatchen i Hällevik mot Mjällby på pittoreska Strandvallen är i regel en av säsongens svåraste matcher för Djurgården. Precis som mot ärkerivalen AIK handlar det om en stor, långsam gräsplan som brukar göra det svårt för hjältarna i blåa ränder. Det är så pass att man förlorat sju av de tio senaste matcherna på Listerlandet. Omställningsspelet, som bygger på DIF-anfallarnas snabbhet. På Strandvallen måste man springa längre och tampas med stora, stygga mittbackar som stängt ner ett och annat fartfyllt anfall förut. Till en början såg det ut att vara ett problem, men efter att Lucas Bergvall smällt in en av säsongens mest estetiskt tilltalande baljor var det som att Djurgården helt plötsligt blivit ett gräslag under den första halvleken. Det stångades i straffområden, smälldes på på mitten och plockades upp andrabollar.

Den höga pressen bet och självförtroendet hos spelarna gick att ta på och de offensiva pjäserna i Djurgården visade att de kunde göra det även på gräs. Det kanske viktigaste styrkebeskedet i frontlinjen var kontringen i slutminuterna där Tobias Gulliksen med en boll snett inåt bakåt hittade Deniz Hümmet som nickade in bollen behärskat. I regel händer inte sånt i Djurgården. Det brukar vara Marcus Danielson eller en inhoppande Emmanuel Banda/Niklas Bärkroth som gör målen. Det är spelare som för den sakens skull inte behöver göra målet. I år är det äntligen rätt spelare som gör målen.

Galaelvan i ny tappning
Senast allting stämde på det här viset i Djurgården var sommaren 2022. Alla pusselbitar föll på plats, vilket i mångt och mycket var tack vare den galaelva som Blåränderna kunde ställa på planen. Det var kreativitet från Eriksson, Andersson och Edvardsen, defensiv soliditet från Hien, Johansson och Schüller, grinta från Radetinac, kaxighet från Ekdal och Finndell, spets från Asoro och paradräddningar från Widell Zetterström. En perfekt mix som Djurgården har haft svårt att hitta tillbaka till efter spelarförsäljningar, skador och sviktande form, men de senaste två matcherna har Djurgården fått fram en alldeles ny galaelva. ”JWZ” är ännu bättre, Une Larsson, Tenho och Johansson tar ingen skit, Dahl och Gulliksen bildar en sylvass vänsterkant, Sabovic dominerar på mitten, Hümmet slutar inte göra mål och Tokmac Nguen och Lucas Bergvall besitter en x-factor som är sällan skådad i både Djurgården och Allsvenskan. Det är sjukt att säga det, men det är svårt att se vart Marcus Danielson, Allsvenskans kanske bästa spelare, ska få plats i det här perfekt balanserade laget.

Det är svårt att förstå att det endast är två namn, Johansson och Widell Zetterström, som är kvar från 2022 års galaelva (tre om man räknar skadade Schüller). Ännu svårare att förstå kanske är att det snarare handlar om att Blåränderna nu har blivit för bra för många av spelarna i den elvan. Bortsett från Europamästaren Isak Hien och Premier League-spelaren Hjalmar Ekdal handlar det om att resten av elvan inte riktigt höll måttet och antingen såldes vidare eller nu sitter på bänken. Djurgården har växlat upp och är nu en bättre version av sig själva och det ska bli spännande att se hur det här laget för sig i Europa, om spelarna får stanna.

Det gäller att inte bli för bekväma
Den som har något fint i Allsvenskan får räkna med att nöjet blir kortvarigt. Så fort ett lag tar fart på riktigt står större klubbar ute i Europa på rad, redo att plocka guldkornen. Tidigare har det varit spelare som Aslak Witry, Isak Hien och Tino Kadewere som lämnat i sommarfönstret. I år står det redan klart att Lucas Bergvall kommer lämna, men på sättet Samuel Dahl, Jacob Widell Zetterström och Besard Sabovic spelar just nu är det ingen omöjlighet att gamarna redan har vässat sina klor inför sommaren, redo att ta sikte. Kanske är det till och med så att någon storklubb fått upp ögonen för Tokmac Nguen, som gått från klarhet till klarhet under sin begränsade speltid. Ingen mår bättre av detta än Bosse Andersson, som efter avklarad bokrelease och medverkan i TV-programmet Förrädarna nu kan lägga fullt fokus på att reta gallfeber på sportchefer och agenter runt om i Europa.

Det är ingen hemlighet att Bosse är en enormt bra säljare, men att ersätta viktiga pjäser efter sommaren är inte sportchefens största styrka. Truppen är just nu smällfet, men frågan är vad man gör om spetsen försvinner. Det är bitterljuvt att Bergvall ska lämna nu när han precis hittat ett hem lite längre ner på mitten, men det har man kunnat planera för. Frågan är dock vad för plan som finns vad det gäller eventuella andra spelarförsäljningar. Keita Kosugi har varit lovande, men att ersätta landslagsmannen Samuel Dahl är nog en för svår uppgift redan nu. Sabovic har varit en av lagets bästa spelare och sitter på ett utgående kontrakt, där bakom finns en hel drös spelare, men är spetsen lika vass hos dem? ”Super-Bo” har nämligen litat på befintligt material tidigare, vilket inte har varit så lyckosamt. Kanske är det så att Djurgården har nog med pengar för att ha råd med att inte sälja spelare, det hade varit kaxigt om något.

Höga toppar och lite smådjupa dalar
Årets Djurgården har en höjd som tränarparet Bergstrand och Lagerlöf aldrig tidigare förfogat över. Laget har varit ospelbara under sekvenser av matcher den här säsongen på den nivån att supportrar börjar drömma om tennissiffror, men sedan har man slagit av på takten, rejält. Det hände även i dagens match. Under den första halvleken var Djurgården dominanta, men man gjorde det svårare för sig själva i den andra. Mjällby gjorde mål tidigt och jagade länge kvittering. Det blev aldrig svettigt på riktigt och Deniz Hümmet kunde till slut sätta trean, men det är ett oroande mönster att nivåskillnaden kan vara så stor under olika delar av samma match.

En annan spelare som haft höga toppar och sedan försvunnit lite under säsongen är Lucas Bergvall, som bara har en match kvar i Djurgården (för den här gången). Idag var han stor segerorganisatör i sin roll lite längre ner på banan och efter två mål på 23 minuter var han nog inte själv i djurgårdsled att drömma om en hattrick och medtagen matchboll hem. Det hade inneburit att Djurgården kunde spela av den andra halvleken i ett lugnare tempo, men det blev inget med den varan, vilket man inte ska klandra Bergvall för allt för mycket.

***
Vad tar du med dig från dagens match? Hur stort tapp blir Bergvall? Hur farligt är det att laget slår av på takten ibland? Hur snygg är inte tröjan? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.