Studsa tillbaka, eller på riktigt börja gräva sig ner i avgrunden?
Frågan hänger i luften inför hemmamötet mot Örgryte. För Hammarby handlar det inte bara om tre poäng, utan om riktningen på säsongen. Ner i mörkret – eller upp bland stjärnorna igen?
Med förväntningar som under min tid som Hammarby-supporter aldrig varit högre, slog förlusten mot Sirius hårt. Visst, det är tidigt på säsongen. Den mer sansade rösten hade påmint om att många matcher återstår, säsongen är lång och så vidare... Men samtidigt blev det smärtsamt tydligt, återigenigen, att Allsvenskan är precis så oförutsägbar som vi lärt oss genom åren.
Och det är ju just det som är charmen.
Att Örgryte, på förhand bottentippade av både experter och algoritmer, nu framstår som ett potentiellt hot mot ett favorittippat Hammarby – det är i grunden essensen av vår så kära serie. Örgrytes säsongsinledning, med stabila prestationer, Parker X2 och resultat som överraskat, skapar en oväntad osäkerhet. Kanske är det ett sätt att söka tröst, kanske ett slags förnekelse – men paradoxalt nog ger deras framfart också ett visst lugn. Ett eventuellt fall känns inte lika brant när motståndet faktiskt visat sig hålla nivå.
Men insatserna är höga.
Vid seger: då är känslan att Hammarby snabbt är tillbaka på banan. Förlusten mot Sirius reduceras till en tillfällig svacka, och drömmen om säsongen 2026 kan åter börja ta form. Vid förlust: då väntar något helt annat. Ett tvivel som riskerar att sätta sig och som för många supportrar kan ta flera omgångar att skaka av sig.
Stommen finns – men frågetecknen består
En av de stora styrkorna i årets Hammarby är den tydliga stommen som verkligen satt sig. Den börjar längst bak i form av Warner Hahn, fortsätter med landslagsbacken Victor Eriksson i mittlåset och kulminerar i lagets självklara nav: Nahir Besara. Tre spelare som definierar lagets ryggrad.
Men därifrån blir det betydligt mer oklart.
Matchen mot Sirius visade hur skör balansen kan vara, inte minst när förändringar görs. De första bytena förändrade matchbilden till Hammarbys nackdel, och blottlade en viss osäkerhet kring hur laget ska formeras. Kalle Karlsson har att göra med ett klassiskt lyxproblem. Framför allt på mittfältet. Kampen om platserna centralt är kanske lagets mest intressanta interna duell just nu. Här kommer därför en hobbyanalys av de tydliga alternativen som finns att tillgå på mitten.
Mittfältet – fyra profiler, fyra vägval
Tesfaldet Tekie – speltorskens val.
Kapaciteten är odiskutabel. När Tekie träffar rätt är han, i mina ögon, en av seriens bästa innermittfältare. Då finns där en blick och en passningsfot som påminner om Darijan Bojanic i sina bästa stunder. Men det finns en baksida. I Tekies spel ligger också risken – de vågade uppspelen, tempot, viljan att bryta linjer. När det inte klaffar blir bolltappen desto farligare. Höjd och fall i samma spelare.
Frank Junior Adjei – det pragmatiska valet.
Lagets städare. Den som täcker ytor, bryter rytm och gör jobbet som sällan syns i highlight-klipp. Av de här alternativen är han sannolikt den starkaste defensiva kraften – särskilt värdefull i matcher där Hammarby förväntas stå emot snarare än dominera. Men mot ett motstånd där Hammarby sannolikt dominerar bollinnehavet finns argument för mer kreativitet centralt. Adjei ger trygghet men kanske inte alltid lösningarna framåt.
Oscar Johansson Schellhas – cynikerns val.
Inga rubriker. Inga stora gester.
OJS är sällan spektakulär och ännu mer sällan avgörande – men han är nästan alltid rätt placerad. En spelare som får helheten att fungera utan att själv stå i centrum. Det är väl egentligen ingen som får ståpäls av att se hans namn i startelvan. Men prestationerna hittills gör det svårt att argumentera emot honom. Klyschan om att “stå rätt” kunde lika gärna vara skriven med honom i åtanke.
Markus Karlsson – Kalle Karlssons val.
Allroundspelaren. Binder ihop lagdelarna och bidrar i båda riktningar men framför allt, slutar aldrig springa.
Egentligen kanske han inte ens hör hemma i den här diskussionen längre. Med tanke på de senaste startelvorna och prestationerna är han på god väg att bli en del av den givna stommen. Samtidigt säger konkurrenssituationen något om Hammarbys bredd: med de alternativ som finns centralt är det knappt någon som kan betraktas som helt odiskutabel.
Om jag fick bestämma fortsätter Hamamrby på inslagen väg med Mackan och OJS från start. Med det sagt så ser jag inte något av alternativen som "fel" heller. Viktigast av alla är trots allt Nahir, presterar han genererar det allt som oftast poäng och sånna brukar vara rätt viktiga när det handlar om att vinna fotbollsmatcher.
Med det sagt, FORZA BAJEN!!!
